Tar saken i egna händer.

Åt lunch med syrran och singlar som vi båda är gick vi och köpte rosor till oss själva och våra nystädade hem för att piffa till det lite extra till helgen. Vadå, ingen annan gör det ju liksom.

Just nu står dom i mitt kontorsfönster och längtar hem. Jag me. Längtar hem alltså.

Besvikelsen.

Gårkvällen. 

"En shopaholics bekännelser" var värdelös som ni redan vet, det var inte alls sista avsnittet av "The Bachelorette" utan näst sista, jag var för trött för att kolla på "Slumdog Milionaire" och jag glömde bort premiären av "True Blood". Aja, det sköljer vi ner med vin på jobbet idag och en bukett färska snittblommor till mig själv/lägenheten lagom till helgen. 

TV-kväll.

Sushi och:

1. "En shopaholics bekännelser" (värdelös).

2. (Nu) Sista avsnittet av "Bachelorette" och det ska avgöras vem DeAnna väljer av de två återstående smörfinkarna. Ja, jag råkade fastna.

3. Hoppas på att avsluta kvällen värdigt efter all smörja med "Slumdog Millionaire".

*undrar hur många pluspoäng jag får nu*

Pappa jag har precis fixat och skickat en Spotifyinbjudan till din privata mail. Erik visar dig i kväll hur du installerar och kommer igång.

Enjoy!

Orättvist.

På måndagar brukar jag bara vilja gå hem och krypa ihop i fosterställning efter jobbet. Därför var jag rätt stolt över mig själv när jag ändå lyckades ta mig till gymmet för ett danspass igår kväll. Ska man bli av med semesterkilona och några till är det liksom inte läge att ligga i fosterställning och tycka synd om sig själv med en påse ostbågar. Inse då hur förbannad jag blev när jag 20 min in i passet måste avbryta för att jag har fått kramp i fötterna av mina nya skor. Jälaskit.

Viva la Vida!

Leve livet! Ja så har verkligen den här helgen känts. Det har bara varit en massa fina och roliga stunder rakt igenom och kanske firade vi även sommarens sista helg. Om så var fallet så tog vi farväl av sommaren på bästa tänkbara sätt.

Det började med kräftskiva hos Karin i Södertälje där vissa var suddigare än andra. Frida, Karin och Ann-Sofie t ex, var lite svårare att få skarpa på bild än Anna och Ylva på bilden under.

När kräftorna var uppätna och snapsen uppdrucken stack vi ner mot de centralare delarna av byn. Där pågick Pretzeltownfestivalen och vi såg ett helt fantastiskt band som kom från Israel och heter Brutal Polka om jag inte minns fel (mycket möjligt att jag minnas fel). Där dansade vi och hoppade runt i moshpiten tills vi behövde svalka oss med öl och tog några raska kliv in på CP. Ett par öl senare drog vi vidare till Flamman där jag träffade en sedan förut bekant och mycket intressant man, för vilken jag talade om att om han inte hade någon kvinna så var jag prospekt. Jag säger då det. SPRITEN!

Efter efterfest och div rörde vi oss hemåt på lördagen och åt middag med familjen hemma hos Frida innan det var dags för Coldplay. Här står hela familjen Solbrilla Gutung och Per och väntar tålmodigt på förbandet.

Förbandet- White Lies. Grymt bra live vilket bådar gott inför spelningen med dom på Berns i november.

Mellan banden roade sig folk med lite allt möjligt. T ex vågen.

När mörkret lagt sig över en helt fantastisk vacker Stockholmskväll så var det äntligen dags för Coldplay att gå på scen.

Gula ballonger under Yellow. Mycket, mycket fint. Man slutar liksom aldrig att fascineras av ballonger. 

Under Lovers i Japan sprutades det ut konfetti i form av fjärilar i olika färger. Omgången med fluorescerande färger som lystes upp av ljuset från scenen var mäktigt.

Efter att Chris Martin deklamerat att om det fanns ett OS för publik så hade vi varit Usain Bolt (allsången till Fix You fick hela Stadion och en bra bit utanför, att vibrera) och många många glädjetjut senare var det slut på en helt fantastisk spelning, kväll och helg. Tack för det White Lies, Coldplay och mamma & pappa för biljetten. Och tack till alla er andra som gjorde helgen till en mycket mycket lyckad sådan.

Appropå Usain Bolt, Jamaicaner osv.

Torsdagkväll i Hornstull.

Detta har hänt:

Tränat: Check.

Lagat middag: Check.

Ätit middag: Check.

Frusit in överbliven middag i portionslådor: Check.

Diskat: Check.

Tvättat:Check.

Städat: Check.

Tittat på Friidrots VM: Check.

