tisdag 31 mars 2009

Man ba, å en sidan å andra sidan.

Man ba inser att det är beach 2009 snart och ba shit vad nyttigt jag ska leva nu. HELA TIDEN. Och efter senaste helgens sjöslag och efterföljande hjärtklappning, svettningar och ångest när man natten till måndag inte kan sova och ba ligger där  vaken och ba tänker aldrig mer, nu får det vara nog, känns det t o m lite skönt att tänka på hur nyttig man ska vara då - HELA TIDEN.

Sen hinner det inte gå mer en en dag och att solen kikar fram innan kroppen skriker: UTESERVERING! ÖL! ROSÈ!

Man ba, hur senil är min kropp?

Sjögång.

Nej jag har inte lagt ner min blogg som svar på pappas fråga. Jag har bara inte kunnat blogga av olika anledningar.

T ex:

Jag var på kryssning tors-fre och okapabel till något annat än det.

Jag lämnade datorn på jobbet över helgen.

Jag har haft häcken full med jobb sen jag kom tillbaka.

Så nog om det. Nu ska jag berätta lite om Tattoobåten. Nej förresten, vi gör såhär istället:








Ja och så gjorde vi lite annat också, t ex: 

Vi såg några band, Mustach, The Knockouts och Mad Sin. 

Frida tatuerade ett F bakom högeröra så nu ser vi nästan på pricken lika ut. 

Umgicks med våra hyttsambos, grannar och andra vänner på båten (vilket var MÅNGA). 

Stod och dansade på stolarna i baren och sjöng till Mötley och Guns och trakasserade DJn. 

Allt med varierad stil och finess. 

Jo och så det sista som hände innan vi klev av var att jag hade bort min mobil. 
Den fick jag som tur var tillbaka dagen efter.

torsdag 26 mars 2009

På schemat idag.

9.00-16-00 Onlineklippning.

16.00 Onlinegodkännande med kund.

18.15 (senast) Incheckning på Värtahamnen.

19.15 Tattoobåten avgår från Värtahamnen och jag förhoppningsvis med den för 3:de året i rad.

19.20-00.00 Alkoholförtäring, spelningar, artbattles och en helskottans massa tatuerare som tatuerar ännu fler tatuerade människor.

Sen blir det nästa dag och det fortsätter ungefär som ovan tills vi är  i hamn i Stockholm igen på fredagkväll ungefär vid 19-tiden och jag ska hoppa in i en taxi och åka raka vägen till en jobbfest. Phju.

Schemat fram till 16.00 känns stabilt och bra. Efter 16 - mja, not so good. Det lär bli på det berömda håret att jag hinner med den dära båten dårå.

Håll EN tumme för mig. Okej! Skepp o hoj.

tisdag 24 mars 2009

Stressad AD ställer frågor.

Mycket nu. 

Mina filmer för Visit Denmark färdigställs denna veckan. Offline igår, ljudläggning idag, ljussättning imorrn, online på torsdag. Torsdag eftermiddag kl 16.00 kommer kunden för onlinegodkännande. Kl 18.15 senast ska jag checka in på Värtahamnen för att hinna med Tattoobåten för tredje året i rad. Det kan bli på håret. 

Så alltså har jag huvudet fullt med reklamfilm och ingen tid att tänka på så mycket annat därför undrar jag:

1.När är det påsk?

2.Hur är man ledig då?

3.Tycker ni jag ska åka till Gotland den helgen eller har någon ett bättre förslag?

måndag 23 mars 2009

Det har varit helg igen.

Den såg lite ut såhär:

Vi var på raggarklubb och såg en massa galna Rockabillyband med ståbas och allt.



Man fick röka inne. Det kändes overkligt men helt fantastiskt.


Vi drack massa billig öl.

Fredde gillade också att man fick röka inne. Han var väldigt stilig i sina nya glajer med.


Efter en hård utgång fredag och Raggarklubb på lördagen var söndagen ryggläge tills det var dags för släktmiddag. Med gårdagens smink fortfarande hängande från ansiktet. Very Classy. Men det var det eller ingen middag alls. Tror min släkt föredrog att jag var med faktiskt. Inte för att låta egenkär eller så men.




onsdag 18 mars 2009

Home sweet home.

Mamma och pappa är som alldeles tokiga i att flytta märks det nu när dom leder en budgivning på en liten hästgård med en kåk på ungefär 210 kvadrat och 7-8 rum och kök (beroende på hur man räknar). 

Dom flyttade väll alldeles nyss kanske ni tänker nu. Väldigt uppmärksamt och korrekt är mitt svar. Jorå så ere. 

