Fredag gott folk. Fredag.

Så himla härligt med fredag. Det är nog min favoritlag på veckan. Man hinner jobba lite och peppa för att snart vara ledig med sina nära och kära. Fredagskänslan liksom. Lördag och söndag går så fort och man vill så mycket att det nästan kan bli lite ångestfyllt.

Hur som helst. Idag har jag/vi:

Jobbat=ritat så att jag fick ont i underarmen. Fatta hur mycket jag ritat då!
Fått herr Ozzy på besök (hundvakt).
Fått hem man och barn tidigt.
Städat av.
Lagat supergod middag (kycklingben i härlig ihopsvängd marinad, rostade rotfrukter och guacamole) som åts i sällskap av familj plus mamma.
Fått kvällsbesök av fam. Liljeqvist/Nyström.

Nu blir det bums i säng i vetskap att jag har sovmorgon imorgon. Här ska sovas!

Här sitter jag för 6:e kvällen i rad.

Elise är drygt 21 månader. I 15 månader har vi haft som nattningsrutin att hon badat/duschat, blöja, pyjamas, välling och saga i våran säng, tandborstning och sedan puss och godnatt i sin säng och så har vi gått ut. Därefter har hon i allt mellan 5 sekunder till 50 minuter snackat för sig själv/med sina gossedjur innan hon somnat.

Sen några dagar tillbaka: Hysteriskt gråtande så fort vi lämnat rummet. Och då menar jag hysteriskt. Första två kvällarna det var så tog jag fighten i tron att det var något nytt "bestämma-själv-påfund". Jag fick dock ge mig tillslut och "itta" bredvid hennes säng tills hon somnade. Och så är det nu. Hon börjar be oss sitta innan vi ens hunnit till tandborstningen. Och eftersom hon verkar behöva extra närhet nu så får hon det. Jag undrar bara två saker:

1. Hur länge ska vi behöva sitta i mörkret med telefonen som sällskap i väntan på sömnen?
2. Vi hade tänkt byta till växasäng nu snart men det kanske är dumt att riva upp det vana nu?
Alt. att byta säng nu vore dock bra pga att vi Linda ligga bredvid henne ist för att sitta som makaroner på en pall. Men å andra sidan kanske det blir ännu svårare att återgå till att lägga och gå ut ur rummet om vi börjar vänja henne vid att vi ligger bredvid.

Okej slut på tänka högt.
Med vänlig hälsning, vilsen småbarnsmorsa

"Baka om"

Baka orm alltså. Lusseorm för att vara mer specifik. Det har vi gjort ikväll.

Zoombiemood.

Gode min gud, jag är inte 20 längre. Det är så uppenbart idag när jag två dagar efter årets fest fortfarande är i halvkoma. Sjukt kul hade vi iallafall. Så tack till Ante, Nina och Lina för gemensam 110-årsfest (30, 40, 40), med i princip alla man gillar, men träffar på tok för sällan, samlade på samma fest, grymma band och galen stämning.

För övrigt blir jag galen över att det fortfarande är 10 dagar till advent och jag får julpynta. Alltså jag längtar så jag spricker. Det här hysteriska julälsket i år måste bero på att det är första julen som Elise kommer uppleva på ett sätt där hon förstår att det är något speciellt?? Eller?

24 julklappar senare.

Adventskslendern börjar ta form. Alla paketen är efter denna kväll med glöggpremiär, inslagna. Jag gick dessutom ut i skogen på eftermiddagen och hämtade en stor gren som jag ska barka av och spraya vit, klä med ljusslinga och hänga upp i taket ovanför köksbordet. Däri ska jag knyta fast de 24 paketen. Den får därigenom samtidigt fungera som en juldekoration och vartefter paketen försvinner kanske jag fyller på med julpynt, eller inte, vi får se. Spännande att se om dem blir lika fin i verkligheten som i mitt huvud iallafall.

Ger efter för begäret.

Nä nu kan jag inte vänta längre. Ikväll blir det paketinslagning och glögg. Sådetså.

Livet på en pinne.

Eller livet med en penna. Älskar't!
Dagen: ägnade förmiddagen åt att teckna div sagoväsen till en lookbook och eftermiddagen med att kreera annons. Sen knallade jag backen upp till dagis och möttes av ett tjuuuuuut "maaaaaaaaamma". Lekte lite på dagisgården och plockade sen med mig Elise och tillsammans promenerade vi ner för backen igen och ner till centrum där vi postade några paket och gick sen hem och lagade soppa.

Har aldrig känt mig så fri, så tillfreds, tänkt så klart på yrkesfronten. Det är såhär jag ska ha det. Precis såhär.

Julgalen.

Jag har fått julfeber. Det började så smått innan Ullared, tog rejäl fart när jag kom hem därifrån med alla julklappar och eskalerade imorse när jag vaknade och hela huset doftade av den jäsande glöggen.

Jag vill helst inte göra något annat från och med nu till och med min födelsedag den 3:e januari (sen brukar jag ha fått nog) än att baka, pyssla, slå in klappar, rensa, storstäda, lyssna på julmusik, tända ljus, dricka glögg, äta pepparkakor, pynta, göra godis, rulla köttbullar, lägga in sill etc etc. Jag är ett riktigt hemmafruämne den här perioden på året. Till våren brukar den lite vildare sidan vakna till liv igen, den som vill träffa nya människor, dansa sönder klackarna natten lång, ut-med-det-gamla-in-med-det-nya tänkande personen.
Men så vankas det påsk och då förflyttar jag mig tillbaka till 50-talet igen.

DIY Glögg!

För fjärde året i rad gör jag min egen glögg. Jag gjorde den tom förr förra julen när jag var preggo och inte ens fick smaka den. För den här glöggen är det bett i vill jag lova. Och galet god. Enkelt är det också, men gör det NU, den ska nämligen jäsa ett tag...

Det här behöver du:

2 st 20 l plasthink

6 l svagdricka

2-2,5 kg socker (jag använder bara två eftersom jag inte vill ha den så söt)

1 pkt jäst

1 påse kardemummakärnor

2 påsar hela kryddnejlikor

5 st råa tärnade potatisar

2 st plommonstora bitar färsk ingefära (skalad och skivad)

1/2 kg russin

Såhär gör du:

Rör ut jästen i lite av sockret, blanda sedan i övriga ingredienser, täck hinken med folie och ställ mörkt i 3 veckor.
Sila glöggen genom en kökshandduk men lämna bottensatsen. Gör rent hinken och häll tillbaka den klarare vätskan i hinken. Låt stå en vecka till och sila igen. Gör ev om det senaste en gång till (det har jag aldrig tid med eftersom jag precis som nu alltid är ute i sista sekund).
Häll på flaskor och ge bort i gåbortspresent, njut själv etc.

Hemma igen.

Home sweet home. Ganska mycket fattigare på pengar men rikare på vänskap kom jag tillslut hem idag till de två jag älskar allra mest. Jag var nära att börja lipa när jag öppnade dörren hem och Elise kom springandes med öppna armar och gav mig den varmaste av kramar. Och när jag fick en stor blöt kyss av min blivande man visste jag exakt hur lyckligt lottad jag är och faktiskt hur härligt det också är att få längta efter varandra lite ibland.

Borta bra men hemma bäst!

Ullared!

Kortet glöder. Oj vad det shoppas. Det är så mycket folk att trots att jag köat till kassan i minst 30 min nu så ser jag inte ens kassan än.





Ikväll blir det buffé och sedan vin och 5 galna brudar i stugan.

Båtflyktingar på besök.

Igår kom farmor och farfar hit till fasta landet för att bl.a. gå på en föreställning med en annan gotlänning (Babben) på Rival, men kanske även för att träffa barn, barnbarn och barnbarnsbarn lite. Så ikväll samlades vi allihop för middag hos mamma och pappa. Elise stal som vanligt hela showen. Kan inte förstå vem hon brås på?

Annars då: Jag äääääääälskar mitt liv som egen, som frilans. Senast idag lämnade jag en annons som ska gå i Elle till kund och fick tillbaka ett "Snyggt!".
Som min egen har jag också beviljat mig själv semester imorgon eftersom jag och ett gäng galna brudar drar med bagagen fulla med vin och kontona fulla med pengar, ner till Ullared över helgen. Sing halleluja!

Jag vet, ALLA skriver om det.

Obama FTW såklart. Jag var Obama fan redan vid förra valet och hoppades innerligt att vi skulle slippa se Romney ta över världsherraväldet/vakna upp på 50-talet. Så med spänd förväntan/oro slog jag på nyheterna i morse när jag vaknade. Med tårar i ögonen hörde jag Obamas segertal, inte för att talet var så otroligt bra för det har vi liksom hört förut, men för vinsten, för världen, för framåtblickande istället för bakåtsträvande. Inte visste jag att jag brydde mig SÅ mycket.

Berg och dalar. Detta har hänt:

- Vi tog av Elises gips, röntgade om, undersöktes av ortoped och allt var bra. Hon skall inte få några bestående men.

- Vi har hållit oss hyfsat friska ända tills i fredags (se sista punkten).

- Jag har varit ute på lokal 2!!! gånger. 1 gång med min blivande man plus vänner för att se/lyssna live på bandet vi nu bokat till stundande bröllis. 1 gång med tjejerna. Någon form av rekord post graviditet är det bestämt!

- Jag har nått me&i's säljmål och en del till. Har bara 8500 kr kvar till mitt eget.

- Jag och Elise har karvat våra första pumpor.





- Har haft första smärtfria dagislämningen.

- Inatt sov Elise hela natten i sin säng och vaknade 5 min innan väckar klockan.

- Efter Sami hört mig prata med en kund i telefonen idag (inte me&i utan det jag jobbar med på dagarna, dvs grafisk form) fick jag sagt till mig att jag låter så GRYMT proffsig, som att jag jobbat med detta i 50 år istället för mina avverkade 10. Ja, jag kan ju min sak liksom.

- Jag deppar lite över att alla runt omkring verkar vara gravida nu. Jäkla skit sjuka. Jäkla körtel. Jag vill också.

- Min rygg började spåra ur i fredags men foglossningssmärtor som jag känt av lite till och från sen graviditeten. Sedan dess har det bara stegrats. Imorse fick jag rulla ur sängen och blev skjutsas av kär vän till naprapaten för akut hjälp. Det var låsningar från bäckenet upp till nacken. Varför väntar man alltid tills det gått såhär långt? Jag har ju känt att det varit illa länge. Har fortfarande skitont och ska tillbaka på tisdag, men hoppas det känns bättre i slutet av veckan. Jag åker ju liksom till shoppingmeckat Ullared på fredag morgon. Nothing can stop me now!

-

-Mamma, oj ! Oj !

Väcktes av detta utrop imorse och Elise som satt med gipset i handen. Bara att åka till Astrid Lindgren igen och gipsa om.
Nu räcker det.

Imorrn åker vi på minisemester. Vi har hyrt ett hus på en hästgård i sörmland, tillsammans med 2 andra familjer över helgen.

Vi ska:
-rida
-andas lantluft
-äta god mat
-natta barn
-dricka vin
-spela brädspel
-snacka skit
-inte sminka oss
-bara klä oss mjukt
-sova

Cursed rimmar på nurse... typ.

Är det inte det ena så är det det andra sa hon som sket i vasken.
Just nu kan man tro att den här familjen fått en sjukdomsförbannelse över sig.

Förkylningarna etc har avlöst varandra, och har inte jag tvingats till sjukan för att kolla mina vita blodkroppar (pga giftstruman tvingar en till det så fort man får feber eller ont i halsen och jag har haft båda sen i lördags) så är det Elise som fått besöka akuten.

