Mammas Lilla Monster

Prickig Jul.

lina@linagutung.se (Mammas Lilla Monster) — Wed, 23 Dec 2009 09:16:00 +0000

Dan före dan före dan skulle det storstädas, bakas, slås in julklappar och packas. Först såg jag ut såhär i prickigt förkläde.

Sen såg julklapparna ut såhär. Jag gillar prickar jag.

Nu väntar jag bara på en stortavla från originalproduktionsbolaget innan jag får gå på 19 dagars ledighet. Dom har lovat innan lunch. They better keep that promise om vi säger.

Just det, en annan grej åxå, eller två förresten.

lina@linagutung.se (Mammas Lilla Monster) — Mon, 21 Dec 2009 15:40:00 +0000

Idag vänder det, imorgon får vi en hel minut mer dagsljus.

OCH

Stort grattis till min fina vän Anna Riklund. Snart ses vi mycket, mycket mer igen *längtar*.

En och en halv dag kvar till 19 dagar ledigt.

lina@linagutung.se (Mammas Lilla Monster) — Mon, 21 Dec 2009 15:34:00 +0000

Det är mörkt nu och varje morgon en kamp. Men sen kommer man som imorse ut till det här, påväg från mamma och pappa, till jobbet och man ba ååååh va mysigt det är med riktig vinter. Nästa tanke är att man inte skulle klätt sina små fötter i Converse. För övrigt har jag haft en toppenhelg med vila, träning, julklappsjakt och mys. Nu ska jag hem, förbi Prisextra och storhandla, sen tvätta, lägga in sill och göra stekt, inlags strömming. Waaaaay to much vuxenpoäng. Men skitsamma, jag är ju snart 30. Maybe it's all in order?

Men sluta gnäll för fan.

lina@linagutung.se (Mammas Lilla Monster) — Fri, 18 Dec 2009 09:58:00 +0000

Okej rå. Jag rycker upp mig. Jag tror eländet med HAN förvärrats av det skadade knät och därigenom bristen på träning, vilket gjort mig på dåligt humör. Ventilen togs ifrån mig liksom.

Men igår fick det vara nog. Jag är inget offer. Jag är en strong, independent woman liksom. Så med Arnicasalva inhandlad och knät insmort och inpaketerat i knäskydd, gick jag och tränade igår. 30 min cykling och styrketräning på det och det gick finfint. I'm on top of my game igen asså. Okej det är fortfarande skit att inte kunna träna vad jag vill men jag kan åtminstone göra NÅNTING. *vägrar bli tjock och lat igen*

När man inte finner orden, citera någon annans.

lina@linagutung.se (Mammas Lilla Monster) — Thu, 17 Dec 2009 15:05:00 +0000

Sjung sånger för mig på radion
Sjung för mig igen, det lät som regn
Sjung sånger för mig om varma gator
Sjung för mig igen, mitt hjärta tyst

Och i mitt land så får man inte vara förmer
Det här är Sverige och vi gråter aldrig mer
Det finns inga ord för det på det här jävla språket
Jag har inga ord för att vi andas, tänker, känner samma sak

Sjung en sång utan ord om ljusa nätter
Sjung för mig igen, du lät som snöfall
Jag håller andan med dig, för jag vet hur du känner
Sjung om dom gånger vi delade ett liv med en blick

Och i vårt land så får man inte vara förmer
Det här är Sverige, snälla gråt när ingen ser
Det finns inga ord för det på det här jävla språket
Jag har inga ord för att vi andas, tänker, känner samma sak
Känner samma sak
Känner samma sak

Det är så många här som aldrig sagt nej
Och som aldrig kommer få en chans
Så många här som aldrig såg mig
Och jag vet att jag haft tur som få
Så många här som ville ha dig
Men vi kände samma sak
Vi känner alltid samma sak

Vi känner alltid samma sak
Vi känner alltid samma sak

--------------------------------

Okej, nuf said. Blå torsdag helt enkelt. När ska det gå över?

Vill ni ha musik till orden så finner ni den HÄR.

