Middag med tjejerna.

Har haft mina tjejer på middag. Dom där gamla fina vännerna som jag aldrig hinner träffa längre. Men dom finns alltid där och kommer alltid finnas. Och när vi väl ses är det som om det var igår.

Ikväll åt vi vegetarisk lasagne och chokladkaka, toppat med gamla minnen (och nya). Kakan kanske inte var det vackraste jag bakat men tjejerna verkade gilla den iallafall (försökte lägga till en bild här på en näst intill barskrapad form, men det har inte funkat att blogga bilder sen igår, skit åxå). Om någon är sugen så är det bara att komma förbi och skrapa ugnen. Där ligger minst en kaka till.

Never ending story.

Ni mins Konstnären. Han som dissade mig så på det där artiga/otäcka/näradödenupplevelse -viset. 

Man kunde ju tro att det var det lixom. End of story. Tack o hej nästa kille. Punkt. Men nä.

I fredagsnatt var det då dags igen. 

Sms från Konstnären 03.19: Ja dom bråkar.

Eeeh va? Han va ju kär och allt. Vad hände? Vad menar han? 

Min spontana tolkning var att han menade att han bråkat med sin kärlek och ville ha lite tröst. Men det är inte lätt och veta och ändå, Bah! Glöm det killen.

Det gick och det gick och det gick.

Helgen. Händelserik.

Fredag: Jobböl - Tapas på San Leandro - Drinkar på Pet Sounds - Rock på Rocks - Efterfest hemma i Hornstull.

Lördag: Gratisåkning och sol på Grönan - Rödvin med blandade vänner hemma - Mer rock på Rocks - Efterfest hemma igen dårå.

Söndag: Kvalitetstid med tv och pizza med Jenny.

Och såhär kunde det se ut på Grönan när vi åkte karusell.

Veckoslut tillslut.

Man kan väll säga som så att även om veckan började attans tungt o allt det där och resten av veckan inte varit nått att hurra för heller så är det nu iallafall äntligen fredag. Ett, ETT litet möte kvar, sen korkar vi upp här på kontoret. 

Ååååå jag har en sån där sprittande fredagskänsla. Anna här bredvid, säger åt mig att lugna ner mig så att hon inte blir "konstig" innan vi ska in i mötet. Vad hon nu menar med det? Å Freddan mittemot, säger att jag är i toppform. Det tycker jag låter bra. Och lovande. Eftersom sen hörrni, sen, ska jag och Anna här bredvid och Annas syster som också heter Frida precis som min syster (deras mormor hette förövrigt också Inez när hon levde, precis som min och Fridas livs levande mormor), och några fler dricka födelsedagsdrinkar för Frida på Pet Sounds.  Sen ska det mötas upp fler o fler o fler. Ja ni vet. Fredag. 

Woohooooo.

Dagens lunch.

Sms från Konstnären: "Hej. Jag är ledsen att jag inte  svarade i lördagsnatt." (Det är inte jag.)

"Det är så att jag är kär och har inlett ett förhållande med någon. Hoppas du förstår. /Konstnären"

Okej ni fattar va? Någon jag följt med hem från krogen nyligen och som jag tydligen har ringt i lördagsnatt, ursäktar sig på det här sättet. OMG! Jag satte ju lunchen i halsen, fick en nära döden upplevelse, såg livet passera revy och allt det där. 

Lärdom: Det är livsfarligt att följa med främmande män hem från krogen.

Livet och döden.

Hemskt tung start på veckan. Ni vet verkligen läge att stanna i sängen, dra täcket över huvet, ligga kvar så och hoppas att allt är bra nästa gång man kikar fram. 

Vad är det då som är så tungt kanske någon undrar?

Jo. Alltså.

1. Måndag och tisdag hade jag hemskt ont i halsen och i bihålorna och var övertygad om att jag skulle bli dunderförkyld.

2.Ni vet, ibland kan man få för sig att man är ensammast i världen. Ens lycka över att vara självständig singel och att kunna komma och gå och göra precis som man vill, förvandlas plötsligt till en enorm längtan efter lite närhet och att få kura ihop sig med någon i ett soffhörn. PRECIS så var min måndagskväll.

