När jag somnade klockan 21 i soffan med Elise i fredagskväll var det förmodligen någon mening med det. För jag var fortfarande fruktansvärt omedveten om vad jag skulle vakna upp till nästa dag. Med en ambition om att dra ut på en tidig morgonrunda i löpspåret somnade jag gott.
Så blev det inte. Istället vaknade jag först klockan 8 bredvid min fina familj och tänkte ta det lite lugnt. Jag låg som bäst nedbäddad i Elises säng och blev matad av dess ägarinna, med trä-äpplen och trä-bananer, när Sami kom in med ett kuvert som jag vid första anblick trodde var någon slags morsdagspresent i förskott.
Men nej, nej, nej! Det var tydligen redan dags för möhippa. Instruktionerna var otydliga som sig bör med undantaget att jag hade 30 min på mig tills jag skulle bli hämtad.
Stressad tog jag en dusch, klädde mig enligt anvisningarna i vita underkläder (fick rota länge efter dom kan jag meddela, den enda vita BHn jag ägde förutom amningsbhar, var tydligen en halterneck från tidigt 2000-tal).
Osminkad (enl. instruktion) plockade jag ihop lite annat jag blivit beordrad och sådant jag själv tänkte mig kunna behöva under dagen, kvällen och natten (enligt kortet skulle jag nämligen inte komma hem förrän dagen efter).
Med ett hjärta som klappade lite för fort stod jag och stampande utanför huset strax innan klockan slog 9 och såg en raggarbil rulla in på parkeringen. Jag sa hej och puss till man och barn och klev lydigt in i denna fina gamla bil tillsammans med denna okända manliga chaufför som skulle ta mig till okänt mål. När det under konversationen i bilen visade sig att chaffisen jobbar som polis kände jag mig betydligt lugnare.
Jag blev tillslut avsläppt utanför Jenny i Södertälje där alla tjejerna väntade så vackra i 50-tals klänningar, hår och smink. Med ett glas bubbel i handen och solen i ansiktet kände jag att detta skulle bli en otrolig dag och det blev det.
Vi började med frukostbuffe hos Jenny i sann 50-talsanda och med mina favoritblommor, Pioner, på borden.
Jag fick öppna paket innehållandes en otroligt fin vit klänning, ett diadem med flor, vita ballerinas och ett par rosa rullskridskor. Det var bara att svida om och få håret fixat av syster yster och sminket av Anna.
Sedan började ett evigt rullande, stapplande, svajande, kiknande, skrikande utefter gatorna i Södertälje i dessa rullskridskor.
Jag fick ta mig till centralen i Södertälje (hela tiden filmandes mig själv med en go-pro) där vi hoppade (rullade) på tåget mot stan.
Jag rullade vidare från T-centralen till Hötorget där jag fick tigga ihop till en brudbukett. Vilket visade sig vara det enklaste uppdraget under hela dagen, precis som jag trodde när jag fick veta att jag skulle göra det. Vis av erfarenhet hur killarna i de där stånden fungerar sedan jag jobbade granne med Hötorget, visste jag hur dom älskar att flörta med tjejer. Och det tog inte lång tid innan jag hade både fått min bukett, svarat ja i en gigantisk sparris, pussat och kramat en hel drös av försäljare, fått lyckönskningar och någon slags blå tygfläta lagd runt min hals av en utländsk försäljarkvinna och en pion instoppad i mitt hår. Det var med andra ord stor uppståndelse på Hötorget när jag rullade runt mellan stånden i min vita klänning.
När buketten var införskaffad rullade vi Kungsgatan ner till det där 50-tals bowlingstället. Jag fick äntligen ta av mig rullskridskorna. Där bowlade vi och åt lunch och drack milkshake med sprit i. Jag kom tvåa på min bana. Vi var ett gäng på 17 personer och en till skulle ansluta senare.
När vi bowlat färdigt var det dags att gå vidare trodde jag, men jag skulle givetvis rulla vidare... Oj vad jag var trött i benen.
Ner för Sveavägen bar det av med stopp i Observatorielunden för en vätskepicnick.
En stund senare fick jag slutligen slippa skrillerna och gå iväg i mina vita ballerinas tillsammans med Emelie och Jenny till en studio där jag fick i uppdrag att spela in en låt, och där lämnade dom mig ensam med studiokillen.
Vilken låt det var jag spelade in tänker jag inte avslöja. Det får bli en överraskning för Sami längre fram. Jag har aldrig sjungit i mic förut eller i studio och var väldigt nervös trots en hel del flytande självförtroende under dagen. Första tagningen var extremt svajig men sedan började jag slappna av och det blev rätt bra tillslut tror jag. Studiokillen sa iallafall att det lät väldigt bra.
När jag sjungit färdigt mötte jag upp tjejerna igen och vi begav oss till Hardrock Café. Där hängde vi i sofforna utanför och snackade och drack tills vårat bord var klart. Dags för middag!
Efter middagen gick vi till Anchor och eftersom alla nu var väldigt mätta och det inte längre fick plats med massa flytande i magarna började vi shota Fireball.
Den livsfarliga lilla vän.
Innan vi lämnade Ankaret hade jag fått en supergod drink med ett sånt där rör som brinner (som ett stort tomtebloss) och lyckönskningar av en kille som jag aldrig sett förut. Gulligt va?
Vidare mot söder bar det sen av, med ett gäng nu rejält fnittriga tjejer. På tunnelbanan hade vi tävlingar om vem som kunde hänga längst i de där gula stängerna i taket. Anna vann!
Nu anlände vi till Kellys där vi spenderade resten av natten med att shotta Fireballs, röka för mycket, snacka med folk (jag drog en viss mängd uppmärksamhet till mig) som ville gratulera och beklaga om vartannat. Vi hade så himla himla kul och åkte hem när Anna inte var kompis med Mr Fireball längre. Då var klockan ungefär 02 och vi hade varit igång heeeela dagen så även fast jag var grymt på G och kunnat festa hela natten var det nog tur att vi åkte hem då. Vi sov hos Anna och bjöds på en fantastisk frukost sv Annas sambo Stefan innan vi blev hämtade av Lindas sambo Tobbe och skjutsade hem.
Helt otroligt fantastisk dag och vilka underbara vänner jag har! Love you long time.
Puss
När jag kom hem lite skakis och med ont i håret blev jag firad på morsdag. Min fina fina familj.
Här kommer lite bilder (de flesta stulna från Instagram).
Alla tjejerna hade mina gnuggistatuetingar jag gjorde som visitkort till slututställningen på Berghs när det begav sig, tatuerade på sina kroppar ❤
