Inte nog med det där kärleksbrevs-smset som jag fick igår och som inte lät ett öga vara torrt. När jag kom hem stod dom här blommorna i min favoritfärg - rosa på köksbordet, ackompanjerade av ett urgulligt kort.
Pappa tycker att det här ställer till det för alla män vars kvinnor nu ställer högre krav på kärleksyttringar. Det kanske är på sin plats tänker jag (fast från bägge håll dårå, vi lever ju i ett hyfsat jämställt samhälle ändå)? Alla mår bra av kärlek och det kan man aldrig få för mycket av. Jag vet iallafall att Sami nu satt ribban och att det bara är för oss andra att träna upp oss till den här höjden om vi vill hänga med.
Sen undrar man ju liksom hur ett framtida frieri ska te sig när en liten 3 månadersdag blir firad på det här fantastiska viset. Den som lever får se helt enkelt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar