R.I.P

Även om jag kände mig för gammal för Hultsfred redan 2005 p g a alla småkids där, och slutade åka dit, känns det ända rätt sorgligt idag när festivalen nu gått i konken. Kanske gjorde dom det just p g a ovanstående, att publiken bara blev yngre och yngre och de över 20 tyckte att det började kännas trist och svek.

Men tiderna förändras, allt förändrats och det är så det fungerar. Vissa saker tar slut och andra tar vid.

Jag som skulle åka till Roskilde så länge jag kunde gå med rullator, ska bara på endagsfestivalen Sonisphere i år. Folk har familjer och annat för sig än att slira runt med mig och alla andra i leran på den gigantiska danska åkern. Så säkra jag och Anna var på det, att vi skulle åka till Roskilde tills vi var minst 80 år, lika säkert är det bara ett par år senare att vi inte kommer göra det och att hon nu istället är hemma och försöker komma underfund med sin splitter nya dotter och sin mammaroll.

Och som den notoriska Kent-fan jag är blev tidernas förändring än så tydlig idag när senaste skivan hunnit släppas på Spotify innan jag hunnit lyssna på hela. För några år sen hade jag hängt på låset på skivbutiken samma dag den släpptes.

I början på 2000-talet stod jag i publikhavet på Hultsfred och grät stora krokodiltårar till den här: Kent – 747. Idag låter dom såhär: Kent – Gamla Ullevi.

Kent är förändrat och så är även jag.

En enda tanke.

SEMESTER! Jag har nog inte varit så uttråkad i mitt liv som just nu. Det är helt dött på jobbet. Bara några få personer kvar och typ inget att göra. Kom igen tiden, work with me.

Årets ljusaste dag.

På midsommarafton klev vi upp kl 04.30. Helt galet. Klockan 07.15 lämnade båten Värtahamnen och begav sig ut mot Åhlandshav. Jag, Sami, Johan och Linkan (bilden) hängde mest hela dagen på soldäck. Urskönt. När ni kom hem på kvällen tog jag och Sami en sväng till Tungelsta och överraskade hos Stickan där mamma, pappa och mostrar firade midsommar.

Resten av helgen har vi fixat hemma, packat upp mera av mina grejer, målat sovrummet i en fantastisk turkos/mint kulör och längtat efter semester. Men det bästa i helgen var nog ändå att hälsa på Anna, Stefan och deras alldeles nya lilla dotter på BB. Hon va så fin så fin och pekade finger där hon låg i min famn. Men så föddes hon också till Pearl Jam-Black. En liten rocker från dag 1 alltså.

På begäran.

När jag som vanligt var ute på min morgonpromenad i morse ringde min sambo och berättade incidenter från natten. Jag skrattade så att jag hade mascara i hela ansiktet och han beordrade mig att blogga detta. Annars! Så jag ska lydigt återge vad som hände, nämligen:

Kl. 00 (ca) vaknar Sami. Då ligger jag och stirrar på honom med mina "crazy eyes" (inte min formulering). Därefter utspelar sig följande konversation:

Jag -Jag vill inte göra någon stor grej av det här...

Sami (lite skrämd) -Vadå?

Jag -Alltså vi måste ta det jävligt lungt!

Sami -Vad menar du?

Jag -Ja alltså när vi ska klättra och sådär.

Sami -Klättra?

Jag -Ja! Klättra högt upp i träden och det.

Sami fattar nu att jag är helt borta och att jag pratar i sömnen och bestämmer sig för att driva med mig lite.

Sami -Du menar i morgon bitti när jag ska ut och klättra i träden och plocka äpplen?

Jag -Ja!

Sami fortsätter att driva med mig ett tag tills jag antagligen själv tycker att det spårat ur och inte är ett begripligt samtal längre. Så jag vaknar och skrattar åt mitt eget svammel.

Jag minns inget av detta.

God natt!

Slutet på en kärlekshistoria, änden på en epok osv.

Idag tömmer vi det sista ur min lilla pärla på Folkskolegatan i Hornstull. Vi har haft mycket roligt och fint tillsammans, ja mest så faktiskt, men även stunder av olycka och ensamhet. Och när ensamheten gick över i tvåsamhet blev dom 25 kvadratmetrarna för få. Det var liksom dags att gå vidare. Nu ska en pytteliten tjej flytta in i den pyttelilla lägenheten och jag hoppas dom skall trivas lika bra ihop som vi gjort. Hornstull kommer alltid kännas som att komma hem. Och du stan... vi ses förhoppningsvis på en fast adress snart igen.