3. Igår fick mamma åka till veterinären med vår lilla vita katt Elsa och avliva henne. 15 år gammal och med magen full av cancer. 15 år. Det är typ hela mitt liv as i remember it. Elsa kommer få ett alldeles eget inlägg dedikerat till hennes minne här framöver. Men inte just nu.

Men allt känns lite bättre idag.

1. Jag tror och håller en tumme, att jag vann över förkylningen för halsen och bihålorna känns bättre idag. Har t o m tagit med träningskläder ifall jag känner mig så pass pigg i eftermiddag.

2. Jag är ju inte alls ensam. Inatt fick jag dessutom sovsällis av min fantastiska vän Fredrik. För ett par år sen var Fredrik och jag oskiljaktiga men flyttar och annat har gjort att vi inte umgås lika frekvent längre. Men igår iallafall så låg vi och pratade tills vi bara somnade rakt av. Precis som det ska vara.

3. Elsa har det bättre nu. Hon är inte sjuk längre. Och hon har sällskap av vår gamla fina Irländska setter Kalle och min gamla häst och bästis Konflikt. 

Punkt 4 

Emelie träffade jag första dagen på lekis. Sen dess har vi varit vänner. Emelie och Ylva är mina äldsta vänner. Ylva träffade jag nämligen också första dagen på lekis. Emelie och jag delade dessutom vår första lägenhet när vi flyttade hemifrån med Anna som vi känt sen vi gick i mellanstadiet.

 

Det är fint att tänka på att man har vänner man känt hela livet och som man alltid kommer känna när man känner sig sådär lite ensam. Vad som också är fint att tänka på är ju det fina med livet och att det liksom går runt. Och tidigt i måndgasmorse födde Emelie sitt första barn. En liten pojke som ännu inte har något namn. 

Välkommen och farväl.

Pappas kök. Nästan.

Ååååååå gud så lågt tänker vissa nu säkert. Jaja det kanske det är men iallafall. Födelsedagslunch på Rolfs Kök. Pappa heter Rolf, mamma heter Lilian och det var henne vi firade. 

Tyvärr hade pappa Rolf för mycket på jobbet och kunde inte följa. Men jag, mamma Lilian och syster Frida hade himla trevligt och åt så jäkla gott. Pappa Rolf fick vara med litegrann, för det var åtminstone hans firma som fick betala kalaset. Pappa borde få vara med oftare. Iallafall hans kort. (Love you pappa, skojar bara). 

Låååånglunch tog vi åxå. Shopping ingick. Jag fick med mig lite nya fresha träningskläder från Nike. Kommer va fett het på gymmet nu ni. Not. 

*smältamatenochjobbalitenurå*

Det faktiska priset på kantareller sa du? Flera miljoners triljarder.

Klev ut från jobbet på jakt efter kantareller. På Hötorget finns det kantareller. Jag och mina arbetskamrater går ganska ofta över Hötorget i olika ärenden. Ja nästintill varje dag faktiskt. Ärendena varierar men en sak är konstant. Torgförsäljarna. 

Torget är ju inte direkt stort men varje gång man ska över det känns det som oceaner av kullerstenar som ska trampas, milslånga rader med stånd som ska passeras så man tar ett djupt andetag och sätter fart. Kryssar mellan stånden så snabbt man kan och utan att få ögonkontakt med någon av försäljarna. Och det slår aldrig, aldrig fel. Varenda jäkla gång så överröstar dom varandra med utrop som –Tjejen, schysta meloner. Billigt. Osv. 

Ytterst obehagligt. En gång ropade någon av dom t o m Lina! Det måste varit en ren lyckträff men skrämmande var det hursomhelst. 

Hur det än är så har dom jäkligt bra priser på kantareller just nu och jag ville ha dom. Så jag väljer en som inte ser alltför otäck ut och frågar hur mycket kantarellerna kostar? (det står 19.90 på skylten, men dom priserna brukar aldrig stämma). 

