Tur man har varandra.

Igår stressade jag runt ett köpcentra för att inhandla lite grejer vi behöver för vår resa på torsdag. Jag försökte mig även på det hopplösa uppdraget att hitta lite stormagevänliga sommarkläder. Fail! Inte direkt säsong för det nu.

Köpte en extra bikini utan att prova pga mådde uselt i provhytt. Hittade även några linnen och bestämde mig för att nöja mig med de klänningar jag redan har som passar plus att klippa av ett par sv mina mammajeans till shorts.
Jag kommer ändå mest bo i bikinin så jag klarar mig säkert fint.

Däremot kände jag mig trots att jag knappt gått upp något (vilket i praktiken betyder att jag gått ner) i vikt, stor och klumpig och ful när jag provade kläder. Samt fruktansvärt trött på att vara gravid och inte kunna röra mig som vanligt eller ha vanliga kläder.

Som genom telepati fick jag senare på kvällen, från en annan Anna-kompis som är beräknad 4 dagar efter mig, ett sms där hon beklagade sig över att vara stor, tung, trött, gravid. Har det med veckan att göra månne?

Det här upprör säkert många som skulle vilja vara gravida mer än något annat och det är inte det att jag inte är överlycklig över att vi snart blir en till i familjen, det är bara lite tungt just nu.

Hoppas och tror att denna känsla får foten efter lite D-vitamininjektion och sol på denna kropp.

100 dagar kvar?

Enligt mitt BF (beräknade födslodatum) är det idag 100 dagar kvar tills bebisen tittar ut. Detta återstår att se men det kommer kännas himla skönt imorgon när nedräknaren är nere på 2-siffrigt.

En som precis börjat räkna sina dagar i livet var på middagsbesök här igår tillsammans med sina föräldrar. Lilla underbara Hugo var här. Elise fick öva på storasysterrollen och jag fick bebisgosa järnet.

Här håller Elise sin pyttelilla kusin:





SÅ fina ❤️

Igår bokade jag även in mig och Elise på ett flyg till Thailand nu på torsdag. Vi blir borta i ca 2,5 veckor och flyger hem den 3/2 som är sista dagen jag kan flyga med försäkring som täcker graviditeten (v. 28+6).
Vi ska möta upp min kompis Anna och hennes dotter Lee som vi reste till Gotland med i somras. Det kommer förhoppningsvis bli fantastiskt.
Inte lika fantastiskt är det dock att gå igenom son sommargarderob. I princip inget passar magen. Inte mycket i sommarväg finns att shoppa nu heller. Men bara jag har med mig bikinin så klarar jag mig nog :)

Hör och häpna!

Den här kulan, som huserar en mycket sparkig unge, räknas som liten! Liten?! Va? Trodde barnmorskan skulle säga det motsatta idag när det var första mättillfället för symfus-fundus. Dvs från snippbenet till överkant på livmodern.

Alla magar sätts in på en kurva som har en medelmåttslinje i mitten och en över och under. Däremellan skall man ligga för att det skall räknas som normalt. Min låg nära undre gränsen trots att min livmoder nu i v 25+2 nåt ända upp till revbenskanten. Mycket skall man höra i sina dar.

Hade även gått upp 1 kg efter jul så totalt hittills under graviditeten +3 kg. Hade hoppats på att stå stilla fortfarande men lite väl mycket slarv med kosten under denna evighetslånga jul har gjort sitt. Bara att ta nya tag.

Har börjar simma pga lite väl ont i magen vid rörelse på land och imorse stod jag och Anna utanför badhusets portar innan dom öppnade 06.30. Sen simmade vi med bebisarna skvalpande i magarna en hel kilometer på 30 min. Det tycker jag vi gjorde bra.

Apropå det onda i magen så träffade jag läkaren på mvc pga detta idag. Hon tror att det är ärrbildningar efter operationen då dom tog bort äggledaren. (Just det den här historien har jag glömt att berätta, återkommer till den).
Det skall iallafall inte vara farligt och troligtvis försvinner smärtorna när bebis kommer ut och slutar trycka på ärren. Så rådet jag fick: ta alvedon och träna på som vanligt. Det var ju skönt att höra.

Hästbitna.

Igår trotsade jag och Elise regnet och drog till stallet. Elise fick ridbyxor, ridstrumpor och ridhjälm i julklapp och nu skulle dessa invigas.




Här har vi mallgrodan i full mundering.





Naturbegåvning i stallet är hon min fina lilla dotter.

Och när hon red i padocken var det två tonårstjejer där och red och Elise tittade med stora beundrande ögon och undrade när hon skulle få hoppa hinder?

Längtar tills hon är så stor (och jag inte så stor om magen) att vi kan rida tillsammans. Vilken dröm.

Födelsedagar.

Igår fick vi träffa denna efterlängtade lilla person:





Gårdagens födelsedagsbarn ser ut som att han sover i nån slags hiphop-pose hos sin far.

Dagens födelsedagsbarn (moi) började firandet med lite magsjukekräksröj i sängen inatt då stackars lilla Elise åkte på sin första magsjuka. Efter det fick Elise hög feber så dagen har mest tillbringats i sängen. Men vi har fått till lite mys ändå. Jag uppvaktades när vi sovit ikapp lite med blommor och dessa snabba dojjor:





Och sedan skickades jag iväg för inköp av middag. Såhär går det när man skickar ett hungrigt preggo på den uppgiften:





Allt som är gott!
Jag köpte det lufttorkade enkom till min man då det inte är preggoaproved men resten mumsade jag gladeligen i mig.

Och så var väntan över.

Imorse kom han. Världens finaste systerson. ❤️





Förhoppningvis får jag snusa lite på honom ikväll med risk för att min egen förlossning sätter igång av bebishormonchock!

Själv skulle jag egentligen till barnmorskan idag men är hemma med Elise och Sami jobbar så vi sköt på det till nästa vecka.

Jag och Elise har istället tagit sovmorgon och långfrukost innan vi gick ut och CYKLADE i januari. Inga konstigheter eller?

Nu har vi myst ner oss under duntäcken i sängen och kollar Alfons innan vi ska vila på lunchen.

Nytt år med buller och brak.

Gott nytt år för det första!

Ett år som börjar galet händelserikt med bebis påväg ut i detta nu. Min syster ligger nämligen på förlossningen och det gör enligt egen utsago "ont i helvete".
GALET spännande!

Själv firade jag in det nya året en aning lugnare med middag i goda vänners lag. Nåväl ljud -och aktivitetsnivån på alla barnen var allt annat än lugn men ja...
Elise sov som en stock genom 12-slaget men vaknade vid ettiden och en tacksam gravid mor kröp gladeligen ner bredvid henne i sängen som somnade glad och nöjd.
Inatt lär det nog inte bli lika lätt att sova med tanke på spänningen som växer för varje timme.
Och längre fram i vår är det vår tur att bli fler i familjen.
2014 kommer nog bli ett mycket bra år känns det som!