Istället för middag.

Dagens handel: 1 par Jeansshorts "boyfriendfit", 1 st svart läderväska och 2 styckna tröjor/t-shirtar. Den ena med hästar på och den andra med ett hånglande par. Mycket nöjd går jag nu och blandar mig en Nutrilettdrink till middag.

Och vet ni vaaaa... Imorrn är det fredag och då ska jag på födelsedagskalas OCH va med min kille samtidigt. Vi ska också hångla. Massor.

Bitter sweet.

Detta var sweet: Temper Trap på Debaser Slussen igår med brollan. Det var liksom hans julklapp från mig. Efter spelningen bytte Erik mössa med sångaren (den ni ser på bilden), men den dummern bestämde sig för att gå tillbaka och be om autograf och då ville sångaren byta tillbaka för att Erik vattenskalles mössa var för stor. Han fick en autograf hursomhelst.

Såhär lät det: The Temper Trap – Sweet Disposition

Detta var bittert: Sveriges givna kvartsfinalseger mot Slovakien som förvandlades till förlust. WTF! Istället så går Finland och vinner sin. Hujeda mig. Ni förstår inte hur det är att vara ihop med en finne just nu. Och eftersom han i princip tvingat mig att skriva nått om den finska sisun så gör jag det. Nått om den finska sisun.

Men som pappa påpekade "Hur många medaljer har finnarna i OS ??? Hur gick det i staffetten?? Ups. Hockey är löjligt det räknas inte ;)"

"Det är ju jättefint väder faktiskt".

Ja det tycker iaf Pernille och visst det ser ju rätt najs ut ute. Strålande sol, krispig vit vintervärld. Som här utanför mitt kontorsfönster - Hötorget.

Men KÄFTEN! Det tog min 1 h och 15 min att ta mig till jobbet och jag provade alla färdsätt som finns i princip.

*I don't feel my thighs*.

För övrigt...

så ägnade jag lördagen åt att hjälpa Karin få igång sin bil (som bestämde sig för att stanna vid rödljusen vid Västerbroplan) med startkablar.

Spännande för övrigt, det där med plus och minus och vilken var det nu igen som skulle fästas mot nått metalligt på den fungerande bilen? Skulle bilen explodera eller satt något av körskoleteorin kvar?

Sen kom vi för övrigt, om än halvt ihjälfrusna, iväg och körde i ett rasande tempo på låg växel till Södertälje och vi vägrade stanna för nått. Sami fick nästan hoppa av i farten när jag och Karin skulle vidare hem till henne och förbereda födelsedagsmiddag.

För övrigt lagade vi då massa libanesisk mat och drack skumpa och dansade runt i underkläder och strumpbyxor medan vi sminkade oss precis som Madonna gjorde ungefär när vi föddes och nu 30 år senare var det dags att fira att Karin blivit stor tjej.

Senare när maten var klar och vi fått på oss våra sidenfodral, kom för övrigt alla tjejerna inrasandes från snödrivorna och resten av kvällen åt vi och drack och skrålade och skvallrade tills det var dags att gå ut på lokal.

Då spelade jag för övrigt mitt nyförälskadkort och åkte hem till min kille som hade fest hemma hos sig.

Det tyckte för övrigt alla tjejerna var helt okej. För när alla dom varit hemma och tofflat, fött barn och så vidare har jag alltid hållit ställningarna och representerat på krogen med briljans.

Det var liksom inte mer än rätt och riktigt.

Här blir det inga barn gjorda.

Dags att sluta spela rysk roulette och ta sitt ansvar som vuxen kvinna. Hoppas på några härliga biverkningar som större, stenhårda bröst t. ex.

I can buy you, but I can't make you feel what you don't.

Nu kommer jag berätta en grej som är rätt sorglig men som nu ändå fått ett lyckligt slut. Nämligen såhär då.

Ni som följt den här blogggen ett tag har ju fått ta del av en hel del eskapader när det gäller männen i mitt liv. Ni som följt mig irl länge, vet ännu mer. Jag har ju hur som helst mest bara träffat känslomässigt störda individer, elaka, självupptagna, egoister, missbrukarpersonligheter. Och under mina 30 år hitintills har jag aldrig hört någon säga dom magiska orden. Ni vet vad jag pratar om.

