Helgslut, helslut.

Ja och så blev det tillslut söndagkväll och jag hade tagit igen lite sömn. Jag och syster tog kvällsmiddagen i det gröna. Allt smakar så fantastiskt mycket bättre utomhus.

Något skumt har uppenbarligen också hänt med mobilkameran. Tål inte mobiler öl kanske?

Hemkomsten.

Sen kom jag då hem vid halvniorycket på fredagkvällen. Lagom sliten. Men ingen rast ingen ro. Hem lämna av packningen och taxi direkt till Mäster Anders där jobbarkompisarna satt och väntade på mig och middag. Jag fick varken duscha eller byta om men dom verkade väldigt glada att se mig ändå.

Efter god mat, dryck och obcena samtalsämnen åkte vi till K-karaoke vid Odenplan och sjöng tills vi blev utkastade.

Pernille väljer sin nya hitlåt.

Johanna och Anders posar i äkta rockstjärnestil.

Freddan sjunger schlager som vanligt. Jag tror det är dags för honom att kliva ut ur garderoben nu och sluta låtsas vara en rocker.

West Coast Riot!

Och så bar det av mot Göteborg och WCR. Jag har aldrig sett min syster så pepp så tidigt på morgonen någonsin. Hon trodde att jag var packad när jag ringde och väckte henne 05.45 i torsdagsmorse och talade om att vi skulle åka en halvtimme senare. Upp och hoppa.

Soffan körde.

Vi andra gjorde miner, sjöng och hejade på. Fortare fortare, när är vi framme?

När vi äntligen började närma oss Göteborg tog det stopp. Kö!

Tillslut svängde kantklipparmaskinen av. Tur för den chauffören.

Väl framme lämnade vi av packningen där vi skulle bo och piffade till oss och fort som ögat begav vi oss ut i solen för att ladda inför festivalen.

Staropramen svalkade gött.

Första bandet vi såg var inga mindre än Knockouts och våran vän Johan på sång öste för allt vad brallorna höll.

Vi var nog ett gäng på närmre 30 pers som drack öl mellan spelningarna och umgicks som bara vi kan.

Punkarn gillar också öl. Han fick under Pennywise även agera min väsk och -solbrillehållare när jag och Erik begav oss in i moshpiten. 2 minuter senare kom jag ut mörbultad och med blödande läpp. "Jag spräckte läppen i moshpiten" skanderade jag stolt och tyckte jag var skittuff. 

Ann-Louise tycker att alla kan dra åt helvete utom vi. Ja ungefär så var det och vi höll med.

Flera bra band, timmar och öl senare klev dom äntligen på - Social Distortion.

Mike Ness for ya'll.

Dom rev av den ena låten bättre efter den andra och vi fattade nästan inte att det var sant. Att det verkligen var dom som stod där på scenen.

Soffan och Frida var såhär glada för att stå i publiken på Social iallafall.

Bron var full med gratislyssnare.

Efter en dag på festival och senare utgång är man ganska trött i fötterna så vi vilade dom på en gräsmatta någonstans i Göteborg innan det var dags att åka hem igen.

På McDonalds fick Sofie en haklapp. Hon poängterade även att jag skulle dokumentera att hon åt en morot och inte bara skräp.

Kisspaus och lek i lekpark.

Malin tyckte det var roligt.

Tillslut blev chauffören trött och behövde sträcka ut sig lite. Då fick Frida sätta sig vid ratten.

Tack för den här resan tjejer och killar. Det var helt jävla fantastiskt.

Tillbaka i stan men glömde huvet i Göteborg.

Detta har hänt:

Jag överraskade syster med biljett till West Coast Riot och dit bar det av i torsdagsmorse.

När vi kom hem igår kväll fick jag varken duscha eller byta om efter ett dygns festivalande, utan åka direkt till Mäster Anders och äta middag med jobbet som som vanligt slutade på K-karaoke till stängning. 

Trött/bakfull/hes vaknade jag vid lunch idag och lagade äggröra som urartade i en köksbrand.

