Prickig Jul.

Dan före dan före dan skulle det storstädas, bakas, slås in julklappar och packas. Först såg jag ut såhär i prickigt förkläde.

Sen såg julklapparna ut såhär. Jag gillar prickar jag.

Nu väntar jag bara på en stortavla från originalproduktionsbolaget innan jag får gå på 19 dagars ledighet. Dom har lovat innan lunch. They better keep that promise om vi säger.

Just det, en annan grej åxå, eller två förresten.

Idag vänder det, imorgon får vi en hel minut mer dagsljus.

OCH

Stort grattis till min fina vän Anna Riklund. Snart ses vi mycket, mycket mer igen *längtar*.

En och en halv dag kvar till 19 dagar ledigt.

Det är mörkt nu och varje morgon en kamp. Men sen kommer man som imorse ut till det här, påväg från mamma och pappa, till jobbet och man ba ååååh va mysigt det är med riktig vinter. Nästa tanke är att man inte skulle klätt sina små fötter i Converse. För övrigt har jag haft en toppenhelg med vila, träning, julklappsjakt och mys. Nu ska jag hem, förbi Prisextra och storhandla, sen tvätta, lägga in sill och göra stekt, inlags strömming. Waaaaay to much vuxenpoäng. Men skitsamma, jag är ju snart 30. Maybe it's all in order?

Men sluta gnäll för fan.

Okej rå. Jag rycker upp mig. Jag tror eländet med HAN förvärrats av det skadade knät och därigenom bristen på träning, vilket gjort mig på dåligt humör. Ventilen togs ifrån mig liksom.

Men igår fick det vara nog. Jag är inget offer. Jag är en strong, independent woman liksom. Så med Arnicasalva inhandlad och knät insmort och inpaketerat i knäskydd, gick jag och tränade igår. 30 min cykling och styrketräning på det och det gick finfint. I'm on top of my game igen asså. Okej det är fortfarande skit att inte kunna träna vad jag vill men jag kan åtminstone göra NÅNTING. *vägrar bli tjock och lat igen*

När man inte finner orden, citera någon annans.

Sjung sånger för mig på radion
Sjung för mig igen, det lät som regn
Sjung sånger för mig om varma gator
Sjung för mig igen, mitt hjärta tyst

Och i mitt land så får man inte vara förmer
Det här är Sverige och vi gråter aldrig mer
Det finns inga ord för det på det här jävla språket
Jag har inga ord för att vi andas, tänker, känner samma sak

Sjung en sång utan ord om ljusa nätter
Sjung för mig igen, du lät som snöfall
Jag håller andan med dig, för jag vet hur du känner
Sjung om dom gånger vi delade ett liv med en blick

Och i vårt land så får man inte vara förmer
Det här är Sverige, snälla gråt när ingen ser
Det finns inga ord för det på det här jävla språket
Jag har inga ord för att vi andas, tänker, känner samma sak
Känner samma sak
Känner samma sak

Det är så många här som aldrig sagt nej
Och som aldrig kommer få en chans
Så många här som aldrig såg mig
Och jag vet att jag haft tur som få
Så många här som ville ha dig
Men vi kände samma sak
Vi känner alltid samma sak

Vi känner alltid samma sak
Vi känner alltid samma sak

--------------------------------

Okej, nuf said. Blå torsdag helt enkelt. När ska det gå över?

Vill ni ha musik till orden så finner ni den HÄR.

Smile, though your heart is aching. Smile, even though it's breaking.

I fredags skulle jag och Karin gå ut och innan det skulle vi äta middag hemma hos mig och dela på en flaska vin, inte mer, inte mindre. Vi hade båda saker att göra på lördagen och vi tänkte hålla oss lite "fräscha" som man säger på vuxenspråk. Som med alla andra planer man har så blev det självklart inte så. Hanna kom också över och tillsammans drack vi upp mer än 3 helflaskor vin innan vi lagom suddiga begav oss mot nästa vätskedepå.

Jag hade ju kunnat räkna ut med bröstvårtan att samma kille som HÄR och HÄR skulle dyka upp och hur det skulle sluta med otaliga enheter alkohol förtärda. Jag står som bäst och snackar med en annan kille när jag får syn på honom i baren. Chock. Hjärtklappning. Ambivalens. Killen bredvid mig babblar vidare men jag hör inte längre ett ord. Så tänker jag att jag ska vara en stor tjej och liksom bara vara sådär söt och förförisk jag kan och gå fram och säga hej med ett stort leende. Inte visa hur ont det gör på insidan, bara le och säga hej. Först ler han också. Men efter några få meningar säger han att han inte klarar av att prata med mig. Det gör för ont och han blir ledsen är svaret jag får på frågan varför? Och sen går han. Leendet börjar tvivla på sig själv och byts snart ut mot tårar. Om han är ledsen, hur ledsen är då inte jag.

Lördagmorgonen kom och det var bara för mig och Karin att ge våra begynnande baksmällor kicken och bege oss till våra respektive happenings. För min del bestod det i en hemlig utflykt med Linkan som hon bokat åt oss då för några veckor sen när HAN bröt med mig. En hemlig utflykt för att muntra upp mig lite. Vilka fina vänner man har va.

Efter en rätt lång biltur parkerade vi i skogen ute i Gnesta. Det var en sån där riktig trollskog, Bauersk, och en väg in i skogen lystes upp av facklor. Vägen ledde till ett litet timmerhus där vi knackade på och blev mottagna av en mycket sympatisk kvinna. I huset var det fullt av folk, mest tanter. Vi fikade med tanterna och de få män som var där. Jag var den enda under 30 förutom en liten pojke på kanske 12. Jag undrade fortfarande vad vi gjorde här bland alla dom här människorna i ett timmerhus i trollskogen. Det var så där ni vet att hade det kommit en liten vätte eller något annat sagoväsen inklivande i huset, hade jag inte höjt på ögonbrynen ens.

