2 blev 1, 3 blev 5 och 5 blir 6.

Mycket vatten har flutit under broarna sen jag uppdaterade sist. Väldigt mycket tom. Här kommer en kort uppdatering för att följas av mer ingående berättelser de närmsta dagarna.

Vi börjar med 2 blev 1.
Vi gifte oss ju alltså den 10/8 kl 14.30 i Turinge kyrka med efterföljande brakpartaj i Nykvarns folketspark. Det var en alldeles perfekt och lycklig dag. Magisk. Allt blev som vi önskade oss men ändå bättre. Jag heter alltså Lina Kallijärvi Gutung nu ❤️💍.

3 blev 5.
Vi har skaffat oss två underbara små kattungar. Dom är 15 veckor idag och alldeles ljuvligt gosiga och busiga. Smilla och Mini heter dom.

5 blir 6.

Vi ska få en bebis! Den låg redan i min mage när vi gifte oss men det visste jag inte förrän 4 dagar in i äktenskapet. Lagom skumpan gått ur kroppen. Den 21/4 beräknas det här extraordinärt envisa lilla livet anlända. Och den skulle egentligen kommit med en tvilling. Det här är en alldeles tragisk/lycklig/skrämmande historia som jag kommer avhandla en annan dag.

Nu ska jag till barnmorskan. Vi höra snart!
Kramar från växande jag

Vykort från Gotland.

Vi är här nu. Jag, Elise, Anna och Lee. Vi reste halva natten eftersom nattbåten var den enda där vi fick med bilen. Barnen var så tappra. Väcktes om och om igen men somnade vid 4 imorse i sina sängar på Gotland och sov till 9 imorse.

Dagen spenderade vi sen på stranden.

Medan Elise sov ungefär 3 timmar i sin nya resevagn.





Gjorde jag mest ingenting förutom att lata mig i solen, läsa bok och mata spigg med bragokex.





När barnen somnat om förhoppningsvis inte mer ön 10 minuter från nu tänker jag äta ost och dricka rödtjut.

Snabb uppdatering.

Vi har så himla mycket att stå i nu. Varje dag ska vi beta av en sak inför bröllopet nu har vi bestämt. Och det är liksom inte ens 6 veckor kvar. Hjälp! Och ÄNTLIGEN!

Vi hann iallafall fira midsommar.
Först med klassisk stångresning, dans kring denna och picknick i Mariefred.
Och på kvällen hos kompisar i Nykvarn med grill och vin och div mys.
Såhär såg det ut litegrann:





Midsommarfin i fläta.

















Dessutom: Vigselringen är färdiggraverad och klänningen har kommit! Dom är så fina båda två. Yeay!

Chocka kroppen.

Vågen rör sig fortfarande i makligt tempo nedåt, dock nedåt och det är ju bra. Men jag vill ju att det ska hända lite snabbare otålig som jag är. Så igår försökte jag med chockeffekten. Styrketränade på morgonen med Emelie. Körde dubbelpass spinning följt av body combat på kvällen med Jenny. Idag är jag öm i hela kroppen och hungrig. Men kul är det att experimentera med kropp och knopp, vilja och styrka.
En stadig frukost på detta för att vara lite snäll mot kroppen. Idag blev det en hallonsmoothie gjord på en näve frusna hallon, en banan och 2 dl mild naturell lättyoghurt. Ett kokt ägg och två skivor knäcke med rökt skinka och grönsaker men inget smör.

Lina hjärtar Sami

Dagen då vi blir man och fru närmar sig med stormsteg och vi-känslan har aldrig varit starkare. Jag längtar så jag spricker.
Tömde precis kameran eftersom jag håller på ch plåtar lite projekt till min hemsida som jag hoppas kunna lansera snart (stay tuned). Den hade visst inte blivit tömd sedan vi var i fjällen och det fanns massor med roliga bilder därifrån.

Här bjuder jag eder på blivande herr och fru Gutung-Kallijärvi i snygga poser:

Svett är bara fett som lämnar kroppen.

Åh, som jag älskar att omfamna den tanken. Det gör ju att man vill ta i lite till för att svettas mer.
Nu vet vi ju att det inte riktigt stämmer men det är ändå en upplyftande och peppande tanke.

Vägningadag idag: trots slarv med maten under långhelgen så blev det -0,5. Det har jag definitivt träningen att tacka för.

Idag blev det ett pass styrka: mage, rygg, bröst, biceps, triceps, axlar och sedan en PW på det. Om svett vore fett som lämnade kroppen, blev jag av med mycket fett idag kan jag lova. Har höjt vikterna på biceps från 8 kg st till 9 och axlar från 7 till 8. Dessutom har jag förlängt sidoplankorna med 15 sek vardera/sida och set.





Svett är bara fett som lämnar kroppen!

Öjn.

Idag är jag SÅ lycklig.

