Just Nu:

Firar vi Johannas 35-årsdag här på kontoret, fredag och att life is good. Trevlig fredag på er.

Sex laxar i en laxask.

Eller en lax i en kundvagn. Det räcker bra och kan tydligt vara nog så skrämmande. Frida hoppade högt när hon fick ögonkontakt med den stelfrusna firre som jag lagt dit när hon inte var så värst uppmärksam. Hjälpa sin syster att storhandla kan vara så mycket roligare än vad man kan tro.

Nä lax att jobba hörrni och sen är det fredag. 

Fan ta dig.

Imorse när jag kom hem för att duscha och byta om innan jobbet blev det tvärstopp i hallen. På golvet ligger nämligen ett vanligt handskrivet BREV.

 

Hjärtsnörp, kallsvett och klamydiatankar.

 

Och så visar det sig bara vara en inbjudan till en 30-årsfest. WTF! Jag tycker det borde vara lag på att förvarna folk via e-post, sms eller någon annan normal elektronisk väg om man tänker skicka analoga brev. Tänk på att folk kan ha svaga nerver och klena hjärtan va.

En fråga till någon av systrarna Riklund.

Varför har dom tagit bort en massa låtar från Jonathan Johanssons Myspace-sida?? Hela skivan låg ju där och sen vips så gjorde den inte det längre. Snälla ge mig nått tips om vart jag nu ska kunna tjejlyssna på "En hand i himlen"-skivan i hela dess härlighet. Det här håller ju inte.

Ibland händer det...

att chefen kommer förbi ens skrivbord med en låda semlor. 

Tackar tackar!

Inget/ingen kommer gratis.

Hörrni det har varit helg igen ju. Och vilken fantastisk sådan. Solen sken som besatt och snön föll och gjorde allt vackert och tyst. Det firades med att ta tidig fredag, faktiskt redan klockan 15 satt jag och syster yster på pendeln till Sötälje där vi skulle leka med en nyss hemkommen från Thailand och mycket brun Jenny. 

Presenter fick vi också i form av tändare som kan projicera bilder och i detta fallet snuskiga sådana. Dom var mycket uppskattade och likt barn visade vi dom för alla vare sig dom ville eller inte ända tills min gick sönder. Typiskt. 

Iallafall så kom bästa Mats förbi och fredan hade officiellt börjat. Vi drack champagne och rödtjut och öl tills klockan var lagom och vi vinglade iväg i armkrok allihop ut i natten. Sådär trevligt hade vi tills vi somnade ovaggade flera timmar senare och sedan vaknade igen på lördagen i mindre bra skick. 

Lördagsdagen gick åt till att smida planer för kvällen, äta mat med mycket kolhydrater, fett och salt och att dricka treo och ta magtabletter och annat som fick oss i form igen. Och efter en dusch var man som helt ny. Vinkorkar korkades upp, ben rakades, cigaretter röktes, halsar öppnades för sång, skålar skålades och självklart som alltid annars plockades GH:t fram.

Många många timmar senare vaknade jag upp i en främmande säng med en inte helt främmande man men i en sedan länge främmande situation. Den här mannen/lammköttet har nämligen flyttat hem för att spara pengar inför en asienresa och vi vaknade alltså hemma hos hans mamma och pappa. Efter att letat flyktvägar som inte fanns, släpade han ner mig i köket och där hälsades det på mamma och styvpappa och alla syskonen som verkade vara en mindre armé i antal. Det åts lite artig apelsin och honungsmelon innan jag lommade iväg till bussen med svansen mellan benen. 

Men jag överlevde alltså ännu en smått galen helg med bara lite ryggsmärtor som bieffekt och är efter mammas ordination nu hög på Dexofen. Nu peppar vi för matchen ikväll och för er som bryr er menas då Inter- Man U, för er som inte bryr er...tråkigt för er.

That's what friends are for.

Den här lappen satt på min skärm en morgonen denna veckan när jag kom till jobbet. Den är från produktionsledar-bästa-Pernille.

I don't care if monday's blue...