Efter vi fikat kommer en annan kvinna in i rummet och börjar förklara vad jag gör där. Vi ska ha seans här idag säger kvinnan. I samma sekund som jag inser detta och Linkan böjer sig fram och viskar "hoppas du får prata med din mormor", börjar jag svettas och får hjärtklappning och blir fruktanvsärt nervös för att jag totalt ska bryta ihop inför alla dess okända ansikten. När seansen är i full gång blir jag trots allt lite lugnare och det är riktigt spännande när andra får prata med sina bortgångna väninnor, mammor, mormödrar, morfäder osv. Jag fick inte något meddelande och jag tror det var bra. Jag var inte riktigt redo för det och det tror jag mormor kände. Men jag kommer absolut åka dit igen, mentalt förberedd.

Efter den uppmuntrande resan som bestod i att tala med de döda (haha man måste älska Linkan för omtanken) så hade vi förfest hemma hos henne. Vidare blev det ut i Södertälje och vi hade riktigt skoj.

På söndagen hängde vi som trasor jag och Frida framför brasan hos mamma och pappa och jag sov sked med en mycket liten Ozzy hela natten och jag somnade nog trots allt med ett leende på läpparna.

When there are clouds in the sky, you get by if you smile. Through your fears and sorrow, smile. And maybe tomorrow you'll see the sun come shining through for you.

Tack.

Tack Helena för det här fina tacket som låg på mitt skrivbord en dag nu i veckan. Vad hade jag gjort för att förtjäna detta kanske ni undrar? Inte mer än att låna ut lite gamla punkattiraljer till hennes dotter som skulle klä ut sig till punkare i skolan. Får man sånna här fina tack så lånar jag gärna ut fler grejer. Någon?

(Det är alltså chokladbitar från Chokladfabriken med bokstäver på. Genialt.)

Spotad.

Jag och Marielle fastnade tydligen på bild på KGB igår där vi och Dogs of Pompei rockade fett om man säger. Det ryktas även att vi fastnade på bild senare på kvällen på Rocks. Men den var så suddig bildligt och bokstavligen talat, så den vill jag helst inte kännas vid. Nu blir det julbord med la familia och sen spelning på Gåsen. Hejrå.

Here we go again.

Here we go go go ner på stan och klubba sälar. Neeeej såklart inte here we go again som i Henrik Schyfferts version av Stakka Bos 90-talsdänga. Men here we go again som i att det är fredag och skumpan precis korkades upp på kontoret. Och here we go again som i att det blir vin hemma hos mig om en stund och here we go again som i att vi sen drar på Dogs of Pompei-spelning på KGB och sen vidare ut i vimlet. Here we go again som i rock n' roll.

Kneeling.

Jäkla jäkla jäkla skitknä. När man är i gång och i så bra form så är det väll självklart att sånt här ska hända. Ortopeden säger att det är liggamenten som är lite trasiga och att det borde bli bra inom en månad. Ordination: ta det lugnt med träningen och träna lätt med knäskydd. Vadå träna lätt? Är han den enda som inte fattat att när jag gör nått går jag all in? *låtsas som att jag inte hörde lätt utan bara träna med knäskydd*

Raj Raj.

En dubbel Treo och en pepparkaka och man är redo för en AW på Söders Hjärta med Jo och Sandra om en timme då. Man återhämtar sig snabbt (läs ung och vid god vigör).

Hej tomtegummor slår i glasen.

Igår dårå så var det äntligen dags att sila och provsmaka glöggen som stått och jäst i mitt kök i 3 långa förväntansfulla veckor. Tanken var att jag, Karin och Frida skulle ha en skön hemmakväll med hyrfilm, middag, mjukisbrallan och allt det där. Jag skulle kanske ha börjat ana oråd när jag serverade den nysilade, uppvärmda glöggen i mormors glöggmuggar och det liksom stack lite i ögonen, men jag ställer mig ändå frågan:

Hur gick det till när glöggmiddag och filmkväll blev utgång till 03? I fooled noone med mitt frenetiska tugummituggande på bussen till jobbet imorse om man säger.

Nu har helgen vecka 48 tagit slut.

Jag såg en bar. Jag såg en man. Jag hörde ett tjut. Nu har iaf helgen v.48 tagit slut. Och dessutom November. Fy böveln va skönt.

Alltså jag ska inte klaga, helgen v.48 var fantastisk på många sätt. De flesta sätten faktiskt. Liksom vad kan vara dåligt när man får hänga hela helgen med sin bästa kompis och sin syster?

Vi har ätit, druckit, dansat, sjungit, pratat strunt och sunt och sånt. Vi var ute både fredag och lördag och ingen i vår lilla trio sov på rätt adresser. Eller det beror väll på hur man ser det i och för sig. Dårå.

Men om det där med baren, mannen, tjutet då ska redas ut lite så träffade jag ju då den HÄR mannen. Vi redde ut lite frågetecken så bra man kan göra kl 02.20 en lördagnatt och åkte hem till honom. Och jag trodde att jag hade det här som i en liten ask. Fel, fel fel. (Ja, ja, jag vet.) För efter ett fantastiskt uppvaknade i den där lilla skeden som man gillar så mycket, och efter frukost och efter mer kel och efter bio och middagsplanerna han hade för oss på kvällen så var det helt plötsligt bara över alltihop. Bara sådär. Så vad gör man? Jo man åker hem, bryter ihop i en liten hög på golvet medan November Rain skvalar ur högtalarna och ringer sin bästis som kommer och plockar upp bitarna.