–Du får halva priset tjejen, 9.90 hektot. Hur mycket ska du ha? Varpå jag tänker mig att passa på att tömma plånkan på allt smågrus jag konkar omkring på. Vänder den upp och ner i hans utsträckta händer och frågar hur mycket jag får för det? Räkna själv fick han minsann göra också och kom tillslut fram till att det var 44.50 i kronor, 50-öringar och några femmor. Och en liten stund senare går jag därifrån, om än lätt svettig, ett halvt kilo kantareller rikare.

Hem o baka kantarell -och västebottenostpaj, trallallallala. Men först förbi Vivo och handla lite annat. När man är ungefär 50 meter hemifrån blir man alltid extremt kissnödig av någon underlig anledning, så jag skyndar på för att komma hem. 

Någon håller på och flyttar in som vanligt och ockuperar hissen så jag släpar mitt trötta, hungriga, kissnödiga jag och min handel fem trappor upp. Bara för att inse att nyckeln hänger på sin krok i hallen och jag står utanför dörren och kommer inte in. 

Well, ringer syrran. Hon har ju en extranyckel hemma i Hammarby. Och som om inte det hade varit tillräckligt jobbigt, hon är inte hemma. Hon är och hälsar på hos farfar och farmor i Nykvarn. 

Drygt en timme sitter jag i min trapp och väntar på att farfar ska köra henne hem till sig för att hämta nyckeln och sedan vidare till mig för att ge mig den. Roligare kväll har jag haft kan jag lova. Men paj blev det iallafall tillslut. Och god  var den. Enligt GI och allt. Duktig flicka.

Hellcat.

Bokat, betalt och klart! Rancid, bandet vars skivbolagslogga pryder min vänstra handled, avslutar sin USA och UK-turné i London. Och vi kommer vara där. 15:e November ser vi dom på Astoria. En hel hög med homies följer med också. Tokpepp! Dessutom åker vi tidigt så vi hinner med att shoppa, dansa på Electric Balroom och dricka massvis med öl också. 

Jösses vilken bra höst det här kommer att bli.

Woohooo!

Äntligen hemma.

Eller det känns som hemma iallafall. Jobbet alltså. Jag lyckades hålla mig från att skjuta av mig huvudet igår och idag är jag mycket bättre. Vet inte om det var Camillas fina initiativ att ta med mig till Helenes och äta min favvo Sushi och sedan gå en finpromenad (det blir knappast powerwalk med en högravid person) runt Långholmen, eller vad. Men bättre är det idag iallafall. 

Tack och lov att jag slapp skjuta mig. Hade varit synd på fina, egna, ljusa bostadsrätten och det. Och det finns så mycket att se fram emot nu ju. T ex höst och stora härliga koftor. Har sett en superfin hos Hope som jag typ tror jag måste unna mig.

Födelsedagslunch för fina mamma imorgon, med mamma då såklart och syster. Födelsedagsmiddag för densamma på fredag med hela fantastiska familjen. Säkert några tjocka släktingar med.

 

Sen, och det är nästan det bästa av allt, ska min bästa Mats komma och bo hos mig i helgen. Vi kommer säkert gå till Landet på fredag efter middagen och kolla på Bombhappies. Sen kommer vi säkert äta en god frukost och shoppa lite på lördag och senare kommer vi säkert hamna på VICE 4-årsfest. Och på söndag kommer vi säkert gå på Skansen. Eller så gör vi nått helt annat. Men hänga ska vi iaf. 

Och det är ju verkligen nått att se fram emot. Kvalitetstid DeLuxe.

Jobba hemma.

Jag räckte till lunch igår sen var det bara att gå hem. Väl hemma, mer Treo, vätska, sömn och promenad runt fina Långholmen. Men inget ville hjälpa. Idag typ same same. Jäkla skit. Jag är glad att jag åtminstone kan jobba hemifrån, men jag kommer bli ännu gladare när huvudvärken släpper och jag kan gå tillbaka till jobbet. 

Supertristattvarahemmaensam. 

