Sommar, sommar och sol *sjunger*

Ni vet ju hur sådär fredagsdampig jag brukar bli ofta. Jag tror det slås något slags rekord i det här idag. Jag har hjärtklappning. Förstår ni? HJÄRTKLAPPNING. Det är sommar ute. Det är tusen fester på G. Snart lägger vi ner arbetsveckan och beger oss ut i det gröna. På med glajerna, nu kööör vi. 

Just nu: jobbar under press inför pres.

Bara lite lägesrapport så. 

Kl 13 är det presentation storlek massvis med pannåer. Direkt efter ba: på nästa projekt som ska presenteras nästa vecka. *phju* 

Ikväll blir det vernissage för Berghs slututställning. Har inte satt min fot där sen jag gick ut för 2 år sen. Ska bli kul, tror jag.

Nu: jobba på. Hej då.

Efter ledighet kommer jobb.

Och det med råge. Jag antar att det är smällar man får ta och så vidare. Sena kvällar på kontoret följs av tidiga dito på samma ställe. Fast när man tänker efter, vad gör det när man har ett jobb där man får betalt för att rita? Nej just det. *gillart*

Nu-London historien.

För att komma till London måste man resa lite. Först med buss. 

Och sen med flyg. I det här fallet från "Stockholm Skavsta". Och nej, Skavsta är INTE Stockholm. Sluta lura stackars turister som kommer hit och får en chock när dom landar på en gräsmatta mitt ute i ingenstans.

På vårt hotell i Paddington blev jag och Karin  snart poppis och utbjudna av en av portiärerna. 

Fish and chips såklart.

Efter en hård dags shopping i Camden laddade vi batterierna på Worlds End.

Bästa platsen på bussen är längst fram högst upp. Därifrån har man en grym utsikt och mellan varven känns det lite som att åka karusell eller nått åt det hållet. Iallafall när man är millimeter från mötande fordon eller när bussen kränger in på någon smal liten gata i exempelvis Notting Hill och nästan träffar en fotgängare på lördagsmarknaden där.

Vi dansade oss sjöblöta och headbangade oss nästan medvetslösa på Electric Ballroom, rockklubben i Camden där jag i höstas träffade Craig. Det kändes lite surrealistiskt att vara där igen och trots att jag visste att han just då befann sig i Amsterdam så röck jag ändå till en smula av varenda långhåriga blonda kaluffs som dök upp.

Både jag och Karin var impade av mitt lokalsinne och hur rätt och lätt jag lotsade oss fram till olika ställen i London på rent minne från sist. Vi kom rätt direkt alla gånger utom en när jag var bakfull och för ett stund blev förvirrad över det här med att bussarna går från "fel" sida av vägen osv och vi hamnade på endhållplatsen i nån förort istället för på Oxford Street. 

Det såg ut såhär där  och det hade vi minsann inte fått se om vi inte åkt fel. Sightseeing.

Vi var glada ändå.

På Fox i Soho, som förövrigt antagligen är det bästa rockhaket i hela världen drack jag Snakebite bland annat. Snakebite = Öl+Cider+Tranbärsjuice. Låter vidrigt men är svingott.

Några snakebites senare såg vi såhär mysiga? ut och alla andra också. Jag vet inte om det var pga ormbetten eller inte men att vara på Fox känns som att sitta i en stor godispåse. Där finns pojkar/killar/män i alla former, färger och smaker och alla (eller iaf väldigt många) är lika söta som karameller.

London, tack för den här gången. Vi ses snart igen.

Post-London.

Pre-London är redan ett tag sen och Nu-London har jag inte hunnit/orkat blogga p g a att Post-London mest har varit krassligt. 

Den nyhemkomna ADn började nämligen förra arbetsveckan med att gå hem efter lunch. Då tyckte både jag och mina arbetskamrater att jag hade stört dom nog med mitt evinnerliga hostande. Resten av arbetsveckan som tack och lov var en kortvecka fick hostas klart från ritbordet hemma i min lägga. 

Sen blev det Kristi Himmelsfärd och jag packade en väska och begav mig inte till himlen men nästan, nämligen till mamma och pappa, Ozzy och Travis. Där har jag vilat min krassliga/allergiska kropp, ätit massa god mat, lekt  med Ozzy och Travis och tittat på en massa Planet Earth. Jo vi rensade vårt jätteföråd också och hittade saker jag skrev, målade, skulpterade innan jag blev medveten om "RÄTT" och "FEL". Det var underhållande. 

Denna fina långledighet avslutades med lite partaj i lördags förstås (ni började bli lite oroliga att jag hade blivit riktigt riktigt toksjuk nu va?). Ett trevligt partaj som avslutades mindre trevligt när jag blev lite åksjuk på en nattbuss, reste mig för att vara redo att eventuellt kliva av om det blev värre och tuppade istället av där i gången. Jag vet inte riktigt hur det gick till men plötsligt låg jag på golvet och nu har jag en bula i bakhuvet, en öm vrist och en redig lårkaka. Så kan det gå.