Jag har känt mig lite låg i någon vecka. Inget allvarligt men liksom känt att något är fel och när jag vattnade lavendeln och kände doften, doften av Gotland så visste jag vart skon klämde.
Jag och Sami har nämligen bestämt oss för att inte åka varken till Gotland eller Haparanda i sommar eftersom vi kommer ha fullt upp inför bröllopet.
Men jag är ledig med Elise i 2 veckor innan Samis semester börjar och kom på den fantastiska idén att hon och jag kunde passa på att åka då. Men så tänkte jag att det vore kul att ha med mig en kompis, så jag ringde Anna. Och hennes reaktion på min fråga om hon ville haka på till Gotland var: "JAG ÄLSKAR DIG!".
Hon är nämligen också ledig med sin dotter Lee ett par veckor innan hennes sambo går på semester och hade tänkt åka till Gotland ensam med Lee.

Så jag bokade in oss på en färja och ringde och kollade med farmor att uthuset på vår släktgård var ledigt och hipp som happ så hade vi oss en resa och boende bokat.

Åh vad vi ska hänga på stranden där barnen kan leka och på kvällarna när dom har somnat... Vin och mys och skitsnack.

Can't wait!

Bonusbarn.

Idag hade det kört ihop sig för grannarna med möten och annat så jag fick rycka in som extraförälder.

Det var första gången jag passade dessa bedårande barn och det gick till en början bra.
Max slutade skolan 13.30 så honom plockade jag upp hemma och tog med mig på dagishämtningsprommenad vid 15.30-rycket. Först gick vi till Elise dagis och hämtade henne och sedan till Millas och gjorde dito.

När vi kom hem ställde jag mig in med saft och bullar.
Här sitter dom och mumsar:





Sedan lät jag dom ha vattenkrig.
Max och Milla blev totalt nedsprutade av Elise och fick byta kläder. Här började den inte så totalt lyckade delen.

Medan jag sedan stekte pannkakor (mer smöreri) till barnen och pasta till mig och grannmamman som snart skulle komma hem, lekte barnen vidare. Här hände 2 incidenter som bägge signerades Elise och som inte hade lycklig utgång.

1. Elise hade sönder Millas pärlplatta. Resulterade i krokodiltårar från båda parter. Det tog mig lång tid att övertyga Milla om att vi kunde laga plattan och Elise att hon vad tvungen att nr om ursäkt. Hon skämdes så mycket och kunde liksom inte riktigt omfamna det faktum att hon vad orsaken till sin stora idols sorg. Men tillslut så klämde Elise fram ett "flåt" och en kram och allt var frid och fröjd en liten stund.

2. Elise kastar ett träpäron i huvudet på Max. Resulterade i krokodiltårar från Max sida. Denna gång var Elise snabb med att be om ursäkt och det hela slutade ändå lyckligt.

Phju! En inte så lyckad första (och sista?) barnpassning av grannbarnen är tillända och jag känner mig lite matt.

Dock insåg jag glädjen i att ha syskon=kompisar hemma jämt. Så fint dom ändå underhöll varandra. Elise som vanligtvis kräver min ständiga uppmärksamhet hade fullt upp med att leka. Lyckligt att se.

Gnetar på.

Vågen rör sig sakta nedåt men jag kämpar på. Träningen har blivit en del av livet och det är ju så det ska vara. Längtar efter nästa pass. Njuter när musklerna svider och jag känner att jag tömt mig på kraft för att fyllas av ny.
Min favoritkroppsdel att träna är som så många typiska styrketräningskillars; armar och axlar. Man får snabbt synliga resultat och det i sin tur gör ju att man peppas att träna hårdare. Jag lägger mycket fokus på mage (som är mitt största problemområde) och armar/axlar eftersom det kommer att vara väldigt smickrande till min brudklänning med vältränade armar.





Kolla mina svällande muskler ;)

Men jag försöker även lägga lite fokus på de stora muskelgrupperna som rygg och rumpa. Eftersom förbränningen ökar dygnet runt ju större muskler du har så ger det inte så mycket just förbränningsmässigt att träna biceps som är en yttepytte muskel i jämförelse.

Så idag blev det ett pass mage, rygg, biceps, triceps, axlar, rumpa och lite bröst.

Imorgon ska jag träna cardio, ben och mage.

Långledigt!

Vilken lång och skön helg vi haft. Soligt och varmt väder också till råga på allt. Besök från Happis. Goda middagar med goda vänner varenda dag. Gott kallt rose. Isiga drinkar. Kortspel. Hemmafix. Bad. Och shopping.

Vi har rensar rabatter, sått/planterat landet. Planterat rosor som skall klättra på pergolan, hallon och rabarber. Bytt ut alla torkade ljungväxter i alla lådor/krukor till vackra sommarblommor. Shoppat massa fina möbler, mattor och pynt till uteplatserna och inrett och gjort mysigt. Och Vihar byggt solsängar/loungedel av gamla sj-pallar. Jag är så inni bängen nöjd. Så fint, mysigt och somrigt det är runt oss nu.

Bara det lyxiga i att vi bor mindre än 1 km från stranden. Oj, vad vi har det bra.