Så om någon vill pigga upp mig med nått överraskande nytt och spännande. Eller gammalt och spännande för den delen. Feel free to do so.

Hej då.

Lina tar en Treo och sparkar igång en ny vecka.

Vaknade med en sprängande huvudvärk och ömma käkar. Gotta love stress.

Veckans tristaste möte börjar om 15 minuter. Så vi sväljer ner en Treo här och bokar in ett yogapass för femtielfte gången och som kommer avbokas så fort huvudvärken släppt.

Måndag.

Igår, idag, ikväll.

Igår.

Jobbade lite. Åt antagligen årets sista utomhuslunch i solen med syrran och Copy-Anna. Solen som förövrigt nästan är detsamma som värme enligt Anna, vilket jag inte riktigt kunde hålla med om just då. Men vi fick varma filtar av personalen och så var det inte mer med det. 

Åkte hem och städade upp lite i mitt vuxna, egenägda boende. Hade lite kvalitetstid med mig själv, ett glas rött och iTunes medan jag transformerade mig till kvälls-Lina och sjöng med alldeles för högt till varenda låt. 

Åkte  till syrran och drack mer vin och umgicks med henne och Jenny. Jeppe kom förbi en sväng och släppte sen av oss utanför Kelly's och där råkade vi bli kvar. 

På Kelly's bekantade vi oss med lite olika typer, bl a en som såg ut som E-type på pricken och en annan med jättefin mustach. E-type och mustaschen följde med på efterfest hos syrran och senare delade jag o mustaschen taxi hem när det visade sig att vi bor grannar.

Idag.

Vaknade med en lätt känsla  av att det blev ganska många glas vin igår. Öl också för den delen.

Åt frukost i sängen och läste tidningen. Somnade om. Nu ska jag färga håret och peppa igång systemet på att det blir ännu en kväll på stan. Om man säger.

Ikväll.

Kommer det ramla in folk här. Alla kommer vara vänner. Inga ovänner. Alla kommer vara glada och törstiga. Alla kommer ha roligt. Har vi tur så spottar vi Mustaschen och E-type på stan.

Bilden är plåtad på Kelly's igår kväll. Motivet är Frida och Jenny i någon slags pose som Jenny snappat upp på line på Scania skulle jag gissa. Den talar för sig själv lixom dårå.

So long.

My God, jag är nya Saida.

Jag hade rätt. Bakfull. Jajemen. Det är inte klokt vilken förmåga jag besitter. Någon som tappat bort vigselringen eller så? Ring mig. Jag ska tala om vart den är.

Jag tror på mig själv.

Att jag kommer ha rätt alltså. Angående bakfyllan och det. Kom precis hem. Inte så där överdrivet nykter. Men attans så trevligt vi har det tillsammans vi på byrån. Love my jobbisar.

Nu sova. Kanske vakna i tid. Imorrn är det fredag. Ni vet vad det innebär. Fredagsdamp och bakfylledamp, alltiett. Grattis jobbisar! Fast jag brukar vara sjukt bra på att vara kreativ när jag e bakfull och det e ju ganska bra eftersom det är just det mitt jobb går ut på. Men fredag bloody fredag. Friday I'm in loooove. 

Puss på er.

Just nu

Dricker vi vin på jobbet. Ur stora glas. Och röker. Like it alot.

Hej svejs.

Profetia: Imorgon kommer jag att vara bakfull.

Den här förutsägelsen baserar jag på lång erfarenhet, kvinnlig intuition och vissa fakta. Hemmahosmiddag hos chefen med byrån ikväll. Ochjagvethurdetbrukarsluta. 

Jag har redan meddelat Lisa (produktionsledare och gravid) och Johan (AD och ogravid så vitt jag vet), att jag kommer supa dom under bordet ikväll. Medan Lisa fnös (av avund såklart) gick Johan verkligen igång på det här och har utlovat diverse substanser i mina drinkar, GHB, Roppar, Ryssar.

Låter hur lovande som helst, hur som helst. Bottoms up.

För ja e från vääärmland.

