Räddare i nöden.

Idag har varit en superstressig dag. Efter min morgonträning åkte jag på kundmöte. Vi gick igenom lite briefer på ett par förpackningsdesignuppdrag jag skall göra och så några annonser.

Påväg hem ringde en av hantverkarna som skulle komma och riva väggar och golv i hall och kök efter vår fuktskada. Dom var påväg ut till oss så det var bara att skynda hem. Var dock tvungen att ta ett par stop på vägen och handla, gå på Apoteket och köpa lunch. Väl hemma blev det ett snabbt byte och en puss i dörren när jag avlöste Sami i vabandet och han drog iväg till jobbet.

Medan Nicke Nyfiken och ett fasligt bankande, sågande och borrande ackompanjerade eftermiddagen var jag tvungen att jobba lite från soffan med datorn i knät och Elise klättrande på väggarna.

När rivkillarna gett sig av satt jag bara utmattad kvar i soffan och såg mig omkring på mitt hem, upp och nedvänt, utan golv i köket, hål i ytterväggen och med möbler och grejer överallt där dom inte hör hemma.
Jag stod dessutom i telefonkö till Skatteverket precis som 168 andra personer före mig. Det var inte mycket ork kvar i den här kvinnan då kan jag säga.

Med Skatteverkets robotröst på speaker uppbådade jag iallafall krafter nog att fixa middag till mig och Elise. Jag gjorde min räddare i nöden-pannkakor. Men till mig blev det den nyttiga varianten. Varje gång fantasin eller orken tryter när det är dags för lunch eller middag lagar jag detta:

Havrepannkaor

Mixa 0,9 dl havregryn till ett mjöl i mixern
Tillsätt 2 ägg
0,9 dl minimjölk
En dutt salt
Och ett par duttar kanel

Mixa alltihop igen och stek till en tjock pannkaka i stekpannan.

Servera med en dl kesella 1%
Mosa i något gott tex jordgubbar (jag värmde 90 g frusna dito i micron)

Gott, snabbt och nyttigt!

Fortfarande med Skatteverkets robotröst på speaker fyllde jag diskmaskinen, böt bajsblöja, sorterade tvätt, slängde på en maskin, vek torr tvätt etc etc
1,5 h senare kom jag fram.

Halleluja!

Om bara barnet behagar somna snart skall jag flyta ner i soffan med min bok.

Vem är jag?

Idag har jag möte i frihamnen på fm och vabar febrig Elise på em. För att få till det med träning gick jag upp 05.50 och åkte till gymet med mellis och frukost vägd och packad i förväg. Vet inte vem jag är längre men jag gillar den här bruden...

I mitt anletes svett, God Morgon!

Nu ska ni få höra.

Det finns en överhängande risk att detta kommer att förvandlas till en tränings -och kostblogg... typ. Iallafall så har jag blivit frälst av Olga Rönnberg ( den omtalade PTn som inriktat sig på mammor/kvinnor).

Efter att ha följt hennes sida mammafitness på Facebook en tid och inspirerats av före -och efterbilder på hennes klienter så anmälde jag mig till hennes tjänst. Och den 11 mars (lagom uppsvullen efter en veckas fjällsemester) startade jag.

I början riktades allt fokus på att få ordning på kosten och ett par veckor senare fick jag mitt träningsupplägg. 6 dagar i veckan har jag styrkepass. Och i början kändes det allt lite motigt och ovant att träna nästan vareviga dag.

Innan jag började med programmet tvingades jag ta förebilder framifrån och från sidan , heeeeelt avslappnad. Det var bland det jobbigaste jag gjort och ett rejält wakeupcall.

I början lossnade kilona som ingenting men efter 3 veckor hade jag gått upp och veckan efter det samma sak trots att jag tränat och ätit som jag skulle. Inte vet jag om det berodde på muskeluppbyggnad eller att kroppen på något sätt protesterade men frustrerande var det iallafall till max.

Men jag har kämpat på i motvind och de två följande veckorna efter den lilla uppgången så har jag fått lön för mödan. Och även om vågen ännu inte visar på några överväldigande siffror så säger måttbandet och de bilder jag tar på mig själv med jämna mellanrum att jag gör helt rätt.

Mentalt så känns det också helt fantastiskt. Jag känner mig stark, sund och frisk och har fått mycket bättre självförtroende på gymmet.

Och det där som kändes så motigt i början har förvandlats till en längtan. Nu kan jag sitta och längta tills nästa träningspass för att jag vet hur gött det känns efteråt.

Och trots att Olga är lite emot cardioträning har jag nu också gett mig den på att jag ska klara av att springa den 5 km långa banan på Vårruset den 28 maj. Jag gjorde ett försök förra våren men gick ut för hårt som vanligt och gav upp. Nu följer jag ett "lär fig springa 5 km på 5 veckor"-schema som jag hittade i senaste nr av Må bra. Och även om det känns som att det är lite för lätt just nu så tänker jag inte öka snabbare än det står i schemat. Jag tänker hålla mig till planen och lära mig springa. Trots att jag alltid tänkt att jag är en sån som inte kan löpa. Det kan jag visst!

Idag var det dock vila på löpschemat då det blev ett styrkepass på gymmet. Axlar, rygg och mage. Och jag gillar det jag ser i spegeln. Till bröllopet kommer jag förmodligen och förhoppningsvis vara i mitt livs form.

Dessutom blev jag friskförklarad från min giftstruma i tisdags. Wohoooo!!! Och håller nu på att fasa ut min medicin. Det försämrar ju inte min känsla av frisk och stark precis. Det är en oerhörd lättnad!

Så se fram emot eller fasa för en hel del inlägg om kost och träning här framöver...
Och bröllopsplanering förståss.

Nu ska jag njuta av en film ensam i soffan eftersom Elise sover och Sami är ute och ölar med kompisar. Hej sålänge!

Just do it!

Mitt vanliga soffpotatisjag skakar just nu på huvudet. Men har man en tränare som heter Olga Rönnberg och en bröllopsform att komma i så gör man sitt dagliga träningspass fast klockan är 21.30, man har jobbat som en galning hela dagen, hämtat på dagis, lekt, lagat middag, badat, nattat och fortsatt jobba efter det. Man gör det bara. Jag gör det bara. Vem är jag?

Men huuuuur går detta till exakt?

Blir helt stressad när jag läser detta: http://blogg.svt.se/ebba/2013/04/1-1-1-regeln/

Vem har tid med detta? Och det ännu större frågetecknet, vem har tillgång till denna mängd barnvakteri?