Men blir det flytt till liten hästgård och all den spejsen kan man flytta hem igen ju. Billigt och bra, mat på bordet och tvätten tvättad och dessutom säkert miljövänligt också på nått vis. Jag får eget rum och mina syskon också och jag kan köpa en häst att ha där och vi kan umgås hela familjen som en familj igen JÄMT och STÄNDIGT.  Aldrig kommer mamma och pappa behöva fundera/oroa sig över vad/var/hur vi barn gör/är/mår. Dom kommer veta. För vi kommer vara där mitt framför näsan på dom ungefär hela tiden. Det kommer bli alldeles alldeles underbart hos Casa/Castell Gutung.

När pappa läser det här kommer han sätta en tidsplan eller två i halsen. Så kanske inte ändå.

tisdag 17 mars 2009

Dagens roligaste.

Tvättar och kollar på "Bygglov". Som vanligt är är teamet rädda att dom inte ska hinna klart och det är "på håret den här gången". Också. 
Under en fikapaus med enorma mängder bakverk av olika sorter, väljer den i alla sånna här program obligatoriska truliga/lite sura hustomten/hjälpredan som alla fattar ändå har hjärtat på rätta stället och som i det här programmet heter Willy, bland annat en morotskaka. Efter att ha testat sorter för ca 5 miljoner kalorier är Willy kanske lite hög på socker när han kommenterar direkt i kameran, "jag är lite skeptisk till sånt här som morotskaka, men den var jättegod, faktiskt godast av alla. Har jag blivit vegetarian nu?"

*LOL*

She's like the wind.



Dansfebern har drabbat mig. Dans på Sats igår, Afro i torsdags och igen nu på torsdag och jag tänker mig lite Funk någon dag nu i veckan. Dessutom funderar jag och en killkompis på att ta en kurs i Lindyhopp, den där fina gamla dansen som min mormor utövade i sin ungdom.

Alldeles nyss smet jag ut från jobbet och köpte så jäklarns snygga och snabba dansskor från Nike. Okej dom var dyra, men fatta hur mycket bättre jag antagligen kommer bli *hoppas*. Patrick Swayze kommer efter detta aldrig behöva komma in i danssalen och ba "nobody puts baby in a corner", för jag kommer svepa över golvet just like the wind.

Sådetså.

Hej då.

Ps. Fatta att skorna heter Danzante Star. Det säger väll allt. Ds.

måndag 16 mars 2009

That's what friends not are for.

Helgen blandade och gav i lite olika nivåer av umgänge och intensitet. Fredagen var ganska lugn hemma i soffan med sällskap och vin. Lördagen började lugnt i och med att sällskapet lagade varma mackor till frukost som vi åt i sängen ikapp med en film.

Därefter blev det tåg till Sötälyeah och hem till Jenny och Frida som låg bakfulla i varsin soffa och gnällde över ont i håret. Dom fick inget medlidande från mig.

När dom piggat på sig blev det helfestligt igen och senare vinglade vi ut. Ute var det highlife oh det blev kanske ett eller två järn för mycket i glädjeyran. Hursomhelst hamnade jag ensam med ett gäng hårdrockare på en efterfest på en båt. Ostabilt. När jag hade fått nog av det zickzackade jag hem till Jenny.

Efter att jag bokstavligen däckat på Jennys soffa tyckte Frida och Jenny att dom skulle ha lite "roligt" med en stackare som inte kunde göra motstånd. När jag vaknade på söndagen och undrade varför jag hade salt precis överallt bröt dom här två som ska kalla sig min syster och min vän ihop och visade mig bilder tagna på natten med mig iklädd princesskrona och med pommes stickandes ut ur näsa och öron. Dom hade arrangerat mig i olika poser med ett hundben och en vinare och det hela var HEMSKT hemskt ofördelaktigt. Kul för dom. Mindre kul för mig. Men hämnden är ljuv och akta er vad jag kommer hämnas. Sleep with one eye open hädanefter girls. Ett tips bara.

fredag 13 mars 2009

Historien om bunken.

Jo alltså jag har en vän av det motsatta könet. Ja eller jag har flera men just den här historien handlar om en av dom. Vi kan kalla honom Dogge.

Dogge är en rolig filur med många sjuka ideér och när man är med honom skrattar man nästan hela tiden. En av hans svagare sidor däremot är hans dragning till jävligt blåsta brudar på ren svenska. Hans senaste kap var på inget sätt smartare än dom tidigare.