Idolturnen 2008 är i full gång och som vanligt är ju den här inledande fasen typ det roligaste av allt. Alla miffon, alla som tror dom är Whitney Huston men som inte kan sätta en ton ens under pistolhot, alla byfånar, original och pajasar. Och så några som är överraskande bra.

Jag vet att man inte borde skratta åt eländet, att det är vuxenmobbning osv. men jag kan inte låta bli. Ikväll kom juryn till Karlstad som slog alla rekord i märklighet. Hur många konstiga människor kan det rymmas i den stan med omnejd? 

När det var som värst ikväll var jag bara tvungen att smsa min kompis som är born and raised i Karlstad och som jag vet troget följer cirkusen, och fråga om det kändes bra att vara från Karlstad just ikväll? Inte så värst och lite jobbigt tyckte hon. Förstår det ja. Men jag gillar henne ändå trots allt. Och det måste ändå ges viss cred för dom hade en kille som var riktigt bra och och en 16-årig tjej som vara grym. Goosebumps I tell ya.

Godnatt.

Sova med förkyld Dvärgschnauzer.

Nöjd och glad idag men lite trött. Efter gårdagens pärs med signaturaffasi och annat så blev det middag hos fina föräldrarna. Världens bästa vovvar var där också såklart. Det blev sent och åka hem var inte längre ett alternativ. Ozzy och jag somnade i en liten hög till "So you think you can dance". 

Så väcktes jag mitt i natten av ett lustigt ljud. Ozzy nös som besatt. Stackarn hade blivit förkyld (eller ev allergisk). Trots att jag låg ganska så obekvämt och vaknade av Ozzys nysningar stup i ett hade jag inte mage att köra bort den lilla stackarn. Han var ju sjuk för guds skull. Och han nös fortfarande imorse när jag stängde dörren bakom mig. 

Så lite trött idag alltså. Att igår var en lite ovanllig dag och att det snurrade i min skalle kanske mer än vanligt, har min kolega Anna bloggat om här.

Dom andra, dom vuxna. Och så jag.

Igår då. Träffade mamma och pappa på banken och vår gemensamma bankman som även är en gammal vän till familjen. Efter några minuter 3 mot 1-mobbning, (alá: Hur känns det att bli vuxen, klippa navelsträngen, stå på egna ben, vara skyldig banken si och så mycket pengar?) var det dags att börja sätta sin signatur på diverse papper. Dom var många. 

Säkert 10 gånger fick jag ta upp pennan för att skriva under ett nytt papper. Och trots att jag skrivit min signatur tusentals gånger utan problem fick jag plötsligt prestationsångest. Alla signaturer ska ju se likadana ut. Ser min signatur verkligen ut såhär? Jag drabbades av tillfällig signaturaffasi. 

Men om jag ska vara helt ärlig mot mig själv, vet jag inte om det berodde på prestationsångest eller om det faktiskt berodde på det faktum att jag satt och skrev under något så ansvarstyngande. Plötsligt var allt iallafall klart och sen tänkte jag inte mer på det på ett tag. 

Så i morse när jag kom till jobbet insåg jag att trots alla dessa vuxenpoäng som följer med ett bostadsrättsköp, tänker jag fortfarande på alla som är äldre än mig, som DOM VUXNA. Det var som att vakna på sin 25-årsdag och inse att allt var som vanligt. Det känns tryggt. Det återstår att se hur jag känner mig på min 30-årsdag. Och min 40, 50, 60, 70 och 80-årsdag.

En helt ny dag.

Idag är det mycket nytt. Jag vaknade till en helt ny dag. Iof med träningsvärk men iallafall. En ny dag lixom. Träffade en ny fotograf och ny stylist i en ny studio på förmiddagen. Alltså dom är inte nya, men nya för mig. Och den nya bilden vi plåtade blev superfin (kommer ev. i en brevlåda nära dig. Snart). 

Nu ska jag träffa en ny viktig kund. *Nervöst*. Och i eftermiddag ska jag köpa lägenhet. Vilket är väldigt nytt. För mig. *Supernervöst*. Alltihop är iallafall väldigt spännande. 