För en och en halv vecka sedan klämde hon sitt ena pekfinger illa när hon klättrade på sin matstol och den välte. När det fortfarande var svullet i onsdagskväll kände jag att något inte stämde och jag tog med mig Elise och mamma till Huddinge sjukhus igår torsdag för att få det undersökt. Efter 5 mardrömslika timmar var fingret till slut röntgat och fraktur konstaterad. Remiss skrevs till Astrid Lindgren.

Idag har tig jag alltså med mig Elise och Sami dit och efter 5 timmar där, var hennes röntgenbilder undersökta av deras överläkare på barnortopeden som konstaterat 2 frakturer i fingret och handen därefter gipsad.

Hujeda mig vad skönt det var att komma hem sedan. All denna olidligt långa väntan driver mig till vansinne.

Elise är däremot en riktig liten hjältinna, knappt nått gnäll trots inget att göra. Hon bara finner sig. Hon blev ledsen när hon blev gipsad men det var bara för att hon sov i vagnen när det var hennes tur och läkaren och två sköterskor började gipsa henne sovandes. Så när hon vaknar till är det tre okända ansikten hon möter som sticker ner i vagnen.

Hon var lite brydd över gipset på vägen hem sedan men därefter har hon lekt som att handen alltid varit gipsad. Om en vecka ca ska vi till ortopeden för att ta av gipset och kika på om fingret läkt bra.

Så här ser hon ut nu:




För övrigt: hur tåligt är detta barn som haft ett trasigt finger i en och en halv vecka och lekt och gått på dagis utan gnäll???

Sjukstugan fortsätter.

Elise avslutade sin penicillinkur mot öroninflammation i söndags morse. I måndags var hon på föris och i tisdags morse hade hon feber. Fortfarande feber idag. Ca 40 grader. Va kul vi har! Inte. Det enda hon vill göra är att få gå ut och mumma (gunga). Men eftersom hon bör hålla sig inne tittar vi på Pippi, ritar, degar med egengjord play-dough (första), eller som nu vilar/sover på mig. DET är inte helt fel, doften av varmt, snusande flickebarn. Mys!
Imorgon har jag äntligen ett viktigt möte i stan och Sami får vabba. Ut ut ut!

Här är jag!

Om ni tror att vi har dött så kan ni sluta sörja/dansa på min grav NU! Vi lever i allra högsta grad, vi är bara rejält stukade av dagisbaciller här.

Den sammanlagda summan av symptom i den här familjen: feber, snor, hosta, halsont, öroninflammation, ögoninflammation, bihålesvid och huvudvärk, herpes och förkylningsblåsor på tungan.

Tur att det är fredag idag så att vi får vila lite. Elise har bestämt fredagsmyset: Pippi och popcorn.

Elisedagen!

Idag har Elise namnsdag.
Namnsdagsbarnet fick dock hämtas tidigare på föris pga feber. Men mer mystid för oss och det gråter ingen av. Eftermiddagen har vi ägnat under en filt i soffan framför "Pippi på rymmen". Plus Elise frekventa pekande på örat följt av ett rungande Ann!!! Hon förklarade därigenom att hennes förskolefröken Ann tagit tempen i hennes öra, vilket hon tycker är anmärkningsvärt eftersom vi här hemma tar tempen i rumpan.
Gullungen.

Skogsmullar.

Igår var vi i skogen och plockade svamp. Massor med svamp. När Elise var så trött så hon nästan storknade och jag snart skulle ha me&i-träff, fick vi liksom blunda och springa ut ut skogen, förbi alla lockande svampar.





Familjen Nyström/Liljeqvist var med, liksom ovanstående barns mormor och morfar.





Vi hade givetvis fika med oss.





Elise mumsade.

När jag kom hem från me&i-träffen hittade jag till min förskräckelse en objuden gäst från skogen. En fästning hade bitit sig fast på Elise och jag skrek rakt ut i panik, ringde mamma för att få fästningråd, sansade mig och tog bort den där vidriga varelsen. Huuuuuuuuu!

Varför får fästningar finnas? Dom gör ju ingen nytta.

Heliga helgdagar!

Helg betyder inget dagis och oftast lite eller inget jobb. Helg betyder kvalitetstid med familjen.
Det har vi utnyttjat till max idag.

Vi har idag varit hundvakter åt Ozzy och gått på långprommis med dito.

Efter lunch och middagssovning packade vi med oss mellis och gick till en lekpark och lekte och mumsade matsäck.

Elise skulle prompt hålla kopplet själv.





Moster Frida kom dessutom och lekte med oss.

När vi kom hem höststädade vi trädgården lite och Elise skördade en morot.





Sen blev det middag, bad och natt för lillsemlan.

Nu blir det vin för föräldrarna och besöket: fam Liljeqvist/Nyström.

Fredag hela dagen.

Åh vad jag älskar fredagar. Känslan av att snart få spendera massa tid med sina loved ones gör att arbetstiden flyger förbi. Bästa fredagarna är också de varannan vecka när det är Samis förmiddagsvecka och han kommer hem redan 11.30. Sån fredag är det idag.

Det är dessutom dagen då Martin Schibbye och Johan Persson kom hem till Sverige och vi äntligen fick höra deras version av vad som hände. Jag vet inte varför deras historia har engagerat mig så men jag har varit barnsligt glad sedan beslutet om deras frigivning blev officiellt.

Det är utöver det en fredag vi spenderat hos goda vänner där vi fått oss en übergod vegetarisk lasagne till middag.

Och som om det inte vore nog så fanns plötsligt Sons Of Anarchy SO5 E1 på en skärm nära mig. Sooooooooom jag längtat.

På't igen.

Jag har så otroligt svajande motivation sen jag började äta medicin i våras. Eftersom vågen visat upp när den borde visat ner osv. Men det är givetvis inte hela sanningen. Mellan varven äter jag massor av sådant jag borde äta lite av och tvärtom, bara för att det går dåligt att gå ner i vikt. Det är ju totalt hål i huvet men sånn är jag.

Men så har jag ju ett stundande bröllop att komma i form för. Nämligen mitt eget! Och om inte det kan få fart på motivationen så vet jag inte. Det är nu ca 11 månader till den dag jag ska vara i bäst form och se snyggast ut, i hela mitt liv.

Kom igen Lina, kom igen, klapp klapp!

Barnvagnsprommenad minus barn och vagnar.

Ikväll böt jag och Johanna dom tidigare barnvagnsprommisarna mot en uppfriskande kvällsprommenad. Definitivt lika mycket babbel som på den föräldralediga tiden men utan barn och vagnar var vi kanske åtminstone lite snabbare och mer fokuserade på varandra än på barn som pockade på uppmärksamhet. Hemskt trevligt hur som.

Designer på dekis.

Just för tillfället jobbar jag mest med alkohol. Designar logotyp och etikett för ett bryggeri/en öl och illustrationer och annonser för ett vin. Passar en gammal partydrottning perfekt.

Fredagsmys.

Kvinnokraft.

Jag kommer från en familj med mycket starka kvinnor. Vissa kanske kallar oss rivjärn, andra bitchar. Själv tycker jag mest att vi är ett släkte som när vi vet vad vi vill, vet vad vi vill om man säger. Vi ger oss inte förrns vi fått det exakt så. Inte många lyckas sätta sig på oss och det har väll inte alltid varit till fördel. T ex blev mången inte helt självsäker man bortskrämd av denna mentala styrka. Desto bättre är att när man väl hittar en som inte skiter på sig så vet man att det kommer fungera, förhållandet that is.

Vi kanske inte har fött 6 barn hemma på kökssoffan och uppfostrat dito utan man vid sin sida som mormor. Men vi gör det på vårt vis, enligt vår tidsanda. Därför är det inte helt förvånande när nu både jag och min kära mor tar steget ut och blir våra egna chefer. Jag sa ju upp mig från jobbet redan i våras och igår gjorde mamma detsamma. Hurra för oss!

Många järn i elden.

Mycket nu. Förbereder företagsstarten, jobbar med min mapp som jag ska lägga upp på nått vis på www, letar bra sajt/lösning för mappvisning på www, jobbar med kunder, letar kunder, jobbar med me&i, planerar bröllop, styr familjeliv med hämtningar, lämningar, matlagning, städning och kvalitetstid en masse med lillkorven.

Tur att Talest man on earth finns för att lugna eventuellt stressade nerver.

En vilosam dag.

Idag efter den tredje lämningen i rad utan gråt, gick jag hem och kröp ner under en filt på soffan. Där har jag legat hela dagen och sovit/vilat/slökollat på tv-bort bihåleontet. Jag har försökt bota mig med nässpray, vatten och vila och tamejtusan om det inte fungerar åtminstone lite.

Vid 14.20 masade jag mitt trötta jag upp till föris och hämtade lilljäntan som åt mellis för fullt och inte hade ett dugg bråttom hem. Tillsist susade vi nerför backen från förskolan och hem på cykeln, så snabbt vi tordes och Elise tjöt av skräckblandad förtjusning.

Hemma ville lilla jag gunga eller "bumma", så det gjorde vi i över en timme. Vidare har vi lekt med duplo, matat dockan, matat oss själva och kammat varandras hår.

Hoppas på ett friskt jag imorgon med massor av energi att bygga webbportfolio.

Plus minus noll.

Den här dagen är lite av en sån dag man skulle kunna nolla från minnet/kalendern/livet.

Jag tror nämligen att jag har bihåleinflammation. Det gör så rysligt ont i pallet och det blir dessutom 100 ggr värre om jag böjer mig fram. Det svider liksom, ända ner i näsan. Utöver detta har jag ont i halsen och är täppt i näsan. Fan! Elise har varit super trött och gnällig deluxe hela kvällen och jag har noll ork. Det är ingen bra kombination. Nu är hon stoppad i säng och jag ska snart apa efter.

På plussidan, och detta är inte att förringa, tvärtom, så var det ingen gråt vid lämning idag heller.
Och så har Elise haft skogsutflyktspremiär med sin avdelning och haft med sig matsäck i sin gula minikånken.

Mer minus: Det kröp en fästning på Elise när jag hämtade henne. Huuuuuuuuuuuuu!

Alltså lite plus, lite minus. Det tar väll ut varandra och dagens betyg slutar på noll.

God natt!

Hejja oss!

Hejja oss för att vi kämpar på med lämningar och våra blödande hjärtan. Plötsligt ger det resultat! Ingen gråt denna morgon vid lämningen på föris! Lättnaden.

Höstens första helg.

Det är redan september. Jösses. Vart tog sommaren vägen? Började den någonsin ens? Den första septemberdagen ägnades åt att sälja me&i på bazar, gosa med min febriga unge och min underbara blivande man, sälja me&i på tjejfest, kräftskiva hos mamma och pappa och en all-in runda på krogen.

Den andra septemberdagen har ägnats i Enhörna hos mamma och pappa, dit vi åkte och sov efter all-in rundan eftersom vi lämnat Elise där, åt att lindra huvudvärk, illamående och seriös sömnbrist. Gos med frisk unge. Namngivelsekalas. Skogsprommenad med mamma, Elise och Ozzy. Vi hittade drivor med svamp och Elise ville äta alla blåbär längs vägen därmed blev det en väldigt långsam promenad, men det klagade inte min sargade kropp över.

Såhär såg Elise ut:

Nyanser.

