I helgen har det varit full rulle med allt från att måla en vägg och skruva ihop en gigantisk förvaringsmöbel till att åka till mormor- och morfars grav igår på morsdag med liljekonvaljer. Däremellan har vi varit sjukt effektiva och flängt runt och gjort massa nytta.
Men mest av allt har vi varit hund- snarare hästvakt till Fridas sambo Thords, Grand Danois vid namn Daisy. Det var ganska mycket som att ha en väldigt kelig häst hemma. På promenad var det också som att vara på promenad med en häst ända tills man mötte en annan hund, då var det mer som att vara ute med ett monster. Men ett väldigt vackert monster ska tilläggas.

Här är jag och Daisy på en av våra skogspromenader. Hon sniffar mycket och jag undrar ofta vad det luktar/doftar och om jag borde vara rädd för t ex att ett Vildsvin är nära? Som tur är kan hon inte tala om det för jag tror inte jag skulle sätta min fot i skogen igen om hundarna talade om allt som fanns i närheten och spred dofter.
För övrigt så är det idag prick ett år sen fina mormor lämnade oss och vi har saknat henne enormt prick lika länge. Jag tänker ofta på att det är väldigt sorgligt att hon aldrig fick chansen att träffa Sami som gjort mitt liv så otroligt mycket mer värt att leva. Men när jag tänker lite till på det så tror jag nog att hon har det ändå. Kanske är det till och med hennes förtjänst att vi träffades, vem vet? Jag hoppas iallafall att hon har det bra med morfar och att hon vet hur många hjärtan här på jorden som saknar henne så det gör ont ända in i benen.