Och det var liksom då jag insåg det. Dom där människorna jag älskar så mycket. Mina föräldrar, mina syskon, mina arbetskamrater och mina kära kära vänner är ju det som utgör basen i mitt liv. Dom som får mig att alltid (nästan åtminstone) må bra. Och dom finns alltid, ALLTID, där. Dom där männen eller framförallt den här mannen i synnerhet fick mig också att må bra, men han vara liksom ändå bara frosting on the cake om man säger. Dessutom är jag snyggare, starkare och bättre än någonsin och jag behöver ingen man för att bekräfta mig. Mitt liv är faktiskt fantastiskt precis som det är. Och om någon man ska kliva in i det så ska han faktiskt också gilla mig och mitt liv precis som jag/det är.

En anledning till det ickebloggande som skedde förra veckan var att jag var på rätt uselt humör. Och detta berodde på en sån liten grej som att jag skadat knät och inte kunde träna på hela veckan. Och nu är det såhär förstår ni att när man är van att träna 4-5 dagar i veckan så blir man rastlös, lättirriterad och grinig när man inte kan det. Man behöver ju rensa systemet och det gör åtminstone inte jag när jag inte tränar. Men igår tränade jag dans med knäskydd och det gick rätt bra. Och trots en dålig förra vecka så hade jag ändå gått ner nästan ett kilo till. Yeay.

Update.

Mycket jobb nu med inför plåtning grejer och plåtning hela dan idag och imorrn. Men en liten update om läget iallfall då:

Fredag - middag med jobbet på Tranan. Det första som hände där var att jag stötte ihop med en av kyparna som är ett gammalt ragg. Jag verkar ju ha extrem otur med att välja restauranger just nu asså (ni minns incidenten på fredagslunchen för ett tag sen va?) Det andra som hände var att vi blandade skumpa med rödvin, för att gå över till järn i Tranans bar innan vi drog vidare till K-Karaoke som vanligt. På K blev det fler järn, mer öl och massor av "skön"sång. Jag hade en egen liveshow där ett tag i offentliga rummet asså. När vakten sa åt mig att dricka vatten köpte jag ytterligare en öl *är i trotsåldern*.

Lördag - vaknade för tidigt och ställde frågan: Vad heter du? När väl det var utrett så hade jag en trevlig om än svårt trött dag. På eftermiddagen släpade jag mig förbi Systemet och Vivo i mjukisbrallor och ruffsigt hår (classy). Sen var det bara att ladda om med stora akutåtgärdspaketet (långdusch, nöta ut tänderna-lång tandborstning, Cleareyes och ofantliga mängder smink). Sen lagade jag Sparrisrisotto till Frida och mig och efter middag och ett par glas vin var jag som nästan ny. Togge kom förbi och lite senare gled vi glada som laxar in i nattvimlet.

Söndag - AjajAJ.

Sen var det måndag och dags att ta på vuxenkostymen igen. Och nu är det alltså tisdagkväll och jag har efter en hel dag utomhus på plåtning ett ölsug större än Voltas senaste modell. Hur är det möjligt kan man undra? Ja jag är ju inte 30... ännu.

Hoppla.

Äntligen fick jag till det med tid och ork och allt igår och kom iväg till stallet och min lilla gubbe. Jag möttes av en glad men mycket lerig föredetta svart, numer grå häst och började ett idogt rengörande. I brist på naturligt och articifiellt ljus blev det ett dressyrpass på ridbanan istället för en tur i skogen. Och gissa om jag hade en pigg häst under mig. 

Efter att vi avverkat skritt och trav i form och lite skänkelvikningar så fattade jag galopp. Fattade Micke galoppen? Nä. Han tyckte tydligen att galoppskänkel betydde bocka, spraka bakut och allmänt leva rövare. Ett tag var det rena rodeon när Micke från stillastående mitt på ridbanan bara börjar hoppa och studsa som en sån där elektrisk tjur och ja ba neeeeeej, vill inte hamna i leran men Micke ba jooooo, det här får du för att du inte ridit mig på ett par veckor. Men jag höll mig kvar med mina vältränade ben och mitt extravaganta balanssinne (tur). Sen duschade vi och pussades lite innan jag åkte hem till stan igen. Jag och min love (iPhone) dårå. Over all en lyckad vända i stallet.

Skickat från min iPhone.

Jag är typ sist i världen men nu är den min. Jag och min iPhone mot världen lixom dårå.

Sleepless Nights.

Jag är ju i extremt bra form nu vilket ni kanske förstått *skryter*. Och jag vet inte om det beror på träningsfrekvensen eller att mitt hjärta hoppar ett slag varje gång min telefon piper, men jag har de senaste tre nätterna iallafall inte kunnat sova nått vidare. Pigg på kvällen - kan inte sova. Vaknar 5 ggr minst på natten - kan inte sova. Vaknar långt innan det är dags att gå upp men gör det iallafall för det är liksom ingen idé att försöka mer - diskar och städar innan jobbet. Hjälp!

Vi tänker lite på det och lyssnar på den här gamla godingen sålänge:

Yvonne – Sleepless Nights

Hur svårt kan det va att skicka ett sms egentligen? Tydligen jätte. Nu har det iallafall skickats, men det var först efter att jag konsulterat typ halva min umgängeskrets. Note to self - Skärp dig!

Nothing lasts forever, even cold November rain.

Folk omkring mig muttrar över att vädret är uselt idag. Själv märkte jag inte ens att det regnade. Efter en så fantastisk helg som jag haft så gör man tydligen inte det. Man äter heller inte. Eller sover. Och om mina fötter var en meter över marken i morse så är dom 2 meter över marken nu. Vågen hos dietisten visade nämligen -15 kg och målet på -20 kg till jul känns faktiskt inom räckhåll. 

