Trångbodd unge i v.34+1

Så här såg det bl.a. ut idag när vi gjorde ett extra ultraljud för att kolla hur skruttungen ligger och hur stor den är.
Allt var perfekt: huvet ner, klar fin fostervätska i perfekt mängd och vikt ca 2,4 kg vilket är prick på kurvan och barnmorskan trodde inte att bebisen skulle bli större än 3,5 kg innan den föds.

Nu orkar jag snart inte vänta längre på att få se vems näsa det där är eller på att få känna det där lilla hjärtat, som jag ser och hör picka så fort där inne, hud mot hud på mitt bröst.

För övrigt kände jag att bebisen hade hicka igår kväll. Det var en lustig känsla.

Resten av dagen har jag:

Kollat på SATC, varit och vattengympat, ätit middag, diskat och plockat, krupit ner i sängen igen, nu surfandes efter inspiration till födelsedagsmiddagsbjudningsmat.
G'natt.

Hitills idag har jag:

Sovit ut, ätit frukost och kollat på film i sängen med min kille, ätit lunch på byn med dito innan han skjutsade mig tillbaka till stället där sängen finns och han åkte vidare till jobbet. Ja... frågor på det?

Saker man gör när man är mammaledig utan att ännu vara mamma.

Kollar på SATC-boxen jag äntligen fick i julklapp, iklädd pyjamas jag också fick i julklapp, i sängen, ätandes frukost kl 11:30. Jag kan nog vänja mig vid det här.

1 och...0.

Sista arbetsdagen avslutad hemifrån (due to the tågkaos) och jag dansar runt för mig själv i vardagsrummet av lycka. Det är helt ofattbart. Inte ett jobb så långt ögat kan nå på jag vet inte när. Nu kan julen få komma och lugnet inombords med den.

Dessutom, v. 34 idag. Det firar vi med ett besök hos barnmorskan strax.

Puss o Kram

Kvinnor emellan.

Knökfullt på tåget. Gubbar som jäser i sätena med sina böcker, iPhones, viktiga miner. Själv får jag stå med min jättemage och värkande kropp. Tills en kvinna erbjuder mig sin plats. Hittills är det bara kvinnor som upplåtit sin plats för mig under min graviditet. Det säger en hel del.

2...

Som vanligt i Sverige blir det vinter och snö. Som vanligt i Sverige blir det kaos i trafiken. Så här på perrongen hoppas vi på att ett tåg ska komma och ta oss till stan. För säkerhets skull tog jag på mig mina termobyxor. Dom gick knappt att få på trots att dom är helt oknäppta och hålls uppe av sina hängslen. Snygg är jag inte så mycket kan jag säga. Men varm.

3...

dagar kvar på jobbet inklusive idag. Och det är tur/bra för t ex igår morse när jag gjorde müsli och bakade lussebullar, hade jag så mycket förverkar att jag funderade på om det var läge att åka in och kolla läget. Dessutom går jag efter lunch idag, för i eftermiddag ska jag och Sami på föräldrautbildning del 2.

Sluttampen.

Igår kväll sydde jag de sista stygnen på julgardinerna och dito kuddfodral.




Just nu är jag påväg mot min sista arbetsfredag på mycket mycket länge!

Lilla Julafton.

Igår samlades vi i tjejer hemma hos Jenny för julklappsmys. Det var middag, fika, julklappsutdelning och prat i kvadrat. Alla hade i förväg fått en hemlig julklappsvän och min var Anna. Jag var Ylvas. Anna som har söta lilla baby Lee behövde nått avkopplande tyckte jag så hon fick av mig ett paket laddat med badskum, massageolja, hudlotion och nagellack. Av Ylva fick jag Kat von D's självbiografi. Och oj va tattueringssugen jag blev igen. Det får bli ett vårprojekt.

Glamour(l)öst.

I brist på roliga fester och lyxiga kläder surfar jag runt på nätet och drömmer mig bort till en midja som inte kräver ett tvåmannatält i tygstolek. Och som av en händelse så hittade jag den här URfina jackan på asos.coms mammaavdelning. Och vips så är den påväg hem till mig. Jag som kände mig så deppigt ful och trist i förra årets vinterjacka, som nu både är noppig och för liten, kommer förhoppningsvis ha den här underbara kappan på mig redan till jul. Yeay! Mer glamour åt tjockisarna!

Omprioriteringar.

Förut var jobbet typ det viktigaste i mitt liv. Att vara lyckad, ha en karriär, tjäna feta pengar och vara NÅN i "branchen" var så viktigt att jag nästan hyperventillerade av oro över att inte lyckas. Sen mormor dog har det successivt ändrats till mer och mer oviktigt. Och idag den 14 december med 6 dagar kvar till mammaledigt känns jobbet som mindre viktigt än att sy gardiner, göra knäck, fila naglarna, göra inköpslistor (en till huset, en till bäbisen och en till julklappar). Bajsa är t o m mer viktigt än det. Och om man tror att det viktigaste i livet är det där med karriär och det, då är man ute på väldigt hal is. Det inser man när något verkligt viktigt/lyckligt/ledsamt händer i livet.

Hälsningar mom to be.

7 dagar kvar.

7 arbetsdagar kvar tills mammaledigt. Can't fu-i'n wait! I helgen monterade vi ihop spjälsängen. Overkligt att det om ca 57 dagar ska bo en liten liten person i den.

Annars var helgen ömsom bra och dålig. Bra julbord i fredags med massa götte som hummer och löjrom men dåligt att min magsäck inte har plats för så mycket längre. Jag var hemskt besviken över hur lite jag kunde äta av godsakerna. Bra och kul var också att mamma tog sig i kragen och följde med.