Thåström – Sönder Boulevard

Summer lovi'n.

I helgen var vi hundvakter åt Ozzy och Travis medan mamma o pappa var på Gotland och uppvaktade 50-årsfirande släkting. Vi bodde således alltså i villan och latade oss mest i solen och fördrev tiden bland annat med att spela kort, Vändtia och Plump.

Jag tyckte tydligen att det var läge att censurera Samis bringa med ett finger för linsen.

På lördagskvällen kom Ville och Carro, Micke och Malin+barn och bastade. Vi var uppe och vakna ända till kl 00. Det är rekord för tillfället. Konstant trött som jag just nu är längtar jag till semestern nått så in i bängen. Då ska vi lata oss i solen för jämnan och jag SKA slå Sami i Plump. Hej så länge.

Dagens soundtrack.

Jag är kär i livet jag. Allt känns liksom som lite nytt. Och semestern närmar sig med stormsteg. Det firar vi med den här:

R.E.M. – It's The End Of The World As We Know It (And I Feel Fine)

Midsommar lika plötsligt som vanligt.

Det blev midsommar i år igen. Och vi har som vanligt ingen aning om vad vi ska göra såhär en vecka innan. Ångest! Any suggestion will do!

Blääää.

Sami jobbar kvällsvecka. Det suger. Aldrig får man några kramar och middagen får man äta ensam framför tvn. Hur överlevde man som singel?

Helgen-Dramaten 2-0.

Vilken dramatik det var i familjen Gutung/Kallijärvi/Korsulainen i helgen. För alla parter började den lungt och fint för att sen bara lägga i växel efter växel, för att sedan plötsligt ta tvärstopp, för att sedan växla upp igen och tillslut avslutas ganska så spinnande.

Detta har hänt:

Det var i lördagskväll det började. Mamma och pappa var på middag med kompisar i Gamla Stan, Frida och Thord var på bröllop i Taxinge, jag och Sami var på grillfest i Nykvarn och Erik var hemma i mammas och pappas hus med Ozzy, Travis och Daisy, hundvakt och nykter chaufför.

På natten hämtar Erik, Frida och Thord från bröllopsfesten och när de alla tre kommer hem till Enhörna bryter kaos ut bland hundarna. Daisy får någon slags snetändning och sliter tag i Ozzys strupe och skakar honom i det greppet som en trasa i luften. Någon (ingen minns vem) sliter isär hundarna och dom kastar sig in i pappas bil med en kraftigt blödande liten hund. Erik kör och Frida sitter bredvid (utan bälte) och försöker stoppa blödningen på väg till Bagarmossens Djursjukhus när (som om detta inte räckte) dom krockar med ett vildsvin. Vänster sida av bilen blir helt kraschad.

Frida håller nu fullständigt på att flippa ur medan jag ovetandes sover gott i min säng. Erik lyckas iallfall samla sig och kör vidare mot sjukhuset med mammas lilla ögonsten blödandes och vad dom tror då, döende, så fort han mäktar med.

När mamma och pappa ringer för att få hämtning vid tåget är en av två bilar, 2 av tre barn, en av två hundar och en av två svärsöner på Bagarmossens Djursjukhus och försöker lappa ihop hennes lilla skatt. När mamma slås av denna ganska fruktansvärda nyhet börjar hon så stressat gå runt runt pappa i cirklar och petar nästan ut ögonen på honom med sitt paraply.

Jag vaknar i min säng ungefär kl 03 och ser att jag har flera missade samtal och möts på telefonsvararen av Fridas hysteriskt gråtande skrikande utläggning om vad som hänt. Jag flyger upp ur sängen, lätt panikslagen och ringer tillbaka. Vid det här laget har veterinären sövt Ozzy, satt i en dräneringsslang i hans lilla hals och sytt ihop honom. Faran är över.

Så den planerade, försenade morsdagspicnicken igår fick blir en försenad morsdagslunch i Enhörna med en lätt medtagen familj Gutung/Kallijärvi/Korsulainen, istället. Och när pappa och Sami åker för att titta till båten har pumpen gått sönder och pappa bestämmer att alla bara ska sitta stilla på sina platser resten av dagen och ingen får provstarta fyrhjulingen. Lika bäst så!

Å regnet det bara öser ner!

Stackars alla som har skolavslutning idag! Men annars: I LOVE IT! Jag fick förvisso avbryta min morgonpromenad efter inte ens halva sträckan eftersom jag höll på att drunkna (nästan, bara lite överdrift) men annars: film och kärlek under en filt ikväll. Så ser jag på saken.

För övrigt 1:

Var vi hundvakter åt Ozzy och Travis igår kväll och sov efter en härlig promenad alla fyra i sängen innan klockan var 21. Urmysigt med en hund på magen och en på fötterna. Vetekudde släng dig i väggen liksom.

För övrigt 2:

Fyndade Hasbeens på deras utförsäljning igår. Ord. pris: 1495:- Mitt superfyndpris: 700:-

Dom ser ut såhär:

Jag fick känslan.

Just nu känns det sommar i hela min kropp. Jag har den där känslan ni vet... Ljusa nätter, tunna tyger fladdrandes i vinden, träskor, nyckelpigor, sanden man silar genom fingrarna på stranden, doften av fuktigt gräs och solvarm hud. Guuuu va jag längtar till semestern som jag bara tänker spendera med människor tycker om, varenda sekund.

Soundtrack på det: Anna Järvinen – Boulevarden

Puss

Lina hjärtar Sami.

Idag har jag varit kär i 5 månader. Kanske lite längre ändå men vi blev bestämt ihop den 8 januari iallafall. Det känns mer som 5 år än 5 månader men så är det väll när allt klickar. Och det bästa är att det fortfarande känns lika fantastiskt om inte mer fantastiskt ändå. Så grattis till oss!

José González – Heartbeats

Igår och idag.

Igår var det jobbfest. En slags kombinerad avtackningsfest för en kär kollega och samtidigt sommarfest för oss allihop. Först lekte vi en stund på Ballbreaker, där chefen blev åksjuk av ett bilspel och fick gå hem mycket blek om nosen. Veka män! Efter att jag gjort bort mig i både andskjutning, harskjutning, bowling och bilspel åkte vi till Bar och åt middag. Och ni kan aldrig gissa vart vi hamnade sen... Jomen visst, K-Karaoke såklart. Klassiskt. Det var en superkul kväll och vi sjöng så att väggarna skallrade ända till dom slängde ut oss. Som vanligt alltså.

När taxin stannade utanför min port var klockan kanske ungefär 02. Inte helt ovinglig entrade jag sovrummet där Sami hade gjort så fint så fint. Där satt han vaken i ett hav av levande ljus. Men vad gjorde jag? Jo, somnade. Gullig tjej. Jaja jag ska gottgöra honom. I morse insåg jag dock något förskräckligt. Någon hade bytt ut Shirazen mot bly i de flaskor vi drack ur igår och det var praktiskt taget omöjligt att få kroppen ur sängen. Den va ju urtung.

På tåget in till jobbet susade världen förbi utanför fönstret lika suddig som jag kände mig medan jag febrilt knep ihop läpparna för att inte andas spritångor på någon medresenär. Nu är det dags att gå hem. Trevlig helg, sug och svälj. *Internskämt*

Quite a feeling, quite a relief.

3-2-1, SÅLD till högstbjudande!

Sahara Hotnights – Quite A feeling

Tonight, tonight.

Jag har nog aldrig varit så förvirrad, glömsk och tanskpridd som nu. Sälja lägenhet, fy fanken vilken psykisk pers. Sami säger att jag håller långa monologer i sömnen och fäktar omkring som en väderkvarn. Ja... jag är inte förvånad, nånstans måste det ju ventileras att jag helst av allt känner för att ligga kvar under täcket och grina av alla vuxenkrav som ställs på mig just nu. Det är oordning på alla fronter i mitt liv (kärlekslivet tack och lov borträknat).

Men ikväll, ikväll, ska jag skriva min signatur på en massa papper som säger att jag säljer min lilla pärla i Hornstull till en lika liten tjej. Vågar inte riktigt ta ut någon glädje för detta ännu men inom en snar framtid kanske jag kan komma ihåg saker igen.

The Smashing Pumpkins – Tonight, Tonight