Nyanser.

Det handlar om små små förbättringar. Jag klamrar mig fast vid alla tecken på framsteg för att känna mig lite mindre som världens hemskaste människa. Japp, vi pratar fortfarande om att lämna på förskolan. Eller 100 nyanser av gråt och förtvivlan.

Imorse upplevde jag att hon var lite mindre hysterisk när jag resolut sträckte över hennes motvilliga lilla kropp till en av fröknarna.

Trots det ekar gråten i bröstkorgen fortfarande, hela dagen, varje dag, tills hon kommer hem igen. När jag hör dörren öppnas, hennes snabba steg mot trappan upp till övervåningen och mitt arbetsrum, ropandes "mamma!" Och sekunden efter, när jag tittar ner för trappan och möts av hennes vackra, strålande ansikte och hennes gladaste "heeeej". Då först fylls det där ekande tomrummet av en intensiv värme.

Så myser vi så mycket vi orkar ända till läggdags och oftast större delen av natten om hon vaknar i sin säng. Då skyndar jag mig att hämta henne och sen ligger vi nära nära resten av natten och andas varandras andedräkt.

Alldeles för snabbt kommer nästa morgon och nästa lämning och jag önskar lite lite varje morgon att hon skall vara sjuk. Men bara lite.

Som när man avlivar sitt djur.

Dom gånger jag tvingats vara med om att avliva ett kärt djur, som när jag blev tvungen att ta bort min häst, har jag tänkt: aldrig mer ett djur, det gör för ont när man tvingas ta bort dom.

Lite så tänker jag nu om att skaffa fler barn. Det går för ont att skola in dom på dagis. Nu har ju inte alla en extremt medveten liten Elise men för oss har inskolningen förvandlats till en mardröm. Igår var hon ledsen alt arg, hela dagen. Hon hade bara suttit i någon frökens knä med sin napp och inte lekt en sekund med dom andra. Ömsom hade hon brutit ihop. När hon t.o.m bröt ihop på samlingen som hon älskar, pga att dom sjöng om ekorren som sprang hem till mamma på den gröna ängen, ringde dom från dagis och bad mig komma och hämta henne tidigare.

Jag gråter på mitt håll, hon gråter på sitt. Det här är så jävla hemskt och det gör så ont i mig att jag knappt får luft.

Igår kväll blev hon förkrossad när jag försökte lägga henne i sin säng så hon gick somna i min, tätt ihop har vi legat i natt och tröstat varandra.

Idag tar Sami lämningen och är stund by hemma. Jag flyr in till stan och möten.

Jag orkar inte mer just nu.

Men en dag har minnet av smärtan suddats ut så pass att man skaffar ett nytt djur. Jag tänker att det kommer vara detsamma med det här. Om några veckor eller månader har vi förhoppningsvis glömt hur ont det gjorde att skola/skolas in på förskolan. Och förhoppningsvis får även Elise ett syskon någon gång.

En prövningens dag.

Lämning i morse och hu va det gräts. Först jag igår kväll när jag började fundera på om det är rätt att lämna sitt lilla barn, som litar helt och fullt på en, till några barnet inte litar helt och fullt på? Kommer hon ta skada? Känns sig övergiven? Etc etc. Mammahjärtat var så otroligt tungt i bröstet. Men imorse hade jag bestämt mig för att det nog är bra för henne, lära sig samspela med andra barn, lita på andra än mig, Sami, mormor och morfar, leka, gå på utflykter med matsäck i sin gula minikånken, åka hasaloppet, gå luciatåg (åh !), rita teckningar som jag får bära hem och sätta upp på väggen, tvätta händerna och gå på toaletten i handfat och på toalett i stl avsedd för barn (extremt kul tycker Elise).

När vi kom till dagis stannade jag en liten stund så att hon skulle komma in i leken. När hon gjort det och jag sa att jag skulle gå, klamrade hon sig fast vid mig med näbbar och klor. Men jag hade bestämt mig. Efter att jag talar om att jag skulle komma tillbaka senare och en puss, bände jag loss mitt gråtande barn från min kropp, vände på klacken och gick med medvetna steg ut från dagis. I samma sekund utbröt en intensiv huvudvärk.

10 minuter senare ringde en av Elise fröknar och berättade att allt var bra. Hon hade varit ledsen i en halv minut och sedan var hon glad.

13.30 hämtade jag en nyvaken unge som var så varm och gosig att jag höll på att börja lipa. Fick rapport om dagen som gått lite upp och ner men mest bra. Hon hade ätit bra och somnat på 4!!! minuter.

Från dagis gick vi till BVC för 18 månaders kontroll. Vikt 11.1 kg, längd 85 cm och huvud 48 jämfört med födslodito: 3,1, 49, 37. Tänk vad stor hon blivit. Hon blev godkänd på alla tester också. Hon fick rita, stapla klossar, sparka boll, peka på näsa, öron, mage etc. Och så var det den där sprutan i benet.
Vilken dag!

I vagnen hem mutade jag henne med en smoothie. Och väl hemma hade vi megamys ända till läggning.