Smile, though your heart is aching. Smile, even though it's breaking.

lina@linagutung.se (Mammas Lilla Monster) — Tue, 15 Dec 2009 15:28:00 +0000

I fredags skulle jag och Karin gå ut och innan det skulle vi äta middag hemma hos mig och dela på en flaska vin, inte mer, inte mindre. Vi hade båda saker att göra på lördagen och vi tänkte hålla oss lite "fräscha" som man säger på vuxenspråk. Som med alla andra planer man har så blev det självklart inte så. Hanna kom också över och tillsammans drack vi upp mer än 3 helflaskor vin innan vi lagom suddiga begav oss mot nästa vätskedepå.

Jag hade ju kunnat räkna ut med bröstvårtan att samma kille som HÄR och HÄR skulle dyka upp och hur det skulle sluta med otaliga enheter alkohol förtärda. Jag står som bäst och snackar med en annan kille när jag får syn på honom i baren. Chock. Hjärtklappning. Ambivalens. Killen bredvid mig babblar vidare men jag hör inte längre ett ord. Så tänker jag att jag ska vara en stor tjej och liksom bara vara sådär söt och förförisk jag kan och gå fram och säga hej med ett stort leende. Inte visa hur ont det gör på insidan, bara le och säga hej. Först ler han också. Men efter några få meningar säger han att han inte klarar av att prata med mig. Det gör för ont och han blir ledsen är svaret jag får på frågan varför? Och sen går han. Leendet börjar tvivla på sig själv och byts snart ut mot tårar. Om han är ledsen, hur ledsen är då inte jag.

Lördagmorgonen kom och det var bara för mig och Karin att ge våra begynnande baksmällor kicken och bege oss till våra respektive happenings. För min del bestod det i en hemlig utflykt med Linkan som hon bokat åt oss då för några veckor sen när HAN bröt med mig. En hemlig utflykt för att muntra upp mig lite. Vilka fina vänner man har va.

Efter en rätt lång biltur parkerade vi i skogen ute i Gnesta. Det var en sån där riktig trollskog, Bauersk, och en väg in i skogen lystes upp av facklor. Vägen ledde till ett litet timmerhus där vi knackade på och blev mottagna av en mycket sympatisk kvinna. I huset var det fullt av folk, mest tanter. Vi fikade med tanterna och de få män som var där. Jag var den enda under 30 förutom en liten pojke på kanske 12. Jag undrade fortfarande vad vi gjorde här bland alla dom här människorna i ett timmerhus i trollskogen. Det var så där ni vet att hade det kommit en liten vätte eller något annat sagoväsen inklivande i huset, hade jag inte höjt på ögonbrynen ens.

Efter vi fikat kommer en annan kvinna in i rummet och börjar förklara vad jag gör där. Vi ska ha seans här idag säger kvinnan. I samma sekund som jag inser detta och Linkan böjer sig fram och viskar "hoppas du får prata med din mormor", börjar jag svettas och får hjärtklappning och blir fruktanvsärt nervös för att jag totalt ska bryta ihop inför alla dess okända ansikten. När seansen är i full gång blir jag trots allt lite lugnare och det är riktigt spännande när andra får prata med sina bortgångna väninnor, mammor, mormödrar, morfäder osv. Jag fick inte något meddelande och jag tror det var bra. Jag var inte riktigt redo för det och det tror jag mormor kände. Men jag kommer absolut åka dit igen, mentalt förberedd.

Efter den uppmuntrande resan som bestod i att tala med de döda (haha man måste älska Linkan för omtanken) så hade vi förfest hemma hos henne. Vidare blev det ut i Södertälje och vi hade riktigt skoj.

På söndagen hängde vi som trasor jag och Frida framför brasan hos mamma och pappa och jag sov sked med en mycket liten Ozzy hela natten och jag somnade nog trots allt med ett leende på läpparna.

When there are clouds in the sky, you get by if you smile. Through your fears and sorrow, smile. And maybe tomorrow you'll see the sun come shining through for you.

Tack.

lina@linagutung.se (Mammas Lilla Monster) — Fri, 11 Dec 2009 13:42:00 +0000

Tack Helena för det här fina tacket som låg på mitt skrivbord en dag nu i veckan. Vad hade jag gjort för att förtjäna detta kanske ni undrar? Inte mer än att låna ut lite gamla punkattiraljer till hennes dotter som skulle klä ut sig till punkare i skolan. Får man sånna här fina tack så lånar jag gärna ut fler grejer. Någon?

