I've got that glow.

Fan va snygg jag är idag i min nya svarta kroppsnära klänning. Magen som förut var mitt hat område är nu min favvo kroppsdel. Den är så rund och fin. Och det är ju tur att jag är snygg för efter jobbet ska jag på dejt med min kille. Vi har bokat bord på en av mina favvo restauranger och allt. Men som pappa sa när jag berättade om hur läcker jag är idag "du är ju redan så preggo du kan bli så vad ska hända liksom?" Ja det vet man aldrig!

Asså gravidvattengympa FTW!

Jag älskar onsdagarna och vattengympan. Och de andra blivande mammorna är urgulliga. Vi ser säkert rätt roliga ut på slutet när vi ligger som ett gäng köttbullar och flyter runt med våra magar i vädret, den ena större än den andra. Det finns bara tre nackdelar. Man luktar klor i flera dagar efteråt trots idogt duschande och skrubbande, det är ytterligare ett träningspass att få på sig kläderna igen efteråt för man lyckas aldrig bli riktigt torr på badhuset, men framförallt så får jag en så mysig känsla i kroppen varje gång och tror att det är slut på veckan och dags för fredagsmyyyyys. Men det är det inte. LURAD!

Som en boll kommer jag tillbaks till dig.

Jag jobbar hemma och min kille drar iväg för att hjälpa en kompis bära in en soffa. När han kommer hem har han med sig en present. Äntligen kan jag tvätta och tumla mitt tjocka duntäcke som är nerhårat av ett stycke jättestor hund. Så nu slipper jag och bebis frysa i vinter.

Och appropå förra inlägget så fick Sami äntligen känna en spark idag. Kanske som tack för att slippa frysa? Och igår kväll när jag låg och degade i soffan såg jag magen förvandlas till en slagpåse när små fötter sparkade så den blev bucklig på utsidan.

Sjukt coolt!

Trots.

Kotten har redan börjat trotsa sina föräldrar eller åtminstone sin pappa. Varje gång han inte är hemma bestämmer den sig för att sparka jätte hårt, så det känns lång väg utanför. Men så fort han är hemma och lägger sina händer på min mage så är det antingen pyttesparkar eller sparkar åt håll han inte kan känna. Hur ska detta gå?

Och trots att jag börjar få foglossning och mer och mer ont i ryggen och nu måste gå till en sjukgymnast så gör det liksom inte så mycket som det borde eller skulle gjort om det inte var för just dom där sparkarna och rörelserna som gör att magen blir som en spärrballong. Det får en att fundera på vem den där envisa ungen är och det sprider en värme och lycka inombords som gör det onda mycket mindre ont.

Waterworld.

Igår var vi alltså på gravidvattengympa med våra partners. Det verkade som att killarna hade förväntat sig en lätt match men det flåsades både här och där. Avslappningen och meditationen var om möjligt ännu mysigare nu när man parade ihop sig med sin kille. Myspys på högsta nivå.

Sen skyndade vi oss att tvätta kloret ur håret och blev bjudna på tacomyskväll hos Linkan oxh Johan. Johan som är lite av en expert på efterrätter och bakverk hade gjort världens godaste vanilj/passionsfruktspannacotta till efterrätt. Mums oc slurk och sen somnade vi ovaggade.

Mammas lilla monster skall komma ut någon gång också ja.

På förlossningsföreläsningen igår var det först ganska trevligt och uppsluppet och vi träffade två blivande mammor med blivande pappor från vattengympagruppen, en gammal kompis med sin blivande mamma från Nykvarn och ytterligare två blivande pappor med sina respektive blivande mammor.

Två barnmorskor lotsade oss genom förlossningens 3 outgrundliga steg, och ända fram till icke farmakologiska bedövningar tyckte jag att det kändes helt okej. Men när vi kom till ryggmärgsbedövningar tyckte jag att det blev för mycket. Usch va det helt plötsligt inte kändes så moderlig urkraft längre utan mer typ drogat slangoffer kopplat till väggen.

Tänker att jag ska vara stark och trygg och klara mig utan massa ryggmärgsäckelpäckel. Om mormor klarade att krysta ut 6 ungar utan bedövning så ska väll jag klara åtminstone en med lite icke farmakologiska bedövningar. Men det slutar väll med att jag ber på mitt bara bäcken om alla droger som går att få.

Kotten sparkade mig hårt under större delen av föreläsningen vilket jag tolkar som att den inte heller känner sig helt peppad inför detta med förlossning och att tryckas ut genom en mycket mycket trång passage.

Due to pregnancy.

Imorse vaknade jag med blod rinnandes ur näsan. Inte alls särskilt trevligt och såklart lite oroande eftersom jag dessutom haft huvudvärk i två dagar och tänker att jag kanske är sjuk? Men innan jag ilar iväg till akuten kollar jag en av mina just nu mest besökta sidor på den stora vida webben - Vardguiden.se. Och ja, näsblod är vanligt förekommande vid graviditet. Graviditet igen ja. Så jag struntar i akuten, stoppar in en tuss i näsan och åker till jobbet.

Vi får hoppas att det är så värt alla de här graviditetssymptomen som man tänker sig när väl bebisen kommer ut, men å andra sidan ska vi på förlossningsföreläsning ikväll och då kanske jag ångrar hårt att jag någonsin blev gravid.

Baby-björn.

Efter fredagens invasion av brudar, barn och hund var det dags för lite familjemys på Cosmonova. Vi såg Seamonsters i 3D vilket gav en lätt åksjuka, men som var klart värt det. Jag har bara sett bio i 3D en gång tidigare i Berlin och detta var en helt annan sak. Storleken på duken går inte att mäta med en vanlig bioduk.