Nu faller jag tillbaka på kudden och utlovar fullständig rapport om de senaste dygnen imorgon. Med färgbilder och allt.

God afton.

En plan full med godis.

Jag såg Svenska U-21 slå Serbien igår. Vilken uppvisning. Helt plötsligt är det kul med landslagsfotboll igen. Det är så mycket testosteron i det laget att man blir yr hemma i tv-soffan. Jag är kär i hälften av laget och fram emot generationsskiftet vi har framför oss i A-lagstruppen. Här har vi nämligen ett gäng som verkligen vill vinna. En  annan sak har också bevisats: Det finns snygga finnar (Heja Toivonen). Berg ser förövrigt ut som en lookalike av mitt ex. Bara en sån sak. 

Sverige-England på fredag *pepp* Go Sverige!

Dampen.

Det är bara timmar kvar nu. Sen packar vi bilen och drar till Götet. Jag kan inte sitta still på stolen. Jag vill bara åka NU, NU, NU. Fatta sol, öl, massor av vänner och musiken. Den ljuvliga.

Två rykande heta, nybrända, roadtripp-skivor ligger på mitt skrivbord och bara väntar på att få spelas högt i bilen och sjungas med till. 

Jag går ut i solen och äter lunch på konserthustrappen medan jag väntar på att tiden ska gå. 

Hej då.

Midsommar?

Ärligt! Ja det var ju typ årets tristaste skämt iallafall. MIDSOMMAR!! Det var ju typ vinter. Blött var det också. På så många olika nivåer att jag inte ens orkar gå in på't. Så vi glömmer det nu och ser framåt kommande sommar. Och just nu är den ju faktiskt här. Men på torsdag vänner kommer jag inte vara här för då är jag där. Och solen ska skina och det ska jag och alla mina vänner som ska dit med. *tokpeppad*

Ps. Efter torsdag kan ni titulera mig Mrs Ness. Bara så ni vet. Ds. 

Dreami'n in a casket.

Efter en mycket vacker men sorglig begravning igår tyckte vi att det var på sin plats att muntra upp oss lite. Så jag, bror min och hans kompis drog till Grönan.

Där Hardcore Superstars spelade. Oändligt bra.

Senare drack vi öl på Tyrols uteservering.

Drömmarna.

Drömventilen fortsatte inatt med att jag drömde om Craig. Ni vet han som jag träffade i London i höstas och fortfarande inte kan släppa. Han var han men samtidigt en kombination av en irländsk kille jag träffade på gatan som hastigast i London för en månad sen. Jag tror det här med döden får en att omvärdera livet och verkligen fundera på hur man lever det nu och på hur man vill leva det i framtiden. Så nu lyssnar jag på Kings of Leons "Only by the Night"-skiva, som var mitt och Craigs soundtrack och tänker lite på det.

Tack väderguden för att solen skiner idag. 

Om stressen, pressen och att bryta ihop vid rätt tillfällen.

Just nu är livet den läskigaste bergochdalbanan jag någonsin åkt. All vaken tid ägnas åt jobbet och att försöka keep it together om man säger. Det är så stressat och så pressat och jag vågar inte ens tänka på hur många timmar jag jobbat och hur få timmar jag sovit senaste veckorna. 

Bildretuschörer, originalare, fotografer och produktionsledare ringer/mejlar/gör morsekod, röksignlaer och utövar telepati 24-7. Okej det sista var en överdrift men ringer och mejlar gör dom stup i ett. Jag måste svara på tusen frågor i timmen och samtidigt försöka hinna skissa i hundraåtti så att dom kan fortsätta färdigställa KAMPANJEN. Den som var min idé och som skulle bli så fin och som alla var så eld och lågor över att göra, men som nu känns hopplös att få ihop innan kunden går på semester och skiten måste vara godkänt och korrat och skickat till tryck. Jag är känslomässigt ett bakslag ifrån ett nervsammanbrott. 