I veckan har följande hänt:

- Jag har bråkat med 3 och blivit utskälld och osams med både deras kundtjänst och deras säljare. Jag har gråtit och skrikit och varit röd av ilska.

- Jag har fått ursäkter från 3 och både deras kundtjänst och säljare och nu är allt löst.

- Jenny har kommit hem från Thailand och med sig har hon en snuskig present till mig som jag ska få ikväll och som jag är mycket nyfiken på.

- Jag har börjat träna igen och fick pga träningsvärk, framförallt i magen, rulla ur sängen imorse.

- Jag har ställt klockan på 03.30 och inte trott att det var sant, men vilket det var. Gått upp då mitt i natten och åkt iväg och spelat in mina första två reklamfilmer som jag förövrigt är övertygad kommer vinna alla guldägg i världen (not kidding).

- Jag har tjejlyssnat på Jonathan Johansson och sjungit med i duschen.

- Jag har varit sugen på vin sedan i måndags och är tokpeppad på att få korka upp om ett par timmar. 

- Jag har gått omkring med en överraskning/något kvarglömt i väskan, vilket ska lämnas tillbaka till sin rättmätige ägare ikväll och jag hoppas att reaktionen kommer bli den jag önskar. Annars är jag fett bortgjord. Men den som vågar vinner. 

Så nu skakar vi av oss arbetsdammet och ger oss ut på äventyr i den mörka natten. 

Fredag folks, fredag.

Hatet.

3 som varit min teleoperatör i måååånga långa år nu och som jag varit grymt nöjd med fick mig idag när jag kom hem från jobbet att gråta av ilska och att svära åt kvinnan i kundtjänst nått så grovt att hon hotade med att lägga på.

Sammanfattningsvis har jag fått inkasso på en räkning på ett abonnemang jag inte visste jag hade.

För att:

1. Kvällen innan jag skulle flyga till London i november, valde min gamla mobil att gå sönder. Säljaren på 3 sa att det inte gick att laga men att jag kunde få en ny om jag förlängde mitt abonnemang vars bindningstid ändå snart hade löpt ut. Klockan var en kvart innan butiken stängde och säljaren stressade. Jag skrev på vad jag trodde (och han sa) var ett förlängningsavtal, fick min nya telefon och trodde allt var frid och fröjd. Här ska också tilläggas att jag inte fick något nytt sim-kort "du behåller ditt gamla eftersom du bara förlänger ditt gamla avtal". Ok fine.

2. Idag när jag kommer hem ligger ett brev från Intrum Justitia på dörrmattan. Jag sliter upp kuvertet med ökad puls. Läser mig till att fodringsägaren är just det, 3. Ringer genast upp kundtjänst och undrar vad det är frågan om? Mitt abonnemang skrevs för länge sen över på jobbet och fakturorna går direkt dit. Fattar ingenting.

3. Kvinnan som jag senare ska börja skrika åt säger att detta gäller mitt privatabonnemang som jag tecknade i november (javisst, dagen före jag flög till London). WHAT?

4. Jag talar om för kvinnan att jag inte alls tecknat något nytt abonnemang utan att jag och säljaren (som förövrigt är av någonslags odefinerbar utländsk börd och jobbar på 3-butiken i korsningen Kungsgatan/Sveavägen om någon känner någon som vill "ta sig ett snack" med honom), kommit överens om att förlänga mitt gamla abonnemang.

5. Kvinnan i kundtjänst fortsätter med att tala om att dom minsann har min signatur på det nya abonnemanget. Här börjar jag bli riktigt upprörd. Efter att jag ilsket fortsättningsvis förklarat att han gjort fel/lurats (okej jag kanske inte läste tillräckligt noga men alltså vafan!!) undrar jag vidare varför jag inte fått hem fakturan/fakturorna som skulle betalats utan direkt fått ett inkasso?

6. Kvinnan undrar vad min adress är och jag talar om den. Fel, fel fel. Fel igen. 

3 har enligt henne en 3 år gammal adress på mig som jag adressändrat då för 3 år sen och räkningarna har skickats dit och inte vidare. Vid det här laget är jag så arg att jag skriker och svär och kundtjänstkvinnan hotar att lägga på om jag inte slutar vara "så otrevlig".