Hur som helst så tog jag den här bilden någon dag i förra veckan för att spara till en sådan här dag, som bevis på att man kan få se blå himmel även i november.

Svinsjukt.

Man är ganska less på allt tjat/prat/bloggande/funderande på/om den här fruktansvärda svininluensan nu asså. Och länge funderade jag på att fullkomligt skita i att räta in mig i ledet och vare sig ta emot något vaccin eller att blogga om griseriet. Men efter en hel del tjat från alla möjliga håll så lät jag mig besprutas igår. Big misstake, big, HUGE! Nu har jag efter en svettig natt, med huvudvärk och yrsel och ett evigt uppvaknande due to the värkande arm som jag i sömnen lyckades vända mig på stup i ett, blivit hemma med feber och jobb i sängen. Så går det när man inte lyssnar på den där lilla rösten man hör i huvudet (eller åtminstone en av dom).

Nöff, nöff.

Mission domed to fail?

Asså dom säger ju att vissa har så kallad "missbrukarpersonlighet". Idag lyckades jag nog få folk att tro att jag åtminstone led av två olika sorters beroenden. Nämligen så handlade jag en back svagdricka påväg från jobbet, till gymmet idag. Svagdrickan skulle vara en del av den sats glögg jag tänkte sätta när jag kom hem från Sats nämligen, dårå *hehe*. 

Stressad och i sista minuten kommer jag konkande och lätt flåsande med min back uppför trapporna, med gymkortet i munnen, och ba "Jag vill träna Flow tack och förresten kan jag ställa min back någonstans medan jag tränar? "Tjejen  som tog emot mig i receptionen ba "Eh, javisst, ställ den på kontoret sålänge *frågentecken/fågelholk/höjda ögonbryn*. Jag tror att jag möjligtvis förvärrade saken när tjejen bredvid mig i kön såg på mig med samma uttryck som receptionisten och jag kläcker ur mig "Asså jag ska göra glögg, jag är inte alkis, hehe". 

När jag dyngsvettig efter passet sen tog min back och konkade den nedför trappan igen, ut på gatan, uppför backen och in i hissen i mitt hus, var det typ VM i höjda ögonbryn och skeptiska blickar. Träningsnarkoman? Alkoholist? Båda delar kanske? Ja jovisst, blandmissbruk har man ju hört talas om, osv.

Aja, nu är glöggen blandad och jag tränad iallafall. Mission not impossible utan completed.

Hejrå.

Dagens upplysningar.

1. Om man är människospillra.se på farsdag p.g.a festligheter som började dagen innan kl 16.30 på Kellys, vidare på Bröderna Olssons, tillbaka på Kellys, vidare på Rocks och avslutades kl 07.00 på självaste farsdag på undertecknads adress, så masa er för bövelen upp ändå och fira gubben. Annars kan det hända att han som MSN-status skriver "Pappa värde 0" och du drabbas av världens-sämsta-dotter-komplex.

2. Om du av någon anledning MÅSTE åka till Saltis, ta en taxi/egen, lånad eller tjålad bil/flyg/cykel/häst och vagn eller häxkvast. ALLT kommer gå snabbare än Saltjöbanan. Allt annat har också mindre risk att spåra ur.

3. Jocke Berg och övriga medlemmar i Kent har nu inte gjort en utan TVÅ högst pinsamma mim/låtsasspela-insatser på tv inom loppet av mindre än två veckor. Först på Skavlan och nu på Fotbollsgalan.

4. DIFs vidare spel i Allsvenskan <3

Hej då.

Fredagslunch med gammal skåpmat.

Ett gäng här ifrån kontoret fick den briljanta idén att gå och äta på finkrog idag på lunchen. Glada som laxar spatserar vi in på restaurangen där vi bokat bord och fram till hovmästaren. Jag kan säga såhär, sist jag såg honom var han naken på en krogtoa. Jag med. Detta var förvisso länge sen men jag ba *drar ner pälsmössan lite längre och syns inte*. Vinet rann ner som vatten efter detta vill jag lova. När jag nu lite vinad berättar detta för en av kollegorna som var med på lunchen, replikerar hon med att jag är galen. Jag ba -Du menar packad? Enligt henne är det tur att jag förgyller hennes svennevardag. Enligt mig är det tydligt att man kan få sig en rejäl dos gammal skåpmat även på Stockholms finrestauranger vare sig man vill/har förväntat sig det eller inte. *smakar surt i munnen*

fRÖDag FTW.

Fredag OCH dagen då Röd släpptes. Dubbel jackpot liksom. 

A place to hide.

Och vilket ställe att gömma sig från det första blötsnöovädret på sen då. White Lies spelade våra frusna vinterhjärtan varma.

Och här var stället to be igår dårå.

Kärleksförklaring till en ö.

Helgen på Gotland har varit som balsam för själen. Vi har liksom bara njutit av lugnet, varandra, ön och god mat. Och för att vi inte skulle behöva bli bogserade av färjan på hemvägen, efter för mycket av farmor och farfars goda och ofta intagna mat och fikan, simmade jag och Frida både på fredagen och lördagen 1 km i Hemse simhall. Och på rekordtid dessutom.

Och såhär såg det ut i helgen:

Vi hälsade på och gjorde allhelgonafint vid våra släktingars gravar. Bland annat hos gammelmormor Ester. Det var vackert och spöklikt på kyrkogårdarna i mörkret och löven prasslade passande nog lite extra dramatiskt för vår skull.

Vi promenerade vid havet och trots att man vistats så himla mycket i, och är lite bortskämd med den här miljön, så kan man inte låta bli att slås av hur otroligt vackert det är.

Frida njöt precis som vi andra av havsbris och doften av tång. Som för er som inte vet heter släke på gotländska.