Nu. Pudra näsan. Nu om ett tag: mötet med nya kunden. 

Hej då.

Kjolar, ohoj!

Igår efter vindsröjning och möbelskissande, tog jag en välförtjänt paus. Zappade runt lite och fastnade på TCM där dom visade en så himla fin film från 1952. Allt och alla var så mycket vackrare då *avis*.  

Om ansvar och sånt.

Imorgon är en ganska så stor och märkvärdig dag i mitt liv. Jag köper nämligen min lägenhet. Min allra första egna bostadsrätt. Många vuxenpoäng på det kan man säga. 

Det här köpet har varit på tapeten ett tag och jag inser att det påverkat mig mer än jag trott. Helt plötsligt läser jag ekonomidelen i både SvD och DN, skummar åtminstone Veckans Affärer och följer ekonominyheterna på TV med oroväckande stort intresse. Börsens upp och nedgångar och bolånekrisen i Staterna ger mig magknip när jag förut inte skulle brytt mig. Och att jag blev lite lätt rusig av lycka när jag i lutet på förra veckan  läser i Veckans Affärer att riksbanken förväntas börja sänka styrräntan kanske redan i början av 2009 är så anmärkningsvärt att jag inte ens vet vad jag ska säga. 

Konstiga drömmar av likartad karaktär har börjat förfölja mig sedan ett par veckor tillbaka. Drömmar som är en blandning av framtid och dåtid. 

Som inatt: Jag föder tvillingpojkar som ena stunden är just pojkar, men i nästa stund är dom två svarta Newfounlandsvalpar. Och fadern till dessa två är Caj som jag var tillsammans med när jag var 19. 

What does this mean? 

MÅSTE. SHOPPA. NÅGOT. ONÖDIGT. PÅ. LUNCHEN.

Hur som helst. Klockan 16.30 imorgon är det som Lina träffar banken och skriver på alla viktiga papper och sen är den min. Bara min. 

Hjälp.

Far, jag kan inte få upp min kokosnöt #2

Tydligen kan inte ens den mest slitsamma arbetsvecka ta fredagsdampen och rastlösheten ur mig. Det blev utgång igår iallafall. SÅKLART. Jag och syster satte oss på tåget igår och åkte till Södertäje och våran vän Johan. Vi var en liten men munter skara som träffades hemma hos honom för vin och Guitar Hero. Sen gick vi ut en sväng. Vi hade roligt. Så det får vara okej. Trots ont i håret idag. Norrland lär ju finnas kvar nästa helg.

På väg hem idag på 4:an tog jag den här bilden på Frida och det hon släpat med sig i en kasse. En hammare. Igen. Och inte samma som jag bar omkring på. Kan man ana en viss hammarfetischism i min familj? Eller?

Far, jag kan inte få upp min kokosnöt.

Bland läppglans och träningskläder och annat kraffs, hittar vi i väskan idag... En hammare! I dessa tider av Tyska galningar kanske någon undrar, varför då? 100 spänn till den som gissar rätt.

Smygplåtat känslotillstånd.

Min kära Copy, Anna, sitter snett bakom mig och brukar ibland roa sig med att smygplåta mig. 

Just den här bilden fångade the essence av mitt känslotillstånd så bra så jag var tvungen att retucha bort ev. avslöjanden om kunder och skisser och dela med mig av detta till er.

Varsågoda! 

Fredag. Same same but different.

Fredagar brukar i normala fall te sig så att jag jobbar fram till lunch ungefär, sen sätter fredagsdampen in (ibland hinner jag jobba till ca 15.00 innan det händer). Mina kollegor tycker att det är ett ganska lustigt fenomen och jag brukar bli hyfsat trackad för den här lilla egenheten.

Vid 15-16 tiden dukar vår repanbrutta fram vin i olika färger och snacks. Det brukar lugna mig något. Efter DW (During Work) brukar det bli AW (After Work) någonstans i stan som resulterar i vidare klubbande. Middag glöms helt bort och så vaknar jag lördag FM och känner mig som en urvriden disktrasa.