Som jag älskar detta barn.

Dagisbarn.

Efter en sjuk måndag fortsatte vi inskolningen idag. Här på bilden sitter hon och softar i soffan lite bara. Imorgon bitti ska jag lämna henne för första gången. Hjälp!

Eliiiiise, dags att vakna! #hämndenärljuv

Jag och Elise har inskolning på förskolan/dagis (kan inte bestämma mig för vad det heter) sen i onsdags. Och det går så himla bra än så länge. Vi kör 3-dagars metoden så med andra ord borde det vara sista dagen imorgon. Men det återstår att se. Jag har ju inte lämnat henne ensam där än... Men hon leker och har roligt, äter och SOVER! Jag som var totalt inställd på att hon skulle vägra sova sålänge jag var med men hon somnade så gott redan första dagen. Även om det säkert kommer bakslag och jag kommer stå runt knuten och gråta så kunde inte förutsättningarna vara bättre, jätte mysig förskola och världens trevligaste, mysigaste fröknar, hrm förlåt mig, pedagoger.

Lekfullt.

Idag åkte jag och Elise med ett par kompisar+barn till Lekslottet i Tullinge. Det var första gången för mig och dotra. Och mycket lek blev det för oss allihop. Medan föräldrar med större barn bara satt och fikade, kröp vi med småbarn runt på alla fyra, upp och ner, klättrandes genom tunnlar, hängbroar, nät, åkte rutschkanor och badade i bollhav.

Tillbaka till gamla gängor.

Sen jag började min medicinering har vågen sakta pekat åt fel håll. Under sommaren har jag därför helt undvikit vågen. Imorse tog jag därför tjuren vid hornen och det var ungefär så illa som jag trodde. Jag kan inte skylla allt på medicinerna. En hel del hekton är gammal rosé som skvalpar runt, feta grillsåser som lagt sig som mjuka hinnor runt organen, snacks, glass och godis som myst sig kvar på magen ist för att bara passera ut.

Även om det känns tråkigt så känna det samtidigt skönt att veta hur illa viktläget är och vända det här åt rätt håll igen. Fr.o.m. idag är jag tillbaka på pointsräkningen.
Nya friska tag liksom.

Trots att jag är lite dagen efter idag pga trevlig middag här hemma igår, med min gamla vapendragare Johan, hans fru Åsa och deras son Devin, min syrra och hennes karl, åt jag havregrynsgröt till frukost och tomatsoppa med knäckte till lunch. Sparar pointsen till ikväll när det blir grill med grannarna.

Semester nytt!

Jag har:

Varit på heldag med tjejerna inkl frukost på Mornington, båttur, Gröna Lund - med 7-kamp bergodalbanor öl langos etc, rose på debasers uteservering, middag på Paganini i Gamla stan.

Slingat håret på bästa kompis med leijonmanstjockt hår. Dvs med slinghätta. Virknål i ena handen, GT i den andra.

Rensat i land och rabatter och vattnat vattnat vattnat.

Packat upp, tvättat, packat ner igen.

Läst ut Hungerspelstriologin (bästa jag någonsin läst).

Sett Hungerspelen (Inte lika bra).

Åkt på loppisar och fyndat.

Blivit så rädd för släktgårdens spöken att jag legat vaken en hel natt.

Varit avundsjuk på alla med gravidmage.

Haft nackspärr i nästan en vecka.

Blandat Voltaren med vin.

Varit på dejt i Visby med min bejb.

Köpt massa goa kryddor på Krusmynthagården.


Sami har:

Oljat altanen.

Fyndat på loppisar.

Läst Gejm och är inne på tvåan Buzz (han verkar gilla).

Twittrat.

Tittat på gamla hockeyklipp på YouTube och stönat längtansfullt till kommande sässe.

Gnällt över missad ispremiär pga inte hemma.

Tittat på OS.

Luft runt barnet osv när min rygg varit paj.

Druckit oändliga mängder lowcarböl.

Elise har:

Dansat flamenco för Hoff Mastero på kajen i Nynäshamn.

Dansat flamenco för öronläkare.

Dansat flamenco för alla andra som kommit i hennes väg.

Badat i havet för första gången.

Shoppat på Lekstugan.

Sovit över hos momo och mamu i husvagnen på Nordersteand.

Fått en docka och dockvagn av momo och mamu som hon kört runt/haft med sig ÖVERALLT.

Klappat kossor och kalvar.

Fått sin första kindtand.

Vi har:

Varit hemma och vänt.

Varit på Gotland.

Badat och solat till oss bisarra brännor.

Besökt medeltidsmarknaden i Visby. Mysigt men skrämmande. Lajvare överallt.

Ätit alldeles för mycket.

Umgåtts med släkt och vänner.

Bokat kyrka och lokal för bröllisfesten.

Besökt en lagård med 300 självgående kor och kalvar.

Kommit hem och sovit så otroligt gott i våra egna sängar.

Och nu njuter vi av sista veckan innan allvaret börjar med inskolning på förskolan, jobb och allt vad det innebär.