En kväll när dom ska gå och lägga sig ber Dogge henne ha en platsbunke på huvudet under natten. Blåsta Bruden är så pass vaken att hon iallafall ifrågasätter VARFÖR? Jo, svarar Dogge, jag är rädd om dig förstår du och rädd att du ska trilla ur sängen i sömnen och slå i huvet (ni kommer förstå snart att det inte fanns så mycket att skydda in the first place men iallafall).
Jaha okej säger hon, sätter bunken på huvudet och somnar.

På morgonen ringer Blåsta Brudens mobil och hon vaknar med ett ryck av signalen. När hon famlar efter mobilen för att svara trillar bunken av och ner på golvet. Blåsta Bruden pratar en stund i sin telefon och lägger sen på. Inget konstigt med det. Men sen, och här kommer det riktigt roliga, plockar Blåsta Bruden upp bunken från golvet igen, sätter tillbaka bunken på huvudet och somnar om.

Japp.

Fredagen den trettonde.

Imorse vaknade jag av mig själv tio i sju av att solen dansade in mellan dammiga persienner. Underbart tänkte jag och klev upp. Tog en lång varm dusch och groomade i maklig takt medan jag sjöng ikapp med Beyonce.

Sen traskade jag iväg till mitt läkarbesök i tid utan att behöva springa. Firade solen och fredagen med årets första solglajer. Kände mig snygg, pigg, lite cool och sådär fresh som man gör med lite träningsvärk i kroppen. Igår testade jag nämligen Afro för första gången och den skepsis jag kände innan passet var som bortblåst typ 2 min in i koreografin. Det var hur kul som helt. Befriande är kanske larvigt att beskriva det som men det var det på nått vis.

Men sen då när jag kom ut från läkaren igen, strålande glad, var solen som bortsnöad. Typiskt. Inga mer solglajer alltså. Skit.
Men vad gör det egentligen när det är fredag och jag ska på födelsedagslunch med farmor och Frida och eventuellt min sönderstressade pappa om han kan slita sig från sin byggnation.

Pappa, kom igen! Äta bör man annars dör man.

Efter lunch ska jag dela med mig av en väldigt rolig historia om en vän. En helt och hållet sann historia som bland annat innefattar en plastbunke och en tjej som saknar några getter i hagen om man säger.

Hej sålänge.

torsdag 12 mars 2009

Annat vi roar oss med på kontoret idag:

Prata med norrköpingsdialekt. Oerhört kul. Testa!

Kungafamiljen har varit på finlandskryssning.

Om man inte dog av skratt bakom skämskuddarna till originalklippet så dör man definitivt till det här.


Ungefär som ens nya tveksamma kille.

Det här med handdatorn alltså. Den är ju väldigt gullig som påminner mig med sina små pling om saker jag ska göra eller minnas. Kanske är den mer miljövänlig än sin analoga kollega till och med? Den tar inte så mycket plats i väskan och den väger mindre. Men hade den varit min nya kille hade han haft en kostym från Dressman och doftat av Farenheit ev hade han även haft vita tubsockor. Och även fast jag börjat gilla honom ganska mycket så gör jag det i smyg för samtidigt så är han lite skämsig.

På jobbet står folk i par eller mindre grupper och viskar och pekar. När jag kommer för nära tystnar dom och sen fnissar dom bakom min rygg när jag passerat. Den elakaste personen (Johanna) har faktiskt till och med hånat mig rakt i ansiktet och skrattat åt mig och handdatorn helt utan skrupler. För på mitt jobb finns det nämligen bara 2 korrekta val av kalender: den analoga eller att man använder kalendern i sin Iphone. Jag har ingen Iphone. 

Det här är samma typ av mobbning som pågick när vi anställde en ny AD som inte hade en Ipod. Jag var vid det tillfället en av mobbarna så jag gissar att det här är ett fall av den berömda synden som straffar sig själv.

Och även fast jag inte kan stå för den ännu så jobbar jag och min självkänsla på det för den är ändå rätt go.

onsdag 11 mars 2009

Ska man vara fin får man lida pin.


Det är lite knöligt att få med en hel arm , ja eller iallafall en 3/4 arm på bild men lite såhär ser det ut nu efter sista sittningen. Armbåge, aj, men värt. Nu är det bara lite finputsning kvar sen e den klar. Eller kanske inte. Den som lever får se.

En dålig och en bra/dålig sak.

Först den dåliga som är mycket dålig.

Jo ni förstår att när jag var en fattig Berghsstudent så fick jag bostadsbidrag. Eftersom man tar examen i juni så är man ju bara student i ett halvår det året... ni fattar. På hösten började jag på min nuvarande byrå och fick då såklart en inkomst. Anyways, när man ansöker om bostadsbidrag ska man uppge en uppskattad årsinkomst och det gjorde jag också, baserat på mitt studiebidrag. Jag är ju inte Saida och kunde inte förutspå hur mycket jag skulle tjäna på det eventuella jobbet jag skulle få efter skolan. Så när jag då fick en anställning så sa jag upp bidraget direkt. 