7. Jag letar fram pappret med det "nya abonnemanget" som jag tydligen skrivit under. Det saknar både min och säljarens underskrift och säljarens namn (så lägligt). Rutan för nytt abonnemang är ikryssad istället för rutan precis bredvid där det står "förlängning av abonnemang". Det enda som stämmer här är min adress och mitt namn. För på min kopia står min nuvarande och alltså rätt adress, och det talar jag om för kvinnan i andra änden luren. Det tycker hon är "väldigt konstigt".

8. Borde inte säljaren kolla korrekta adressuppgifter undrar jag? Men nej enligt 3 så ska man tänka på att tala om det själv, trots att man adressändrat och haft en annan adress i 3 år och all tidigare korrespondens med 3 har kommit till rätt adress. Tydligen och mycket märkligt.

9. Kundtjänstkvinnan uppmanar mig att gå och prata med säljaren i butiken eller skicka en reklamation. I will do both. Det kan dom fethaja.

10. Jag lägger på och gråter av ilska. Och hatar. Hatar så mycket. 

Adjöss 3. Hej Telia och Iphone.

Helg och så.

I helgen har det varit trivsamt hos föräldrarna i Mariefred. 

Vi vaknade där allihopa i lördagsmorse utvilade och fräscha, pigga och krya. Solen formligen vräkte ner och runt en stadig familjefrukost bestämde vi oss för att en långpromenad skulle sitta fint. Här uppstod först vissa problem som hade med påklädning att göra. Mamma och pappa tyckte inte att vi kunde gå en långpromenad i minusgrader klädda i skinnjackor och Converse. Efter lite gnäll om stadsungar etc. och letande i diverse garderober hade vi tillsist samlat ihop varma kläder och skor till oss alla och ut  i solen bar det. 

Vi promenerade förbi Gripsholmsslott och drömde oss bort till en tid då slottet var i bruk. Jag och Ozzy gick ner i en fängelsehåla och jag tror han kände lukten av något gammalt och otäckt för han blev extra liten och nosade försiktigt omkring därnere i mörkret. Mamma höll en monolog om vilka som kunde tänkas försökt ta sig över vattengravarna och hur dom som försvarat slottet dragit upp bryggan och hållit på. Sen kom det folk och vi fick återvända till 2009 och promenerade glatt vidare. 

När vi kom hem blonderade jag Fridas hår och senare släppte mamma och pappa av mig och en självlysande syster vid en 30-årsfest i Södertälje. Efter en helnatt av dans dans dans åkte vi till Nykvarn och sov hos farföräldrarna som befinner sig på Gotland. När vi vaknade såg det ut som om vi haft fest fast vi bara hade värmt vitlöksbröd i ugnen. 

Efter lite piffning av farföräldrarnas bostad åkte vi tillbaka till Mariefred och var alldeles lelösa och slöa och läste böcker och såg på film tills det blev kväll. Då lagade jag och pappa middag till mamma och Frida som färgade håret på mamma och klippte henne och Erik som gick med hundarna. Man ska inte underskatta teamwork. Sen såg vi en film till och jag och Frida somnade mätta och nöjda efter ännu en finfin helg, skavfötters med varandra. 

Nu är det måndag och jag ska sätta mig och gå igenom castingbanden inför torsdagens reklamfilmsinspelning. Och appropå det och för att återknyta till föregående inlägg så var Regissören i LA för tillfället och jag hade alltså inget att oroa mig för.

Hej sålänge.

Om att eventuellt bli biten i stjärten av historien om en liten stund.

En kväll för några år sen  roade jag och Jamie oss med att leka blåsleken (jag kan förklara en annan gång vad den går ut på men den innebar hursomhelst att jag blev rätt packad). 

Jag var ganska tatuerad redan då och Jamie tyckte det var jobbigt med obalansen som bildades av att ena överarmen var tatuerad men inte den andra. Så han tog fram en burk tuschpennor och målade helt sonika den andra i ett rätt "kreativt" mönster i tusen färger. 