Det handlar om små små förbättringar. Jag klamrar mig fast vid alla tecken på framsteg för att känna mig lite mindre som världens hemskaste människa. Japp, vi pratar fortfarande om att lämna på förskolan. Eller 100 nyanser av gråt och förtvivlan.

Imorse upplevde jag att hon var lite mindre hysterisk när jag resolut sträckte över hennes motvilliga lilla kropp till en av fröknarna.

Trots det ekar gråten i bröstkorgen fortfarande, hela dagen, varje dag, tills hon kommer hem igen. När jag hör dörren öppnas, hennes snabba steg mot trappan upp till övervåningen och mitt arbetsrum, ropandes "mamma!" Och sekunden efter, när jag tittar ner för trappan och möts av hennes vackra, strålande ansikte och hennes gladaste "heeeej". Då först fylls det där ekande tomrummet av en intensiv värme.

Så myser vi så mycket vi orkar ända till läggdags och oftast större delen av natten om hon vaknar i sin säng. Då skyndar jag mig att hämta henne och sen ligger vi nära nära resten av natten och andas varandras andedräkt.

Alldeles för snabbt kommer nästa morgon och nästa lämning och jag önskar lite lite varje morgon att hon skall vara sjuk. Men bara lite.

Som när man avlivar sitt djur.

Dom gånger jag tvingats vara med om att avliva ett kärt djur, som när jag blev tvungen att ta bort min häst, har jag tänkt: aldrig mer ett djur, det gör för ont när man tvingas ta bort dom.

Lite så tänker jag nu om att skaffa fler barn. Det går för ont att skola in dom på dagis. Nu har ju inte alla en extremt medveten liten Elise men för oss har inskolningen förvandlats till en mardröm. Igår var hon ledsen alt arg, hela dagen. Hon hade bara suttit i någon frökens knä med sin napp och inte lekt en sekund med dom andra. Ömsom hade hon brutit ihop. När hon t.o.m bröt ihop på samlingen som hon älskar, pga att dom sjöng om ekorren som sprang hem till mamma på den gröna ängen, ringde dom från dagis och bad mig komma och hämta henne tidigare.

Jag gråter på mitt håll, hon gråter på sitt. Det här är så jävla hemskt och det gör så ont i mig att jag knappt får luft.

Igår kväll blev hon förkrossad när jag försökte lägga henne i sin säng så hon gick somna i min, tätt ihop har vi legat i natt och tröstat varandra.

Idag tar Sami lämningen och är stund by hemma. Jag flyr in till stan och möten.

Jag orkar inte mer just nu.

Men en dag har minnet av smärtan suddats ut så pass att man skaffar ett nytt djur. Jag tänker att det kommer vara detsamma med det här. Om några veckor eller månader har vi förhoppningsvis glömt hur ont det gjorde att skola/skolas in på förskolan. Och förhoppningsvis får även Elise ett syskon någon gång.

En prövningens dag.

Lämning i morse och hu va det gräts. Först jag igår kväll när jag började fundera på om det är rätt att lämna sitt lilla barn, som litar helt och fullt på en, till några barnet inte litar helt och fullt på? Kommer hon ta skada? Känns sig övergiven? Etc etc. Mammahjärtat var så otroligt tungt i bröstet. Men imorse hade jag bestämt mig för att det nog är bra för henne, lära sig samspela med andra barn, lita på andra än mig, Sami, mormor och morfar, leka, gå på utflykter med matsäck i sin gula minikånken, åka hasaloppet, gå luciatåg (åh !), rita teckningar som jag får bära hem och sätta upp på väggen, tvätta händerna och gå på toaletten i handfat och på toalett i stl avsedd för barn (extremt kul tycker Elise).

När vi kom till dagis stannade jag en liten stund så att hon skulle komma in i leken. När hon gjort det och jag sa att jag skulle gå, klamrade hon sig fast vid mig med näbbar och klor. Men jag hade bestämt mig. Efter att jag talar om att jag skulle komma tillbaka senare och en puss, bände jag loss mitt gråtande barn från min kropp, vände på klacken och gick med medvetna steg ut från dagis. I samma sekund utbröt en intensiv huvudvärk.

10 minuter senare ringde en av Elise fröknar och berättade att allt var bra. Hon hade varit ledsen i en halv minut och sedan var hon glad.

13.30 hämtade jag en nyvaken unge som var så varm och gosig att jag höll på att börja lipa. Fick rapport om dagen som gått lite upp och ner men mest bra. Hon hade ätit bra och somnat på 4!!! minuter.

Från dagis gick vi till BVC för 18 månaders kontroll. Vikt 11.1 kg, längd 85 cm och huvud 48 jämfört med födslodito: 3,1, 49, 37. Tänk vad stor hon blivit. Hon blev godkänd på alla tester också. Hon fick rita, stapla klossar, sparka boll, peka på näsa, öron, mage etc. Och så var det den där sprutan i benet.
Vilken dag!

I vagnen hem mutade jag henne med en smoothie. Och väl hemma hade vi megamys ända till läggning.

Som jag älskar detta barn.

Dagisbarn.

Efter en sjuk måndag fortsatte vi inskolningen idag. Här på bilden sitter hon och softar i soffan lite bara. Imorgon bitti ska jag lämna henne för första gången. Hjälp!

Eliiiiise, dags att vakna! #hämndenärljuv

Jag och Elise har inskolning på förskolan/dagis (kan inte bestämma mig för vad det heter) sen i onsdags. Och det går så himla bra än så länge. Vi kör 3-dagars metoden så med andra ord borde det vara sista dagen imorgon. Men det återstår att se. Jag har ju inte lämnat henne ensam där än... Men hon leker och har roligt, äter och SOVER! Jag som var totalt inställd på att hon skulle vägra sova sålänge jag var med men hon somnade så gott redan första dagen. Även om det säkert kommer bakslag och jag kommer stå runt knuten och gråta så kunde inte förutsättningarna vara bättre, jätte mysig förskola och världens trevligaste, mysigaste fröknar, hrm förlåt mig, pedagoger.

Lekfullt.

Idag åkte jag och Elise med ett par kompisar+barn till Lekslottet i Tullinge. Det var första gången för mig och dotra. Och mycket lek blev det för oss allihop. Medan föräldrar med större barn bara satt och fikade, kröp vi med småbarn runt på alla fyra, upp och ner, klättrandes genom tunnlar, hängbroar, nät, åkte rutschkanor och badade i bollhav.

Tillbaka till gamla gängor.

Sen jag började min medicinering har vågen sakta pekat åt fel håll. Under sommaren har jag därför helt undvikit vågen. Imorse tog jag därför tjuren vid hornen och det var ungefär så illa som jag trodde. Jag kan inte skylla allt på medicinerna. En hel del hekton är gammal rosé som skvalpar runt, feta grillsåser som lagt sig som mjuka hinnor runt organen, snacks, glass och godis som myst sig kvar på magen ist för att bara passera ut.

Även om det känns tråkigt så känna det samtidigt skönt att veta hur illa viktläget är och vända det här åt rätt håll igen. Fr.o.m. idag är jag tillbaka på pointsräkningen.
Nya friska tag liksom.

Trots att jag är lite dagen efter idag pga trevlig middag här hemma igår, med min gamla vapendragare Johan, hans fru Åsa och deras son Devin, min syrra och hennes karl, åt jag havregrynsgröt till frukost och tomatsoppa med knäckte till lunch. Sparar pointsen till ikväll när det blir grill med grannarna.

Semester nytt!

Jag har:

Varit på heldag med tjejerna inkl frukost på Mornington, båttur, Gröna Lund - med 7-kamp bergodalbanor öl langos etc, rose på debasers uteservering, middag på Paganini i Gamla stan.

Slingat håret på bästa kompis med leijonmanstjockt hår. Dvs med slinghätta. Virknål i ena handen, GT i den andra.

Rensat i land och rabatter och vattnat vattnat vattnat.

Packat upp, tvättat, packat ner igen.

Läst ut Hungerspelstriologin (bästa jag någonsin läst).

Sett Hungerspelen (Inte lika bra).

Åkt på loppisar och fyndat.

Blivit så rädd för släktgårdens spöken att jag legat vaken en hel natt.

Varit avundsjuk på alla med gravidmage.

Haft nackspärr i nästan en vecka.

Blandat Voltaren med vin.

Varit på dejt i Visby med min bejb.

Köpt massa goa kryddor på Krusmynthagården.


Sami har:

Oljat altanen.

Fyndat på loppisar.

Läst Gejm och är inne på tvåan Buzz (han verkar gilla).

Twittrat.

Tittat på gamla hockeyklipp på YouTube och stönat längtansfullt till kommande sässe.

Gnällt över missad ispremiär pga inte hemma.

Tittat på OS.

Luft runt barnet osv när min rygg varit paj.

Druckit oändliga mängder lowcarböl.

Elise har:

Dansat flamenco för Hoff Mastero på kajen i Nynäshamn.

Dansat flamenco för öronläkare.

Dansat flamenco för alla andra som kommit i hennes väg.

Badat i havet för första gången.

Shoppat på Lekstugan.

Sovit över hos momo och mamu i husvagnen på Nordersteand.

Fått en docka och dockvagn av momo och mamu som hon kört runt/haft med sig ÖVERALLT.

Klappat kossor och kalvar.

Fått sin första kindtand.

Vi har:

Varit hemma och vänt.

Varit på Gotland.

Badat och solat till oss bisarra brännor.

Besökt medeltidsmarknaden i Visby. Mysigt men skrämmande. Lajvare överallt.

Ätit alldeles för mycket.

Umgåtts med släkt och vänner.

Bokat kyrka och lokal för bröllisfesten.

Besökt en lagård med 300 självgående kor och kalvar.

Kommit hem och sovit så otroligt gott i våra egna sängar.

Och nu njuter vi av sista veckan innan allvaret börjar med inskolning på förskolan, jobb och allt vad det innebär.

Bakom lås och bom.

I den lgh vi bor i här i Happis är sovrumsdörren en ytterdörr. Fick förklarat för mig idag att det beror på att arbetsförmedlingen låg här på 70-talet. Det är alltså ett sånt där lås som man kan hålla öppet med hjälp av den liten spärr och släpper man på spärren och smäller igen dörren så är den låst utan att använda nyckel.

På förmiddagen idag när jag, Sami och Elise kom tillbaka från vår prommis till Coop och jag skulle gå in i sovrummet var dörren stängd och låst. Sami hade "stängt för att det skulle hållas svalt och skönt där inne". Så jag försökte låsa upp med nyckeln till ytterdörren och den till tvättstugan men ingen funkade. "Oj då! Tänkte inte på det".

Hela vår packning var alltså inlåst i sovrummet där Elise snart dessutom behövde sova middag. Jag var inte överlycklig över att få sitta och vänta på fastighetsskötaren i 3 timmar innan vi fick komma in i sovrummet.

#klantfinne

Här är iallafall några bilder från Happis:

Hungerspelen är slut.

Och som förlorare står jag som befinner mig 115 mil från uppföljaren "Fatta eld".

Okej för er som inte hajjar:
Jag började läsa den omtalade, filmatiserade boken "Hungerspelen" härom dagen. Med ett visst mått av skepsis ska tilläggas. Men it got to me redan på första bladet. Hujeda mig vilken bra bok. Och igår kväll var spelen över, boken utläst och jag befinner mig i Haparanda. Uppföljaren "Fatta eld" ligger hemma hos grannen och väntar och det kan inte bli fredag fort nog.