(Det är alltså chokladbitar från Chokladfabriken med bokstäver på. Genialt.)

Spotad.

lina@linagutung.se (Mammas Lilla Monster) — Sat, 05 Dec 2009 17:37:00 +0000

Jag och Marielle fastnade tydligen på bild på KGB igår där vi och Dogs of Pompei rockade fett om man säger. Det ryktas även att vi fastnade på bild senare på kvällen på Rocks. Men den var så suddig bildligt och bokstavligen talat, så den vill jag helst inte kännas vid. Nu blir det julbord med la familia och sen spelning på Gåsen. Hejrå.

Here we go again.

lina@linagutung.se (Mammas Lilla Monster) — Fri, 04 Dec 2009 14:41:00 +0000

Here we go go go ner på stan och klubba sälar. Neeeej såklart inte here we go again som i Henrik Schyfferts version av Stakka Bos 90-talsdänga. Men here we go again som i att det är fredag och skumpan precis korkades upp på kontoret. Och here we go again som i att det blir vin hemma hos mig om en stund och here we go again som i att vi sen drar på Dogs of Pompei-spelning på KGB och sen vidare ut i vimlet. Here we go again som i rock n' roll.

Kneeling.

lina@linagutung.se (Mammas Lilla Monster) — Thu, 03 Dec 2009 08:46:00 +0000

Jäkla jäkla jäkla skitknä. När man är i gång och i så bra form så är det väll självklart att sånt här ska hända. Ortopeden säger att det är liggamenten som är lite trasiga och att det borde bli bra inom en månad. Ordination: ta det lugnt med träningen och träna lätt med knäskydd. Vadå träna lätt? Är han den enda som inte fattat att när jag gör nått går jag all in? *låtsas som att jag inte hörde lätt utan bara träna med knäskydd*

Raj Raj.

lina@linagutung.se (Mammas Lilla Monster) — Wed, 02 Dec 2009 16:25:00 +0000

En dubbel Treo och en pepparkaka och man är redo för en AW på Söders Hjärta med Jo och Sandra om en timme då. Man återhämtar sig snabbt (läs ung och vid god vigör).

Hej tomtegummor slår i glasen.

lina@linagutung.se (Mammas Lilla Monster) — Wed, 02 Dec 2009 12:24:00 +0000

Igår dårå så var det äntligen dags att sila och provsmaka glöggen som stått och jäst i mitt kök i 3 långa förväntansfulla veckor. Tanken var att jag, Karin och Frida skulle ha en skön hemmakväll med hyrfilm, middag, mjukisbrallan och allt det där. Jag skulle kanske ha börjat ana oråd när jag serverade den nysilade, uppvärmda glöggen i mormors glöggmuggar och det liksom stack lite i ögonen, men jag ställer mig ändå frågan:

Hur gick det till när glöggmiddag och filmkväll blev utgång till 03? I fooled noone med mitt frenetiska tugummituggande på bussen till jobbet imorse om man säger.

Nu har helgen vecka 48 tagit slut.

lina@linagutung.se (Mammas Lilla Monster) — Tue, 01 Dec 2009 08:28:00 +0000

Jag såg en bar. Jag såg en man. Jag hörde ett tjut. Nu har iaf helgen v.48 tagit slut. Och dessutom November. Fy böveln va skönt.

Alltså jag ska inte klaga, helgen v.48 var fantastisk på många sätt. De flesta sätten faktiskt. Liksom vad kan vara dåligt när man får hänga hela helgen med sin bästa kompis och sin syster?

Vi har ätit, druckit, dansat, sjungit, pratat strunt och sunt och sånt. Vi var ute både fredag och lördag och ingen i vår lilla trio sov på rätt adresser. Eller det beror väll på hur man ser det i och för sig. Dårå.