Powerwalkat rusig på alla ljuvliga sommardofter, runt Nykvarn.





Badat.





Torkat.





En av baljorna med blomsterfröjd och lavendel för doften.

Så här kan jag leva.

Aj och Åh!

Aj för att Elise (jag) klämde hennes tumme i altandörren i början på veckan och eftersom hon fortfarande i fredagsmorse klagade över ont i tummen så bestämde jag mig för att kolla upp den. Ville inte vaga med om samma hemska visa som med det trasiga pekfingret i vintras då vi inte åkte in förrns efter en vecka då svullnaden inte gett sig och det visade sig vara trasigt. Usch.

Så vi packade ihop lite hänga-på-sjukan-grejer och Sami skjutsade oss till Huddinge sjukhus innan jobbet.
Vi hade sån himla tur att det var lugnt och vi fick komma in direkt. Vi skickades vidare till röntgen men där var det lunch och 1,5 h väntetid så vi passade också på att äta lunch och leka lite.
Elise är då rolig att hänga med nu för tiden och vi hade faktiskt en rött mysig dag på sjukhuset.

Efter röntgen fick vi igen komma in till läkaren direkt och det visade sig vara i sin ordning. Inget trasigt. Så himla skönt. Elise var vid det här laget jääääättetrött eftersom jag höll henne vaken under normala sova-middag-tiden eftersom hon skulle röntgad då. Så innan vi ringde mormor efter skjuts hem hick vi ut med vagnen i det fina vädret och Elise somnade i vagnen nästan på stört. Så medan hon sov gott i skuggan satt jag i solen och läste en bok. Kändes nästan som att vara föräldraledig bebismamma igen.
Sen kom iallafall mormor och hämtade oss och vi åkte ut till deras hus och grillade, slogs med mygg och snackade strunt.

Vi sov kvar eftersom dom skulle passa Elise idag medan vi skulle på kostymjakt så när vi vaknade imorse åt vi frukost och gjorde oss redo för dagen, vinkade av Elise, mormor och morfar och åkte och hämtade bestman och sambo (även hon tärna) och åkte till Vingåker.

Oj vad långt det var men vad vackert det är i de sörmländska skogarna! Det känns lite magiskt där på något vis. Jag skulle nog kunna tänka mig att flytta dit eller åtminstone ha en stuga någonstans i grönskan där.

Här kommer Åh!et in för vi hittade så snygga Tigerkostymer till herrarna. Bestman Dennis kommer att bära en ljusgrå och Sami en likadan svart plus att Sami kommer att ha en svart väst under. Så stiliga så! Men snyggast var såklart min blivande man. Åh, kan inte vänta mycket längre.

Jag hittade även Elise näbbklänning från POP. Har tittat på "riktiga" näbbklänningar på nätet men jag känner ofta att jag kräks lite i munnen när man klär upp småflickor i detta ryschpysch och i modeller som jag tycker känns obehagliga på en platt bröstkorg. Lite hotschy liksom. Den här från POP är så enkel och fin. Hon kommer att vara bedårande vår lilla ängel.

När vi kom hem och hämtat lilla ängeln skulle vi hem till bestman och tärna och grilla. Det regnade och Elise såg ut såhär i för dagen ny keps (också POP) och gummistövlar (Abeko). Regnjackan köpte jag tidigare i år och kommer även den från Abeko.

Rättelse 2.

Sami har fixat vagnen! Det var bara lite grus i maskineriet, bokstavligen talat. Så där sparade vi minst 4 glada laxar. Så imorgon ska jag ta och sommartvätta vagnen och ge den lite kärlek.

En annan som får nästan all min kärlek är den här lilla apmänniskan:





Efter dagis hängde (höhö) vi i en lekpark. Sen plockade vi maskrosor, cyklade och åt middag innan morfar kom förbi och lastade massa skit från förrådet, på sitt släp. Nu blir det bad för min lilla monkeygirl och sen sova oss i fredagsform.

Rättelse.

Vägde mig igen. Behövde visst bara gå på toa. Plus minus noll.

Beslutsångest och motivation.

Vår vagn som vi köpte begagnad av en kollega till mig när Elise skulle komma till världen har spårat ur. Det är egentligen en jättefin och bra vagn som inte är så känd i Sverige eftersom det finns en enda återförsäljare i Göteborg. Märket är Holländskt och heter Mutsy och modellen 4-rider. Min kollega köpte den i New York och det har varit lite av en kändisvagn. Men nu har den nästan 5 år på nacken och har väll gett sitt. För snurrhjulen framtill har börjat dra åt olika håll och det är ett träningspass att försöka få vagnen att gå rakt fram. Så nu har jag kikat runt efter en näst intill ny Bugaboo Bee Plus. Den verkar så liten och smidig och den skulle kunna fungera som extravagn till nästa barn också. Ändå tvekar jag. Det kanske går att fixa vår nuvarande vagn? Men det finns ingen som servar Musty i Sverige eller säljer reservdelar vad jag vet. Elise åker inte så mycket vagn längre heller men jag har ändå med vagnen till och från dagis varje dag för ibland är hon för trött för att gå. Och när vi ska på långpromenader behöver hon vagn eller om vi är iväg och Jon behöver sova middag.
Åh! Så svårt.