Men sen träffade jag min kille och han är allt jag aldrig någonsin drömt om.

Jag ska förklara vad jag menar.

Jag trodde att jag var tvungen att vara perfekt, göra allt för min partner, säga rätt saker, tänka rätt saker, vara rätt saker, vid rätt tillfälle, på rätt plats, alltid, för att bli älskad. Jag trodde att mina partners sätt att bete sig mot mig var rätt, normalt, det jag förtjänade. För att jag kanske inte riktigt dög eller var tillräckligt perfekt. Om jag bara hade vetat. HUR JÄVLA FEL DET VAR.

Min kille är allt alla dom inte var. Snäll, omtänksam, älskvärd. Han hämtar ipren och tamponger hos grannen när jag behöver och tycker inte att det är läskigt att kvinnor har kroppsliga funktioner. Han får mig att känna mig fin och bra och rolig och smart. Inte att jag är okej, att jag duger eller är bra som jag är, utan att jag faktiskt är fantastisk precis som jag är.

Tack vare hans tålamod med min känslomässiga bergochdalbana, hans förstående inställning till mina nojjor kring det här med känslor, förhållanden, toalettbesök, nakenhet och fan och hans moster, överseendet med mina korta och tillfälliga panikattacker över att vara ihop med någon, har jag äntligen sänkt garden eller släppt sargen som Frida uttrycker det. Murarna har fallit och så vidare.

Och nu kommer det bästa på alltihop. Det lyckliga slutet. Eller kanske hellre, den lyckliga början. Han älskar mig, han har sagt det och jag älskar honom, jag har sagt det med. Och det är den bästa känslan i hela världen.

Jag va full i morse men nu börjar det ordna upp sig.

Jomenvisst, jag överlevde gårdagen och hade faktiskt stundtals mycket trevligt. Efter att ha fyllt mig, både med alkohol och med libanesisk mat, vinglade jag hem till min kille som väntade i min lägga med levande ljus *gulligull*.

Idag har jag:

Vaknat.

Pussat på min kille.

Tagit mig ur sängen.

Duschat.

Klätt på mig.

Sminkat mig.

Tagit mig till jobbet.

Korrat DR.

Kollat Facebook, bloggar, övriga nätet.

Skrivit ett sms med handelslista till min kille.

Handlat 30-årspresent till min bästis Karin som ska ha middag imorrn.

Svarat på samtal från min kille som undrar vad Ruccolasallad är för nått? Och förklarat det.

Ätit flottlunch från Texas Burger.

Haft internt uppstartsmöte/ordbajseri/flamsmöte för en ny kund.

En kille som är ledig från jobbet och kommer ha handlat till middagen efter den lista jag smsat.

So far so good.

EN känsla, EN tanke. Just nu.

JAG VILL INTE! Skjut mig, dränk mig, smitta mig med mjältbrand, stånga mig, sparka mig, gör NÅNTING. SNÄLLA!

Ambivalensen.se

Jag vill: hångla, kramas, pussas, mysa, ligga, ligga sked.

Kan det bli imorgonkväll nu så att jag får göra det.

Jag vill inte: ha presentation, kundevent, kundmiddag.

Kan det inte bli imorgondag så att jag slipper det.

Rekommendationer.

Jag rekommenderar inte;

Filmer:

Paranormal Activity - Denna sjukt hypade film. Nya "Blair Witch" osv. It sucked! Det blev lite läskigt de sista 15 sekunderna men innan dess var det bara en låååååång väntan på att det skulle hända NÅNTING.

Jennifers Body - Snygg tjej blir besatt av djävulen i en typisk amerikansk highschool/Dawsons Creek/One Tree Hill-miljö. Snygg tjej får påsar under ögonen och risigt hår om hon inte äter den amerikanska småstadens bästa quarterback/sin bästa kompis pojkvän etc. Allt detta ackompanjerat av extremt dålig JC-rock.

Smak: Treo+Echinaguard.

Rekommenderas starkt;

Film:

Amelie från Montmartre. Ja, jag kanske har tjatat om detta förut, men det är min absoluta favoritfilm. Hur kan man inte må toppen efter att ha sett den?