Men om det där med baren, mannen, tjutet då ska redas ut lite så träffade jag ju då den HÄR mannen. Vi redde ut lite frågetecken så bra man kan göra kl 02.20 en lördagnatt och åkte hem till honom. Och jag trodde att jag hade det här som i en liten ask. Fel, fel fel. (Ja, ja, jag vet.) För efter ett fantastiskt uppvaknade i den där lilla skeden som man gillar så mycket, och efter frukost och efter mer kel och efter bio och middagsplanerna han hade för oss på kvällen så var det helt plötsligt bara över alltihop. Bara sådär. Så vad gör man? Jo man åker hem, bryter ihop i en liten hög på golvet medan November Rain skvalar ur högtalarna och ringer sin bästis som kommer och plockar upp bitarna.

Och det var liksom då jag insåg det. Dom där människorna jag älskar så mycket. Mina föräldrar, mina syskon, mina arbetskamrater och mina kära kära vänner är ju det som utgör basen i mitt liv. Dom som får mig att alltid (nästan åtminstone) må bra. Och dom finns alltid, ALLTID, där. Dom där männen eller framförallt den här mannen i synnerhet fick mig också att må bra, men han vara liksom ändå bara frosting on the cake om man säger. Dessutom är jag snyggare, starkare och bättre än någonsin och jag behöver ingen man för att bekräfta mig. Mitt liv är faktiskt fantastiskt precis som det är. Och om någon man ska kliva in i det så ska han faktiskt också gilla mig och mitt liv precis som jag/det är.

En anledning till det ickebloggande som skedde förra veckan var att jag var på rätt uselt humör. Och detta berodde på en sån liten grej som att jag skadat knät och inte kunde träna på hela veckan. Och nu är det såhär förstår ni att när man är van att träna 4-5 dagar i veckan så blir man rastlös, lättirriterad och grinig när man inte kan det. Man behöver ju rensa systemet och det gör åtminstone inte jag när jag inte tränar. Men igår tränade jag dans med knäskydd och det gick rätt bra. Och trots en dålig förra vecka så hade jag ändå gått ner nästan ett kilo till. Yeay.

Update.

lina@linagutung.se (Mammas Lilla Monster) — Tue, 24 Nov 2009 17:29:00 +0000

Mycket jobb nu med inför plåtning grejer och plåtning hela dan idag och imorrn. Men en liten update om läget iallfall då:

Fredag - middag med jobbet på Tranan. Det första som hände där var att jag stötte ihop med en av kyparna som är ett gammalt ragg. Jag verkar ju ha extrem otur med att välja restauranger just nu asså (ni minns incidenten på fredagslunchen för ett tag sen va?) Det andra som hände var att vi blandade skumpa med rödvin, för att gå över till järn i Tranans bar innan vi drog vidare till K-Karaoke som vanligt. På K blev det fler järn, mer öl och massor av "skön"sång. Jag hade en egen liveshow där ett tag i offentliga rummet asså. När vakten sa åt mig att dricka vatten köpte jag ytterligare en öl *är i trotsåldern*.

Lördag - vaknade för tidigt och ställde frågan: Vad heter du? När väl det var utrett så hade jag en trevlig om än svårt trött dag. På eftermiddagen släpade jag mig förbi Systemet och Vivo i mjukisbrallor och ruffsigt hår (classy). Sen var det bara att ladda om med stora akutåtgärdspaketet (långdusch, nöta ut tänderna-lång tandborstning, Cleareyes och ofantliga mängder smink). Sen lagade jag Sparrisrisotto till Frida och mig och efter middag och ett par glas vin var jag som nästan ny. Togge kom förbi och lite senare gled vi glada som laxar in i nattvimlet.

Söndag - AjajAJ.

Sen var det måndag och dags att ta på vuxenkostymen igen. Och nu är det alltså tisdagkväll och jag har efter en hel dag utomhus på plåtning ett ölsug större än Voltas senaste modell. Hur är det möjligt kan man undra? Ja jag är ju inte 30... ännu.

Hoppla.

lina@linagutung.se (Mammas Lilla Monster) — Fri, 20 Nov 2009 14:47:00 +0000

Äntligen fick jag till det med tid och ork och allt igår och kom iväg till stallet och min lilla gubbe. Jag möttes av en glad men mycket lerig föredetta svart, numer grå häst och började ett idogt rengörande. I brist på naturligt och articifiellt ljus blev det ett dressyrpass på ridbanan istället för en tur i skogen. Och gissa om jag hade en pigg häst under mig.