Mer bra var min och Karins Sturebadsdejt i lördags och hur ren min hy blev av ansiktsbehandlingen. Dåligt var att jag blev sjukt yr, illamående och svettig mitt under massagen och var tvungen att pausa med att sitta upp och dricka vatten. Obehagligt.

I går var det ett år sen på datumet, jag och min älskling träffades för första gången så vi började morgonen med att prata om hur bakfulla vi vaknat i hans säng förra året denna söndag. Känns overkligt att tänka på hur kort tid sen det var och hur annorlunda allt var då mot hur vårt liv ser ut nu. Efter det installerade vi Samis nya iPhone 4 som jag skaffade åt honom på väg hem från Sturebadet i lördags och gissa om han var som ett barn på julafton.

Resten av dagen jobbade vi på med att färdigställa huset, handlade, tvättade och besökte Mikas grav. Effektiviteten är fortfarande på topp.

I helgen simmar vi lugnt.

Appropå att tagga ner. Ikväll blir det julbord med familjen på Fina Fisken i Trosa. Tyvärr minus mamma som är krasslig. Och imorrn blir det SPA med ansiktsbehandling deluxe på Sturebadet tillsammans med Karin. Myspys.

Sen ska jag bara sy ett par gardiner, 5 kuddfodral och baka lussebullar.

Effekten av effektivitet.

Jag är så jäkla effektiv just nu och trots att kroppen känns som en betongklump är det som att den psykiska energin kopplat på ett extra batteri. Igår t ex jobbade jag, var hos barnmorskan och fick veta att bebisen ligger med huvet nedåt nu, vattengympade, sydde gardiner OCH han med lite kvalitetstid med min älskade sambo. Och trots att jag vill så mycket i huvet nu så vill inte riktigt kroppen samma sak och svarar med en massa förvärkar. Så efter lite bassning av barnmorskan har jag nu lovat att ta det lite lugnare. Och jag lovar jag ska försöka. Har dock kommit underfund med att mina prioriteringar när det gäller att lyssna på signaler följer i denna ordning: hjärta, hjärna, kropp.

Idag är en mycket speciell dag.

Jobb-Helena använde den nya espressomaskinen för första gången på egen hand. Jag och Sami har varit ihop i 11 månader idag. Och det är prick 2 månader kvar till beräknad förlossning. Dessutom är det 10 arbetsdagar kvar till sayonara jobbet på över ett år.

Nu är jag påväg till barnmorskan för att kolla läget. Vi får se om det var bebis vändning alla lägga huvet i förlossningskanalen som var anledningen till allt bökande i magen igår.

Jag har en väldigt duktig syster jag.

Inte nog med att hon i januari är färdig lärare. Hon knep ett jobb igår med. Det börjar också i januari. Inte arbetslös en dag mao. Win! Ännu bättre är att hennes nya jobb är på en av skolorna i Nykvarn vilket jag tror innebär att hon kommer sova över ibland. Åtminstone tills eventuell skrikapa kommer ut och förstör allas nattsömn. <3

Hur man bränner massa pengar (och sig själv) på ganska kort/lång tid beroende på hur man ser på saken.

I lördags gick vi upp tidigt och gjorde oss redo för en dag av hysterisk shopping till huset/bäbisen. Efter en stadig frukost och en dos Gaviscon bar det av mot Kungens Kurva. Efter 3,5 timme på Ikea åkte vi till Skärholmen och scannade/handlade på Hemtex, Åhlens, Indiska, Bolagret och Lagerhaus. Efter Ikea var vi rätt färdiga psykiskt och efter SKHLM var vi även färdiga fysiskt. Men gav vi oss då? Nä, då åkte vi en vända till Ikea igen och köpte några fler grejer. Sami fick nästan bära in mig i huset när vi kom hem.

Söndag morgon gjorde vi dock om lördagsmorgonens procedur och åkte och köpte färg, ytterligare en elljustake, ytterligare en matta och en del andra smågrejer typ kontakter till lampor och annat trist. Mätta på shopping för åtminstone en vecka framöver åkte vi sen hem och målade en vägg, städade och pyntade huset med alla nya grejer. Sen körde vi fast och tvingade mamma och pappa att komma och hjälpa skruva upp diverse saker i tak och väggar och som belöning lagade jag en vego-lasagne till middag.

Summa kardemumma: ungefär 10000 kronor fattigare men med mycket fina och bra grejer inhandlade. Och vårt sovrum som förut var rätt trist ser nu ut som en orientalisk budoir och är så fint och mysigt att vi inte hade någon som helst lust att kliva upp i morse. Samis kommentar när vi var klara med sovrummet igår kväll var "Det ser ut som i ett inredningsreportage". Guess that means att jag får godkänt på inredningsdesignen. Win.

Vet ni vad jag inte gör!?

Injicerar insulin. Ingen diabetesrisk här inte. Skönt.
Mer jag inte gör:
Jobbar. Äntligen helg.
Profylaxandas. Men nu vet jag hur man gör för igår var vi på profylaxkurs.
Storhandlar grejer till huset och bebisen. Men imorgon ska vi det. Jihoo.

Vet ni vad jag gör!?

Jag sitter på vårdcentralen med en sjuhelvetes massa socker i magen och blodet. Glykosbelastningstest kallas det och det gör man för att kolla om man löper risk för att utveckla graviditetsdiabetes. Bra men anus. Bra att veta men anus att göra. Dricka en halvliter av det sliskigaste jag nånsin smakat, på fastande mage=anus. Sitta still och vänta på att ta nya prover i 2 timmar=anus. Bäst för den hära ungen att den är riktigt jävla söt när den kommer ut.