NU ska jag tydligen iallafall betala tillbaka 10536 kronor eftersom jag tjänat FÖR MYCKET sista halvåret det året och enligt deras geniala sätt att räkna skulle inkomsten under hösten alltså innebära att jag inte var berättigad till något bostadsbidrag alls det ÅRET. För det spelar tydligen ingen roll att man lever på existensminimum som student och då behöver all hjälp man kan få. Nej det får man sota för sen när man skaffar ett jobb och betalar SKATT. Alltså allvarligt. Borde inte dom här bidragen vara behovsprövade för stunden och inte för ett helt deklarationsår? 

Fast jag vet att det är meningslöst: *ringer försäkringskassan och eventuellt Anders Borg*.

Sen det bra/dåliga.

Nu är vi ju redan en god bit in i 2009 och jag har fortfarande ingen kalender för ändamålet. I januari när vi kom tillbaka efter julledigheten gick jag raskt ut på stan för att köpa en kalender för det nya året. Alla fina var slut. Och jag kan faktiskt inte ha en ful kalender. Jag ska ju leva med den ett helt år. Nej det går bara inte. I'm designer för guds skull. 

Så det blev ingen kalender och jag har alltså varit kalenderlös ever since. Detta har inneburit tusen dubbelbokningar, bortglömda fester/möten/åtaganden/etc, nedklottrade datum på lappar som jag sen inte hittat eller glömt bort och att mitt skrivbord har svämmat över av postitlappar. Hade jag inte haft produktionsledare hade jag inte överlevt tills nu. 

Men nu kände jag mig så förvirrad och situationen var så ohållbar att jag inatt laddat min elektroniska handdator och nu tagit den i bruk. Jag fick den här handdatorn av pappa nångång i höstas men har inte känt mig helt bekväm med den här lilla manicken. Jag gillar att skriva fint i fina analoga kalendrar och kunna bläddra i dom och minnas vad jag gjorde för 2 månader sen eller tom förra året (eftersom jag spar dom). Men aja bättre än inget och kanske kan jag få lite struktur på mitt mellan varven kaotiska liv igen. Så jag ger den en ny chans och hoppas att vi ska kunna bli goda vänner så småningom.

måndag 9 mars 2009

Banta för helvete, banta.

Jo just det. Jag skulle börjat på diet idag ja. Men eftersom jag har så fruktansvärt ont i bihålorna och fryser och det är så rysligt synd om mig, åker jag och Frida hem till mig nu istället och äter pizza, tittar på film och ligger under varma filtar och myser med massa tända ljus överallt. Imorgon ska jag banta. Hej då.

På utflykt.

Helgen har gått i den lilla utflyktens tecken. 

Jag och syskonen har efter vår fredagsnatt på stan åkt pendeltåg och buss till Tungelsta för att hälsa på mormor. Eftersom vi inte hade hunnit äta frukost köpte vi med oss smörgåsar, smoothies och kexchoklad och det kändes som om vi var på en riktig utflykt, typ till fjällen (där alla utom jag verkar befinna sig just nu *avis*). 

Sen tyckte mormor att mamma kunde bjuda oss på öl till vaniljhjärtanen istället för saft som inte fanns hemma. Det märks att mormor har levt många år och förstår vad som är viktigt här i livet. Efter vaniljhjärtan men dock utan öl åkte vi långa vägen ner till Mariefred och åt middag hela familjen tillsammans. Väldans trivsamt. 

Senare fick jag vara fyllechaffis till lillebror som skulle på 20+20-årsfest i en bygdegård pyntad med en skyllt "fullast vinner". Vann gjorde tydligen en viss Rasmus Riggo enligt rykten. 

På söndagen åkte vi en sväng och kollade på ett hus med sjötomt där föräldrarna tydligen eventuellt tänkt sig att bo och klev raka vägen in i huset utan att ringa på, i tron om att det var visning just där och då. Det visade sig av en mycket förvånad och mjukisbyxa/flippflopptoffel/t-shirt-klädd husägare att visningen varit på lördagen och vi smet fnissandes och med blossande kinder, iväg därifrån. 