Farfar spanade på sälar i sin kikare och vi såg en hel drös ligga och lata sig på en udde långt borta.

Farmor med solen i ansiktet.

Fiskebodarna var igenbommade för säsongen.

Havet och jag. Bara så.

Det är här det stora vemodet rullar in.

Här tog ön slut och havet vid.

Vi hittade en gammal övergiven bunker, förtäckt till ett hus, från krigets dagar. Och jag tänker att den skulle man ta och köpa.

Systrana Gutung, mycket nöjda i våra osminkade jag. Fyllda av frisk luft och en evig kärlek till våran ö.

Ö-liv.

Nu packar vi ihop för helg här och sticker till Gotland över helgen. Jag, syrran, farmor, farfar, lugnet, kakelugnen, boken och havet. Ha en trevlig allhelgonahelg allihopa. Vi hörs på måndag.

Inrutat.

Mycket handlar om träning och kost i mitt liv just nu. Det kan man ju tycka och tänka vad man vill om men jag mår iallafall bättre än vad jag gjort på mycket länge (även om jag för tillfället inte kan räta ut armarna due to krampande biceps). Så det är lätt värt tidiga mornar i simhallen, sena kvällar på gymmet, ömmande muskler och mindre dekadens (men en del dekadens hinns det faktiskt med också såklart. I t ex. fredags gick det från middag, till utgång, till efterfest och jag kom hem 06.30 i lördagsmorse. Så det så). 

Frida och jag börjar ju nästan få in lite av en rutin med våran simning en morgon i veckan nu. Vi har tänkt oss fredagar vilket har visat sig vara ett vinnande koncept med lediga banor och lugn och ro. Den här veckan fick vi leka fredag imorse, trots att det var lillördag, eftersom vi åker till Gotland imorgonkväll. Det visade sig vara en sämre ide, läs HÄR. 

Och appropå rutigt så har jag en tid varit på jakt efter en rutig skjorta. Så igår när jag skulle möta upp Frida på Götgatsbacken efter jobbet, smet jag in på Monki och hittade två. När jag minutrarna senare träffar Frida har finingen köpt en present till mig bara sådär - en rutig skjorta. Från noll till 3 rutiga skjortor på några minuter, det tycker jag är bra marscherat. 

Den här blev det idag:

Dagens låt:

Prodigy – Take Me To The Hospital

För det skulle ju va dans, dans, dans. På med Buffalodojorna.

Hej Fredag!

Assså man kan nästan inte tro't men jag och systern med den blå foten begav oss till en hall kl 7 i morse. Man skulle kunna tro att det var Blåhallen, med tanke på foten that is, men det var simhallen faktiskt. 20x50 m och lite jacuzzi på det gjorde susen för kroppar, knoppar och blåa fötter. Som knoppen på sparrisen visade vågen -11,65 kg. 

Ps. som vanligt är det jag på bilden Ds.

Inte så Coco.

Vilken mysig liten film Coco Chanel är. Såg den igår kväll och den fyllde liksom hela känslokvoten. Inte dum alls. Och Audrey Tautou är lika fantastisk som vanligt. Se'n. Efter filmen promenerade jag och Karin Hornsgatan fram och hem till mig. Där låg vi nedbäddade och gjorde listor och planer för livet tills vi somnade. Kanske bara en aning inspirerade av Coco Chanel.

Flow.

Jag trotsade min rädsla för att bli utskrattad idag och testade en ny klass på Sats - "Flow". Och jag rekommenderar. Det var typ en blandning av , Thai Chi, Yoga, Pilates, kampsport och dans och med varierat tempo på övningarna. Svetten rann, musklerna värkte och balanssinnet fick sig en tuff prövning men även själen fick sitt. Och ingen skrattade för jag såg prick ut som på bilden. Jag looovar.

På't igen.

Efter nästan 5 veckor av en näst intill en asketisk livsstil var det upp i ringen igen ba. Äta gick bra, dricka gick ännu bättre. Och jag hann under helgen med både förfest, utgång, efterfest, hångel, hemmafest, grina till en söndagsfilm och göra matlådor till veckan. Jag har haft en så fantastiskt rolig helg, som fyllt mig med så mycket kärlek, glädje och energi att det var näst intill omöjligt att somna i gårkväll. Aldrig (eller iallafall inte på mycket länge) har jag längtat så mycket till måndagmorgon och jobbet så att jag skulle få något att göra av överskottsenergin på.

Och nu med lite mer energi i form av mat i kroppen får jag äntligen börja träna igen. Ikväll står det dans på schemat. Och jag kommer virvla fram i salen som på små rosa moln. Var så säkra.

Va du är söt min kära lilla häst *sjunger*

Vi har det mörkt, men mycket bra, fint och trivsamt i stallet vi. Jag och Micke. Hästmule. Det är medicin det. Och idag red jag honom med nysmord sadel och nytvättat schabrak. Och pappa nej, jag vet att er tvättstuga inte är ett stall (vilket han upplös mig om i helgen när jag tvättade, schabrak, vojlockar, ridkläder och borstar där) men du får liksom försöka se the big picture, jag mår ju som en princessa av det här och det kostar mindre än terapi.

Nej se det snöar.

Det kanske inte syns så bra, men det gör det iallafall. Chockad tog jag den här bilden på den nästan obefintliga, men ändå befintliga snön, påväg till jobbet för 15 minuter sen. Det var väll roligt, hurra? Nä.

Det går bra nu.

Lördag: Heldag i stallet och långritt i en fantastiskt vacker höstig natur. Att stå i solen och smörja sadel och träns och känna de gamla bekanta dofterna från Stübbentvål och läderfett igen gör gott för själen. (Okej lördagkvällen med den förbaskade förlusten i fotbollsmatchen svider fortfarande och drar ner helheltbetyget för helgen en del men ändock).