Utan att tänka vidare på att jag hade en tuschtattuerad arm drog jag vidare till det som då hette Halv Trappa Plus Gård. jag och Josse står där i sommarnatten bararmade och snackar skit och dricker drinkar. Jag med min ena tatuerade arm och den andra målad med tusch. Josse med sina båda tatuerade armar. Anyways så säger Josse efter en stund att en av sveriges största, mest kända, mest gothinspirerade regissörer står en bit bort och spanar åt mitt håll. "Gå fram och snacka" tycker Josse. Det tycker inte jag som är om möjligt ännu fulare vid det här laget. 

5 minuter senare styltar herr megastar regissör fram till mig och vill bjuda på nått att dricka. Okejrå. Resten av kvällen hänger jag och herr regissör i baren och dricker drinkar och snackar om saker jag inte kommer ihåg ett skvatt av. Jo jag minns en grej, nämligen att han och hans kompisar undrade om jag ville hänga med till Spy Bar. Hell NO! tyckte jag, inte Spyan. Istället hoppar vi in i en taxi och åker till nått ställe på Wasagatan. Men när jag kliver ur taxin känner jag att jag är alldeles för väck för vidare party och utan att säga hej då eller något, hoppar jag in i en annan taxi och drar hem till Horan. Somnar som en stock i min säng på två röda men väcks ungärför vid 5 snåret av min mobil. 

-Hallå? Sluddrar jag.

-Hej det är förnamn.

-Vilken JÄVLA förnamn? Undrar jag hemskt trött, full och dryg.

-Förnamn Eftrenamn. Säger herr megastar regissör. -Du träffade mig ikväll.

-Hur fan har du fått mitt nummer. Fortsätter jag i lika otrevlig ton. 

-Jo, jag skulle bara kolla vad du gjorde, säger regissören.

-Jag sover svarar jag.

-Okej, jag kanske kan ringa dig en annan dag?

-Mm, visst biter jag surt av och lägger på.

Ja och sen vaknade jag som då var Berghsstudent dagen efter med fetångest och inser vilken kontakt jag precis sumpat. Han ringde givetvis aldrig igen.

Som tidigare skrivits här ska jag spela in reklamfilm i kommande vecka och precis nu åker jag till Herr regissörs kontor inför detta. jag mår illa. Illa.

Still alive and kicki'n.

Jag kom sist i skyttetävlingen men är mest glad/nöjd att jag lever och att mina medarbetare lever och framförallt att kunden lever. Det var min första kontakt med skjutvapen ever så jag var fint nervös och gjorde allt skytteledaren sa likt en robot. 

Och jäklar va vi pangade. Vi gick ut lugnt och fint med polisens små tjänstevapen och arbetade oss sedan 6-7 pistoler/revolvlar uppåt i kaliber (kaliber är enligt 118 100 och min käre far diametern på vapnets ammunition). Enligt Freddan skakade jag som ett asplöv när jag stod med min Magnum 44 i handen. Inte så konstigt med tanke på att skytteledaren skrämt upp oss ordentligt gällande rekylen "håll i ordentligt för när skottet bränner av slår revolvern uppåt så akta så att ni inte träffas i pannan". Hjälp! Jag var så fuktig i handflatorna att jag var säker på att tappa puffran. 

Det gick ändå bra alltihopa och jag träffade tavlan med nästan alla kulor. Min favvo var en Glock 9 mm. Kände mig grymt cool med den i händerna. Och jag såg rätt cool ut efteråt med en sotfläck i pannan. 

Sen for vi raskt in till stan igen och avslutade på Grill där det åts och dracks och lugnades en hel del nerver. Jag kände mig kaxig och grym som fixat att skjuta stora farliga handeldvapen och tänkte att varför inte fortsätta på den här living on the edge-banan jag stapplat in på. Så jag beställde helt sonika in en löjromstoast med ostron till förrätt eftersom jag aldrig ätit ostron tidigare. Och vipps var jag en hel drös av nya erfarenheter och kunskaper rikare. 

På torsdag spelar jag in mina första två reklamfilmer. Man lär sig nått varje dag vet ni.

Skjut.