Det här är mer regel än undantag och brukar passa mig som ponnyn i manegen.

But not this day! Alla timmars slit på sistone har förvandlat mitt vanliga übersociala och rastlösa jag till en utmattad eremit. Jag längtar inte efter DW eller AW eller klubbande. Jag längtar efter en stuga djupt inne i den norrländska skogen, där jag kan sitta vid en liten blank, mörk, sjö med ett metspö och med tystnad som enda sällskap. Nu har jag ingen stuga i Norrland och att åka färja över till huset på Gotland känns alldeles för meckigt.

Istället ska jag behandla mig med lite shoppingterapi i helgen och eventuellt röja vindsförådet så att det går att ta sig in där nu när det snart är dags att börja renovera lgh.

Herregud! Vad är det som händer?

App lapp sa att du slapp.

Typ så går prioriteringarna till på jobbet just nu. SÅ mycket har jag nämligen att göra. Brief på måndan och kampanj till tryck på onsdan. Ungefär så. Det gäller att ha den dära stresströskeln jävligt högt och bra byggd nu om man säger. Jag är lixom New Orleans och arbetsuppgifterna Katrina, Hanna eller Gustav och allt vad dom heter.

Så mitt i röran fick jag ett mejl av bästa mamma som gjorde allt lite roligare för en stund. En uppsatts om en ko, skriven av en mellanstadieelev. Den heter "Nyttan med kon".

Såhär:

Kon är ett husdjur. Men den finns också utanför huset. Den lever ofta på landet, men den kommer också in till staden, men bara när den ska dö. Men det bestämmer den inte själv.

Kon har sju sidor. Den översta sidan. Den nedersta sidan. Den främre sidan. Den bakre sidan. Den ena sidan. Dan andra sidan. Och den invändiga sidan. 

På den främsta sidan sitter huvudet. Och det är för att hornen skall ha något att sitta fast på. Hornen är av horn och dom är bara till prydnad. Dom kan inte röra på sig, men det kan öronen. Dom sitter på sidan av hornen. Kon har två hål framme i huvudet. Dom kallas ko-ögon. Kons mun heter mule. Det är nog för att den säger mu.

På bakersta sidan sitter svansen. Den använder den för att jaga bort flugor med, så att dom inte ramlar ner i mjölken och drunknar.

På den översta sidan, och den ena sidan, och den andra sidan, är det bara hår. Det heter ko-hår och har alltid samma färg som kon. Färgen på kon heter kulör.

Den nedersta sidan är den viktigaste för där hänger mjölken. Och när mjölkerskan öppnar kranarna så rinner mjölken ut. När det åskar så blir mjölken sur, men hur den blir det har jag inte lärt mig ännu. Kon har fyra ben, dom heter ko-ben. Dom kan också användas till att dra ut spikar med. 

Kon äter inte så mycket, men när den gör det äter den alltid två gånger. Dom feta korna ger helmjölk. När kon är dålig i magen ger den ost. I osten är det hål. Men hur den gör hålen har jag inte heller lärt mig ännu.

Kon har ett gott luktsinne. Vi kan känna lukten av den på långt håll. Kons valpar heter kalvar. Kalvens pappa heter tjur, det gör kons man också. Tjuren ger inte mjölk och är därför inte ett däggdjur.

Den som kommer och hämtar kon när den är gammal heter ko-fångare. Den sitter ofta framme på bilar. Så blir kon slaktad. Man häller mjölken i tetror som vi kan köpa i affären. Kons fyra ben skickas till snickaren. Det kallas återanvändning.

Som man kan se är kon ett mycket nyttigt djur. Och därför gillar jag kon väldigt mycket.

Lärarens kommentar: Jag har aldrig läst något liknande!

PS. Inte jag heller. DS

Hitting the ömma punkt.

En kompis till mig delade precis med sig av en ganska skrattretande historia och bad mig börja med att jämföra Blocket med Smartly. Jag ber er göra detsamma. Kompisen jobbar med webbdesign och såg det ganska uppenbara vid jämförelsen och mejlade Smartly ang. detta. 