Angående motivationen så har helgens möhippa satt sina spår på vågen och det var lite upp denna veckan. Men det gör bara att jag känner mig ännu mer peppad att gå ner dubbelt så mycket den här veckan. Nu kör vi!

Vårrus.

Syrenerna har slagit ut på baksidan och dofterna gör mig alldeles yr. Älskar försommaren. Allt det bästa är liksom kvar.

Idag gjorde jag också en first.
Sprang mitt första lopp. 5 km runt Vårrusets bana i Stockholm. Hade hoppats komma under 30 min men tog banan som var rättså backig på 31,25. Min bästa tid hitills ändå, så hurra för mig!
Kanske satte möhippan även sina spår. Jag gick ut lite hårt också och var gaaaaalet trött på slutet och ville bara ge upp men gav mig fan på att inte gå ens ett enda steg. Så det gjorde jag inte, utan sprang ända in i kaklet och fick en fin medalj och en välförtjänt picknick i belöning.

Överraskad.

När jag somnade klockan 21 i soffan med Elise i fredagskväll var det förmodligen någon mening med det. För jag var fortfarande fruktansvärt omedveten om vad jag skulle vakna upp till nästa dag. Med en ambition om att dra ut på en tidig morgonrunda i löpspåret somnade jag gott.

Så blev det inte. Istället vaknade jag först klockan 8 bredvid min fina familj och tänkte ta det lite lugnt. Jag låg som bäst nedbäddad i Elises säng och blev matad av dess ägarinna, med trä-äpplen och trä-bananer, när Sami kom in med ett kuvert som jag vid första anblick trodde var någon slags morsdagspresent i förskott.

Men nej, nej, nej! Det var tydligen redan dags för möhippa. Instruktionerna var otydliga som sig bör med undantaget att jag hade 30 min på mig tills jag skulle bli hämtad.

Stressad tog jag en dusch, klädde mig enligt anvisningarna i vita underkläder (fick rota länge efter dom kan jag meddela, den enda vita BHn jag ägde förutom amningsbhar, var tydligen en halterneck från tidigt 2000-tal).
Osminkad (enl. instruktion) plockade jag ihop lite annat jag blivit beordrad och sådant jag själv tänkte mig kunna behöva under dagen, kvällen och natten (enligt kortet skulle jag nämligen inte komma hem förrän dagen efter).

Med ett hjärta som klappade lite för fort stod jag och stampande utanför huset strax innan klockan slog 9 och såg en raggarbil rulla in på parkeringen. Jag sa hej och puss till man och barn och klev lydigt in i denna fina gamla bil tillsammans med denna okända manliga chaufför som skulle ta mig till okänt mål. När det under konversationen i bilen visade sig att chaffisen jobbar som polis kände jag mig betydligt lugnare.

Jag blev tillslut avsläppt utanför Jenny i Södertälje där alla tjejerna väntade så vackra i 50-tals klänningar, hår och smink. Med ett glas bubbel i handen och solen i ansiktet kände jag att detta skulle bli en otrolig dag och det blev det.

Vi började med frukostbuffe hos Jenny i sann 50-talsanda och med mina favoritblommor, Pioner, på borden.
Jag fick öppna paket innehållandes en otroligt fin vit klänning, ett diadem med flor, vita ballerinas och ett par rosa rullskridskor. Det var bara att svida om och få håret fixat av syster yster och sminket av Anna.
Sedan började ett evigt rullande, stapplande, svajande, kiknande, skrikande utefter gatorna i Södertälje i dessa rullskridskor.
Jag fick ta mig till centralen i Södertälje (hela tiden filmandes mig själv med en go-pro) där vi hoppade (rullade) på tåget mot stan.

Jag rullade vidare från T-centralen till Hötorget där jag fick tigga ihop till en brudbukett. Vilket visade sig vara det enklaste uppdraget under hela dagen, precis som jag trodde när jag fick veta att jag skulle göra det. Vis av erfarenhet hur killarna i de där stånden fungerar sedan jag jobbade granne med Hötorget, visste jag hur dom älskar att flörta med tjejer. Och det tog inte lång tid innan jag hade både fått min bukett, svarat ja i en gigantisk sparris, pussat och kramat en hel drös av försäljare, fått lyckönskningar och någon slags blå tygfläta lagd runt min hals av en utländsk försäljarkvinna och en pion instoppad i mitt hår. Det var med andra ord stor uppståndelse på Hötorget när jag rullade runt mellan stånden i min vita klänning.

När buketten var införskaffad rullade vi Kungsgatan ner till det där 50-tals bowlingstället. Jag fick äntligen ta av mig rullskridskorna. Där bowlade vi och åt lunch och drack milkshake med sprit i. Jag kom tvåa på min bana. Vi var ett gäng på 17 personer och en till skulle ansluta senare.