På söndagen strosade vi runt på Turingemarknad ihop med några kompisar och träffade ännu fler. Ungefär var 10e meter var det stopp o hej. Anna hade med sig Lee iklädd björnoverall och va så söt så man höll på att smälla av. Varför har jag en sån fetisch för barn i björnoufits? Har alltid haft liksom.

Efter marknaden åkte vi till Enhörna och åt mammas gotländska kroppkakor och jag ältade hur söt Lee var i sin björnoverall. Och vips så tar mamma fram en liknande overall ur garderoben och muttrar att jag förstört överraskningen men att det skulle vara så himla onödigt om jag också gick och köpte en. Och när blivande morfar med glittrande ögon påstår att björnoverallen "är det enda plagg vi kommer köpa åt bebisen" är det ingen som tror honom, inte ens han själv.

Kan ungen bara bli klar och komma ut nu så jag vi får klä på den sin björnoverall.

9 månader.

Man skulle kunna tro att rubriken syftar på hur länge jag ska vara på smällen men ICKE. Eller jo det ska jag ju, alltså vara gravid i 9 månader, men rubriken syftar alltså på att vi idag har varit ihop i 9 månader. Jag och min kille/sambo/livs kärlek/bästa vän. Hur länge jag varit gravid? Ja jag är i 6e månaden. Nuff said om det.

Jag väckte iallafall mitt hjärta imorse (som luktade myggmedel efter en blöt hockeymatch igår) med biljetter till Biffy Clyro. Gud vilken bra flickvän jag är.

Senare idag ska jag baka den här och den här eftersom vår lgh invaderas av 10 tjejkompisar, 5 barn och en hund ikväll. Man får passa på när man är hockeyänka för andra kvällen i rad (NHL-premiär i Globen).

Planen är: ungarna (utom Lee som vill snaska tutte titt som tätt) i sovrummet med gigantisk godisskål, gluttandes Toy Story 3. Vi andra i vardagsrummet snaskandes ovanstående baksensationer och allmänt hönsgårdskacklande. Hunden får nog va med oss och sin vattenskål.

Biffy Clyro – Many Of Horror

Love lift us up where we belong.

Ååååååh.

Just nu

En officer och en gentleman.

Location:Östergatan,,Sverige

Är det inte det ena så är det det andra.

Jag tänkte på en grej igår när jag diskuterade graviditet med en annan mom to be i omklädningsrummet efter vattengympan. Nämligen att alla åkommor man har nu, halsbränna, andfåddhet, vadkramper, ont i ryggen, ömma bröst, värk i magen etc etc, sägs bero på graviditetshormonerna. För det dyker upp nya åkommor titt som tätt, och antingen så tar man reda på varför det känns som det gör och får svaret - hormoner. Och då är det liksom ba okej hormoner igen då och svälja att det gör ont nånstans. Eller så skiter man i att ta reda på varför och bara accepterar från början att det "ska vara så".

Och har ni tänkt på en annan grej? När det gör ont nånstans och man inte är gravid så skylls allt på stress. Man börjar ju undra om dessa två diagnoser är svaren på allt eller läkarkårens sätt att bara få oss att acceptera olika sjukdomslägen så att dom ta pengarna du betalade för att få den diagnosen och segla iväg i solnedgången?

En annan grej på temat "är det inte det ena så är det det andra": Vaknar man inte ett par ggr på natten för att man är kissnödig så är det kotten som blivit stark och sparkar en i magen så att man vaknar.

Funkar! Wohooooo!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Kungsgatan,,Sverige

Testar lite.

Blogga från Iphonen. Bra för framtiden tänker jag när jag kanske inte har tid att sitta framför macen varje dag. Funka?


- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Kungsgatan,,Sverige

Stackars min baby/dumma baby!

Stackars Sami that is. Och dumma bebis som väljer att sparka så hårt att det känns utanpå magen för första gången igår kväll när Sami var på jobbet. Såklart. Han som tålmodigt och förväntansfullt legat med händerna på min mage och väntat på att få känna sparkar utan resultat. Såklart att den ska passa på när han inte är där.

Skogsmulle/husmor.

I lördags åkte vi ut till mamma o pappa allihopa. Medan pappa, Erik, Sami och Thord fortsatte med stenläggningen så gick jag och Frida ut i skogen med hundarna och svampkorgen. Och svamp fanns det. Tillslut fick vi bestämma oss för att inte titta på marken mer för då skulle vi aldrig komma hem igen. Efter en dag i skogen/rena luften var vi urtrötta och somnade i en liten hög innan klockan hunnit bli 22.

I söndags pajjade vi vår sovmorgon med att vakna 06.15. Varför gör man så? Vi försökte med att äta frukost och somna om men vi började planera bastubygge i nya huset istället och vips så var det dags för tvättstuga. Efter tvättstugan kom Samuel. Samuel är en kille med downs syndrom som Sami är kontaktperson åt. Och medan dom mumsade i sig mina nygjorda chokladbollar och kollade på film, bakade jag veckans matbröd, städade och rensade trattisar. Sen lagade vi middag och efter det fikades det lite mer. När Samuel åkt hem igen skulle vi kolla på Knocked Up men somnade när Katherine Heigl var i v.28.

Inatt lyckades jag fly precis innan en skottlossning bröt ut och i vilken jag trodde Frida blivit skjuten. Vaknade med huvudvärk, skittrött och ba hej måndag!