Svaret han fick var:

"Hej XXX!

Som webbdesigner borde du se en stor skillnad. Att Blocket har 23 län i Sverige som endast har 21 län är nog mer skrattretande. Sen ser nog en Sverigekarta lika ut på vilken sajt du än visar den. Tillåt oss tvivla på att du är webbdesigner om du tror att Smartly har kopierat någon fil från Blocket. 

PS: Bifogar en bild på 3 nya bilar av olika märken. Ser du någon större skillnad? Är det någon som har kopierat någon?

MVH/ Smartly.se"

Och om någon av er missat poängen här kan ni mejla mig så ska jag förklara.

Warning! Objects in the window are closer then they appear.

Plåtat från mitt fönster i söndags. (Ballongerna var faktiskt så nära att man kunde se personerna i korgarna och ropa till dom). Väldigt fint!

Note to self: Skaffa ett liv!

Okej alltså, summering. 

Onsdag eftermiddag hälsade jag på nyopererad bästa mamma på sjukan. Köpte med mig en bok och ett kilo smågodis. Fick som vanligt the creeps när jag klev in på sjukhuset som förövrigt antagligen heter sjukhus eftersom man bör bli sjuk av att vistas i en så bedrövligt osmaklig och oinspirerande miljö. Mötte upp Karin som följde med hem och åt middag och snackade skit.

 

Torsdag och fredag tillbringade jag på Dalarö där jag hade en intensiv men rolig plåtning. 

Fredagkväll kom syster Frida hit till och skulle låna soffan över helgen. Efter en pizza och 30 min film fanns det inte mycket ork kvar efter långa dagar. Slocknade och vaknade mitt i natten med kläderna på och gick och la mig på riktigt. 

Tidig lördagmorgon: Vaknade igen av att Svenskan helt omilt dunkades in i brevinkastet, somnade om men vaknade återigen när Frida gick till jobbet runt 7 på morgonen. Läste tidningen (alla delar), åt frukost och jobbade hemma fram till sen eftermiddag när Frida kom hem. Piffade till oss snabbare än snabbast och högg in på middag och vin. Lillebror Erik och kompisarna Per och Kim kom senare och det dracks, röktes och spelades musik så att rutorna skallrade. 

Vi skulle egentligen iväg på en spelning i Skanstull och skulle bara ta en öl på Mbargo innan vi drog vidare men fastnade där. Spelade biljard med en bildkonstnär, en IT-snubbe och en kille som bodde i Bromma (det var allt jag la på minnet om honom) och drack öl tills det stängde. Bildkonstnären, IT-killen, Brommasnubben, jag och Frida drog hem till mig och drack punköl, rökte och spelade ännu mer musik så att rutorna skallrade (förlåt grannar). 

Frida som skulle jobba ville sova så vi andra tog punkölen under den ena armen och varandra under den andra och gick hem till Bildkonstnären på Reimersholme och fortsatte tills vi inte orkade längre. 

Söndag: Tillbringades med bror och vänner, mat och lite mer jobb. Lagade fiskgryta till syster på kvällen och somnade ovaggad. 

Igår: jobb, jobb, jobb inför presentation fram till 8 på kvällen. Då var jag tvungen att sluta för att dra iväg till Hammarbyhöjden och hjälpa Frida flytta in i sin nya lgh. 

Idag: jobb, jobb, jobb och puls på 300 slag i sekunden, inför presentation på eftermiddan som gick nästintill som en dans.

Nu: Sova.

Hektisk vecka.

Jag inser att den här bloggen är ny och att jag kanske inte har så extremt många läsare i dagsläget. Men till er som faktiskt läser den ber jag så HEMSKT mycket om ursäkt för blogglappet. Egentligen är det en av mina kunder som borde be om ursäkt. Jag har nämligen haft jobb upp över öronen dagarna och kvällarna långa och dessutom hela helgen. Men lite annat har jag hunnit med ändå. Och DET ska jag berätta mer om lite senare för nu ska jag in i en presentation med den ovannämnda kunden. Önska mig Lycka till!