
Jo alltså ni vet det där förra inlägget jag skrev om att jag bara jobbar, tränar, äter och sover... Det var inte riktigt hela sanningen. Jag har liksom träffat världens bästa kille också. Varför jag inte berättat om denna ofattbart stora nyhet tidigare kanske ni undrar? Det undrar jag med. Men jag tror att svaret kanske är att det beror på att det för en gångs skull är på riktigt och inget man bara öser ur sig på bloggen sådär helt okänsligt och utan att bry sig om vad den andra parten tycker. Liksom. Dårå.
Anyways. Jag är lycklig. Han är lycklig. Och nu åker jag upp till Vemdalen och spenderar 4 hela dagar där tillsammans med honom och några kompisar. Lönen för mödan. Den som väntar på något gott. Och så vidare.
Hej.