På fredag åker vi nämligen hem. Hem till ljuva hemmet och bort från myggplågan. Stackars människor som bor och spenderar hela sina somrar här. Vi har knappt varit ute men de få stunder vi varit det har ändå gjort att Elise ser ut som en röd böld. Tidigare ikväll var jag på Apoteket och köpte en gel som skall lindra betten. Vi får se hur hon ser ut imorgon.

Ps. Vi har inte svultit här. Ds.

Kärlek till dom som tar mig framåt.

Mina två fötter har idag fått fotvård. Oj så bra dom mådde av det. Kärlek till mina hårt arbetande tassar som aldrig får semester.

Snart semester men först några måsten.

Semestern närmar sig med raska hoppsasteg. Nästa fredag flyger vi till Happis.
Men innan dess är det saker som måste göras.

Idag har jag (med viss hjälp av Elise) storstädat vagnen. Dvs skrubbat chassit, varukorg, hjul och allt. Och givetvis klädseln.

Nästan, nästan skrivit klart affärsplanen inför uppstarten av mitt företag.

Ja och så har vi roat oss också. Vi besökte Fridas jobb på förmiddagen. Förskolebarnen lekte så snällt med Elise men hon såg ändå ut som en krigsskadad när vi kom hem. Skrubbsår på knäna och blåmärken lite här och var. Dessutom blev hon så trött att hon grät sig igenom lunchen och somnade sen som en klubbad säl.

Försök till bot och bättring.

Såhär dagen efter dagen efter, känner man sig lite mild fortfarande och lite fylld av dåligt samvete. Så många kalorier, så mycket gift in i systemet, så lite sömn etc.

Tog därför med mig Elise och gav mig ut på en rask promenad runt hälsans stig. När vi var nästan hemma fick vi göra ett stopp för att klappa en 12 veckors labbevalp och prata med valpens husse. Hussen var pensionär och väldigt pratglad (på det trevliga viset).

Och efter Elise väl fått kliva ur vagnen för att prata med valpen var hon inte så sugen på att kliva i den igen. Så sista biten hem gick i Elisetempo, plockandes kottar/stenar/bark, luktandes på nyponrosor/grässtrån/lupiner, nyfiket strosandes hit och dit. Inte så raskt alltså men hemskt mysigt.

Kanske borde låna en?

För att hålla ihop huvet lite idag. Halv fyra kom jag i säng i morse!!! Vid 2 rycket (eventuellt), en flaska rosé och en stor hallonmojito-sent, tyckte jag att jag behövde mer och korkade upp en amarone som jag med liiiiite hjälp av Sofia hällde i mig. Som att kasta pärlor åt svin och så vidare.

3 bra grejer.

1. Elise har fattat grejen med att prata i telefon. Igår hade hon sitt första "samtal" med mormor. Hon aa:ade, nee:ade, skrattade och log. Jag vet inte vad dom pratade om men kul var det tydligen. Idag har hon pratat med både mormor och morfar. #fåraldrighatelefonenifredlängre

2. Tjejmiddag at mois ikväll. Skaldjur, vin, hallonmojitos, och skitsnack en masse står på menyn.

3. Var på återbesök hos endokrinologen i måndags. Mina värden är jättebra nu när jag medicinerar. Doktorn tror att jag kommer vara frisk inom ETT ÅR! Kanske tom 6 månader om jag har tur. Fick dra ner dosen medicin med 2 tabletter om dagen och vid jul kanske jag får prova att sluta helt. Alltså, kan inte beskriva med ord hur glad jag blev, hur mycket piggare jag känner mig av det beskedet och vilka förhoppningar jag har om att snart vara mig själv igen. Hurra!

En dag full med bebisar.

Jag och Elise har varit väldigt sociala idag. På förmiddagen efter vi ätit frukost, diskat undan, tvättat oss, klätt oss, tvättat, gungat och rensat ena rabatten, kom Monica med sin lilla Sven. Sven fick massa fina me&i kläder som snälla mamma Monica köpt från min PK (provkollektion). Vi pratade hästar som vanligt och det resulterade i att vi på onsdag ska åka och titta på några fullblod vår gemensamma fd chef vill bli av med.

När jag och E ätit lunch och E lagt sig för att sova middag kom Linkan med sin lilla Eje och Beavis med sin lilla dotra i magen. Beavis lyckliga lilla dotra som skall komma ut till vår stora värld om en vecka fick också fina me&i plagg av sin rara mamma.
Vi pratade inte hästar. Bara massa annat mellan himmel och jord. Jag blev tillfrågad att sjunga på Ejes namngivelse i augusti. Vilken ära! Vad nervöst!

Vid 14 tiden kom Samis brolla tillbaka från Karlstad. Och när Sami kom hem från jobbet åkte vi alltihop till Tuula och Hanna och födelsedagsfikade.

Social dag. Jag är ju inte jordens mest sociala människa just nu.

Såhär på kvällskvisten efter Elise badat och lagt sig, har vi klämt i oss en varsin pizza och kollat en film. Det får räcka så.

Natti.

Släkten är värst.

Torsdagskvällen spenderade jag på Stampen, lyssnandes på mina kusiners premiär på den offentliga scenen.





Rock n' roll.
Jag blev så smått full på ett glas vin och en öl och var lagom fnittrig när jag kom hem till besöket från Happis som anlänt. Elises farbror, kusin och hans kompis.

På lördagen åkte dom vidare till
Karlstad och innebandyläger. Farbrorn (Hannu) kommer tillbaka imorgon försatt stanna till torsdag då han åker och hämtar grabbarna igen, för att komma tillbaka hit och sova till fredag, då dom bilar tillbaka till Happis!!!
Men Karlstad är ju nästgårds för dom. Härifrån sett alltså. Norrlänningar alltså. Säger bara det.

Iallafall, på lördagen började vi bygga pergola på altanen.

Såhär såg det ut innan och under:









Det regnade HELA tiden.
Vi blev inte riktigt klara så jag återkommer med bilder när det är klart!

Ordlista.

Mamma = Mamma
Pappa = Pappa
Mammo = Mormor/Morfar
Aavis = Travis
Fida = Frida
Titta = Titta
Dä = Där
Ackack = Tack tack
Ba = Bra
Amamaaam = Namnamnaaam(det smakar gott)
Kocka = Klocka
Gukka = Gurka
Eheh = Nähä, Nej etc
Mm = Mm, Ja etc
Ah = Vatten

Jag har kanske glömt nått. Jag har definitivt missat någon ny benämning på något. Just nu verkar nämligen språkutvecklingen vara det som intresserar vår lilla fröken allra mest. Hon bubblar av nya läten och bokstavskombinationer. Det låter mer eller mindre som att hon pratar ett eget språk nu, helt annorlunda mot tidigare jollrande. Och då och då dyker faktiska ord upp. Roligt och spännande är det. Vilket blir hennes nästa ord?

Aavis.

Sa Elise idag och pekade på Ozzy, när vi var och hälsade på hos mormor. Det hon menade var Travis. Kan tyckas poetiskt att hon för första gången uttalar hans namn, dagen efter han somnat in för gott. Mest är det bara sorgligt alltihop.
Travis var gammal och sjuk och det var dags. Men det är lika ledsamt för det. Lilla Ozzy som blir ensam kvar på fyra ben verkar inte förstå något. Inte än iallafall. Han kanske dock saknade sin kompis idag när lunchen uteblev eftersom "ordningsmannen" inte var där för att säga till matte att det var lunchdags.
Travis däremot blir säkert bortskämd med godsaker och evig ungdom, tillsammans med mormor, morfar, Elsa, Kalle, Konflikt och våra andra nära och kära, tvåbenta som fyrbenta, som är i Nangijala.
12 fina år fick vi ihop.
Vila i frid älskade vän <3.

Frånvaro.

Jag har inte bloggat sen jag slutade jobba typ. Det är inte för att jag inte har något att blogga om. Det är för att jag har fullt upp med att ha det så himla mysigt med min underbara unge. Den här åldern... Fantastisk.

I fredags var vi tex på utflykt med kyrkan till Malmköping och Sagostigen.
Såhär såg det ut då tex:








Med min egen hälsa går det lite upp och ner. Idag börjar jag med full dos av den ena medicinen. Hoppas det gör susen.

Just nu är jag påväg till stan (mormor är barnvakt idag). Jag ska nämligen på egenföretagaredagen och lära mig allt om att vara sin egen chef.
Och ikväll ska jag på föräldramöte på dagis! Föräldramöte? Jag? Surrealistiskt.

Mammaledig!

Åh jag äääääälskar det här. Sjukt bra boost att jobba lite och inse hur bra man hade't och sen få gå tillbaka till det här underbara. Väckas av gosig kramunge. Lalla runt i pj's och äta frukost, busa, jaga ungen 30 varv för att få på kläderna, sova middag. Just nu sover lillsemlan men när hon vaknar står nylagad lunch på bordet och sen går vi och leker med mina kompisar och deras barn. Fy fan va ni alla omamma/pappalediga ska vara avundsjuk. Det här är livet.

Games on.

Eftersom motivationen för att gå ner dom där sista kilona varit väldigt svag på sistone (sen jul) och min kära vän Sofia känner samma lika körde vi för en vecka sen igång en tävling. Försten ner 10 kg vinner en middag av den andra (med vin). Och eftersom vi båda är tävlingsmänniskor tar vi det här på fullaste allvar, det märktes om inte minst på vågen imorse. Jag hade gått ner 1,7 kg första tävlingsveckan och leder med 3 hg. Till midsommar borde vi vara klara eller hur!?

Jag är sjuk.

Alltså min självbild har helt rubbats av den här sjukdomen. Jag har ju alltid varit stark och frisk. Nu har jag en allvarlig sjukdom (som tack och lov går att bota) och medicinerar 7 tabletter om dagen. Det blev så påtagligt idag när jag har lite ont i halsen. Jag ringde då krinologen för att dubbelkolla att det inte var någon fara och jag kunde luta mig tillbaka. Men istället ber dom mig åka till Södertälje sjukhus för akutprover och får en telefontid med läkare imorgon.

Toppen bra att dom är så noggranna, och tar det här på allvar. Men jag känner mig inte som mig själv. En människa som går under medicinering och nogrann uppsikt, med täta läkarbesök och provtagningar. Jag är inte den som måste till sjukhus titt som tätt och bli stucken i armen för att jag har lite ont i halsen.
Blä. Jag är ju en liten arbetshäst som sami brukar säga. En stark, kompakt, envis rackare som klarar allt själv och aldrig ger sig. Tydligen inte ändå.

Vardagsbestyr.

Igår kväll åkte jag ensam och tvåvekors-handlade efter Elise lagt sig. Vilken hit! Inget folk knappt att trängas med. Inget barn som blev uttråkat och fick matas med banan=kladd överallt/vill smaka alla frukter på hela gröntavdelningen. Bara jag och en lång lista och mitt Visakort. Det är en sån mental tillfredsställelse när man kommer hem med all handel och fyller kyl, frys och skafferi. #herregudvemharjagblivit="mentaltillfredställelse".

Glömde skryta.

I lördags morse sprang jag innan frukost. Det var tungt men det gick. Mot 5 km!

Så mycket kärlek. Så lite tid.

Det har hänt/gjorts mycket bra/fint/härligt i helgen men den mest utmärkande händelsen var givetvis finbesöket från Småland.

Min fina faster Tina lyckades slita sig från sin familj och kom hit till oss. Det blev ett kramkalas utan dess like. Vi samlades allihop hos mamma och pappa i lördags för att umgås med den här fantastiska kvinnan. Vi grillade och drack ofantliga mängder skumpa/vin/bål etc. Och pratade och skrattade och grät om vart annat. Innan Tina flyttade till Småland stod vi varandra väldigt nära men har dom senaste åren nästan tappat kontakten helt pga olika anledningar. Det var så härligt att ha dom här timmarna ihop igen. Vi hoppas att det blir fler framöver.