Lipat som ett barn efter Usain Bolts WR på 200 m: Check.

Nu återstår bara att duscha, fila fötterna, måla naglarna och borsta tänderna. Sen är det dags för sömnen. 

Imorgon: fredag, kräftskiva och gratisfestival. Glatt som Crack.

Out of order.

Jag vet inte om det är semestern som sitter i eller vad men jag är så extremt morgontrött för tillfället. Inte för att jag någonsin varit en morgonmänniska men nu... tar mig knappt upp. Hur många kvällar har jag inte legat och tänkt att I MORGON ska jag minsann ta en morgonpromenad,  men sen ringer larmet och det går inte att gå upp. Det är liksom som helt omöjligt. 

Hur som helst så alldeles nyss påväg till jobbet så var det nått vagnfel nånstans och tuben gick sådär långsamt att man blir förbannad och stör sig på alla sina medmänniskor så i den grad att man nästan börjar slåss, nästan. Så jag hoppade av vid Odenplan och promenerade till jobbet med solen i ansiktet och P3 i lurarna. Så uppfriskande att  jag återigen måste fundera att varför gör jag inte det här varje dag? Jag måste försöka göra det här till en vana. Men sen ringer klockan imorgonbitti igen och jag har glömt bort mina fina föresatser som om det endast var något jag drömt.

Skogsguldet.

Nähä om man skulle packa ihop den här arbetsdagen och bege sig ner på torget och köpa sig en säck tjernobylkantareller för 6.90 hg. Sen ba bums hem och göra kantarellomelett. Hm, ja så gör jag. För det är jag väääärd. *gör't* Hej.

Åhåjaja.

Jag säger då det. Tiden bara rinner iväg. Det har ju hänt en hel del sen i torsdags när det var spening x 4. Faktiskt. Men såhär blir det när man jobbar som en galning för att hinna klart med tusen grejer inför presentationen som jag har 13.30 idag. Då hinner man inte blogga och på kvällarna är man för trött för att orka göra NÅTT. Men nu är jag klar och tänkte updatera lite. 

Jag hade planerat att ha en vit helg för att orka jobba men så blev det inte såklart. Det började med att det beställdes lådor med öl och vin till kontoret för AW som vi inte haft på eeevigheter. Så hur skulle jag kunna motstå det? Nä det gick ju inte. Vid 19-tiden vinglade jag hem med sopgubben i följe och efter lite mat somnade vi till en film cirka kl 22. Highlife. 

Men det togs igen på lördagen när det var födelsedagskalas hos Katja, vidare utgång och efterfest med äggmackor och musiktävling hos Misel till 7 i söndagsmorse. En musiktävling vilken jag för övrigt vann. 

Söndagen ägnades till att sova ruset av sig hemma hos mamma och pappa och avslutades med lite kvalitetstid med familjen och en söndagsfilm. Sen var det måndag igen och jobb jobb jobb.

I morgon börjar helgen lite i förtid med att Pretzeltownfestivalen drar igång i Södertälje och blir det lika kul som förra året ( se här och här) så kommer det bli en kanon helg. Annat som händer i helgen är kräftskiva hos Karin på fredag och Coldplay på Stadion med familjen på lördag. 

Håll en tumme för fint väder allihop. Hej sålänge.

Spelning x 4

Jag trotsade olust, oork och allt det där andra igår och begav mig.

Meine Kleine Dutsche på Landet.

Först i följe med Karin till Landet där vi såg hennes killes band Chris Beach och därefter ett för mig okänt  band som heter Meine Kleine Deutsche och som var sjukt bra. Coola som tusan. 

Chaosys på Anchor.

Efter några trivsamma timmar på Landet begav jag mig inåt stan igen för att möta upp Herr Ljung och co på Anchor där våra vänner i Chaosys skulle kliva på scen kl 00.00. Så blev det inte riktigt, för bandet innan som jag inte minns vad dom hette men som spelade Doorscovers som sjöngs av en mycket fulare wannabekopia av Jim Morrisson ville aldrig kliva av. Men tillslut blev det Chaosys tur  som tur var för det var himla bra. 

Trivsam kväll, mindre kul morgon, glad ändå för att det är fredag och jag spontanshopade lite på arbetstid för att internet låg nere och är därför en mycket fin väska och mössa rikare/fattigare beroende på hur man ser det.

Hej sålänge.

Torsdag vare här.

I morse trodde jag att det var onsdag men det visade sig att det var torsdag och nu önskar jag att det vore fredag. Gud vad arbetsam en arbetsvecka kan vara. Jag är trött, yr, illamående, har hjärtklappning, ont i huvud och axlar. Men ikväll ska jag försöka pallra mig iväg på 2 spelningar iallafall. Den sista börjar kl 00.00 så vi får la se. 