Smak: Varm O'boy med Mintu, drickes föreslagsvis i skidbacke i thermosmugg.

This pulls my heart away.

Förutom min kille, detta:

Så vackert alltihop.

What a beautiful morning. (Ta aldrig ut nått i förskott).

Vaknade i Södertälje av att min kille skulle gå till jobbet, somnade om och vaknade när det var dags för mig att hasa mig upp. So far so good.

Klev ut i världen lycklig i magen, ackompanjerat av ett fantastiskt vackert, vinterfrostigt, landskap och tänkte verkligen "what a beatuiful morning". Men ungefär där tog det slut.

Tog det förbannade pendeltåget in till stan (vad gör man inte för kärleken liksom). Det stannade i Tumba. Länge. Nått fel som var trasigt. Som vanligt. Anländer till Centralen, sen till jobbet och irriterad över ett begynnande skavsår. Med raska steg pressar jag mig igenom en enorm folkmassa framför tunnelbanespärrarna och undrar varför puckona står där som en skock vilsna får och stirrar på skärmarna *tar för givet att det är turister alt. lantisar*. På andra sidan spärrarna blir jag stoppad av ett gäng brandmän. Det brinner/ryker i tunnelbanan och ALL trafik är stoppad. Fan också. Får gå till jobbet från Centralen och försöker att inte tänka på hur ont det gör i hälen. Nu kan jag inte tänka på nått annat för det dunkar och gör så förbannat ont. Skit kollektivtrafik.

*Går och äter en Vetekattensemla*.

Summan av föregående inläggs ekvation additerat lördag och söndag.

Fredag: I min mattematik brukar inte komponenterna i ekvationen spela så stor roll. Jag går på känsla tillslut ändå. Så även denna fredag och tada - förbandet på Debaser står på scen. Det var 2 st band innan Graveyard men jag tror att detta var Bombus.

Alltså kan detta eventuellt vara Graveyard.

På lördagmorgon krävdes det en mindre lyftkran för att få upp huvudet från kudden, men det gick. Tog en bild på vägen till stallet för att kunna jämföra med hur det såg ut i höstas när jag gick samma väg, nämligen SÅHÄR.

Sen hälsade jag lite på ardennerhästarna i hagen bredvid mitt stall innan jag+Micke Roy, kusin+häst och kusinbarn+Gotlandsruss gav oss ut på en ridtur.

Sen kom Sami och Frida och hämtade mig och vi åkte ut till mamma och pappa och bastade loss isen ur håret. Uppvisningsmiddagen gick bra och Sami gick igenom besiktningen utan anmärkning. Middag flöt över i Spotifyrace där alla fick turas om att välja låt. För er som är nyfikna finns det en film på mammas elgitarrsspelande till Guns n´Roses "Nighttrain" (kan tänkas säljas till högstbjudande).

I söndags flyttade vi lillebror till sitt första egna 1:a handskontrakt (finally). Sen åt vi flyttpizza och åkte hem till Sami och sov ett par timmar innan det var dags för filmmys hos Ville och Carro.

Summa summarum: Grymt fin helg.

Ikväll:

Alt. 1 Fördojja hos Joel och sen se Graveyard på Debaser.

eller

Alt. 2 Hänga hemma med bok, levande ljus och typ måla tånaglarna.

Alt 1= Mitt gamla vanliga jag, inkl. rejäl fylla/rejäl bakfylla.

Alt 2= Mitt förhållandejag (enligt kollegorna som gapar "Lina har en kille, Lina har en kille" när jag berättade om mina eventuella hemmakvällsplaner).

Till ekvationen får läggas till att jag imorrn ska upp kl 8 för att åka till stallet (åh va mysigt det ska bli), för att senare ta med Sami på uppvisningsmiddag/bastu/öl hos föräldrarna+syskon+mina extraföräldrar Kicki och Karri.

Ååååååh, jag kan inte bestämma. Vad tycker ni?

Tillägg: Jag är sjukt mätt. Åt lunch med pappa och Frida på en sån där china/sushibuffé. Slemmigt men mättande. Hakunamattata. Så nu vet ni det.

Last Night I Dreamt That Somebody Loved Me...

och när jag vaknade var det fortfarande sant. 1 månad firar vi idag. Tiden går fort när man har roligt. Vi firar lite halvhjärtat nu med att jobba och lyssna på detta, för att fira lite mer på allvar senare.