Okej så jag har mycket att göra på jobbet. Buhu stackars mig. Dagens I-landsproblem. Och allt det där. I reklambranchen är det nästan alltid mycket att göra och korta deadlines så jag borde vara van right?! Men det här en ovanligt knepig kampanj att producera och jag är samtidigt mitt uppe i en personlig tragedi och stor förlust. 

Det positiva med arbetsbelastningen är att jag inte hinner tänka på något annat. I allafall inte i vaket tillstånd. Men som ni vet, skiten måste ju ut, yttra sig på nått sätt annars går man sönder. Så har man inte tid att bearbeta sorg och stress på dagarna så gör man det i sömnen tydligen. Igår natt blev jag kidnappad av juggemaffian. Inatt hyrde jag en segelbåt och bjöd in alla mina vänner till fest och båten sjönk. Senare vaknade jag av att jag grät på riktigt i sömnen och jag har ett svagt minne av att jag i samband med det drömde om mormor. 

Jag hoppas att den här sömnventilen funkar för det är inte mycket kraft kvar för tillfället och ingen tid till att krypa ihop i liten boll under duntäcket och ligga kvar där heller. Men imorgon begraver vi vår älskade mormor och efter det kanske en del av det som känns så tungt nu, lättar. Om en vecka till är kampanjen på tryck och jag drar till West Coast Riot. Just nu känns det overkligt men det kanske finns ett slut på eländet. Och jag KOMMER keep it together och kampanjen KOMMER bli fantastisk för det KOMMER jag se till. Det är sån jag är vafan. Ett proffs! 

Debbie utmanar.

1. Hur gammal är du om fem år? 34. Men jag kommer fortfarande vara 20 i huvudet och eftersom jag får visa leg fortfarande när jag köper cigg så borde det innebära att jag kommer se ut som typ 23 om fem år.

2. Vem var den sista du träffade? Pernille.

3. Hur lång är du? 3 äpplen hög (163 cm).

4. Vilken var den senaste film du sett? The Women.

5. Vem ringde du senast? Orre.

6. Hur löd ditt senaste sms och till vem? "Samma här. E helt sönderstressad." Till Mattias.

8. Föredrar du att ringa eller skicka sms? Ringa.

9. Är dina föräldrar gifta, sambos eller skilda? Gifta med varandra 2 gånger.

10. När såg du senast din mamma? I måndags i kapellet på SöS när vi sa hej då till mormor.

11. Vilken ögonfärg har du? Gröna.

12. När vaknade du idag? 07.00 07.10 07.20 07.30 07.40 07.50 08.00 (mina snooze-intervaller är prick 10 minuter).

13. Har du någon gång hittat en katt? Ja.

14. Vilken är din favoritplats? Hemma.

15. Vilken plats föredrar du minst? Sjukhus.

16. Var tror du att du befinner dig om tio år? I London.

17. Vad skrämde dig som barn? Cancer och krig. Idag är det mer Runar, clowner,lajvare och bostadlåneräntor.

18. Vem fick dig att skratta senast? Pernille.

19. Är du för ung för att äga vinylskivor? Nej men jag kan inte spela dom längre. Min första var en med Thåström som jag fick när jag var 5 år och som jag enligt mamma ääälskade. Se vilket klokt barn jag var.

20. Har du stationär eller bärbar dator? Både och. Macar bägge två.

21. Sover du med eller utan kläder på dig? Utan fast med sovmask.

22. Hur många kuddar har du i sängen? 4.

23. Hur många landskap har du bott i? 2. Södermanland och Gotland.

24. Har du någon gång spytt på fyllan? Jarå. Senast på en nattbuss för några veckor sen. Classy.

25. Föredrar du skor, strumpor eller barfota? Det beror såklart på underlaget men barfota på en mjuk gräsmatta eller på stranden är ju rätt oslagbart.

26. Är du social? Oftast.