Söndag: Höstmarknad med lite kända ansikten och familjemys framför öppenspisen med hundar sovandes på en i högar. Älskar't.

Idag: Vågen visar - 8,95 kg. Nu kööör vi.

Nu är det fredagsmys!

I mitt fall består fredagsmyset av träningsvärk, tv och en pulversoppa. Jag lyxade faktiskt till det med varmt vatten och pulver med chokladsmak ikväll. Det smakade NÄSTAN som varm choklad (tur att man har livlig fantasi). Men det är så värt det. Särskilt idag när jag mätte 10 cm mindre i midjan. Och efter att ha hört några ylande småglin i Idol blir det bums i säng. 08.30 bär det nämligen av mot stallet imorgonbitti. Fy f-n vad jag är rock n' roll för tillfället. *lovar mig själv att skärpa mig*.

God afton party people.

Från Zon A till C.

Igår. Från det här och långa möten.

Med pendel, buss och raska steg mot...

...det här och en lång tur i skogen till häst. Livet är vackert ibland.

Hårresande.

Hittade ett hårstrå på mitt skrivbord nyss. Det var mitt. Det var en ganska ordentlig utväxt på det där hårstrået också. Mätte utväxten till 17 mm och kollade i kalendern när jag färgade håret sist. 18 augusti. Alltså 17 mm på 1 mån och lite drygt 2 veckor. Är inte det ganska mycket och hur ofta kan man färga håret egentligen? Ska det inte gå typ 8 veckor mellan färgningarna egentligen? *vägrar avslöja mig med blond utväxt i 2 veckor till, går och köper färg*.

-7,05 kg Yeay! 

Hunden - människans bästa värmekälla.

Hörrni, burr, vad kallt det har varit i helgen. Jag som frös redan innan kylan kom (due to the diet) frös så det skallrade om min allt magrare kropp (OBS! Överdrift). Så i helgen har vi värmt oss hos mamma och pappa med matlagning i kvadrat (till alla utom mig och syster som också dietar och är duktig), bubbelbad, brasor, promenader, bastande, böcker, filmer, brädspel, mys och trevligt sällskap. Men favoritvärmekällorna var ändå dom här två svarta, lurviga figurerna som låg på mig på mornarna  medan jag fortfarande låg kvar i sängen under täcken och filtar och kollade på film. Inget går upp mot lite hederlig kroppsvärme.

(Ozzy ligger på magen och Travis på mina fötter. Kanske borde testa hund på magen nästa gång jag har mensvärk också).

-5,6 kg på 2 veckor. Jag är fan bäst!

Jag går till stallet istället #2.

I lördags var det så dags att rida Micke Roy för första gången. Efter en natt fylld av drömmar om hästar och ridning vaknade jag av mig själv runt kl 8.00 och gick chockad upp på vinden för att hämta mina gamla ridkläder. Insåg genast att mina gamla ridstövlar var torra och spruckna i brist på kärlek och omtanke och inte skulle gå att använda nått mer. (Detta förfall kan även implementeras på människor som fått för lite kärlek och omtanke, så se detta som ett varnande exempel. Och just på grund av denna anledning sprang jag ut på lunchen igår och köpte en ny anisktcreme för nästan 600 spänn). Så jag gjorde genast en utflykt till en ridsportbutik i förorten och köpte mig ett par nya jodphurs, ridstrumpor och handskar. Bara sådär. 

I stallet var både jag och Micke Roy nervösa. Jag för att jag kände mig ringrostig och för att jag skulle rida en ny häst. Han för att han trodde att jag skulle ta honom ifrån hans tjej Melody eller nått. Kanske. Vad vet jag. I allafall så var han hemskt stressad och nervös och stegrade i stallgången och levde runt, vilket gjorde mig ännu mer nervös och jag såg för mig en säker avkastning. Men så fort jag fått på sadel, träns och senskydd och suttit upp i sadeln så rann allt av oss båda och vi hade en mycket fin, trivsam och rolig uteritt i det fina höstvädret. 

De muskler som aktiveras av att rida aktiveras inte vid så många andra aktiviteter och de som legat i dvala i flera år fick nu ett abrupt uppvaknande. Imorgon tror jag att träningsvärken lagt sig såpass att jag kan rida igen.

Söndagen ägnades också åt djur men av en mycket otrevligare art, nämligen pälsängrar. Dom små jävlarna hade helt ovälkomna flyttat in i min klädkammare. Nästan hela dagen ägnades åt att plocka ut allt, plagg för plagg, täcken, kuddar, filtar, handdukar, sänglinne etc. och skaka, vika ihop och lägga i högar. Hela klädkammaren dammsögs sen noggrant in i minsta vrå och (OBS! Här kommer ett riktigt husmorstips saxat från "Rent Hus") alla springor mellan golv och golvlist penslades med olivolja (det funkar med vilken aromatisk olja som helst enligt städtanterna på 4:an). Ja och sen var det då bara att flytta in allt i klädkammaren igen. På köpet så kunde jag rensa ur det jag inte längre använder och nu är klädkammaren två sopsäckar kläder fattigare och organiserad som aldrig någonsin tidigare skådats.

Moving on.

Nu hoppas vi att mamma och pappa har flyttat klart för en lång, lång, tid som Herr Hellström skulle sagt. Mariefredslyan har ju vägrat sälja sig och har legat där som ett svart orosmoln över den annars så klarblå Enhörnahimlen. Vi (framförallt mamma och pappa dårå) har ju inte riiiktigt kunna njuta fullt ut av det nya fantastiska boendet innan dom blivit av med det gamla. Men igår blev det påskrivet och klart. Så hipp hurra för det! 