Istället åkte vi till Nykvarn och hälsade på farmor som var ensam hemma. Vi fikade som man gör hos farmor och jag fick en försenad födelsedagspresent. Traviz sa tillslut ifrån på skarpen, att det minsann fick vara nog med utflykter och vi åkte hem till mamma och pappa igen. Med kurrande magar började vi med middagen men åt undertiden ungefär 1 kilo choklad på 4 personer med blodsockerfall. Så när maten väl var klar åt vi den lite halvhjärtat och somnade senare ikapp till Beck. 

Ja sen var det måndag igen.

lördag 7 mars 2009

Vad ska du ha på dig idag?

Syskonen Gutung igår kväll i en krogkö på vår favvoö Södermalm.

fredag 6 mars 2009

Säg det i bilder.

Konfa med byrån kan se ut ungefär såhär:

Clarion Sign 13.00

Clarion Sign kl 15.00

Lydmar kl 18.00

K Karaoke kl 00.00
(Avslutades när vi blev utslängda 01.00 med allsång till We are the World)

Idag på kontoret kl 09.00

torsdag 5 mars 2009

Not such a smooth criminal.

Såhär såg det ut igår när Johanna satt och körde armbåge på mig. 


Strax därefter blir studion rånad!!

Armen plastas snabbt in och alla ger sig ut på stan åt olika håll för att få tag i rånaren. 
Jag och Johanna får tag i honom på tågstationen och håller honom kvar (vilket var lätt eftersom han dagen innan blivit knivskuren i Alby!!) under protester om att vi anklagar honom falskt och kommer få be om ursäkt och att han lovar att hans mamma är en hora om han ljuger.

Polisen kommer och liksom bara jaha det är han IGEN. Dom plockar in honom och vi dammsuger alla papperskorgar och buskage påväg tillbaka till studion utan lycka. Vi har precis bara hunnit tillbaka till studion när polisen ringer och bekräftar att hans mamma ÄR en hora för det puckot hade inte ens haft vett att göra sig av med pengarna påvägen. 

Tur för Blue Bird. Otur för honom och hans mamma. Synd bara att han hann göra sig av med sitt gräs innan polisen kom. Det hade ju annars ökat på strafflängden ännu lite till. Och om han ruttnar bort på nån anstalt för all framtid är jag den sista som blir ledsen. Å andra sidan hände det här i Sverige så han får väll lite dask på stjärten and thats it. Silly me, what was I thinking?!

PS. När han sitter i polisbilen och blir bojad vräker det puckot ur sig att han hoppas att han fortfarande kan tatuera sig hos Blue Bird. Jomenvisst, med hammare och spik grabben DS.

tisdag 3 mars 2009

West End Girls and East End Boys.

Åååå nu har den där extrema jag hör ju för sjutton hemma  London-känslan slagit till igen med full kraft. Och frågan VAD GÖR JAG HÄR? ekar i huvudet och ringer i öronen. 
14 maj och 3 dagar framåt känns just nu 1. för långt fram i tiden 2. som alldeles för kort tid. 

Ljusningen denna veckan är min tripp till Västerås och min tatuerande vän Johanna på Bluebird Tattoo imorgon. I 6-7 timmar nånting kommer jag få ca 50 nålstick i sekunden ett par millimeter ner i huden (ni kan ju själva räkna ut hur många det blir på 7 timmar om en timme är 3600 sekunder). T ex så ska armbågen fyllas i och från erfarenheten av att dra linjerna där kan jag säga att helt andra saker än London kommer vara i mina tankar. Vilket ju är positivt.

But still...Vad gör jag här?

Signed, sealed and delivered.

Nya papper påskrivna hos 3. RÄTT papper. Inga fler inkasson. Inga mer privatabonnemang jag inte ska ha. Allt betalt av jobbet precis som det ska vara. Vit flagg har viftats och hand har skakats med fienden/säljaren. All good.  Ärendet arkiveras längst in i vill-glömma-bort-för-evigt-arkivet. 

måndag 2 mars 2009

You're hot then you're cold you're yes then you're no...

Är det bara jag eller har killar en inbyggd radar som talar om för dom när man som tjej börjar ledsna? Man har liksom fått alldeles för lite uppmärksamhet ett tag och bara, äh nu lägger jag ner det här projektet. Men DÅ, det är då dom lägger in en ny charmoffensiv. Precis i grevens tid om man säger. 

En annan sak jag undrar över, vad fan är det med ens eventuellt nya killes tjejkompisar som bara gör allt för att paja? Varför vet dom precis vilka knappar dom ska trycka på och varför fast man lovat sig själv att vara stark och inte rädd och inte lyssna på dom, kryper det ändå in under huden tillslut och man börjar ta åt sig och lyssna på den där lilla rösten i huvudet?

*gottastopbeingsoafraidandparanoid*
 
Related Posts with Thumbnails