När vi bowlat färdigt var det dags att gå vidare trodde jag, men jag skulle givetvis rulla vidare... Oj vad jag var trött i benen.
Ner för Sveavägen bar det av med stopp i Observatorielunden för en vätskepicnick.

En stund senare fick jag slutligen slippa skrillerna och gå iväg i mina vita ballerinas tillsammans med Emelie och Jenny till en studio där jag fick i uppdrag att spela in en låt, och där lämnade dom mig ensam med studiokillen.
Vilken låt det var jag spelade in tänker jag inte avslöja. Det får bli en överraskning för Sami längre fram. Jag har aldrig sjungit i mic förut eller i studio och var väldigt nervös trots en hel del flytande självförtroende under dagen. Första tagningen var extremt svajig men sedan började jag slappna av och det blev rätt bra tillslut tror jag. Studiokillen sa iallafall att det lät väldigt bra.

När jag sjungit färdigt mötte jag upp tjejerna igen och vi begav oss till Hardrock Café. Där hängde vi i sofforna utanför och snackade och drack tills vårat bord var klart. Dags för middag!

Efter middagen gick vi till Anchor och eftersom alla nu var väldigt mätta och det inte längre fick plats med massa flytande i magarna började vi shota Fireball.
Den livsfarliga lilla vän.
Innan vi lämnade Ankaret hade jag fått en supergod drink med ett sånt där rör som brinner (som ett stort tomtebloss) och lyckönskningar av en kille som jag aldrig sett förut. Gulligt va?

Vidare mot söder bar det sen av, med ett gäng nu rejält fnittriga tjejer. På tunnelbanan hade vi tävlingar om vem som kunde hänga längst i de där gula stängerna i taket. Anna vann!

Nu anlände vi till Kellys där vi spenderade resten av natten med att shotta Fireballs, röka för mycket, snacka med folk (jag drog en viss mängd uppmärksamhet till mig) som ville gratulera och beklaga om vartannat. Vi hade så himla himla kul och åkte hem när Anna inte var kompis med Mr Fireball längre. Då var klockan ungefär 02 och vi hade varit igång heeeela dagen så även fast jag var grymt på G och kunnat festa hela natten var det nog tur att vi åkte hem då. Vi sov hos Anna och bjöds på en fantastisk frukost sv Annas sambo Stefan innan vi blev hämtade av Lindas sambo Tobbe och skjutsade hem.

Helt otroligt fantastisk dag och vilka underbara vänner jag har! Love you long time.
Puss

När jag kom hem lite skakis och med ont i håret blev jag firad på morsdag. Min fina fina familj.

Här kommer lite bilder (de flesta stulna från Instagram).





















Alla tjejerna hade mina gnuggistatuetingar jag gjorde som visitkort till slututställningen på Berghs när det begav sig, tatuerade på sina kroppar ❤

Det rör på sig.

-1,1 den här veckan. Äntligen händer det något på vågen också. Idag vägde jag även in mig på Viktväktarna igen eftersom det varit ett vinnande koncept förut. Och skåda mitt högra öga att jag vägde 1 kg mindre på VV vågen än på våran våg. Fantastiskt härligt. Nästa vecka skall det definitivt stå en 7:a först på vågen igen.

Efter sektmötet gick jag och drygt 20 kilo lättare Jenny och åt sushimiddag. Jag har tyvärr inte träffat Jenny sen i höstas när vi var på fest men sedan dess har hon alltså tappat drygt 20 kilo och nått sin målvikt med Viktväktarna och bevaremigväl vad snygg hon är. Hennes Roy får hålla hårt i henne nu vet jag. Vi bestämde oss iallafall för att göra denna middagsdejt till en vana efter VV de veckor Sami jobbar fm. Låter som en grym plan i mina öron.

Invägningsdag betyder nya friska points och 4 av dom tog jag till en skål med nypoppade popcorn och filmmys med min blivande. Vi såg "Gangster squad" och den var bra.

Det går bra nu.

Potträningen som fortfarande på torsdagen i förra veckan gick lite sisådär, övergick på fredagen till torr tjej! En himla massa spring på pottan och toaletten är det nu men inga mer blöjor. Jo när hon sover förståss. Vi tar det lite lugnt så att hon inte ska tycka att det blir för mycket på en gång och kanske backa igen.
Hur som haver, så känns det roligt och lite märkligt samtidigt. Vart tog min bebis vägen?

När man blir blöjfri måste man ju "ha trosor som mamma" så vi åkte och köpte en hel trave med trosor och en -jag har blivit stor, cykel!









Himla stolt!

Och jag, jag filar på formen inför vårruset på tisdag. Igår förbättrade jag min tid med nästan 5 min. 4,73 km på 29 min. Oj vad trött jag var då.
Och det nya är plankor plus en annan magövning morgon och kväll från och med nu och fram till bröllis. Minst. Gjorde denna deal med min blivande man idag men han bangade redan på kvällsplankorna pga "ont i knät". Jisses, vem gör plankor på knäna undrar jag? ;)

Här kommer bilder tagna efter morgonen PW på 1 h och efterföljande plankor:

Going ringshopping.