Så nu mamma och pappa är det bara att packa ner snorkeln och simfötterna för nu drar vi till Thailand i jul. Right!? Jag drömde faktiskt om det i natt: en jul utan stress, med sol och bad och lata dagar på stranden, fantasifulla drinkar, massage, god mat och dykning. Kom igen. Let's do it.

Så här vacker är vår vackra stad från Moderna Museet sett och jag uppmanar härmed ALLA att gå och se Dali Dali-utställningen som var fantastisk. 

Hej på er.

Konst-igare.

Jag har kanske inte berättat men det, men iallafall så ska jag gå ner en massa i vikt har jag tänkt. Därför har jag levt på en pulversoppa-diet nu i snart 1,5 vecka. Kalloribristen har uppenbarligen satt sig lite på huvet och gjort mig konstigare än vanligt. T e x så härromdangen när jag skulle stänga av stavmixern så försökte jag göra det genom att stänga av på vattenkranen i köket. Fail. 

Och idag kom jag inte, trots flera år av designstudier, på vad dom där "lutande bokstäverna" hette. Krusivt upplyste Freddan mig om och jag skämdes som en hund. Min typografilärare Ludvig Grandin skulle nog gett mig ett kok stryk om han hört mig. 

Så vad gör man åt detta? Jo, skiter i att jobba någe mer idag och går istället och kollar in Dali dali utställningen på Moderna. Jag kanske blir ännu konstigare av det, vem vet.

Hej då.

Jag går till stallet istället.

I helgen tog både jag och hösten en paus från våra ordinarie aktiviteter. Helt plötsligt var det liksom sommar igen och jag, jag gjorde en massa och eftersom jag inte drack en droppe kändes helgen urlång. Vad mycket man hinner med när man inte är 1.full eller 2. bakis, 90% av tiden.     

*ska försöka komma ihåg det här till fler helger*.

I fredags firade vi mammas födelsedag med middag och bio - "Flickan som lekte med elden". Den var inte i närheten så bra som den första men så var den ju inte gjort för formatet heller.

Lördag vaknade jag efter nästan 12 timmars sömn, pigg som en mört vilket var passande eftersom vi skulle ut på sjön hela familjen. Vi var ute hela dan och var lite röda om nosarna allihop eftersom solen uppenbarligen fortfarande tar. Jag fick två abborrar som mamma krokade av och genast slängde i sjön igen. Sen åkte jag på 30-årsfest och satt och kämpade med gott humör ett par timmar när alla blev fullare och fullare.

Sen åkte jag hem och sov igen, ungefär 12 timmar.

I söndags åkte jag och mamma och handlade höstväxter till mormor och morfars grav. Sen hoppade hela familjen in i SUV'n och åkte till Västerhaninge. 

Först hälsade vi på min morbrors häst som jag ska börja rida. Och det känns så otroligt roligt att sitta upp i sadeln igen. Once a hästtjej, always a hästtjej. 

Sen åkte vi till kyrkogården och planterade såhär fint. 

En fantastisk helg i en rad av många. Jag tänker nämligen ha en fantastisk höst. Så det så.

Världens bästa mamma fyller år idag!

Så jag gick upp i morse och bakade den här tårtan till dig mamma. 

Nä nu ljög jag. Men om jag skulle ha bakat en tårta skulle den nog sett ut såhär. Vi ses ikväll.

Hipp hipp HURRA!

Aj, oj, stånk, stön.

De senaste två veckorna har faktiskt inte varit så himla roliga, och det har faktiskt varit/är lite synd om mig. Förra veckan:sjuk, denna veckan: visdomstand och knölar i brösten. Knölarna visade sig vara ofarliga tack och lov. Och till er killar därute som någon gång tänkt som min pappa gjorde när han var liten, att gynekolog vore det perfekta yrket (ända till han kom på att alla som går till gynekologen inte är snygga, vältränade, 25-åringar och att de flesta som söker hjälp lider av någon slags vidrig åkomma) kan tänka om. Tänk bröstdoktor. Fatta att få smörja in bröst med glidmedel och klämma och känna dagarna i ända. Bara ett tips! 

Hur som helst så var jag ju också hos tandläkaren som spolade med lite koksaltlösning och höll på med den förbenade tanden. Jag fick beröm för min noggranna tandborstning och ordinerades en speciell gel och en vinkeltandborste i 7 dagar. Men det hjälpte föga. Imorse gick det inte längre. Gråtfärdig av smärta ringde jag tandläkaren igen och fick som tur var en akuttid och ordinerades penicillin. Nu 2 Alvedon, 1 Ipren, och 2 Kåvepenin senare kan jag faktiskt stänga munnen. Tugga går fortfarande inte så bra men jag slipper i alla fall se så förbannat dum ut. 

Om inte det här blir bättre så återstår bara att supa ner sig. Och det är ju trots allt fredag. Vinet dukas fram på kontoret as we speak och jag överväger att ta ett glas. Ett glas kan inte va så farligt va? 

090909

En dag många firar lite extra. Jag, jag firar med att först gå till en främmande människa som ska klämma, känna och platta ihop mina behag i en maskin för att undersöka några knölar, för att sedan gå till tandläkaren som ska försöka göra något åt min uppstickare till nya visdomstand som gör hela vänstra sidan av munnen öm så in i bängen. Varför inte boka in en gynundersökning också för att göra den här fantastiska dagen komplett?

State of mind.

  

Den här fina illustrationen satt utanför mitt hus imorse när jag skulle gå till jobbet. Som det fan av streetart jag är blev jag mycket nöjd med att detta konstverk nu pryder mitt hus. Att det dessutom speglar precis hur jag känner mig just nu gjorde ju inte saken sämre. En kompis som förstår liksom.

