Helgen på Gotland har varit som balsam för själen. Vi har liksom bara njutit av lugnet, varandra, ön och god mat. Och för att vi inte skulle behöva bli bogserade av färjan på hemvägen, efter för mycket av farmor och farfars goda och ofta intagna mat och fikan, simmade jag och Frida både på fredagen och lördagen 1 km i Hemse simhall. Och på rekordtid dessutom.
Och såhär såg det ut i helgen:
Vi hälsade på och gjorde allhelgonafint vid våra släktingars gravar. Bland annat hos gammelmormor Ester. Det var vackert och spöklikt på kyrkogårdarna i mörkret och löven prasslade passande nog lite extra dramatiskt för vår skull.
Vi promenerade vid havet och trots att man vistats så himla mycket i, och är lite bortskämd med den här miljön, så kan man inte låta bli att slås av hur otroligt vackert det är.
Frida njöt precis som vi andra av havsbris och doften av tång. Som för er som inte vet heter släke på gotländska.
Farfar spanade på sälar i sin kikare och vi såg en hel drös ligga och lata sig på en udde långt borta.
Farmor med solen i ansiktet.
Fiskebodarna var igenbommade för säsongen.
Havet och jag. Bara så.
Det är här det stora vemodet rullar in.
Här tog ön slut och havet vid.
Vi hittade en gammal övergiven bunker, förtäckt till ett hus, från krigets dagar. Och jag tänker att den skulle man ta och köpa.
Systrana Gutung, mycket nöjda i våra osminkade jag. Fyllda av frisk luft och en evig kärlek till våran ö.
0 andra tankar.:
Skicka en kommentar