27. Vilken är din favoritglass? Vanilj med krossad choklad.

28. Vad skulle du göra om du vann en miljon? Köpa större lägenhet.

34. Tycker du om att mysa? Med rätt person i lagom doser.

36. Känner du någon med samma födelsedag som din? Min moster Vivan.

37. Vill du ha barn? Med rätt person i lagom doser.

38. Kan du några andra språk än svenska? Engelska för jämnan. Ungefär alla andra språk på fyllan.

39. Har du någonsin åkt ambulans? Ja när jag var liten och ramlade och fick en spik i huvudet (hjärnblödning).

40. Föredrar du havet eller en pool? Havet.

41. Vad spenderar du helst pengar på? Nöjen. Dvs allt som har med musik och sprit att göra. Och kläder.

42. Äger du dyra smycken? Ja.

43. Har du någon gång testat narkotika? Try everything once. Twice if you like it.

44. Vad var det senaste du stoppade i munnen? En cigarett. 

45. Vem är den roligaste människan du känner? Syster yster.

46. Välj ett ärr på din kropp? Det i pannan som jag åsamkades dagen innan 2:ans skolfoto när jag och Frida lekte i badrummet och Frida "råkade" dunka mitt huvud i handfatet så det stod en stråle med blod ur den. Det mest knäckande var plåstret jag tvingades ha i pannan på fotot. 

47. Vad har du för ringsignal? I Got Stripes av och med Johhny Cash.

48. Har du kvar klädesplagg sen du var liten? Tror mamma har det.

49. Flirtar du mycket? Jo det gör jag nog fast jag är sämst på att ragga när jag verkligen menar det.

50. Vart togs din profilbild för din blogg? På jobbet har jag för mig.

51. Kan du byta olja på bilen? Jaarå.

52. Har du fått fortkörningsböter? Nej men det är bara en tidsfråga.

53. Vilken var den senaste bok du läste? Jack av Uffe Puffe.

54. Läser du dagstidningen? Ja Metro det lilla jag hinner skumma igenom påväg till jobbet. På jobbet DN och Svenskan när jag hinner.

55. Prenumererar du på någon veckotidning? Nej men månadsmagasin. Damernas och Elle. Vi får de flesta tidningar och magasin till jobbet så jag läser massor.

56. Dansar du i bilen? Headbangar.

57. Vilken radiostation lyssnade du på senast? P3

58. Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper? "21 okt kl 14.00 12 nov kl 14.00 1 juli boka åt Orre."

59. När var du i kyrkan senast? Någon av adventssöndagarna senast.

60. Vilka personer utmanar du? Helena, Sofie och Systrarna Riklund.

Här kan du läsa Debbies svar på samma frågor.

Livet går trots allt vidare och bloggen likaså.

Världen minus mormor är en lite tråkigare, ointelligentare och mindre vacker värld. Men vi som finns kvar i den får göra det bästa av situationen som pappa skulle sagt. Mitt i all sorg har det ändå lyckats hända några roliga saker och som får det att kännas lite lättare att kliva upp på mornarna, som att det inte är lika tungt att andas och att det gör lite mindre ont i huvudet.

1. Det får en att inse ännu mer hur mycket ens familj och vänner betyder. Och jag är full av kärlek och tacksamhet till alla er (ni vet vilka ni är).

2. Jag har köpt biljett till både West Coast Riot dit jag och en massa kompisar åker och ser framförallt Social Distortion den 25 juni och till Stagedive Day Out som min kära vän Stoffe anordnar den 22 augusti. Dessutom är det nästan klart att det blir Hultsfred 2009 också. Festivalsommar FTW!

3. Jag har bokat 2 nya tattueringstider som iof inte är förrän i höst men den som väntar osv.

4. Rancid har släppt ny skiva. Sommarens skiva kanske?

5. Dessutom har jag varit på dejt med en mycket trevlig karl OCH vi ska ses igen. Spännande.

Som sagt livet går vidare. Det måste ju det.

Fina mormor.