I fredags grillade jag och Sami och bänkade oss sedvanligt framför tvn. Sami kollade hockey och jag "Sömnlös i Seattle". Jag har aldrig sett den underligt nog och blev helt fast. Tråkigt nog bestämde sköldkörteln att vi skulle gå och lägga oss ca 20.30 så nu får Sami leta fram filmen till mig istället så jag får se klart den.

Lördagen ägnades innan ovanstående släktmiddag med att städa gården ihop med samfälligheten.

Igår vaknade Elise givetvis ca 2 timmar tidigare än vanligt eftersom vi vuxna gick och lade oss mycket mer än 2 timmar senare än vanligt. Men vi hade bra sällskap av mormor, morfar och moster medan resten sov. Resten av dagen ägnade vi åt hundpromenader, bilstädning, hängmattehäng, lek i sandlådan, tupplurar och mys. På kvällningen packade jag ihop mig och min underbara unge och åkte hem till pappan som åkt hem på förmiddagen för att vara med Samuel. Vi gjorde kycklingsallad och somnade senare ovaggade.

Idag är det min sista arbetsmåndag på ett bra tag. Längtar ihjäl mig efter att få hänga hela dagarna med Elise igen.

Fredag hurra!

Näst sista jobbveckan är slut. Mot helg och megamys med familjen och celebert besök från mörkaste Småland.

Graves sjukdom/Giftstruma/Basedows sjukdom. Okärt barn har många namn.

Så fick jag diagnos. Och mina värsta farhågor besannades.
Jag har Graves sjukdom. En autoimun sjukdom där sköldkörteln jobbar på högvarv och kroppen bildar antikroppar mot sig själv.
Troligtvis startade sjukdomen i samband med att jag förlöste Elise. Forskare tror nämligen att dessa autoimuna sjukdomar (där sjukdomar som ledgångsreumatism, psoriasis, MS mfl. ingår) har två faktorer till uppkomst. Det första är givetvis ärftlighet och med två mostrar med sköldkörtelsjukdommar och en mamma med psoriasis kan man väll lugnt säga att jag har den ärftliga faktorn på plats. Den andra faktorn är stressorer och olika personers känslighet för stress. När kroppen utsätts för extrem stress eller trauma har olika personer olika lätt/svårt att tackla det. Med min tidigare panikångest problematik jag hade i tidiga 20-something kan vi väll säga att jag kanske är en rätt känslig person. Och min förlossning var lite av ett trauma för kroppen. Så där hade vi även den biten på plats.

Min värsta farhåga inför läkarbesöket var att hon skulle säga vad jag redan läst mig till via Google; "du har Graves sjukdom. Du ska medicineras i 2 år innan du förhoppningsvis blir frisk. Innan du är frisk får du inte bli gravid." Och det var precis vad doktor Pascal sa.

Nu äter jag 8 tabletter om dagen inkl p-piller.

Fy böveln va deppigt.
Och jag vet att det kunde varit mycket värre. Vi har redan en underbar unge och vi kommer förhoppningsvis kunna skaffa fler om ett par år. Men det är ju ungefär som att säga att det finns barns som svälter i Afrika när någon våndas över något privat I-landsproblem. Det här ingick inte i min plan/världsbild. Vi hade ju tänkt skaffa ett syskon NU!

Pga det här sa jag igår upp mig på jobbet och slutar om en vecka. Jag behöver få vara med mitt barn och njuta av henne så mycket det går och koncentrera mig på att bli frisk.

Dessutom ska jag planera ett sjuhelvetes bröllop. Vi får göra det bästa av situationen och njuta av det vi har. Dessutom är jag ju en stark anhängare till tron att allt har en mening. Det kanske helt enkelt blir bättre för oss att ha ett glapp mellan eventuellt syskon och Elise. Vi kanske inte var redo för två blöjbarn helt enkelt. Dessutom tror jag att det här är min chans att få mitt yrkesliv på rätt bana. Det är väll nu jag ska ta steget ut och starta eget.

Vad tror ni?

Vårdagar.

Långhelgen som avbröts av en halvdag i måndags bjöd ju till största delen på vackert vårväder. Äntligen får man lite förhoppningar om sol och värme. Faktiskt så pass att jag vek upp byxorna två snäpp imorse och vågade mig ut i träskor och vårjacka utan halsduk virat sjutton varv runt halsen.

vad vi har gjort av våra lediga dagar:

Fredagkväll: Grannarna kom över och vi grillade middag.

Lördag:
Jag och Elise åkte till badparken i Södertälje och lekte med Karin och tvillingarna, Emelie med Gusten och Viking. Elise tycker lekparker är himla kul nu och det är en fröjd att se henne roa sig kungligt. Jag fick dessutom åka stora rutschkanan med henne säkert 20 ggr. Det gör inte ont.

Här satt småttingarna och lekte medan Viking röjde runt.

Vi kom hem ungefär samtidigt som Sami och Dennis (som byggt kök och druckit öl hos Dennis och Emelie) och vi förberedde för middag. Någon timme senare kom Emelie, Viking och Gusten och vi grillade hamburgare till midddag.

Söndag:
Elise fick 40 graders feber igen och var jätte dålig. Medan Sami hjälpte Dennis med köket, satt jag med Elise i soffan och tittade på Barnen i Bullerbyn. Elise sov nästan hela dagen och låg och flämtade som en liten fisk på torra land bredvid mig medan jag oroligt vakade över henne och försökte få i henne vatten och nyponsoppa under hennes vakna stunder. Stundvis var jag påväg att packa ihop oss och åka till barnakuten på Huddinge men efter lite smskonversation med Linda (som jobbar på Huddinge sjukhus lämpligt nog), och efter att hon rådfrågat syrrorna där, stannade vi hemma. Istället kom Linda förbi efter jobbet med leverans av Ipren och Alvedon. Mot kvällen repade hon sig och mådde lite bättre.

Måndag:
Jag jobbade halvdag. Vi lekte lite med Elise på gården på eftermiddagen när hon verkade uttråkad. Hon fick sällskap av en 4-årig granntjej och jag körde som varv på varv runt gårdarna på Elise trehjuling. På kvällen kom mamma, pappa och moster Aina och hade med sig middag eftersom Elise var för sjuk för att gå på fest.

Tisdag:
Elise mådde mycket bättre. Vi grävde i rabatten som ska bli trädgårdsland. Jag lyckades efter mycket slit gräva upp ett litet träd som stod där. Och när Sami och Elise sov förmiddag målade jag en stol. Efter lunch åkte vi till mamma och pappa som hade köpt sandlåda och rutschkana till lilla kakan. Vi lekte och mös i solen och grillade till middag.

Från och med nu borde alla helger vara såhär långa bestämmer jag.

I eftermiddag ska jag träffa endokrinologen på Huddinge sjukhus. Hoppas på lite goda besked.

En strimma av hopp.

Alltså den där rubriken är totalt överdriven, för så jävla illa är det inte, än.

Men när jag tvingas upp denna morgon och Sami och Elise sover så gott, dom flesta är lediga, jag lider extrem sömnbrist pga Elise fortfarande är sjuk, med mensvärk och humöret i skorna. Jag känner mig så jäkla deppig just nu och om det kopplas samman med sköldkörtel-skit-sjukdomen eller inte vet jag inte. Men jag hoppas definitivt att jag ska må så himla mycket bättre så fort jag får hjälp.

Sköldkörtelläget just nu är: lämnade mer prover i måndags, träffar endokrinologen på Huddinge sjukhus på onsdag. Då hoppas jag att jag får veta 1. Vad det är för sjukdom jag har. 2. Vad det blir för behandling. 3. Hur lång tid det kommer ta att bli frisk. 4. Och viktigast av allt, när jag får bli gravid igen.

Allefall, påväg till tåget nyss såg jag en liten liten bit av regnbågen. Det är soligt och det har inte regnat inatt. Jag tolkar det som en pepp från ovan (OBS! Jag tror inte på Gud, jag tror på något som jag inte vet vad det är).

Kolla:

Allt har en mening.

Elise är sjuk igen sen 2 dagar tillbaka. Nästan 40 graders feber och snorig. Båda kvällarna sen hon blev sjuk, har hon vaknat efter en stund i sin säng och varit ledsen och inte kunnat komma till ro. Då har jag lagt mig med henne i vår säng och vi har somnat tillsammans. Hela nätterna har hon snurrat och gnällt och klättrat på mig. Igår kväll vaknade hon 19.30 när jag åt middag. Så utan att ha ätit färdigt gick jag och lade mig med henne och därefter var det natt för oss. Men med tanke på att hon sovit så dåligt, väckt mig tusen gånger, bajsat 2 gånger ( hon bajsar aldrig på natten annars) så var det tur att jag gick och la mig halv åtta. Allt har en mening.

OMG!

Slash in in da house. Alltså på riktigt så är Slash på kontoret. Fast jag har inte sett honom, än. Han har traskat upp till Expressen. Jag kan typ inte jobba. Min koncentration är som star struk.

På spåret.

Den 7 juni skall jag och mina lagkamrater i lag "Spring för livet" springa Blodomloppets 5 km bana. Mitt första löplopp någonsin. Senare i sommar ska jag springa Midnattsloppet är det tänkt, då 10 km.

Jag som gillar att sätta upp mål att jobba mot hittade ett träningsschema för 5 km loppet på Blodomloppets hemsida. Så igår började jag. Första passet skulle bestå av 3 km lugn löpning följt av styrketräning. Jag som alltid då måste göra allt lite bättre sprang/luffsade 3,5 km följt av styrketräning. 3,5 km! Jag vet att det är skit lite men jag som nybörjare på det här med löpning är jätte nöjd.

Fan också.

Provet på sköldkörteln var inte tillfälligt dåligt. Jag har överfunktion. Nu blir det vidare utredning. Helvete!

Helgpyssel.

Lördag:
Barnen lekte lite medan herrar rev kök (inte mitt) och damer rev häck (inte min).

Söndag:
Vi gjorde en klassiker i vår familj. Dvs, vaknade, åt frukost, kröp ner i sängen allihop igen, somnade i en hög och vaknade 11.30. Resten av dagen handlade vi lite, bakade en jordgubbspaj och fikade med mamma, pappa och Erik. Sen grillade vi och kollade på halva Shutter Island innan jag somnade.

Måndag idag och jag väntar spänt på mina provsvar.

Guldkväll.

Guldägget var faktiskt riktigt kul. Roliga konferencierer i form av Eric Haag och Om-jag-var-din-hemmafru Lotta. Hyfsat god mat var det också. Guldäggen regnade över F&B som utklassade alla andra. Kul för dom, det var dom värda. Blev tårögd när Ica Jerry fick Titanägget. Enda och ganska stora minus var att sista tåget gick hem så tidigt att jag inte hann mingla nått. Jag hade ju massa vänner och bekanta där som jag ville träffa, t o m folk från NY var där men nej, jag bor på landet nu.

Sån där dag.

Vissa dagar ska man helt enkelt inte vakna. Idag är en sån dag. I fredags var jag hos läkaren för att ta reda på varför jag under ett par månader haft symptom som kommit och gått: yrsel, åksjuka, illamående, huvudvärk.