Nu-London historien lovar jag att blogga om i kväll. 

Uppe innan tuppen.

04.45 Piiiiip. Det svider i ögonen. Jag är overkligt trött. Men det gör inget. Nu åker jag och kommer tillbaka söndag kväll/natt. Hoppas ni som stannar i Sverige får en toppenhelg för det tänker jag ha. Ses om några dagar. Hej då.

The final countdown.

1,5 timme till semester. Can't fucki'n wait.

London Calling #2.

Så nu var det dags igen då. 9.40 imorrn bitti lyfter jag mot London. Denna min favvostad och stora kärlek. Lite oroväckande är dock att jag vaknade med ont i halsen imorse igen men på kollega-Helenas inrådan tuggar jag nu Esberitox och dricker te. Det blir bra.

Igårkväll iallafall då så bjöd jag Frida på middag medan jag tvättade inför resan. Det blev Canneloni som var så gott att det _______ i mun. Ja ni vet. Sen åt vi Hötorgsjordgubbar med glass och chokladmuffins. Fin kväll.

Kom ut och hitta den du älskar.

Den här otroligt fina uppmaningen hittade jag på en busshållplats igår vid Fridhemsplan. Man ba ja precis, det ska jag.

Måndagspepp! Va?

Ja det trodde man ju aldrig skulle hända men jag är helt galet pepp idag. Jag är efterpepp efter helgen som var helt superbra på alla sätt o vis. Jag är allmänt pepp för att allergimedicinerna gjort susen och jag känner mig nästan helt frisk för första gången på veckor. Och jag är förpepp på London dit jag åker på torsdag med Karin. Inte ens det faktum att jag var tröttare än döden imorse när det var dags att gå upp, kunde brotta ner min sprudlande glädje och energi. Blir det värre/bättre n såhär går jag i spinn. 

Lite såhär kunde det se ut i helgen iallafall:

Efter förfest i fredags hos fina Keka såg vi ett gäng band på Stagedive Day Out Festivals förfest. Hardcore FTW!

Lördagen ägnades mycket åt att strosa mellan olika fester släpandes på ölkassar i solskenet. Mest hela dagen faktiskt. På kvällen hamnade vi slutligen hemma hos Wes där musten tillslut gick ur Punkarn.

På söndagmorgon åt jag och Linkan frulle och beundrade körsbärsblommor innan vi la oss på bryggan som skymtar i bakgrunden och filosoferade i solen. 

Ja sen var helgen typ slut.

DAMP.

Jag är har inte bara pollenallergi, jag har damp också. Den där sorten som sätter in vid lunch på fredagarna. Idag en speciellt svårartad variant. Galopperande. Vill inte jobba en sekund till. Kan inte koncentrera mig 5 minuter till. Jag vill ut i solen. Lägga mig i en park med goda vänner och hälla fina, kalla, rakt ner i den kontorstorra strupen. Det KOMMER hända idag förr eller senare men helst förr dårå. NU. Jag vill NU. *stampar otåligt med foten i parketten*

Releaseeeeee meeeee. *sjunger*

Sjuk fast tydligen inte svinsjuk.

Utan tydligen: pollenallergi. 

Jag gav upp min jag-behöver-ingen-doktor-som-säger-åt-mig-att-jag-har-virus-gå-hem-och-vänta-ut-det-och-viiiiila-motstånd idag och gick till doktorn. Liksom jag menar när man inte blivit ett dugg friskare på snart 2 veckor så kändes det liksom dags. Men tydligen var det inte virus dårå utan allergi.  Och jag ba protesterar och ba "men jag har tagit Kestin och det har inte hjälpt ett skit" och doktorn ba " men dom är för svaga du ska ta dom här FYRA!! medicinerna varje dag" och man ba *suck* fast sen ba tänker, bara det hjälper så *tänker* *hoppas*.

Dagens färg:

Och du Anna, det är ännu mer rosa in real life. 

Sjukt trött på att vara svinsjuk.

Hur länge kan man vara sjuk egentligen? Jag är iallafall svintrött på det nu. Bara så ni vet.

Båtlivet.

Jag älskar att åka båt och vilken tur då att mamma och pappa precis köpt en. Annat bra med båten är att när man vaknar och är lite sliten efter diverse valborgshelgsfestligheter, utsvulten och törstig så kan det hända att ens pappa hämtar upp en, puttar ut en på båten och fyller en med medhavd matsäck och dryck. Ett par timmars fiskande, solande och vilande senare och man är som ny.

Kapten Pappa Gutung

Sjöbuse Lillebror Gutung

Sjöjungfru Storasyster Gutung