Oj oj OJ vad jag är lycklig och pirrig idag för vet ni, vi drog på ringshopping idag och vi hittade min ring! Den är alldeles underbar och passade mig helt perfekt.
Det är en alliansring i vitguld med 7 diamanter på sammanlagt ett halvt carat. Ringen kommer från Stockholmssmeden Engelbert och är av den klassiska modellen med kloinfattningar som aldrig går ur tiden. Dock är denna uppdaterad så att klorna inte är fullt så höga och inte lika kantiga som de äldre modellerna är. Detta gör att den känns lite mjukare och nättare i formen vilket jag gillar och det passar så fint ihop med min tunna rundade förlovningsring.

Jag hade inte trott att jag skulle hitta/köpa en ring idag men det var kärlek vid första ögonkastet. När expediten talade om försäkringen som ingick och skötsel etc mm:ade jag bara men hörde bla bla bla. Jag var fullt upptagen av att beundra min hand nämligen.

Jag hade heller inte trott att vi skulle köpa en ring för SÅ mycket pengar. Men 25 000 kr fattigare och lyckligare gick jag och min fästman ut ur butiken med endast ett kvitto med oss på köpet. 25 000 kr utslaget per dag för resten av livet är ju dock ingenting. Så, NÖJD.

Nu måste vi (jag) vänta i 6 långa veckor på att den ska graveras innan vi får hämta den. Det känns som en evighet. Och sedan vänta i 6 veckor till innan den ska på fingret. Sami kommer få gömma ringen fram till bröllopet för att jag inte ska smyganvända den.

I samma veva som vi hämtar vigselringen ska vi lämna in förlovningsringarna, som såg så dystert mattslitna ut bredvid min nya fina gnistrande ring, på putsning. Min skall även tas in eftersom jag tappar den titt som tätt. Så i 6 veckor innan bröllopet kommer vi att gå helt ringlösa. Bäst att inte släppa ut Sami utan ringmärkningen, då kanske det inte blir något bröllop.
Peppar peppar ta i trä.

Skämt och sido. Det börjar bli pirrigt nu. Det börjar kännas på riktigt. Åh vad jag längtar till våran stora dag.

Stor tjej.

Vi har så smått börjat potträna här hemma. Och det går ganska bra. Elise har börjat säga till när hon är kissnödig men då är det oftast för sent. Idag när vi var ute och lekte efter dagis sa hon till men när vi kom in till pottan hade det redan kommit i blöjan. Men efter det fick hon vara utan blöja och sa till en gång till senare men så han det komma lite i byxorna. Och senare lite i soffan men då skyndade vi oss till pottan och få kom det massor med kiss.
Och är man stor tjej och kissar på pottan får man också måla alla tjugo naglar som en stor tjej!

Jag gjorde det. Fan vad jag gjorde det!

Jag sprang. 5 km. För allra första gången någonsin sen jag var kiddo. Och förpackningsdesignen är på G.

Nu mot dagis för att hämta den galna 2-åringen.

Skönt med dagar då man gör/hi ner med allt man förutsatt sig att göra.

Ambitioner.

Dagen börjar vi med detta:





Morgonmys och frukost i tvsoffan. Blir lite hur som när man inte har något köksgolv.

Kl 9.00 väcker vi kvällsjobbande pappan så att jag får påbörja dagens arbetsskörd.
Idag har jag ambitionen att springa på lunchen och göra ett gäng plankor träningsmässigt.
Jobbmässigt ska jag åtminstone starta och komma en bra bit med en design för en förpackning som jag dragit lite på. Inte för att det inte är ett kul projekt, (för det är det) utan för att jag inte riktigt hittat inspirationen/löst problemet. Men igår på gymet tror jag att jag knäckte nöten. Ni ser vad lite träning kan göra för underverk.

Och så ska jag mysa en massa med den galna 2-åring ni ser på bilden ovan.

Vad har ni för ambitioner idag?

Mindre än 3 månader kvar.

Bröllopsplaneringen är i full gång. Igår bestämde vi oss för hur vi vill ha vigselakten, vilken musik som skall spelas etc.

Imorgon ska jag ringa kyrkan och boka tid med vigselförättaren och kantorn för att gå igenom alltihopa.

Det börjar känns lite pirrigt nu faktiskt. Samtidigt som vi tycker att tiden springer iväg och vi har massor kvar att göra, så segar sig tiden fram. Nu vill vi bara gifta oss!

Imorgon ska jag även skicka in papprena till Skatteverket. Hindersprövning och efternamnsanmälan.
Tråkigt nog kommer vi heta likadant som vi gör nu pga att Skatteverkets regler omöjliggör att jag lägger till Kallijärvi till Gutung nu. Det skulle nämligen innebära att kommande barn inte får heta Gutung. Så jag får vara fru Lina Gutung tills vi är färdiga med barn. Då kommer jag heta Gutung-Kallijärvi.