Nu går jag och skjuter kunder med en Magnum. Eh nej, fel. 

Nu går jag och får mig ett skjut av en Magnum. Ehrm nej, fel igen. 

Nu går jag och skjuter Magnum med kunder. 

Rätt och slätt.

Horor är vi allihopa.

Msn för en liten stund sen:

Pappa skrev:

Som konsult är man en hora. Allt går att lösa med pengar.

Lina skrev:

Som reklamare är man åxå en hora. Vi gör avkall på vår konstnärliga integritet hela dagarna för pengar.

.......................................

Ja så är det lixom.

På min gata i stan.

Natten till måndag eller ja, väldigt, väldigt tidig måndagsmorgon vaknar jag av en rad tunga dunsar från lägenheten ovanför eller bredvid (är inte riktigt säker här), följt av skrik/stön som att någon har skadat sig och har väldigt ont. Medan Frida som också sover eller ja sov då, men som också vaknat av oljudet, mer tycker att det låter som någon blir jagad och skriker "nej, nej" (oklart vad som stämmer även här eftersom vi båda var väldigt, väldigt trötta). 

Sen blir det knäpptyst. Dog någon nu eller?

Vi somnar hursomhelst om men vaknar med en obehaglig känsla i kroppen. Alltså visst folk kan ha extremt kreativa sexlekar men det här var något annat. Hela dagen igår tänker jag på det här och hur obehagligt det lät. Fantasin skenar iväg och vet snart inga gränser (jag är ju ändå kreatör får ni tänka på). 

Tänk om någon mördat sin flickvän? (han i lägenheten ovanför har visat vissa psychotendenser förut så det är inte uteslutet). Paret i lägenheten bredvid verkar vara väldigt trevliga och sunda personer som båda jobbar i BRANCHEN så var det därifrån oljudet kom så tänker jag att någon ramlat och slagit sig snarare än att den ena mördat den andra. Men tänk om den ena är bortrest och den andra ligger därinne och förblöder!? 

Frida tycker jag ska knacka på hos respektive parter efter jobbet men det känns fånigt så jag låter bli (tänk om det trots allt var någon som got lucky och inte tvärtom). Men jag lyssnar hela kvällen efter livstecken från bägge lägenheter och hör lite skrammel från paret bredvid - okej skönt, dom verkar vara vid liv (åtminstone ligger ingen ensam därinne och dör en långsam död). 

Från lägenheten ovanför är det tyst som i graven tills ungefär kl 22. Då drar han igång Fairytale of New York med The Pogues på högsta volym. Bra låt-FEL årstid (sa ju att han va ett psycho). Julen är öööööööver har jag lust att gå upp och skrika åt honom, extra arg för att jag gått och oroat mig hela dagen. Aja ingen verkar ligga och ruttna på min adress just nu iallafall. 

*andasut*

Ps. Imorrn ska jag skjuta pistol med en kund för att som man säger "bonda". Riktig pistol typ Magnum. Kan hända att någon kommer ligga och ruttna efter det Ds.

Show me the money!

Som ganska så nybliven bostadsrättsägare är detta med räntor och räntesatser och topplån och dylikt fortfarande lite oklart och en aning skrämmande. Och eftersom jag precis missade förra sänkningen har jag länge sett fram emot att få en mer fördelaktig räntesats och nu sista januari var det äntligen min tur. 

Så idag gick jag in på min banksida för att kolla läget. Förstasidan deklamerar en rörlig ränta på 3.15. Sweet tänker jag och får dollartecken i ögonen. Så jag loggar in för ett kolla exakt vad detta kommer innebära för mitt lån. Och får en chock! Räntesats 2.28. This can't be right tänker jag som alltid tror att alla överraskningar åt det hållet är konspirationer mot mig bara för att jag senare ska bli återbetalningsskylldig och ringer därför genast banken. Liksom rycka undan den där härliga mjuka mattan under fötterna på en och plötsligt står man där på den bara betongen igen.