Puss på er.

Varning för kärleksdravell och skryt!

Igår ba, gick hem från jobbet I TID och klar med allt inför presentationen idag. Helt yr av glädje tog jag mig hem, handlade lite på vägen. Hällde upp ett stort glas rött som jag sög i mig medan jag rörde lite förstrött i risotton, iklädd mitt rosa och vitprickiga förkläde, nynnandes på Laura Veirs. Alldeles rosig om kinderna och lite luddig i huvudet öppnade jag dörren åt min fina kille och kände mig plötsligt lite som en av fruarna i Mad Men.

Efter middagen åt vi färsk annanas och försökte kolla på Sherlock Holmes, med betoning på försökte för jag vet fortfarande inte hur det gick för Holmes och Watson.

Sen blev det morgon och jag klev upp och duschade, strök, klädde mig och sminkade mig. Från sängen kände jag en varm blick följa mina rörelser, där jag ju gärna krupit ner igen. Men som den karriärskvinna jag är så hoppade jag istället in i en taxi och åkte till min presentation som jag satte som en smäck.

Jag är så jävla bra jag. Och lycklig.

Det snöar tv-apparater.

Jo asså alla pratar om vädret. För att vara mer exakt, alla pratar om det oändliga snöandet. Mesta vintern sen, jag vet inte när det sista budet va jag hörde, 80-talet? Iallafall så på miiin gata i stan, låg den här tvn framför mina fötter imorse när jag promenerade mot tuben. Man undrar vad som fick ägaren att slänga ut den? Jag har ett par förslag:

Alt.1 Ägaren såg på vädret imorse när meterologen sa att det blir snökaos i minst 6 veckor till (eller nått i den stilen, orka lyssna noga liksom) och fick helt enkelt nog.

Alt 2. Nikki Sixx har flyttat till min gata *hoppas*.

Ps. Osmart av vilken ever reason det nu var, att slänga ut tvn just NU när det enda man kan göra är att vara inne. Jag tippar att det kommer födas en ofantlig mängd barn i höst Ds.

These boots are made for walking.

Fick ett par efterlängtade Doc's i födelsedagspresent i stl. 38 av mina fina föräldrar. Tyvärr var dom förstora och jag har väntat i veckor på att Dr Martens-butiken på Gamla Brogatan (som jag för övrigt älskar att promenera upp och nedför mellan varven eftersom det är det närmsta London vi kommer i Stockholm) skulle få in dom i stl.37. Men nu äntligen idag blev det promenadpremiär för dom till jobbet. Jag tror på ett långt och kärleksfullt förhållande mellan oss.

I en annan del av Klövsjö.

Jag, Sami, Carro, Ville, Stålis, Malin och Stålis och Malins 3 barn har ju alltså varit i Vemdalen i några dar. Eller de flesta var där i en vecka men somliga av oss var lite mer ambitiösa (jag och Malin) och jobbade/pluggade några dar extra och kom lite på efterkälken.

Men dom dagar vi haft har vi utnyttjat till max med följande:

Först åkte vi upp.

Till det här.

Sen åkte vi ner (just här kommer Ville svischande på sin bräda).

Ibland stannade vi till vid en värmestuga eller en restaurang och drack något värmande och åt t ex pyttesmå semlor. Sen åkte vi upp igen.

På kvällarna hängde vi mest runt i bastun, eller i skidbacken och hade snowracerace (eller rattkälke som vissa icke svenska medlemmar från gruppboendet "I en annan del av Klövsjö", säger). När barnen inte tyckte det var kul med snowracerace längre och att det var för kallt ute (deras O'boy var visst inte spetsad med Mintu) gick Malin och Stålis hem med dom medan vi andra gick in på puben och spelade biljard.

När Sami tog den här bilden på mig tyckte jag att det var läge att gömma mig lite. Och det var det. Sen gick vi hem och fortsatte kvällarna hemma med mer bastu, vattenpipa, spel och en massa trams. Eventuellt drack vi en och annan öl. Kanske ett glas vin också. Eller en grogg. Kanske alltihop. Jag minns inte riktigt.