Min läkare som också är Elise läkare är mycket grundlig och gjorde alla möjliga sorters märkliga tester där han puttade omkull mig, fick sätta en kork på en penna etc. Han kollade även hjärta, puls, tyck osv. Allt bra. Allt väl. Sen fick jag lämna ett par rör blod och gick med lätta steg därifrån. Det var alltså åtminstone inte nått med hjärta/tryck/hjärna och det var ju det jag var orolig för.

Jag var inte ett dugg orolig för blodproverna för jag tycker man stuckit i mig mycket på "sistone". När jag var ravid med Elise togs det ju prover titt som tätt, för ett par veckor sen när jag blev blodgivare togs det prover.

Jag hade inte förväntat mig att läkaren skulle ringa mig idag på morgonen och säga att mitt sköldkörtelvärde var lågt, att jag måste ta kompletterande prover.

Hjälp!

Än mindre hade jag trott att det kunde vara något fel på den där körteln eftersom jag vet att dom tog ett sånt prov när jag blev gravid och då var det bra. Nu vet jag (google/mamma) att det ofta är just efter en graviditet som sköldkörteln börjar strula.

Nu ska jag inte ta ut nått i förväg här. Det kan faktiskt vara så att jag hade tillfälligt dåligt värde för att jag var förkyld när jag tog provet. jag hoppas så innerligt att det är så. För hu va rädd jag blev (lipade på toa på jobbet).

Jag har ju förstått att det kan bli problem med att skaffa syskon om värdet är lågt nämligen. Men nu släpper vi det så länge och så får vi se vad kommande prover säger.

Fick en film av Sami nyss. Den gjorde mig glad/oroad, men mest glad. Elise diggar tydligen Sean Banan? Obsevera foten.

Efter jobbet ska jag på Guldägget. Det kanske blir kul.

Separationsångest.

Inatt har det inte blivit mycket sömn. Elise har vaknat en miljon gånger, gråtit och klängt sig fast vid min kropp på alla sätt hon kunnat. Ligga på ena sekunden, bredvid nästa, med huvudet på mitt bröst tredje, hålla handen fjärde osv. Jag tror ( och nu kanske jag överanalyserar igen)
att hon undrar varför jag som varit hemma med henne hela hennes liv tills nu, sen plötsligt började vara borta hela dagarna, för att under sjukvecka/påsken åter vara med henne dygnet runt, nu var borta igen igår när hon vaknade?

Men det kanske bara är jag.

Sjuk påsk.

Fy vad trist att vara sjuk. Ännu tristare är när alla i familjen varit sjuka. Jag gick hem från jobbet i måndags em. I tisdags var vi hos doktorn med gallskrikande Elise och samma natt insjuknade Sami. Jag och Sami, dyngförkylda, Elise , dubbelsidig öroninflammation. Ingen påskmiddag har vi ätit. Vi har inte ens haft påskris. Som tur var kom pappa förbi och överlämnade ett jätte påskägg till Elise iallafall, för vi hade då inte ork att köpa nått. I sitt första påskägg fick hon kritor som man sätter på fingrarna och är giftfria, ritpapper, en nalle, en boll och russin. Av oss fick hon kåvepenin 3 gånger om dagen. Men trots låg energi och inomhusaktiviteter har vi haft mysigt. Elise är en så stor liten person och så himla rolig att umgås med. Det är bus och hyss och skratt mest hela dagarna. Och så har vi vilat, myst, sovit, kollat på Bamse osv.

Här, såhär glad trots öroninflammation.

Det här blir en lååååååååååång måndag.

Asså vi hade det skitbra/kul/mysigt/romantiskt/galet i helgen. Efter vi checkat in i fredags på vårt urmysiga hotellrum och druckit upp en flaska skumpa, gick vi och tog en öl på Babylon, sen middag med Samis kompis och hans kollegor, vidare Kellys, vidare kollade in min kompis nya band "Don't blame the driver" på Broder Tuck, sen nattmat och hem till hotellet. På lördagen vaknade jag givetvis tidigt och med en knackande huvudvärk. Efter diverse bakisåtgärder tröck vi i oss så mycket hotellfrukost vi orkade och kröp sen tillbaka ner i sängen. Jag kunde inte somna om utan kollade på en film medan Sami sov. Men skönt var det. Hur ofta kan vi göra så nu för tiden liksom. När Sami vaknade drog vi på shoppingrunda och brunch med öl. Efter det gick vi till Akurat och träffade Samis kollega som är öl och whisky expert och stammis på Akurat. Vi drack en massa goda ölsorter jag aldrig druckit förut. Kl 20 gick vi hem till hotellet för att fräscha till oss och gå vidare men fastnade i den sköna sängen. Vi vaknade alldeles utvilade på söndagorgon, kollade på film i sängen, åt massa frukost, packade ihop och åkte hem. Minutrarna det tog för tåget att ta sig till Nykvarn gick så himla långsamt. Jag längtade så jag höll på att bli galen efter min lilla unge. Tillslut var vi framme och hon mötte oss på perrongen. Först var allt frid och fröjd och hemma var allt bra någon timme. Sen kom bakslaget. Hon var så himla ledsen, orolig och arg. Nu har hon förvisso blivit ganska sjuk medan vi var borta, hostar, snorar, verkar ha lite ont i halsen plus tand som håller på att spricka igenom. Men det var helt klart även en reaktion på att vi varit borta så länge. Jag fick henne m apor att somna för att sova middag och när hon sen vaknade och jag inte låg bredvid blev hon super ledsen, fast jag var för på ett par sekunder. Jag skulle senare resa mig för att sätta på mig byxor, då bröt hon ihop igen. Usch vad det känns förjävligt. Inatt har hon sovit jätte dåligt och bara om hon legat på mitt bröst. Febervarm, orolig sömn som avbrutits 1000 gånger av gråt. Jag kan säga att det känns sådär att åka till jobbet idag. Det kommer bli en låååååååång måndag.

Hon han hen.

Kolla vilken fantastisk bild jag ramlade över nyss!

Säga vad man vill om den här debatten men rör upp känslor gör den. Det enda jag har att säga om det här är att man ska vara stolt över vem man är. Jämställdhet handlar inte om att bli könsneutral.

Fredag typ.

Veckans sista arbetsdag för min del. Imorgon har jag tagit ledigt för att umgås med min familj och senare checka in på Rival med Sami. Dårå. Gud va mysigt.

Dagen började dock med en smärre kris. En klädrellaterad sådan. Hade tagit på mig en svart klänning med ett par orangea strumpbyxor till som jag aldrig använt. Färgen liksom, utmanar mig. När jag klev ut genom dörren fick jag panik över dom orangea benen och vände tillbaka i mitt mod. Som tur var stod me&i väskan med alla kläder fortfarande i hallen sen min träff igår kväll. Det var bara att slita fram en outfit och nu känner jag mig skitsnygg i ett par harembyxor och en singoalla.

Tillägg: flera personer oberoende av varandra har kommenterat vilka snygga kläder jag har idag, framförallt byxorna. Roligt eftersom det är en modell vissa varit lite skeptiska till.

2 bra tisdagsgrejer.

1. Träffade www.debbieofsweden.blogspot.com för lunchdejt på Dello i Horan. Bara att få hänga i Horan är sp sjukt bra så egentligen är det tre bra tisdagsgrejer då. Debbie och jag har inte träffats sen jag blev preggo due to livsomställningar. Men nu får vi skärpa oss, gillar henne så himla mycke.

2. Stack ut och joggade efter Elise lagt sig. Enligt "Runnkeeper" var rundan 3,3 kilometer men då gick jag 500 meter först men sen sprang jag hela tiden trots håll i princip hela rundan. Det är iaf längst hittills om man vågar lita på den där appen.

Just ja en 4:e grej; fick massa creed för en viktig presentation jag formgett åt jobbet och som premiärvisades i Malmö igår. Idag visas den i Stockholm och imorgon i Göteborg. "Klappar mig själv på axeln".

Nyheter!

Imorgon är det stort me&i nyhetssläpp! Woohoo.
Inte mindre än 12 nya plagg får bekanta sig med den redan fantastiskt hyllade och storsäljande vår/sommarkollektionen 2012.

Här kommer en sneakpeek.





Fantastisk molnfilt som Elise sover så gott med i vagnen.

Så boka din träff nu. Snart kan vi ha träffarna ute i trädgårdarna. Urtrevligt!

Ps. Vill man inte ta tillfället i akt och ha en mysig träff och få fina värdinnegåvor, kan man givetvis maila eller ringa mig och lämna sin beställning om man känner sig lite shoppingsugen Ds.

Födelsedagsfiranden och annat.

I helgen har jag haft så fullt upp att jag inte hunnit blogga. I går var jag alldeles för zombieaktig due to tidsomställningen (tror jag), för att orka blogga.
Men idag är det redan tisdag och jag känner mig hyfsat i fas.

I helgen iallafall så firade vi Samis 31-års dag x2. Först bara jag, Sami och Elise i fredags med presenter och supergod tre rätters som vi sköljde ner med en Amarone. Av Elise fick Sami en skjorta och av mig en get away över nästa helg. Vi checka in på Rival på fredag och ut på söndag. Elise ska vara med mormor och morfar och vi ska bara vara oansvariga och göra precis vad vi vill. Hela helgen, det ni.

Enda obset på det är det faktum att jag bröt ihop av saknad i lördagskväll när mamma och pappa snodde barnet över natten.

I lördagsmorse vaknade vi tillsammans vi tre iallafall och det är det mysigaste stunderna. Elise tyckte vi skulle gå upp så hon kom med tandborstarna





På förmiddagen sen hade jag en super trevlig me&i träff och efter det hängde vi hos mamma och pappa, skiftade däck på bilen och sådär. Sen åkte vi alltså hem utan barnet.

I söndagsmorse åkte vi och handlade till våffelbrunch, hämtade hem Elise och förberedde våffelsmet och pålägg för ett helt kompani. Lite senare dök nämligen hela familjen Gutung med bihang upp och firade Samu med sång, blommor och super schyssta Fred Perry sneakers. På eftermiddagen gick vi till en lekpark och mötte upp delar av familjen Nyström-Liljeqvist och hela familjen Nilsson. Elise och jag åkte rutschkana för första gången och Eliae kiknade av skratt. Efter lekparkshäng blev det spontanmiddag hos familjen Nilsson. Älskar spontanmiddagar. Sen var helgen ungefär slut. Bra var den. Och nästa helg... can't wait.

Hon kom in!

Elise ska gå på Hökmossens förskola fr.o.m. Augusti. Woohoo!

Vägdag.

Å så var det torsdag. Jag bävade lite för att ställa mig på vågen eftersom jag visste att jag inte skötte mig så bra veckan som gått. Någonstans efter några glas vin tappade jag bort mig i en halloncheesecake i lördags och sen har det liksom gått sådär. Så upp lite idag. 70,7. Inte ens min löprunda igår kunde hjälpa upp det här. Men idag kommer nya points at me och ny pepp. Den här veckan ska bli super.

Imorrn är det för övrigt fredag! Då smäller det.

Mys.

Fick precis bildledes ta del av Elises förehavanden just nu. Kolla vad mysigt hon har i sitt rum!

Dagens bästa besked.

Dessutom får Sami tillbaka 10-11 papp. Thanx Skatteverket!

Å snälla fredag kom.

Jag har nämligen ett födelsedagsbarn att fira då. Sami fyller 31. Och jag har köpt en present som jag knappt kan vänta tills fredag att få ge. *retas*. Men det är dagens sanning faktiskt. Dessutom har jag planerat en jättegod trerätters att laga till honom (och mig då givetvis). Som ni kanske förstår gillar jag att fira och fixa för mina älskade.