Jag nästan stammar fram min fråga och bankkvinnan i andra änden skrattar åt min nervositet/uppspelthet (för innerst inne tror jag ju faktiskt att dom gör rätt på banken). Det visar sig att jag har ett väldigt fördelaktigt lån (tack mamma och pappa för att vi har så bra bankkontakter) och att jag faktiskt fått en sjukt bra ränta dom närmsta månaderna. När jag förstått att det här är påriktigt och upphetsat upprepar "är det sant? Tack, tack tack", skrattar bankkvinnan igen och vi önskar varandra trevlig helg.

Pengar gör ingen lycklig säger man ju men varför sitter jag då här och känner mig smått hög och en aning darrig. Tänker resor, tänker mer tatueringar, tänker mig dyr champagne till frukost..okej kanske inte det sista men fan va pengar är inte bara är  papper.

Vad fan är det för fel på mig?

1. Jag är förkyld IGEN. Har jobbat från sängen i 2 dagar och har ont i halsen, haft lite feber och ont i bihålorna/huvet.

2. Trots detta kan jag inte tänka på annat än att det är fredag idag och att jag bara vill umgås med folk, dricka alkoholhaltiga drycker, röka massor av cigaretter och dansa dansa dansa (helst till Kleerup som spelar på Strand ikväll).

Fan fan fan.

Förtydligande!!

Det var alltså inte inlägget nedan jag refererade till i det HÄR blogginlägget. SÅ kul är inte rotsaker trots allt.

Roten ur.

Ett hett tips till alla er GI-medvetna och ekonomiskt medvetna/snåljåpar. 

Nämligen just nu på Prisextra: 5 kr/kg för morot, kålrot, rotselleri, rödbeta, palsternacka och vitkål. Värsta bästa fyndet lixom. Guuuud va jag känner mig gammal nu. För några år sen hatade jag rotsaker och sket fullständigt i att bli själaglad när dom kostade 5 kr/kg. Ena dagen festar man som om det inte fanns någon morgondag och nästa blir man glad över fynd på prisextra. Min psykolog säger att jag är så svart eller vit, att jag inte har några gråzoner *förstårintevadhonmenar*

God soppa på kålrot (3-4 port):

Fräs i lite olivolja (i nån minut) ca 1 msk riven färsk ingefära, 2 finhackade vitlöksklyftor och en tsk röd curry-pasta.

Skala och träna ca 150 g kålrot och tärna en röd paprika och låt fräsa med i grytan nån minut till.

Häll på 5 dl vatten och 3 msk grönsaksfond och sjud ca 5 min.

Tillsätt 2 dl röda linser och sjud ytterligare ca 5 min tills linserna är nätt och jämt genomkokta.

Klicka i 1 dryg tsk honung och häll på 3 dl vad du känner för, typ: mjölk, havremjölk, grädde, soyamjölk etc och låt soppan bli varm.

Krydda med salt och peppar och toppa med lite hackad salladslök.

Gött och bra mot förkylning!

Det är nånting jag vill säga dig...

Det är inte mörkt nu men det var då. För nämligen inatt vaknade jag flera gånger och någon av gångerna kom jag på nått sjukt kul jag skulle blogga om idag och en rubrik som var så fyndig så jag nästan ramlade ur sängen. Men nu har jag ingen aning om var det var. 

I'll get back to you.

Uuuuäääääähh!

Vaknade imorse med ett kraftigt illamående. Trodde först att det berodde på att jag inatt drömde att en gren växte genom min underarm och när jag drog bort den så blev det ett stort hål rakt in i armen. Det var så sjukt vidrigt och bilden vägrar lämna näthinnan. Men efter ett par timmar och fortfarande illamående börjar man fundera. Hur länge kan man må illa av en dröm liksom? 

För en liten stund sen fick jag det fantastiska meddelandet att vår frilansande IT-kille som jag träffade i fredags är magsjuk och min lillebror som jag också träffade i fredags ligger hemma med huvet i en hink och pappa mår precis som jag, väldigt illa. Just great. För många sammanträffanden för att det ska vara en slump. 

Apropå drömmar så drömde jag en natt i förra veckan att jag var ihop med Kleerup och vi snortade Kokain som såg ut som flingsalt. Jag säger då det. The mind works in mysterious ways.