Efter att vi avverkat skritt och trav i form och lite skänkelvikningar så fattade jag galopp. Fattade Micke galoppen? Nä. Han tyckte tydligen att galoppskänkel betydde bocka, spraka bakut och allmänt leva rövare. Ett tag var det rena rodeon när Micke från stillastående mitt på ridbanan bara börjar hoppa och studsa som en sån där elektrisk tjur och ja ba neeeeeej, vill inte hamna i leran men Micke ba jooooo, det här får du för att du inte ridit mig på ett par veckor. Men jag höll mig kvar med mina vältränade ben och mitt extravaganta balanssinne (tur). Sen duschade vi och pussades lite innan jag åkte hem till stan igen. Jag och min love (iPhone) dårå. Over all en lyckad vända i stallet.

Skickat från min iPhone.

lina@linagutung.se (Mammas Lilla Monster) — Wed, 18 Nov 2009 14:52:00 +0000

Jag är typ sist i världen men nu är den min. Jag och min iPhone mot världen lixom dårå.

Sleepless Nights.

lina@linagutung.se (Mammas Lilla Monster) — Wed, 18 Nov 2009 08:32:00 +0000

Jag är ju i extremt bra form nu vilket ni kanske förstått *skryter*. Och jag vet inte om det beror på träningsfrekvensen eller att mitt hjärta hoppar ett slag varje gång min telefon piper, men jag har de senaste tre nätterna iallafall inte kunnat sova nått vidare. Pigg på kvällen - kan inte sova. Vaknar 5 ggr minst på natten - kan inte sova. Vaknar långt innan det är dags att gå upp men gör det iallafall för det är liksom ingen idé att försöka mer - diskar och städar innan jobbet. Hjälp!

Vi tänker lite på det och lyssnar på den här gamla godingen sålänge:

Yvonne – Sleepless Nights

lina@linagutung.se (Mammas Lilla Monster) — Tue, 17 Nov 2009 08:01:00 +0000

Hur svårt kan det va att skicka ett sms egentligen? Tydligen jätte. Nu har det iallafall skickats, men det var först efter att jag konsulterat typ halva min umgängeskrets. Note to self - Skärp dig!

Nothing lasts forever, even cold November rain.

lina@linagutung.se (Mammas Lilla Monster) — Mon, 16 Nov 2009 11:42:00 +0000

Folk omkring mig muttrar över att vädret är uselt idag. Själv märkte jag inte ens att det regnade. Efter en så fantastisk helg som jag haft så gör man tydligen inte det. Man äter heller inte. Eller sover. Och om mina fötter var en meter över marken i morse så är dom 2 meter över marken nu. Vågen hos dietisten visade nämligen -15 kg och målet på -20 kg till jul känns faktiskt inom räckhåll.

Hur som helst så tog jag den här bilden någon dag i förra veckan för att spara till en sådan här dag, som bevis på att man kan få se blå himmel även i november.

Svinsjukt.

lina@linagutung.se (Mammas Lilla Monster) — Thu, 12 Nov 2009 11:44:00 +0000

Man är ganska less på allt tjat/prat/bloggande/funderande på/om den här fruktansvärda svininluensan nu asså. Och länge funderade jag på att fullkomligt skita i att räta in mig i ledet och vare sig ta emot något vaccin eller att blogga om griseriet. Men efter en hel del tjat från alla möjliga håll så lät jag mig besprutas igår. Big misstake, big, HUGE! Nu har jag efter en svettig natt, med huvudvärk och yrsel och ett evigt uppvaknande due to the värkande arm som jag i sömnen lyckades vända mig på stup i ett, blivit hemma med feber och jobb i sängen. Så går det när man inte lyssnar på den där lilla rösten man hör i huvudet (eller åtminstone en av dom).

Nöff, nöff.