Fokus härnäst är att sätta alla dekorationer och dukning så att vi kan börja köpa in, pyssla ihop grejer etc.

Idag för övrigt sista dagen jag kör med Olga. Känner att jag vet hur jag ska träna nu och behöver lite friare tyglar vax gäller kost så fr.o.m. nu blir det Viktväktarna och träning en masse.

Idag tränade jag styrka. Mage, rygg, bröst, axlar, triceps och biceps. Trött trött var jag efteråt.

Dagens Elise: "Mamma titta!" Mamma hittar hemtelefonen i ett glad fullt med vatten. Så om jag låter lite som att jag är under ytan när ni ringer så vet ni varför ;)

Bra dag.

Sista lilla tabletten för sköldkörteln intogs imorse ihop med frukosten.

Frukosten bestod av helt vanlig havregrynsgröt med en matsked psylliumfrö och ett halvt rivet äpple i. En skvätt minimjölk på det och ett kokt ägg till.








Sen tog jag fasta på att jag är min egen chef och förflyttade arbetet utomhus.
Som varje vår brände jag axlar och bröstkorg innan jag minns den där braiga grejen jag skickade med Elise till förskolan idag-----solskyddsmedel!

Lunchträning hann jag med också. Supersetts blev det idag. Dvs kör två olika övningar för olika muskelgrupper efter varandra utan vila, vila, upprepa 3 ggr.

Om bara Sami ids komma hem från nördmötet i Scaniarinken snart innan ambitionen om en löprunda ikväll rinner ut i sanden...

Tomaten.

När jag tränar blir jag så in i bängen röd i ansiktet. När jag bar yngre minns jag att jag tyckte det här var jätte genant. Nu orkar jag inte bry mig om sånt och tänker snarare att det åtminstone syns att jag gjort något nyttigt för kroppen.

Här är ett par bilder från gymet häromdagen. Den första är efter styrkepass och den andra är efter löpningen som följde på styrkepasset.









Här kommer ett tips på en himla god frukost.

Sunshine smoothie:

1 dl kesella lätt (100 g)
1 dl minimjölk (104 g)
0,5 dl frysta mangotärningar (35 g)
0,5 medelstor apelsin (55 g)
0,5 banan (52,5 g)
1 msk linfröolja

Mixa, drick, njut med ett kokt ägg till. Totalt 415 kcal

Räddare i nöden.

Idag har varit en superstressig dag. Efter min morgonträning åkte jag på kundmöte. Vi gick igenom lite briefer på ett par förpackningsdesignuppdrag jag skall göra och så några annonser.

Påväg hem ringde en av hantverkarna som skulle komma och riva väggar och golv i hall och kök efter vår fuktskada. Dom var påväg ut till oss så det var bara att skynda hem. Var dock tvungen att ta ett par stop på vägen och handla, gå på Apoteket och köpa lunch. Väl hemma blev det ett snabbt byte och en puss i dörren när jag avlöste Sami i vabandet och han drog iväg till jobbet.

Medan Nicke Nyfiken och ett fasligt bankande, sågande och borrande ackompanjerade eftermiddagen var jag tvungen att jobba lite från soffan med datorn i knät och Elise klättrande på väggarna.

När rivkillarna gett sig av satt jag bara utmattad kvar i soffan och såg mig omkring på mitt hem, upp och nedvänt, utan golv i köket, hål i ytterväggen och med möbler och grejer överallt där dom inte hör hemma.
Jag stod dessutom i telefonkö till Skatteverket precis som 168 andra personer före mig. Det var inte mycket ork kvar i den här kvinnan då kan jag säga.

Med Skatteverkets robotröst på speaker uppbådade jag iallafall krafter nog att fixa middag till mig och Elise. Jag gjorde min räddare i nöden-pannkakor. Men till mig blev det den nyttiga varianten. Varje gång fantasin eller orken tryter när det är dags för lunch eller middag lagar jag detta:

Havrepannkaor

Mixa 0,9 dl havregryn till ett mjöl i mixern
Tillsätt 2 ägg
0,9 dl minimjölk
En dutt salt
Och ett par duttar kanel

Mixa alltihop igen och stek till en tjock pannkaka i stekpannan.

Servera med en dl kesella 1%
Mosa i något gott tex jordgubbar (jag värmde 90 g frusna dito i micron)

Gott, snabbt och nyttigt!

Fortfarande med Skatteverkets robotröst på speaker fyllde jag diskmaskinen, böt bajsblöja, sorterade tvätt, slängde på en maskin, vek torr tvätt etc etc
1,5 h senare kom jag fram.

Halleluja!

Om bara barnet behagar somna snart skall jag flyta ner i soffan med min bok.

Vem är jag?

Idag har jag möte i frihamnen på fm och vabar febrig Elise på em. För att få till det med träning gick jag upp 05.50 och åkte till gymet med mellis och frukost vägd och packad i förväg. Vet inte vem jag är längre men jag gillar den här bruden...

I mitt anletes svett, God Morgon!

Nu ska ni få höra.

