Trångbodd unge i v.34+1

Så här såg det bl.a. ut idag när vi gjorde ett extra ultraljud för att kolla hur skruttungen ligger och hur stor den är.
Allt var perfekt: huvet ner, klar fin fostervätska i perfekt mängd och vikt ca 2,4 kg vilket är prick på kurvan och barnmorskan trodde inte att bebisen skulle bli större än 3,5 kg innan den föds.

Nu orkar jag snart inte vänta längre på att få se vems näsa det där är eller på att få känna det där lilla hjärtat, som jag ser och hör picka så fort där inne, hud mot hud på mitt bröst.

För övrigt kände jag att bebisen hade hicka igår kväll. Det var en lustig känsla.

Resten av dagen har jag:

Kollat på SATC, varit och vattengympat, ätit middag, diskat och plockat, krupit ner i sängen igen, nu surfandes efter inspiration till födelsedagsmiddagsbjudningsmat.
G'natt.

Hitills idag har jag:

Sovit ut, ätit frukost och kollat på film i sängen med min kille, ätit lunch på byn med dito innan han skjutsade mig tillbaka till stället där sängen finns och han åkte vidare till jobbet. Ja... frågor på det?

Saker man gör när man är mammaledig utan att ännu vara mamma.

Kollar på SATC-boxen jag äntligen fick i julklapp, iklädd pyjamas jag också fick i julklapp, i sängen, ätandes frukost kl 11:30. Jag kan nog vänja mig vid det här.

1 och...0.

Sista arbetsdagen avslutad hemifrån (due to the tågkaos) och jag dansar runt för mig själv i vardagsrummet av lycka. Det är helt ofattbart. Inte ett jobb så långt ögat kan nå på jag vet inte när. Nu kan julen få komma och lugnet inombords med den.

Dessutom, v. 34 idag. Det firar vi med ett besök hos barnmorskan strax.

Puss o Kram

Kvinnor emellan.

Knökfullt på tåget. Gubbar som jäser i sätena med sina böcker, iPhones, viktiga miner. Själv får jag stå med min jättemage och värkande kropp. Tills en kvinna erbjuder mig sin plats. Hittills är det bara kvinnor som upplåtit sin plats för mig under min graviditet. Det säger en hel del.

2...

Som vanligt i Sverige blir det vinter och snö. Som vanligt i Sverige blir det kaos i trafiken. Så här på perrongen hoppas vi på att ett tåg ska komma och ta oss till stan. För säkerhets skull tog jag på mig mina termobyxor. Dom gick knappt att få på trots att dom är helt oknäppta och hålls uppe av sina hängslen. Snygg är jag inte så mycket kan jag säga. Men varm.

3...

dagar kvar på jobbet inklusive idag. Och det är tur/bra för t ex igår morse när jag gjorde müsli och bakade lussebullar, hade jag så mycket förverkar att jag funderade på om det var läge att åka in och kolla läget. Dessutom går jag efter lunch idag, för i eftermiddag ska jag och Sami på föräldrautbildning del 2.

Sluttampen.

Igår kväll sydde jag de sista stygnen på julgardinerna och dito kuddfodral.




Just nu är jag påväg mot min sista arbetsfredag på mycket mycket länge!

Lilla Julafton.

Igår samlades vi i tjejer hemma hos Jenny för julklappsmys. Det var middag, fika, julklappsutdelning och prat i kvadrat. Alla hade i förväg fått en hemlig julklappsvän och min var Anna. Jag var Ylvas. Anna som har söta lilla baby Lee behövde nått avkopplande tyckte jag så hon fick av mig ett paket laddat med badskum, massageolja, hudlotion och nagellack. Av Ylva fick jag Kat von D's självbiografi. Och oj va tattueringssugen jag blev igen. Det får bli ett vårprojekt.

Glamour(l)öst.

I brist på roliga fester och lyxiga kläder surfar jag runt på nätet och drömmer mig bort till en midja som inte kräver ett tvåmannatält i tygstolek. Och som av en händelse så hittade jag den här URfina jackan på asos.coms mammaavdelning. Och vips så är den påväg hem till mig. Jag som kände mig så deppigt ful och trist i förra årets vinterjacka, som nu både är noppig och för liten, kommer förhoppningsvis ha den här underbara kappan på mig redan till jul. Yeay! Mer glamour åt tjockisarna!