Mission domed to fail?

lina@linagutung.se (Mammas Lilla Monster) — Tue, 10 Nov 2009 19:57:00 +0000

Asså dom säger ju att vissa har så kallad "missbrukarpersonlighet". Idag lyckades jag nog få folk att tro att jag åtminstone led av två olika sorters beroenden. Nämligen så handlade jag en back svagdricka påväg från jobbet, till gymmet idag. Svagdrickan skulle vara en del av den sats glögg jag tänkte sätta när jag kom hem från Sats nämligen, dårå *hehe*.

Stressad och i sista minuten kommer jag konkande och lätt flåsande med min back uppför trapporna, med gymkortet i munnen, och ba "Jag vill träna Flow tack och förresten kan jag ställa min back någonstans medan jag tränar? "Tjejen som tog emot mig i receptionen ba "Eh, javisst, ställ den på kontoret sålänge *frågentecken/fågelholk/höjda ögonbryn*. Jag tror att jag möjligtvis förvärrade saken när tjejen bredvid mig i kön såg på mig med samma uttryck som receptionisten och jag kläcker ur mig "Asså jag ska göra glögg, jag är inte alkis, hehe".

När jag dyngsvettig efter passet sen tog min back och konkade den nedför trappan igen, ut på gatan, uppför backen och in i hissen i mitt hus, var det typ VM i höjda ögonbryn och skeptiska blickar. Träningsnarkoman? Alkoholist? Båda delar kanske? Ja jovisst, blandmissbruk har man ju hört talas om, osv.

Aja, nu är glöggen blandad och jag tränad iallafall. Mission not impossible utan completed.

Hejrå.

Dagens upplysningar.

lina@linagutung.se (Mammas Lilla Monster) — Mon, 09 Nov 2009 20:39:00 +0000

1. Om man är människospillra.se på farsdag p.g.a festligheter som började dagen innan kl 16.30 på Kellys, vidare på Bröderna Olssons, tillbaka på Kellys, vidare på Rocks och avslutades kl 07.00 på självaste farsdag på undertecknads adress, så masa er för bövelen upp ändå och fira gubben. Annars kan det hända att han som MSN-status skriver "Pappa värde 0" och du drabbas av världens-sämsta-dotter-komplex.

2. Om du av någon anledning MÅSTE åka till Saltis, ta en taxi/egen, lånad eller tjålad bil/flyg/cykel/häst och vagn eller häxkvast. ALLT kommer gå snabbare än Saltjöbanan. Allt annat har också mindre risk att spåra ur.

3. Jocke Berg och övriga medlemmar i Kent har nu inte gjort en utan TVÅ högst pinsamma mim/låtsasspela-insatser på tv inom loppet av mindre än två veckor. Först på Skavlan och nu på Fotbollsgalan.

4. DIFs vidare spel i Allsvenskan <3

Hej då.

Fredagslunch med gammal skåpmat.

lina@linagutung.se (Mammas Lilla Monster) — Fri, 06 Nov 2009 12:36:00 +0000

Ett gäng här ifrån kontoret fick den briljanta idén att gå och äta på finkrog idag på lunchen. Glada som laxar spatserar vi in på restaurangen där vi bokat bord och fram till hovmästaren. Jag kan säga såhär, sist jag såg honom var han naken på en krogtoa. Jag med. Detta var förvisso länge sen men jag ba *drar ner pälsmössan lite längre och syns inte*. Vinet rann ner som vatten efter detta vill jag lova. När jag nu lite vinad berättar detta för en av kollegorna som var med på lunchen, replikerar hon med att jag är galen. Jag ba -Du menar packad? Enligt henne är det tur att jag förgyller hennes svennevardag. Enligt mig är det tydligt att man kan få sig en rejäl dos gammal skåpmat även på Stockholms finrestauranger vare sig man vill/har förväntat sig det eller inte. *smakar surt i munnen*

fRÖDag FTW.

lina@linagutung.se (Mammas Lilla Monster) — Fri, 06 Nov 2009 09:22:00 +0000

Fredag OCH dagen då Röd släpptes. Dubbel jackpot liksom.

A place to hide.

lina@linagutung.se (Mammas Lilla Monster) — Thu, 05 Nov 2009 11:07:00 +0000

Och vilket ställe att gömma sig från det första blötsnöovädret på sen då. White Lies spelade våra frusna vinterhjärtan varma.

Och här var stället to be igår dårå.