Som utlovat.

Här är lite bilder från förra helgen också.

Jag och 202 cm kusin på Popaganda (innan jag ramlade).

Under Lykke Li.

Under MGMT.

Dan efter kände vi oss alla ungefär såhär som Anna när vi lite trötta och slitna sen gårdagen intog en kaloriboost till brunch på Mosebacke.

Svinsjuk fast inte svinsjuk.

Senaste veckan har jag legat sjuk men tro't eller ej så har det inte varit svininfluensen. Feber, illamående och allmänt hängig. Igår kändes det bättre och jag trodde jag skulle vara redo för  jobbet idag. Men efter en 2-300 meters promenad till apoteket igår em insåg jag att jag kanske inte var så frisk so jag trodde när jag blev alldeles svettig och matt.  Så inget jobb idag men definitivt nästan frisk nu iallafall. 

Jag försökte ladda upp bilderna från förra helgen när det var både Popaganda, kräftkalas och trevligheter men lyckades av någon anledning inte med detta precis nu. Så jag gör ett nytt försök senare. I em tar jag och sätter mig på tåget till mina föräldrar som för tillfället består av mamma eftersom pappa är  ute och seglar tills i morgon när min faster och hennes man kommer från Gotland och vi ska ha lite kräftskiva. Kräftor kan man aldrig få nog av, vet ni det. 

Trevlig fredag.

Tar saken i egna händer.

Åt lunch med syrran och singlar som vi båda är gick vi och köpte rosor till oss själva och våra nystädade hem för att piffa till det lite extra till helgen. Vadå, ingen annan gör det ju liksom.

Just nu står dom i mitt kontorsfönster och längtar hem. Jag me. Längtar hem alltså.

Besvikelsen.

Gårkvällen. 

"En shopaholics bekännelser" var värdelös som ni redan vet, det var inte alls sista avsnittet av "The Bachelorette" utan näst sista, jag var för trött för att kolla på "Slumdog Milionaire" och jag glömde bort premiären av "True Blood". Aja, det sköljer vi ner med vin på jobbet idag och en bukett färska snittblommor till mig själv/lägenheten lagom till helgen. 

TV-kväll.

Sushi och:

1. "En shopaholics bekännelser" (värdelös).

2. (Nu) Sista avsnittet av "Bachelorette" och det ska avgöras vem DeAnna väljer av de två återstående smörfinkarna. Ja, jag råkade fastna.

3. Hoppas på att avsluta kvällen värdigt efter all smörja med "Slumdog Millionaire".

*undrar hur många pluspoäng jag får nu*

Pappa jag har precis fixat och skickat en Spotifyinbjudan till din privata mail. Erik visar dig i kväll hur du installerar och kommer igång.

Enjoy!

Orättvist.

På måndagar brukar jag bara vilja gå hem och krypa ihop i fosterställning efter jobbet. Därför var jag rätt stolt över mig själv när jag ändå lyckades ta mig till gymmet för ett danspass igår kväll. Ska man bli av med semesterkilona och några till är det liksom inte läge att ligga i fosterställning och tycka synd om sig själv med en påse ostbågar. Inse då hur förbannad jag blev när jag 20 min in i passet måste avbryta för att jag har fått kramp i fötterna av mina nya skor. Jälaskit.

Viva la Vida!

Leve livet! Ja så har verkligen den här helgen känts. Det har bara varit en massa fina och roliga stunder rakt igenom och kanske firade vi även sommarens sista helg. Om så var fallet så tog vi farväl av sommaren på bästa tänkbara sätt.

Det började med kräftskiva hos Karin i Södertälje där vissa var suddigare än andra. Frida, Karin och Ann-Sofie t ex, var lite svårare att få skarpa på bild än Anna och Ylva på bilden under.

När kräftorna var uppätna och snapsen uppdrucken stack vi ner mot de centralare delarna av byn. Där pågick Pretzeltownfestivalen och vi såg ett helt fantastiskt band som kom från Israel och heter Brutal Polka om jag inte minns fel (mycket möjligt att jag minnas fel). Där dansade vi och hoppade runt i moshpiten tills vi behövde svalka oss med öl och tog några raska kliv in på CP. Ett par öl senare drog vi vidare till Flamman där jag träffade en sedan förut bekant och mycket intressant man, för vilken jag talade om att om han inte hade någon kvinna så var jag prospekt. Jag säger då det. SPRITEN!

Efter efterfest och div rörde vi oss hemåt på lördagen och åt middag med familjen hemma hos Frida innan det var dags för Coldplay. Här står hela familjen Solbrilla Gutung och Per och väntar tålmodigt på förbandet.

Förbandet- White Lies. Grymt bra live vilket bådar gott inför spelningen med dom på Berns i november.

Mellan banden roade sig folk med lite allt möjligt. T ex vågen.

När mörkret lagt sig över en helt fantastisk vacker Stockholmskväll så var det äntligen dags för Coldplay att gå på scen.

Gula ballonger under Yellow. Mycket, mycket fint. Man slutar liksom aldrig att fascineras av ballonger. 

Under Lovers i Japan sprutades det ut konfetti i form av fjärilar i olika färger. Omgången med fluorescerande färger som lystes upp av ljuset från scenen var mäktigt.

Efter att Chris Martin deklamerat att om det fanns ett OS för publik så hade vi varit Usain Bolt (allsången till Fix You fick hela Stadion och en bra bit utanför, att vibrera) och många många glädjetjut senare var det slut på en helt fantastisk spelning, kväll och helg. Tack för det White Lies, Coldplay och mamma & pappa för biljetten. Och tack till alla er andra som gjorde helgen till en mycket mycket lyckad sådan.