Vägrar vinter.

Trots att snön vräker ner ute idag vägrar jag att plocka fram täckjackan igen. Gör istället en Lina variant på vinterjacka = tar en kofta under skinnjackan och stänger jackan.

I väntas tider.

HA! nu trodde ni kanske att ni skulle få en smaskig nyhet som handlade om att jag ä gravid igen, men icke.

Väntar gör jag däremot, på besked från kommunen om vilken förskola Elise ska börja på i augusti. Nu har två jag känner redan fått sina besked. Båda har sökt samma förskola som oss i första hand. Den ena har fått plats där medan den andra fått plats på sitt tredjehandsval! Nu är jag skitnervös. Om vi inte får plats på Hökmossen börjar jag grina. Ringde kommunen nyss. Maggan som ansvarar för fördelning av platser var "inte anträffbar, åter kl 15.00". Kan klockan bli 15.00 nu rå.

Världs bästa helgen.

Asså, jag är helt slut och totalt lycklig efter den här helgen. Vi har gjort och haft så mycket mysigt och roligt.

Den började med att Samis kompis Jörgen, även kallad Jögge eller PG = Pilsner Gubbe, anlände för att stanna över helgen. Medan jag fortfarande var kvar på jobbet fick jag bla den här bilden:



PG och Elise, värsta polarna! Och Elise som alltid är så avig mot främlingar och framförallt män. Det bådade ju gott och mammahjärtat blev varmt och lätt.

När jag kom hem lagade jag hel kyckling i ugn till middag och den var utan att överdriva den godaste kyckling jag någonsin ätit. Vi sköljde ner middagen med nån flaska gott rött och grabbarna drack en hel del pilsner. Vi spelade lite Buzz och sen var det god natt för mig som hade nattskift och morgonpass.

På lördagsmorgonen hade jag och Elise mysfrukost och huset för oss själva när nattsuddarna snarkade på. Elise var på ett strålande humör och vi bestämde oss för en tripp till Ikea. En matta jag väntat på i 2 år hade nämligen kommit in på lagret äntligen. Skruttan och jag tog även en sväng förbi Bauhaus men fick åka därifrån utan det vi behövde. På eftermiddagen kom Frida och min nya svåger Anders, hans dotter Filippa och hennes kompis Ebba. Vi grillade och hade det URtrevligt. Och Elise var som ett plåster på småtjejerna som är i 8-årsåldern. Hon pussade och kramade och ville vara i deras famnar HELA tiden. Jag har fortfarande inte smält det här beteendet. Hon är som en ny unge. Helt oblyg, super glad. Hon har väll iof alltid varit glad men hon känns så... Stor? Vi dansade och busade och Elise var helt överlycklig. Hon hade lite svårt att komma till ro när det var dags för natten men det är inte så svårt att begripa när man har så roligt och ens idoler kvittrar på nedervåningen. Vi andra drack och åt och snackade skit tills tjejerna tröttnat och ville gå hem.
Sami hade sen natt/morgon passet så jag skulle få sova ut.

Som vanligt när jag får sova har jag svårt att göra det. Men jag låg i sängen och vilade/slumrade till 9 imorse åtminstone. När Elise sen tog sin förmiddagslur kröp Sami ner i sängen hos mig och vi somnade om i sked och sov till halv elva. Så jäkla skönt. Att jag dreglade lite på Sami gjorde inte så mycket.

Jag, Sami och PG åt alltså frukost när Elise åt lunch och stärkta av den klädde vi på oss och gick ut. Jag och Elise tog en cykeltur (Elise första) och delade ut ett me&i plagg till en kund och cyklade vidare och handlade lite.



Här förbereder vi oss. Givetvis hade jag också hjälm även fast det är skitfult. Elise tyckte att det var så roligt att cykla att hon tjöt av skratt där bak ett par gånger.

Väl hemma igen hade Samis kompis med downs syndrom kommit och vi fikade på framsidan.

Sen gick jag och Elise och gungade och lekte i sandlådan. Elise hade sand överallt och vägrade gå in när det var dags för mellis, så kul var det att fylla hinken med sand gång på gång.
Inser att vi måste köpa gummistövlar till henne i veckan.
Pappa kom på spontanbesök och hade med sig pallkragar. Han och Elise lekte lite mer ute, gungade och åkte rutschkana och Elise grät när han åkte hem!

Efter mellis och vila umgicks vi allihop med kvartsfinaler i bakgrunden och åt söndagsmiddag innan det var dags för Sami att skjutsa PG till tåget och Samuel hem till sitt boende. Vi rundade av helgen med ett mor och dotter bad.

Önskar att helgen kunde fortsätta och fortsätta. Fantastiskt har det varit.

Här kollar Elise och PG på Tintin:

Randiga gänget.

Igår var Lina, Johan och lilla E och fikade hemma hos oss. E är tre veckor och idag sex dagar. Pytteliten! Ni ser ju själva här när han sover i min famn. Kan inte för mitt liv minnas att Elise var så liten. Men det var hon ju. Hon var tom ännu mindre. Konstigt hur man inte minns.

Både jag, E och Lina gillar uppenbarligen ränder.

För övrigt så måste vi sätta igång snart och producera en ny liten. Nu när vi fått mersmak så att säga.

Det rör på sig.

Igår tog jag mig an veckans andra joggingtur och den här gången kom jag ihåg att jag fått sprajtans nya Asics i födelsedagspresent. Dom var skitsnabba. Mycket snabbare än dess nya ägare men jag kämpar på. Tänkte anmäla mig till några lopp i vår/sommar för att ha nått att träna för. Jag gillar att ha ett mål.

Viktväkteriet har legat lite på is sen jul när jag tillät mig äta precis vad jag ville. Det i kombination med att inte vara ljusår från mållinjen, fick mig lite av banan. Ni vet man börjar bli lite nöjd med hur man ser ut och slappar till sig. Big misstake, big, HUGE! Närå sån himla katastrof har det inte varit, jag har pendlat mellan 68,5 och 71,5 pannor.

Dessutom slutade jag gå på möten när jag skulle börja jobba och det har också bidragit till min motivations svacka. Så nu tänker jag att bloggen får bli min bikt. Ni som läser får stå ut med mig sista biten på upploppet nu. Torsdagar är min invägningsdag och förra veckan vägde jag 71,4 mot 69,8 som jag vägde idag. Det rör på sig åt rätt håll alltså. Nu kör jag! Mot 63 kilo.

Titta vad pappan och barnet gör på dagarna!

Nu bloggar Sami om sin pappaledighet. Kolla här!

Dom har det jäkla mysigt. *Avis*

Ljuset.

Hörrni alltså vad ljust det är nu. På morgonen är det redan ljust när jag vaknar ungefär tio i sex. Och när jag går hem från tåget ungefär klockan arton, samma sak. Idag är det dessutom 7,5 grader varmt redan på morgonen. Jag blir lite knäpp känner jag av det här. På ett bra sätt dårå. Jag får massor av energi och blir smått besatt av olika projekt.

Som odlingen tex.
I söndags gick vi ut i solen och försådde eller förkultiverade som det heter på trädgårsspråk, en massa grönt. Det blev, stora -och körsbärstomater, broccoli, oregano, timjan, persilja, gräslök, just nu. Längre fram ska jag sätta vitlök, rödlök och gul lök. Förkultivera zucchini, sockerärtor och säkert nått mer i maj. Direktså morot, rödbeta och sallad. Dessutom ska vi gräva upp soligaste rabatten på framsidan (där det nu växer skittråkiga gröna buskar), och plantera bärbuskar och vackra perenner. I landet ska jag även gräva ner rabarber. Jag har fått odlingsfeber and i love it.

I söndags bestämde vi oss för vart vi ska gifta oss så nu är jag dessutom helt uppslukad av leta ring, klänning och pynt. Och alla andra miljoner grejer man ska tänka på till sitt bröllop: vad ska vi äta? Hur ska det se på festplatsen? Vem ska sjunga i kyrkan? Livemusik eller dj? Vilka ska vara tärnor? Etc etc. Men jag har gott om tid att klura ut allt det där. Vi ska ju inte gifta oss förrns nästa sommar.

Annat på tapeten:

I söndags efter vi sått i tusen små krukor, gick vi ut i skogen med mamma, pappa, lillebror och hundarna, ner till en sjö och grillade korv. Elise ÄLSKAR grillad korv! Dessutom fick hon premiär "cykla" sin trehjuling.

Här kommer lite bilder:





Lagom mallig med vällingflaskan i hållaren.





Mums!





Sist men inte minst får vi inte glömma mitt tredje nya projekt kallat "bli en joggare". Premiärturen för våren gick igår kväll och det gick dubbelt så bra som sista turen innan snön föll. Alltså jag är svindålig men ska bli bra. Igår orkade jag springa 3,2 km utan att stanna eller gå. 3 km hade jag hoppats på så jag är mycket nöjd.

Blir inte munter.

Röstat klart.

Jag röstar bara en gång och det gör jag på melodi nummer 6. Euphoria SÅKLART!

Top Cats.

Och nu är det visst maskerad.

Deaf by april.

Ja vi kollar också på mellon. Dåligt, sämre, Dead by april är min kommentar än så länge.

Bara på min gata.

Varnar man för övergångsstället vid ån, som änderna använder för att ta sig över gatan. Fint!

Annars har jag grym fredagsfeeling och begynnande starka vårkänslor idag. Tänk, snart när jag kommer hem från jobbet, kommer dörren stå på vid gavel, elementen vara avstängda, det blomma och gro i krukor, rabatter, land och lådor, utemöbler trängas med kuddar och lyktor och kanske står ett glas vin upphällt och väntar och grillen är tänd.

Snart. Längtar.

Drömmar om ett trädgårdsland.

Nu när våren börjar kika fram börjar jag genast drömma om odlingar. Och för första gången i livet har jag möjlighet att anlägga ett trädgårdsland (förra våren hade jag samma möjlighet men då var jag en skör nybliven mamma som kämpade för blotta livet att hålla mig ovanför ytan). Så nu funderar jag på vad jag ska odla i mitt land? Det är inte jättestor plats jag har för landet så jag får nog gallra lite (höhö) bland mina idéer. Jag undrar också vad för jord och gödning jag ska ha i?

Grönsaker/bär/örter/frukt jag funderat på att ha i landet:

En bärbuske kanske tex röda vinbär. Det är ju så gott att göra saft på.

Rabarber. Gott till massor. Enda som talat mot både buske och rabarber är att dom tar rätt stor plats va?

Ruccola eller blandad sallad.

Vitlök.

Gräslök.

Basilika.

Timjan.

Persilja.

Smultron.

Tomater vanliga och körsbärs (fast dom odlar jag nog i kruka).

Rädisor.

Morötter.

Hm, det blir mycket det. Tips?

Reunion.

Åh, igår var jag på lunchdate med två gamla Templare som liksom jag slutat och börjat på nya ställen. Anna och Johanna. Johanna som nu är mammaledig hade med sig sin lilla Doris. Ursöt unge som sov sig igenom hela lunchen och allt kackel på kulturhusets fik. Jag hade hoppats på att få mig min bebisdos men men, nästa gång kanske.
Stories som kulturhusets fik heter kan jag för övrigt varmt rekommendera som lunchställe. Båda gångerna jag ätit där nu har det varit jätte gott. Dessutom är det barnvagnsvänligt om man har en sån med sig. Och vi hade så hiiiimla mycket att prata om att den där timmen tog slut efter bara tio minuter. Snart igen får det bli helt enkelt.