Det finns en överhängande risk att detta kommer att förvandlas till en tränings -och kostblogg... typ. Iallafall så har jag blivit frälst av Olga Rönnberg ( den omtalade PTn som inriktat sig på mammor/kvinnor).

Efter att ha följt hennes sida mammafitness på Facebook en tid och inspirerats av före -och efterbilder på hennes klienter så anmälde jag mig till hennes tjänst. Och den 11 mars (lagom uppsvullen efter en veckas fjällsemester) startade jag.

I början riktades allt fokus på att få ordning på kosten och ett par veckor senare fick jag mitt träningsupplägg. 6 dagar i veckan har jag styrkepass. Och i början kändes det allt lite motigt och ovant att träna nästan vareviga dag.

Innan jag började med programmet tvingades jag ta förebilder framifrån och från sidan , heeeeelt avslappnad. Det var bland det jobbigaste jag gjort och ett rejält wakeupcall.

I början lossnade kilona som ingenting men efter 3 veckor hade jag gått upp och veckan efter det samma sak trots att jag tränat och ätit som jag skulle. Inte vet jag om det berodde på muskeluppbyggnad eller att kroppen på något sätt protesterade men frustrerande var det iallafall till max.

Men jag har kämpat på i motvind och de två följande veckorna efter den lilla uppgången så har jag fått lön för mödan. Och även om vågen ännu inte visar på några överväldigande siffror så säger måttbandet och de bilder jag tar på mig själv med jämna mellanrum att jag gör helt rätt.

Mentalt så känns det också helt fantastiskt. Jag känner mig stark, sund och frisk och har fått mycket bättre självförtroende på gymmet.

Och det där som kändes så motigt i början har förvandlats till en längtan. Nu kan jag sitta och längta tills nästa träningspass för att jag vet hur gött det känns efteråt.

Och trots att Olga är lite emot cardioträning har jag nu också gett mig den på att jag ska klara av att springa den 5 km långa banan på Vårruset den 28 maj. Jag gjorde ett försök förra våren men gick ut för hårt som vanligt och gav upp. Nu följer jag ett "lär fig springa 5 km på 5 veckor"-schema som jag hittade i senaste nr av Må bra. Och även om det känns som att det är lite för lätt just nu så tänker jag inte öka snabbare än det står i schemat. Jag tänker hålla mig till planen och lära mig springa. Trots att jag alltid tänkt att jag är en sån som inte kan löpa. Det kan jag visst!

Idag var det dock vila på löpschemat då det blev ett styrkepass på gymmet. Axlar, rygg och mage. Och jag gillar det jag ser i spegeln. Till bröllopet kommer jag förmodligen och förhoppningsvis vara i mitt livs form.

Dessutom blev jag friskförklarad från min giftstruma i tisdags. Wohoooo!!! Och håller nu på att fasa ut min medicin. Det försämrar ju inte min känsla av frisk och stark precis. Det är en oerhörd lättnad!

Så se fram emot eller fasa för en hel del inlägg om kost och träning här framöver...
Och bröllopsplanering förståss.

Nu ska jag njuta av en film ensam i soffan eftersom Elise sover och Sami är ute och ölar med kompisar. Hej sålänge!

Just do it!

Mitt vanliga soffpotatisjag skakar just nu på huvudet. Men har man en tränare som heter Olga Rönnberg och en bröllopsform att komma i så gör man sitt dagliga träningspass fast klockan är 21.30, man har jobbat som en galning hela dagen, hämtat på dagis, lekt, lagat middag, badat, nattat och fortsatt jobba efter det. Man gör det bara. Jag gör det bara. Vem är jag?

Men huuuuur går detta till exakt?

Blir helt stressad när jag läser detta: http://blogg.svt.se/ebba/2013/04/1-1-1-regeln/

Vem har tid med detta? Och det ännu större frågetecknet, vem har tillgång till denna mängd barnvakteri?

Precis som kanske 70% av svenska folket i övrigt, gräddade vi våfflor igår. Det uppskattades av våffelpremiärinnan.

Location:Våffeldagen.

Tänker mycket på just nu:

Att jag vill ha nästa kallelse till min endokrinläkare så att jag kan börja nedräkning till dagen då jag får veta om jag är frisk nog att sluta med medicinerna eller om min rakarns sköldkörtel tänker envisas. Jag hoppas så mycket på en friskförklaring i maj, att jag nästan går utav.

Semester!

Vi har varit på semester i Härjedalen. I Storhogna/Vemdalen närmare bestämt. Jag tog även semester från mail, blogg och övriga sociala medier. Men nu är vi tillbaka.

Vi hade det iallafall toppen däruppe. Solen sken och det var mycket snö. Vi åkte både utför och längd med barnen på släptåg i pulkor ( ja, alltså utför var det inga barn med i pulkor). Vi byggde snögrottor, åkte pulka, hade snöbollskrig, badade i badhus, åt och drack gott, läste, spelade spel, tittade på film, dansade gagnam style och hade oss.

Här är lite bilder: