Fake plastic trees.

Härromdan när vi pratade om hur mysigt det ska bli att flytta in in vårt nya hus och hur julen kommer bli alldeles underbar i år så kom vi in på julgranen. Denna för mig orubbliga symbol för julen. Så jag delger Sami min tanke om vart granen skall husera och han håller med. So far so good. Sedan säger Sami att "ja vi får köpa en gran" och jag menar att granar brukar vi få av farfar. Problemet är bara att han menar att vi skall köpa en plastgran!! ÄRU INTE KLOK???? EN PLASTGRAN? I MITT HUS? SKULLE INTE TRO DET. Det är därmed utrett att vi kommer ha en halvt livs levande gran och barr i röven om ett par månader. Bra så.

Radiohead – Fake Plastic Trees

Jag kommer inte att heta Berg som gift.

Imorse träffade jag en gammal killkompis på perrongen som jag hade sällskap med på tåget in mot stan.

Efter vi betat av de mer och mindre klassiska Hur mår du? Vart jobbar du nu? Jag hörde att du var gravid? Ja, hur är det med din familj? Och så vidare. Då ställer han frågan om det som för tio år sen hade varit viktigare än allt annat, nämligen: Hur är det med din Kentrelation nu för tiden?

Jag menar att jag fortfarande lyssnar och att jag efter att först ha förkastat deras nya elektroniska sound nu accepterat och tycker om, men på ett annat sätt. Accepterat att det inte är samma Kent. Jag menar vidare att det ju såklart inte är som förr. Han menar att nej det är ju inte längre som att man skulle döda någon på Jocke Bergs befallning. Och nej det är det inte.

Vi konstaterar att kentfanatismen är inte längre är som då på den tiden när vi hängde i baren på Trädgår'n och han tyckte att allt med mig var pop, t o m min portmonä i rött läder. Inte heller som då när mina framtida barn skulle heta Frank och Bianca. Eller som på den tiden när en av midsommar-tipspromenadens frågor var "Vad kommer Lina heta som gift?" Och det rätta svarsalternativet var Berg.

"Det är en helt ny värld men jag är alldeles lugn. En helt ny karriär, i en helt ny stad".

Vuxenpoängen ba rasar in.

Jo för vet ni, vi har skaffat ICA-kort. Gemensamt konto liksom. Bara för att kunna blippa våra varor själva och slipa köa. Med ICA-korten fick vi glass, matlåda, disktrasor, spagetti och en jävla masa vuxenpoäng, alldeles gratis. Så igår storhandlades det och vi blippade våra varor och slapp köa.

I lördags var vi på hockey och kotten verkade tycka att ljudvolymen bland hemmaklacken där vi satt, var rätt hög för den sparkade som en galning mest hela matchen.

Idag jobbar jag hemifrån tack vare SL. Älskar SL. Not. Om et par månader åker jag istället SJ till jobbet. Hoppas mycket på att SJ och jag kommer ha en mycket bättre relation än jag och SL.

Nu e det sluuuut på veckan det är dags för...??

Fredagsmyyyys!! Ja just det. Alla vet vad det är dags för. För alla har vi vårt fredagsmys även om det ser olika ut för olika personer och från vecka till vecka.

I mitt fall hade det bestått av att jag redan vid det här laget varit lite småfull på jobbet för att senare åka hem till lilla lyan på Söder och svida om, för att ännu senare dra vidare ut på förfest/lokal/efterfest. Alltihop på tom mage. OM det hade varit en fredag för mindre än ett år sen. Men nu är nu och Sami jobbar kväll och jag är gravid och nykter, så jag och Emelie åker istället hem till Karin och barnen och lagar hemmagjord pizza och kollar på idol.

Vad gör ni andra?

Puss på er.

Saker man inte visste att man behövde.

Som min kära sambo så fint illustrerar skall dessa alltså placeras över bröstvårtorna. Ifall dom är såriga. Av otaliga misslyckade ammningsförsök. Dessa bröstvårtslatexgummiskyddsgrejer fick jag av Anna igår "att ta med till BB".

Cravings.

Hela tiden: filmjölk (den feta sorten), med skivad banan och ibland även med min egen müsli.

Just nu: Köttbullar, tack vare Debbie. Jag som inte ens äter kött.

Preggohormoner works in mysterious ways.

Detta är alltså vad massa människor valt att rösta på. Ofattbart!

Och saker man inte ens visste om att man såg fram emot.

Som kom som en glad överraskning. Interpol har släppt nytt. Interpol – Interpol

Det kommer bli en bra höst och vinter det här.

Vi blickar framåt.

Det är så mycket fina och roliga saker att se fram emot just nu. Både stora och lite mindre stora saker.

Det första händer redan om några timmar när vi ska hem till Anna och fika. Äntligen får vi se hennes och Stefans nya lya i Hammarby och så mer kvalitetstid med baby Lee och med världens bästa kompisar. Saknar min fina Karin bara som lever drömmen i Paris i en vecka med sin man.

Nästa sak är imorgon. Då är det dags för vattengympan igen. Åh vad jag längtar efter att få känna mig som en normal människa bland alla andra preggon i olika storlekar, och inte som en köttbulle på ben. Och efter det där varma vattnet och den där avslappningen efteråt.

Mer saker vi längtar efter:

-Att Sami ska kunna känna bebisen sparka och inte bara jag.

-Fler barnmorskebesök där vi får höra vår lilla skatts hjärta slå så hårt och snabbt.

-Flytten till Nykvarn och bort från allt dåligt i Södertälje. Som bl a att över 11% av människorna i vissa stadsdelar, t ex vår, röstar på SD.

-Inreda och pyssla i huset och planera för bebisens rum.

-Jul. Och hur mysigt det kommer vara att äta lussebullar bakta i vår nya ugn och dricka glögg i vårt nya hus.

-Sluta jobba.

-Inreda bebisens rum och handla alldeles för mycket bebissaker.

-Bebisen. Denna nya lilla person som ska blir efterlängtad del av vår lilla familj.

Helgbestyr.

I helgen har vi gjort massa kul. Som t ex:

- Varit på fotografiska och sett Annie Leibovitz fantastiska utställning, följt av myslunch på Vapiano, där maten var jättegod och sällskapet förträffligt. Jag var ganska avis på dom andras rödvin dock.

- Firat mammas 57e födelsedag. Med finbesök från Gotland. Farmor och farfar kom nämligen och överraskade.

- Hjälpt Tom och Erika att dricka upp all överbliven öl från deras bröllop. Jag var inte till så stor hjälp i och för sig. Men alla andra gjorde väldigt bra insatser verkade det som. Mitt lag vann hur som musiktävlingen.

-Röstat.

-Ätit långfrukost till långfilm, med alla levande ljus vi äger tända, inlindade i filtar.

-Hämtat och lämnat folk och bilar i Enhörna.

-Lagat pizza och tittat på helgens underhållningshöjdpunkt. "Ensam mamma söker pinsamma situationer".

-Följt valvakorna.

-Bitit på naglarna.

-Somnat i famnen på världens underbaraste man.

Mycket bra helg med andra ord. En vecka kvar till nästa. *Längtar*

Den vilda babyn forts.

I onsdags firade vi halvtid med att gå på vattengympa för gravida. Guuuud så skönt det var. Detta blir från och med då ett stående inslag varje vecka tills plutten ploppar ut. Tänk er en halvtimmes träning i extra varm terapibassäng, följt av en halvtimmes meditation, mental träning inför förlossningen, andningsövningar och avslappning. Alltihop i detta varma sköna vatten och lett av en barnmorska som vet vad hon snackar om.

I går var det dags för ett nytt besök hos barnmorskan och dags att lyssna på hjärtljuden. Den var en lång och envis kamp mot en bebis som sparkade mot dopplern (eller vad det heter?) så att det bara smällde i den.

Jäkla vild och envis bäbis asså. Är det nu jag ska få igen för mina galenskaper och synder? Hjälp!

Hur som helst, hjärtat slog med ett genomsnitt på 144 slag/min. Dvs, ett ganska högt värde. Tyder detta på en vild tjej som sin mamma?

I matlådan:

Ugnspannkaka som min kille gjort åt mig när jag var och tränade. Killar kan!

Och den tänker jag gluffsa i mig nu.

I'm only in it for the bubbelbad efteråt.

Igår tränade jag med en PT som gav mig ett träningsprogram specialutformat för kvinnor med växande magar. Det kändes skönt och bra att komma igång igen efter den här första perioden av tveksamhet inför styrketräning under tidig graviditet. Men skönast var bubbelpoolen efteråt ändå. Men sen får jag höra att det eventuellt inte är så bra att bada bubbelpool när man är preggo. Någon som vet något mer om detta?

Kul tillägg: när jag klev ur polen stöter jag ihop med en badvakt som på helgerna jobbar extra som dörrvakt på krogen. Han ba "Men Liiiina, jag har undrat vart du tagit vägen?"

Bra eller anus?

Utan tvekan bra och efterlängtat är iallafall detta:

Kings Of Leon – Radioactive

Skivan släpps den 19/10 enligt hemsidan. Wiihoooo, musikhösten är räddad.

Jag har tagit den här bilden med min iPhone.

Jo, jag lovar, jag var där. På HOCKEY i Scaniarinken i lördags! SSK-Linköping. 6-2. Jösses. Vart ska detta sluta?

Sami undrar.

Om man först är sugen på nått och sen är man inte sugen längre, är man avsugen då?

Inte sist och inte minst.

Det kanske känns lite obetydligt i sammanhang av bebis och hus och det men vi firar faktiskt 8 månader idag. 8 fantastiska månader. Jag och min kille. Lina och Sami. Vilken lycka. Och det är INTE obetydligt.

Den vilda babyn.

Idag har vi varit med om en av de coolaste upplevelserna någonsin. Ultraljudet!

Vi fick se en alldeles frisk och mycket livlig bebis som boxade, sparkade och snurrade runt som en tornado därinne. Det var näst intill omöjligt att lyckas undersöka vissa delar eller att få en bra stillbild till fotoalbumet. Oerhört skönt att se att den lille krabaten mår bra hur som helst. Vi är fortfarande helt tagna av detta.

Såhär ser den iallfall ut. Ganska lik Sami med sitt stora huvud kommenterade någon, hehe. Vem den liknar när den kommer ut återstår att se. Beräknat datum för touch down är den 8 februari.

Fina fisken.

För ungefär 1 och en halv timme sen när jag satt precis på den platsen jag sitter nu, min kontorsstol på jobbet, kändes det plötsligt som att en liten fisk sprattlade runt inne i min mage och då visste jag alldeles säkert för första gången att det är våran lilla bebis som tränar sina pyttesmå muskler därinne (alternativt tycker illa om sin mamma och ville sparkas). Det är en helt obeskrivbart häftig känsla. Det BOR en liten person därinne. Knappt så man kan fatta. Imorrn ska vi titta på henne/honom på ultraljud. Gud så spännande!

Annars då i helgen så började vi den med att laga kantarellrisotto och mös hemma i soffan, bara jag och min love.

I lördags tog vi först en morgonpromenad i det vackra vädret och sen åkte vi ut till mamma och pappa med massa matkassar som innehöll middagen vi skulle bjuda dom på senare, men först hjälpte vi dom att lägga sten på gården. Eller dom andra la stenen som jag tyckte den skulle ligga. Så himla typiskt mig att vara gravid och bara peka va! Efter en dag i höstluften värmde vi oss med bouillabaise och äppelpaj.

I söndags åkte vi ut till mamma och pappa igen och fortsatte med stenläggningen. Sen åkte vi och provade ut en soffa till lillebror och köpte den av expediten som var en lastgammal farbror och som undrade vad det är för månad om 24 månader!

Efter att vi på väg från möbelaffären halvt skrattat ihjäl oss åt den vimsiga farbrorn landade vi hemma där vi bl a bakade bröd och lagade världens godaste potatisgratäng innan vi stöp i säng.

Trivsam helg alltså.

Mammaslillamonster/Lina Maria Cecilia Gutung 3.0

Jahapp då var man husägare dårå, gravid i vecka 18 och sambo. Förändringen som mitt liv gått igenom det här året är närmast obeskrivbar. Jag är liksom vuxen nu. På riktigt. Och halvmessyrer är ju inget jag sysslar med som ni vet. Det känns helt jävla fantastiskt alltihop. Som att jag för första gången i mitt liv är en hel person och som lever för mig och mina närmsta. Inte för någon annans skull, på någon annans sätt.

Den 26 november flyttar vi in i vårt lilla hus i Nykvarn. Som att komma hem.