En strimma av hopp.

Alltså den där rubriken är totalt överdriven, för så jävla illa är det inte, än.

Men när jag tvingas upp denna morgon och Sami och Elise sover så gott, dom flesta är lediga, jag lider extrem sömnbrist pga Elise fortfarande är sjuk, med mensvärk och humöret i skorna. Jag känner mig så jäkla deppig just nu och om det kopplas samman med sköldkörtel-skit-sjukdomen eller inte vet jag inte. Men jag hoppas definitivt att jag ska må så himla mycket bättre så fort jag får hjälp.

Sköldkörtelläget just nu är: lämnade mer prover i måndags, träffar endokrinologen på Huddinge sjukhus på onsdag. Då hoppas jag att jag får veta 1. Vad det är för sjukdom jag har. 2. Vad det blir för behandling. 3. Hur lång tid det kommer ta att bli frisk. 4. Och viktigast av allt, när jag får bli gravid igen.

Allefall, påväg till tåget nyss såg jag en liten liten bit av regnbågen. Det är soligt och det har inte regnat inatt. Jag tolkar det som en pepp från ovan (OBS! Jag tror inte på Gud, jag tror på något som jag inte vet vad det är).

Kolla:

Allt har en mening.

Elise är sjuk igen sen 2 dagar tillbaka. Nästan 40 graders feber och snorig. Båda kvällarna sen hon blev sjuk, har hon vaknat efter en stund i sin säng och varit ledsen och inte kunnat komma till ro. Då har jag lagt mig med henne i vår säng och vi har somnat tillsammans. Hela nätterna har hon snurrat och gnällt och klättrat på mig. Igår kväll vaknade hon 19.30 när jag åt middag. Så utan att ha ätit färdigt gick jag och lade mig med henne och därefter var det natt för oss. Men med tanke på att hon sovit så dåligt, väckt mig tusen gånger, bajsat 2 gånger ( hon bajsar aldrig på natten annars) så var det tur att jag gick och la mig halv åtta. Allt har en mening.

OMG!

Slash in in da house. Alltså på riktigt så är Slash på kontoret. Fast jag har inte sett honom, än. Han har traskat upp till Expressen. Jag kan typ inte jobba. Min koncentration är som star struk.

På spåret.

Den 7 juni skall jag och mina lagkamrater i lag "Spring för livet" springa Blodomloppets 5 km bana. Mitt första löplopp någonsin. Senare i sommar ska jag springa Midnattsloppet är det tänkt, då 10 km.

Jag som gillar att sätta upp mål att jobba mot hittade ett träningsschema för 5 km loppet på Blodomloppets hemsida. Så igår började jag. Första passet skulle bestå av 3 km lugn löpning följt av styrketräning. Jag som alltid då måste göra allt lite bättre sprang/luffsade 3,5 km följt av styrketräning. 3,5 km! Jag vet att det är skit lite men jag som nybörjare på det här med löpning är jätte nöjd.

Fan också.

Provet på sköldkörteln var inte tillfälligt dåligt. Jag har överfunktion. Nu blir det vidare utredning. Helvete!

Helgpyssel.

Lördag:
Barnen lekte lite medan herrar rev kök (inte mitt) och damer rev häck (inte min).

Söndag:
Vi gjorde en klassiker i vår familj. Dvs, vaknade, åt frukost, kröp ner i sängen allihop igen, somnade i en hög och vaknade 11.30. Resten av dagen handlade vi lite, bakade en jordgubbspaj och fikade med mamma, pappa och Erik. Sen grillade vi och kollade på halva Shutter Island innan jag somnade.

Måndag idag och jag väntar spänt på mina provsvar.

Guldkväll.

Guldägget var faktiskt riktigt kul. Roliga konferencierer i form av Eric Haag och Om-jag-var-din-hemmafru Lotta. Hyfsat god mat var det också. Guldäggen regnade över F&B som utklassade alla andra. Kul för dom, det var dom värda. Blev tårögd när Ica Jerry fick Titanägget. Enda och ganska stora minus var att sista tåget gick hem så tidigt att jag inte hann mingla nått. Jag hade ju massa vänner och bekanta där som jag ville träffa, t o m folk från NY var där men nej, jag bor på landet nu.

Sån där dag.

Vissa dagar ska man helt enkelt inte vakna. Idag är en sån dag. I fredags var jag hos läkaren för att ta reda på varför jag under ett par månader haft symptom som kommit och gått: yrsel, åksjuka, illamående, huvudvärk.

Min läkare som också är Elise läkare är mycket grundlig och gjorde alla möjliga sorters märkliga tester där han puttade omkull mig, fick sätta en kork på en penna etc. Han kollade även hjärta, puls, tyck osv. Allt bra. Allt väl. Sen fick jag lämna ett par rör blod och gick med lätta steg därifrån. Det var alltså åtminstone inte nått med hjärta/tryck/hjärna och det var ju det jag var orolig för.

Jag var inte ett dugg orolig för blodproverna för jag tycker man stuckit i mig mycket på "sistone". När jag var ravid med Elise togs det ju prover titt som tätt, för ett par veckor sen när jag blev blodgivare togs det prover.