På hemmafronten har Elise och Sami börjat hitta sina rutiner känns det som. Och det känns bra för mig med. Jag sitter inte och funderar dagarna igenom på hur det går därhemma längre. Däremot saknar jag dom och framförallt Elise mycket på dagarna och mina dagar med henne.
Elise verkar reagera på omställningen med lite oroliga kvällar. Har svårt att komma till ro inför nattning och kryper/går mellan mig och Sami och runt i huset och vägrar äta välling. Som vanligt har jag en tolkning som kanske inte alls stämmer men jag tänker att hon undviker vällingen så länge det går eftersom hon vet att efter välling är det dags att sova och när man sover försvinner mamma och är borta till nästa kväll. Det är ju en fasligt lång tid för en ettåring.

Så igår tog jag henne och vällingen och gick upp och la oss på vår säng och mös. Då slappnade hon av och drack vällingen utan ett pip. Sen låg vi där en stund och kramades ansikte mot ansikte och kommunicerade som man bara kan göra med ögonen. När ögonlocken blev tunga gick vi och borstade tänderna och sen fick hon lägga sig i sin säng. Hon somnade nästan genast.

Vår dag en vårdag.

Idag åkte solbrillerna, skinnpajen och conversen fram. Sol och plusgrader. Jag blir varm i hela kroppen.

För att fira åkte vi till Södertälje och shoppade lite och gick på café med några kompisar. Oerhört trivsamt.

Påväg hem stannade vi till på Ica.





Jag och Elise på Ica parkeringen.

Elise favoritdjur satt och skällde i en bil så det tog lite tid för oss att ta oss framåt.

Hon hör fortfarande hundarna skälla. Efter många "off" och pauser kom vi iallafall fram till Ica.

Hej helg.

Andra arbetsveckan är till ända. Den första på egna ben. Dvs utan Christophers guidning. Dvs han jag har ersatt. Äh va krångligt det blev.

Hur som helst så går det jätte bra på jobbet. Jag har hittat mitt självförtroende igen. Något jag tappade bort på Tempel där samarbete inte var något man främjade. Lite var man är sin egen ö- filosofi var det som gällde där.
Jag har haft mycket glädje av Tempel också. Men innan jag gick på mammaledighet var jag så less på arbetsklimatet där att jag sa till mig själv, aldrig mer, jag går inte tillbaka dit. Och så blev det.

Och igår var jag just på Tempel och fick veta att företaget läggs ner om 3 månader. Så det var tydligen fler som kände likadant. Folk är inte engagerade längre och jag känner att jag lämnade ett sjunkande skepp i rättan tid. Otroligt skönt att jag fick säga upp mig innan dom hann.

Så tack och hej då Tempel. Nu tar jag helg en halvtimme i förväg och åket hem till min underbara familj. En pava rödtjut kluckar i väskan och till den ska jag svänga upp benen på soffan, ta Elise under ena armen och Sami under den andra.

Trevlig fredagskväll!

När jag kom till västerbron var det som att komma hem.

Igår var vi och såg/lyssnade på Thåström på Cirkus. Super bra spelning även om jag saknade lite mer gammalt. Inte bara "vacker död stad" gammalt utan liksom "karenina" gammalt. Sen var det nån pajas som verkar vara Thåströms idol, som fick 1 timme på sig att framföra nån form av musikakompanjerad poesi. Egentligen var det kanske 10 minuter men det kändes som en livstid. Zzzzzz. Resten av spelningen var grym och avslutades med "Fan fan fan" som får mig att tänka på hur tacksam jag är över att det blev Sami och inte nån av alla knäppgökar jag träffat innan honom.

Men så var det det här med Västerbron.
Efter jobbet igår åkte jag hem till min kompis Anna och käkade middag och drack ett par glas vin innan konserten.
Påväg dit, när jag åker över Söder, känner jag mig deppig och alldeles gråtnära och jag undrar varför jag känner så. Det tar inte lång tid för mig att begripa att det såklart handlar om mitt livs andra största kärlek-Stockholm. Jag saknar att bo i stan och tunnelbaneavstånd till allt man kan behöva/vill göra. Jag saknar pulsen. Jag saknar enkelheten som erbjuds när det mesta finns runt knuten. Jag saknar att vara en del av staden och vakna där varje morgon.

Det finns självklart nackdelar med att bo i stan likväl som det finns en massa fördelar med att bo mer lantligt. Men känslan som fyller mig varje gång jag ser Hornstull, känner lukten i tunnelbanan eller ser alla som uppenbarligen bor i stan skynda sig hem eller ut, är avundsjuka, saknad och sorg.

Stockholm, har vi gjort definitivt slut eller har vi bara tagit ett uppehåll?

Lurigt väder.

Imorse sjöng vårfåglarna så det hördes ända in i sängen. Men ute hade det fallit ett par centimetrar med blöt snö. Det struntade jag i när jag promenerade till tåget lyssnandes på en spotifyplaylist vid namn "Vår". Nu när jag gick hem från jobbet hade snön smält bort igen. Snart är den kanske här hörrni. Våren!

På väg hem till dom finaste jag vet.

Vilken härlig måndag. Jag är så tacksam över så mycket. Jag har ett roligt jobb på vilket jag fick massor gjort idag och känner mig inte lika stressad över en uppgift längre. Jag är frisk. Jag anser att jag är ganska smart. Jag är driftig och orkar få mer gjort än många andra. Jag har gått ner nästan 25 kilo sen i september och är numer kompis med min kropp (det har även med graviditeten att göra men det är en helt annan historia). Jag har ett fint och välkomnande hem. Jag har världens bästa vänner och en utfinn familj. Och så har jag två personer som väntar på mig därhemma nu som får mitt hjärta att svämma över av kärlek. Utan dom... Nä det kan jag inte ens tänka på. Och så är det ett nytt avsnitt av "Drömmen om landet" på SVT kl 20.00.
Toppen måndag helt enkelt.

FINskt besök.

Sen i fredags förmiddag till i eftermiddags jag vi haft besök från Helsingfors. Samis kusin Teemu. Han pratar mest finska men förstår en del svenska så vi har haft det lite si och så med språkförståelsen här i helgen men Sami har tolkat. Elise tyckte sådär om att ha en "främmande" man här dygnet runt. Hon har ömsom stirrar ut honom, ömsom grinat av hans blotta existens, ömsom flirtat. Igår fick hon dock en paus i finska funderingar när vi var på dop. Elises syssling Theos dop.




Tycka vad man vill om dop och sådär men fint var det, Theo skötte sig exemplariskt, Theos mammas väninna sjöng så vackert att folk grät och fikat var jätte gott.

Igår kväll hade jag me&i träff på en tjejfest innan jag somnade hemma i soffan strax efter Mellon. Jag hade tippat Danny och Perelli till final men tji fick jag.

Just nu.

Skulle vi haft barnvakt och jag, Sami och Teemu skulle varit på hockey, lite småfulla antagligen.

Just nu är Sami och Teemu på hockey men mamman saknade sin unge för mycket. Vi har ju knappt setts i veckan. Så just nu sitter jag under en filt och tittar på film och kan inte skuta ära BJ's Fairly Nuts. Elise sover sen en stund tillbaka. Det känner jag att jag också kommer göra snart.

Fullspäckad torsdag.

Igår hade alla i vår familj på tre fullt upp. Elise och Sami var hos doktorn och Elise blev halsprovad, stucken i, kikad i öronen och hennes pappa svettig. Han hatar nämligen nålar. Men dom klarade det galant båda två, trots att Elise inte sovit på hela förmiddagen, läkarbesöket tog en och en halv timme och lunchtiden passerats med en timma. Elise ordineras sköljning med koksalt och Nezeril för att förebygga öroninflammation, de andra proverna var bra och Elise är på bättringsvägen.

Själv jobbade jag då förstås fram till att bilfirman som lagar vår krockade bil ringde och sa att den var klar. Kvickt pep jag dit och tänkte att livet skulle bli så mycket enklare med bil, framförallt med tanke på att det både behövs storhandlas, Teemo ska hämtas på Arlanda idag, jag hade me&i träff igår och en till imorgon och dessutom ska vi på dop i helgen.
Körde glatt min fina nylagade/nylackade bil till Nykvarn där jag stannade till på bla Ica. När jag skulle åka hem med matkassar och vår medköpta kebab (eftersom jag hade sjukt bråttom till me&i träffen och inte hann laga mat), startade inte biljäveln. Ursäkta språket. Efter 100 uppgivna försök att få igång den gav jag upp och pappa fick komma och plocka upp mig och matkassarna. Hemma kramades jag så mycket jag kunde med Elise medan pappa och Sami åkte och hämtade hem bilen.
Strax därpå fick jag ta pappas bil till träffen som den här gången hölls av min kära mor. Hon hade ordnat det jätte mysigt, gästerna var glada och stämningen var på topp. Det blev en superträff och jag slog mitt eget försäljningsrekord.
När klockan var mycket och gästerna druckit upp vinet, tog jag och mamma varsin bil hem till mig för att hämta pappa och hundarna som gömt sig där från alla tanter. En bil lämnades kvar för att Sami idag ska hämta sin kusin på Arlanda. Så ut igen med ficklampa och installera Elise bilstol i mammas bil. In och duscha, plocka fram kläder till dagens jobb och packa jobbväskan.
Tillslut, bums i säng.

Varmkorv.

Igår var jag hemma och Sami jobbade. Och lilla korven var så varm. Vid 40,2 grader ringde jag sjukvårdsupplysningen (som för övrigt kan vara en av de bästa inrättningar någon kommit på). Fick lite lugnande information men Kruse hon inte på sig till nu på morgonen så ska vi söka vård. Med tanke på hur varm hennes lilla kropp var mot min inatt så får Elise och hennes oroliga far hälsa på hos farbror doktorn idag.
Stackarn. Jag blir helt trasig inombords när hon mår såhär dåligt. Att se den lilla späda nakna kroppen skaka av frossa. Hu. Om det inte vore för att jag behöver tanka min kollega som jag byter ut på information innan han går på fredag så hade jag stannat hemma idag. Elise pappa är lite knäckt över att han får ta det här nämligen. Och det förstår man ju. Hans första pappalediga vecka. Han är ju inte van.

Aj.

Med tårfyllda ögon kramade jag om min lilla favoritperson igår kväll när jag kom hem. Jag hade längtat ihjäl mig hela dagen och kunde inte hjälpa att jag fällde en tår av lycka när jag äntligen fick hålla hennes varma lilla kropp i min. I en timme fick jag pussa, krama, leka och bada innan hon var smällfärdig av trötthet och redo för sängen.

Som ungefär varje kväll skulle jag ta kvällsmatningen. För välling äter man inte med vem som helst. Oftast bara med mamma. Men ikväll var det bara gråt och gnäll och ett barn som slingrade sig ur famnen och bort till sin pappa. Där åt hon med god aptit. Nu gjorde jag säkert ett generalfel men jag kunde inte hjälpa att jag grät hejdlöst. Det gjorde så ont att bli bortvald av den som alltid valt mig först.

Det tog en dag!

När jag samlat mig och blivit vuxen igen, tog jag tag i läggningen. Med ett gråtandes och skrikandes barn, med små armar som sträckte sig efter pappa, gick jag upp för trappan med hjärtat nedtrampat i fotsulorna. Trots att jag tröstar och kramade, grät hon sig och nästan jag genom tandborstning och halva läggningen. Tillslut låg hon lugnt i mina armar en stund innan jag lade henne i sängen.

Aj aj aj aj.

Idag känner jag mig lite starkare men det är bara morgon än så länge.