Sist jag skrev så sken solen. Det gör den inte nu. Varken bildligt eller bokstavligen. Tidigt i söndagsmorse dog min finaste mormor Inez. Hon somnade in på södersjukhuset efter en tids sjukdom. Hon var gammal och hennes kropp orkade helt enkelt inte längre. Hon blev 88 år och lämnar efter sig 6 barn, 14 barnbarn och ungefär lika många barnbarnsbarn. 

Jag vill berätta lite om min mormor.

Min mormor var en beundransvärd kvinna på väldigt många sätt. Hon är beviset på att man verkligen stärks av motgångar i livet. Hon blev föräldralös vid 7 års ålder och änka med 6 barn vid 47. Hon har tagit sig igenom cancer och mer elände än dom flesta skulle klara av. Men trots det var hon en av de starkaste kvinnor jag känt. 

Mormor var en rebell. Hon gick sin egen väg. Den vägen gick till exempel rakt ut genom fönstret en gång när hon var ung och låg hemma med feber och halsfluss, för att smita iväg på dans. En annan gång skulle hon hälsa på oss och liftade med en man som hade en yxa i bilen. Hon var inte bang hon inte. 

Mormor hade ett hett temperament och ingen knäppte henne på näsan. Det kunde visa sig som t ex när hon blev arg på busschauffören som stängde dörrarna och åkte precis när hon kom fram till busshållplatsen och hon gav bussen en känga trots sin höga ålder. Eller när vi var små och alla vi barnbarn var stimmiga under julfirandet och mormor på sitt barska gotländska vis sa åt oss ungar att "håll käften, nu kommer tomten". Det var alltid med glimten i ögat. Mormor hade alltid glimten i ögat. 

Hon var en otrolig historieberättare med en fantastisk humor. Hon sa alltid vad hon tyckte på gott och ont men hennes hjärta var stort nog att rymma oss alla. Hon hade många tankar om livet som jag nu när jag blivit lite äldre förstått att uppskatta oerhört mycket. Mormor överraskade en ofta med att kläcka ur sig halvfräcka saker som t ex när jag fick kärleksrådet att vara som en katt. Enligt mormor ska man åma sig och kråma sig som en katt och locka pojkarna till sig för att sen klösa ifrån och fräsa om dom kommer för nära. Lite som en katt och råttalek. Sådant roade henne. 

När vi var tillsammans allihopa och hon fått en whiskey eller ett glas dricku brukade hon säga att hon kände sig bekymmersfri och sedan log hon sitt kluriga leende. Det tyckte jag var så fint. Men mormor var inte bara ett rivjärn. Hon var en känslig människa som grubblade mycket, både om livet och döden och jag vet att hon tyckte att tanken på att dö var jobbig. Men jag tror och hoppas att hon nu när det är över mår mycket bättre och att hon är tillsammans med morfar igen. Kanske är dom bekymmersfria för jämnan? Jag hoppas det. 

Ni vet hur man som liten tyckte att ens föräldrar och mor -och farföräldrar bara var just det. Dom var inte egna personer för man kunde bara se utifrån sitt eget perspektiv. Ofta kunde man t o m tycka att dom var ganska jobbiga som envisades med förmaningar och pekpinnar. Jag är så glad att jag hann bli vuxen och vara det i några år medan mormor levde, så att jag hann förstå vilken fantastisk människa hon var och hur mycket livserfarenhet och kunskap hon satt inne på. Jag är så glad att jag hann uppskatta henne för henne och inte bara för att hon var min mormor. 

Ni vet också hur det är när man är yngre och lovar dyrt och heligt att man aldrig ska bli om sin mamma, mormor, mormorsmor. Min mamma tänkte säkerligen likadant. Men hon har massor av min mormors fina egenskaper i sig och dom kommer säkerligen bli fler. För så är det ju vare sig man vill eller inte. Jag börjar redan se min mamma och därmed min mormor i konturerna av mig själv och det är jag stolt över. Jag hoppas att mina barn och barnbarn skall kunna se min mormor i mig en dag. För hon var en mycket beundransvärd kvinna. 

Vila i frid mormor, du kommer alltid finnas i mitt hjärta.