Out of order.

Jag vet inte om det är semestern som sitter i eller vad men jag är så extremt morgontrött för tillfället. Inte för att jag någonsin varit en morgonmänniska men nu... tar mig knappt upp. Hur många kvällar har jag inte legat och tänkt att I MORGON ska jag minsann ta en morgonpromenad,  men sen ringer larmet och det går inte att gå upp. Det är liksom som helt omöjligt. 

Hur som helst så alldeles nyss påväg till jobbet så var det nått vagnfel nånstans och tuben gick sådär långsamt att man blir förbannad och stör sig på alla sina medmänniskor så i den grad att man nästan börjar slåss, nästan. Så jag hoppade av vid Odenplan och promenerade till jobbet med solen i ansiktet och P3 i lurarna. Så uppfriskande att  jag återigen måste fundera att varför gör jag inte det här varje dag? Jag måste försöka göra det här till en vana. Men sen ringer klockan imorgonbitti igen och jag har glömt bort mina fina föresatser som om det endast var något jag drömt.