Jag hade inte förväntat mig att läkaren skulle ringa mig idag på morgonen och säga att mitt sköldkörtelvärde var lågt, att jag måste ta kompletterande prover.

Hjälp!

Än mindre hade jag trott att det kunde vara något fel på den där körteln eftersom jag vet att dom tog ett sånt prov när jag blev gravid och då var det bra. Nu vet jag (google/mamma) att det ofta är just efter en graviditet som sköldkörteln börjar strula.

Nu ska jag inte ta ut nått i förväg här. Det kan faktiskt vara så att jag hade tillfälligt dåligt värde för att jag var förkyld när jag tog provet. jag hoppas så innerligt att det är så. För hu va rädd jag blev (lipade på toa på jobbet).

Jag har ju förstått att det kan bli problem med att skaffa syskon om värdet är lågt nämligen. Men nu släpper vi det så länge och så får vi se vad kommande prover säger.

Fick en film av Sami nyss. Den gjorde mig glad/oroad, men mest glad. Elise diggar tydligen Sean Banan? Obsevera foten.

Efter jobbet ska jag på Guldägget. Det kanske blir kul.

Separationsångest.

Inatt har det inte blivit mycket sömn. Elise har vaknat en miljon gånger, gråtit och klängt sig fast vid min kropp på alla sätt hon kunnat. Ligga på ena sekunden, bredvid nästa, med huvudet på mitt bröst tredje, hålla handen fjärde osv. Jag tror ( och nu kanske jag överanalyserar igen)
att hon undrar varför jag som varit hemma med henne hela hennes liv tills nu, sen plötsligt började vara borta hela dagarna, för att under sjukvecka/påsken åter vara med henne dygnet runt, nu var borta igen igår när hon vaknade?

Men det kanske bara är jag.

Sjuk påsk.

Fy vad trist att vara sjuk. Ännu tristare är när alla i familjen varit sjuka. Jag gick hem från jobbet i måndags em. I tisdags var vi hos doktorn med gallskrikande Elise och samma natt insjuknade Sami. Jag och Sami, dyngförkylda, Elise , dubbelsidig öroninflammation. Ingen påskmiddag har vi ätit. Vi har inte ens haft påskris. Som tur var kom pappa förbi och överlämnade ett jätte påskägg till Elise iallafall, för vi hade då inte ork att köpa nått. I sitt första påskägg fick hon kritor som man sätter på fingrarna och är giftfria, ritpapper, en nalle, en boll och russin. Av oss fick hon kåvepenin 3 gånger om dagen. Men trots låg energi och inomhusaktiviteter har vi haft mysigt. Elise är en så stor liten person och så himla rolig att umgås med. Det är bus och hyss och skratt mest hela dagarna. Och så har vi vilat, myst, sovit, kollat på Bamse osv.

Här, såhär glad trots öroninflammation.

Det här blir en lååååååååååång måndag.

Asså vi hade det skitbra/kul/mysigt/romantiskt/galet i helgen. Efter vi checkat in i fredags på vårt urmysiga hotellrum och druckit upp en flaska skumpa, gick vi och tog en öl på Babylon, sen middag med Samis kompis och hans kollegor, vidare Kellys, vidare kollade in min kompis nya band "Don't blame the driver" på Broder Tuck, sen nattmat och hem till hotellet. På lördagen vaknade jag givetvis tidigt och med en knackande huvudvärk. Efter diverse bakisåtgärder tröck vi i oss så mycket hotellfrukost vi orkade och kröp sen tillbaka ner i sängen. Jag kunde inte somna om utan kollade på en film medan Sami sov. Men skönt var det. Hur ofta kan vi göra så nu för tiden liksom. När Sami vaknade drog vi på shoppingrunda och brunch med öl. Efter det gick vi till Akurat och träffade Samis kollega som är öl och whisky expert och stammis på Akurat. Vi drack en massa goda ölsorter jag aldrig druckit förut. Kl 20 gick vi hem till hotellet för att fräscha till oss och gå vidare men fastnade i den sköna sängen. Vi vaknade alldeles utvilade på söndagorgon, kollade på film i sängen, åt massa frukost, packade ihop och åkte hem. Minutrarna det tog för tåget att ta sig till Nykvarn gick så himla långsamt. Jag längtade så jag höll på att bli galen efter min lilla unge. Tillslut var vi framme och hon mötte oss på perrongen. Först var allt frid och fröjd och hemma var allt bra någon timme. Sen kom bakslaget. Hon var så himla ledsen, orolig och arg. Nu har hon förvisso blivit ganska sjuk medan vi var borta, hostar, snorar, verkar ha lite ont i halsen plus tand som håller på att spricka igenom. Men det var helt klart även en reaktion på att vi varit borta så länge. Jag fick henne m apor att somna för att sova middag och när hon sen vaknade och jag inte låg bredvid blev hon super ledsen, fast jag var för på ett par sekunder. Jag skulle senare resa mig för att sätta på mig byxor, då bröt hon ihop igen. Usch vad det känns förjävligt. Inatt har hon sovit jätte dåligt och bara om hon legat på mitt bröst. Febervarm, orolig sömn som avbrutits 1000 gånger av gråt. Jag kan säga att det känns sådär att åka till jobbet idag. Det kommer bli en låååååååång måndag.