*letar efter uppåttjack på blocket.se*

Flocken är samlad igen.

Igår fick mamma grönt ljus från sin läkare och åkte hem efter nästan en vecka på Karolinska. Så himla skönt för henne, kul för oss och passande nog i tid till Fridas födelsedag och allt. Travis och Ozzy som inte träffat stormatte sen hon åkte in på sjukhuset kissade nästan på sig av lycka. 

Farmor, faster och hennes man skulle komma på middag och fira dessa två mycket fina händelser. Så jag skyndade från jobbet, via frukt & gröntstånden på Hötorget, hem till mamma & pappa i Enhörna och  svängde ihop födelsedags/välkomenhem-middag bestående av kantarellrisotto med grillad fläskfilé till köttätarna/grillad vegoschnitzel till mig och sallad. Till efterrätt blev det chokladkaka med vaniljglass och jordgubbar. Det lät som att alla tyckte det var himla gott (t o m min fasters man som har smaklökar som en tvååring) och vi hade det himla trivsamt. En toppentisdagkväll med flocken helt enkelt.

Är det en vanlig dag idag?

Nä det är det inte. För det är Fridas födelsedag. Hurra, hurra, hurra. 

PLUS och detta är ett stort plus. Stackars lilla mamma som akutopererats för diskbråck och fått två hål på sin ryggmärg och därför fått ligga blixt stilla i sin sjukhussäng i några dagar är äntligen på bättringsvägen. Igår fick hon sätta sig upp sakta och senare gå i sidled med två sjukgymnaster som stöd runt sängen. Vilken långpromenad! Men hur som helst så är hon kanske snart hemma och det ser hela familjen Gutung inklusive hundar fram emot mycket. 

Och vilket firande det ska bli då när vi har två saker att fira. Mammas hemkomst från sjukhuset och att Frida har fyllt ett år närmare 30. HURRA!

Födelsedagsbarnet.

Till mormor.

Grattis på namnsdagen <3 Jag saknar dig obeskrivligt.

Onsdagskvällsfunderingar.

Varför svider det på tungan när man ätit en halv färsk ananas?  Bränns humlor för att dom gnuggar sina ludna små magar jätte snabbt mot en?

Vi går över daggstänkta berg fallera.

Igår efter jobbet gick jag och Debbie runt Årstaviken och en bit till. 2 timmar promenerade vi och sågade och hyllade livet lite pö om pö. Det var förvisso inte så mycket dagg där vi gick men en hel del berg, vilket har resulterat i träningsvärk (jag älskar att ha träningsvärk). Hennes fantastiska sambo Rugby (som jag önskar att man kunde klona), lagade middag till oss efteråt. Himla fint och gott och flott. Så skulle man kunna ha det för jämnan. 

Nu ska Debbie bara köpa en baddräkt och sen ska vi bli Swedish bathing suit-team. Nä, det va ljug. Men vi ska börja simma. Det blir roligt.

Hej då.

Wasn't it supposed to be more than this?

Frågor som rör sig i mitt huvud just nu:

1. Vem är jag?

2. Vad vill jag med mitt liv?

3. Ska det inte vara mer än det här?

4. Ska jag verkligen bo kvar i det här landet?

5. Vad vill jag med min karriär?

6. Varför är alla killar jag träffar idioter?

7. Ska det kännas såhär meningslöst?

8a. Undrar jag det här för att jag har en begynnande 30-årskris? 

8b. Har jag en begynnande 30-årskris?

9. Undrar jag det här för att jag befinner mig i den delen av månaden? 

(se föregående inlägg)

10. Undrar jag det här för att det verkligen är viktigt för mig och på riktigt? Är det dags att fatta några slags beslut?

Chock-lad!

Att vara känslomässigt svajig är inget konstigt när det gäller mig men med jämna mellanrum blir det värre än vanligt. Det är inget jag just då tänker på. Det gjorde jag t ex inte i fredags när jag grät som ett barn till The Wrestler. Eller i lördags när jag grät till Pridetåget (det var ju så fint att dom firade sin sexualitet och var så stolta över sina identiteter etc etc osv osv). Eller när jag i söndags bara grät, punkt. 

En sak som just då däremot är smått obegriplig är varför kläder helt plötsligt känns så obehagliga, varför huden känns så tunn och knappt tål tunna bomullsplagg. Det här känslomässiga mönstret upprepas ungefär var 30:e dag samtidigt som ett enormt chokladbegär infinner sig. Så det borde ju inte kommit som någon chock när proppen liksom drogs ur idag om man säger, men det gör det varje månad ändå och med en samtidig ahaaaaaaa-upplevelse.  *bakar kladdkaka*.