Bakom lås och bom.

I den lgh vi bor i här i Happis är sovrumsdörren en ytterdörr. Fick förklarat för mig idag att det beror på att arbetsförmedlingen låg här på 70-talet. Det är alltså ett sånt där lås som man kan hålla öppet med hjälp av den liten spärr och släpper man på spärren och smäller igen dörren så är den låst utan att använda nyckel.

På förmiddagen idag när jag, Sami och Elise kom tillbaka från vår prommis till Coop och jag skulle gå in i sovrummet var dörren stängd och låst. Sami hade "stängt för att det skulle hållas svalt och skönt där inne". Så jag försökte låsa upp med nyckeln till ytterdörren och den till tvättstugan men ingen funkade. "Oj då! Tänkte inte på det".

Hela vår packning var alltså inlåst i sovrummet där Elise snart dessutom behövde sova middag. Jag var inte överlycklig över att få sitta och vänta på fastighetsskötaren i 3 timmar innan vi fick komma in i sovrummet.

#klantfinne

Här är iallafall några bilder från Happis:

Hungerspelen är slut.

Och som förlorare står jag som befinner mig 115 mil från uppföljaren "Fatta eld".

Okej för er som inte hajjar:
Jag började läsa den omtalade, filmatiserade boken "Hungerspelen" härom dagen. Med ett visst mått av skepsis ska tilläggas. Men it got to me redan på första bladet. Hujeda mig vilken bra bok. Och igår kväll var spelen över, boken utläst och jag befinner mig i Haparanda. Uppföljaren "Fatta eld" ligger hemma hos grannen och väntar och det kan inte bli fredag fort nog.

På fredag åker vi nämligen hem. Hem till ljuva hemmet och bort från myggplågan. Stackars människor som bor och spenderar hela sina somrar här. Vi har knappt varit ute men de få stunder vi varit det har ändå gjort att Elise ser ut som en röd böld. Tidigare ikväll var jag på Apoteket och köpte en gel som skall lindra betten. Vi får se hur hon ser ut imorgon.

Ps. Vi har inte svultit här. Ds.

Kärlek till dom som tar mig framåt.

Mina två fötter har idag fått fotvård. Oj så bra dom mådde av det. Kärlek till mina hårt arbetande tassar som aldrig får semester.

Snart semester men först några måsten.

Semestern närmar sig med raska hoppsasteg. Nästa fredag flyger vi till Happis.
Men innan dess är det saker som måste göras.

Idag har jag (med viss hjälp av Elise) storstädat vagnen. Dvs skrubbat chassit, varukorg, hjul och allt. Och givetvis klädseln.

Nästan, nästan skrivit klart affärsplanen inför uppstarten av mitt företag.

Ja och så har vi roat oss också. Vi besökte Fridas jobb på förmiddagen. Förskolebarnen lekte så snällt med Elise men hon såg ändå ut som en krigsskadad när vi kom hem. Skrubbsår på knäna och blåmärken lite här och var. Dessutom blev hon så trött att hon grät sig igenom lunchen och somnade sen som en klubbad säl.

Försök till bot och bättring.

Såhär dagen efter dagen efter, känner man sig lite mild fortfarande och lite fylld av dåligt samvete. Så många kalorier, så mycket gift in i systemet, så lite sömn etc.

Tog därför med mig Elise och gav mig ut på en rask promenad runt hälsans stig. När vi var nästan hemma fick vi göra ett stopp för att klappa en 12 veckors labbevalp och prata med valpens husse. Hussen var pensionär och väldigt pratglad (på det trevliga viset).

Och efter Elise väl fått kliva ur vagnen för att prata med valpen var hon inte så sugen på att kliva i den igen. Så sista biten hem gick i Elisetempo, plockandes kottar/stenar/bark, luktandes på nyponrosor/grässtrån/lupiner, nyfiket strosandes hit och dit. Inte så raskt alltså men hemskt mysigt.

Kanske borde låna en?

För att hålla ihop huvet lite idag. Halv fyra kom jag i säng i morse!!! Vid 2 rycket (eventuellt), en flaska rosé och en stor hallonmojito-sent, tyckte jag att jag behövde mer och korkade upp en amarone som jag med liiiiite hjälp av Sofia hällde i mig. Som att kasta pärlor åt svin och så vidare.