Omprioriteringar.

Förut var jobbet typ det viktigaste i mitt liv. Att vara lyckad, ha en karriär, tjäna feta pengar och vara NÅN i "branchen" var så viktigt att jag nästan hyperventillerade av oro över att inte lyckas. Sen mormor dog har det successivt ändrats till mer och mer oviktigt. Och idag den 14 december med 6 dagar kvar till mammaledigt känns jobbet som mindre viktigt än att sy gardiner, göra knäck, fila naglarna, göra inköpslistor (en till huset, en till bäbisen och en till julklappar). Bajsa är t o m mer viktigt än det. Och om man tror att det viktigaste i livet är det där med karriär och det, då är man ute på väldigt hal is. Det inser man när något verkligt viktigt/lyckligt/ledsamt händer i livet.

Hälsningar mom to be.

7 dagar kvar.

7 arbetsdagar kvar tills mammaledigt. Can't fu-i'n wait! I helgen monterade vi ihop spjälsängen. Overkligt att det om ca 57 dagar ska bo en liten liten person i den.

Annars var helgen ömsom bra och dålig. Bra julbord i fredags med massa götte som hummer och löjrom men dåligt att min magsäck inte har plats för så mycket längre. Jag var hemskt besviken över hur lite jag kunde äta av godsakerna. Bra och kul var också att mamma tog sig i kragen och följde med.

Mer bra var min och Karins Sturebadsdejt i lördags och hur ren min hy blev av ansiktsbehandlingen. Dåligt var att jag blev sjukt yr, illamående och svettig mitt under massagen och var tvungen att pausa med att sitta upp och dricka vatten. Obehagligt.

I går var det ett år sen på datumet, jag och min älskling träffades för första gången så vi började morgonen med att prata om hur bakfulla vi vaknat i hans säng förra året denna söndag. Känns overkligt att tänka på hur kort tid sen det var och hur annorlunda allt var då mot hur vårt liv ser ut nu. Efter det installerade vi Samis nya iPhone 4 som jag skaffade åt honom på väg hem från Sturebadet i lördags och gissa om han var som ett barn på julafton.

Resten av dagen jobbade vi på med att färdigställa huset, handlade, tvättade och besökte Mikas grav. Effektiviteten är fortfarande på topp.

I helgen simmar vi lugnt.

Appropå att tagga ner. Ikväll blir det julbord med familjen på Fina Fisken i Trosa. Tyvärr minus mamma som är krasslig. Och imorrn blir det SPA med ansiktsbehandling deluxe på Sturebadet tillsammans med Karin. Myspys.

Sen ska jag bara sy ett par gardiner, 5 kuddfodral och baka lussebullar.

Effekten av effektivitet.

Jag är så jäkla effektiv just nu och trots att kroppen känns som en betongklump är det som att den psykiska energin kopplat på ett extra batteri. Igår t ex jobbade jag, var hos barnmorskan och fick veta att bebisen ligger med huvet nedåt nu, vattengympade, sydde gardiner OCH han med lite kvalitetstid med min älskade sambo. Och trots att jag vill så mycket i huvet nu så vill inte riktigt kroppen samma sak och svarar med en massa förvärkar. Så efter lite bassning av barnmorskan har jag nu lovat att ta det lite lugnare. Och jag lovar jag ska försöka. Har dock kommit underfund med att mina prioriteringar när det gäller att lyssna på signaler följer i denna ordning: hjärta, hjärna, kropp.

Idag är en mycket speciell dag.

Jobb-Helena använde den nya espressomaskinen för första gången på egen hand. Jag och Sami har varit ihop i 11 månader idag. Och det är prick 2 månader kvar till beräknad förlossning. Dessutom är det 10 arbetsdagar kvar till sayonara jobbet på över ett år.

Nu är jag påväg till barnmorskan för att kolla läget. Vi får se om det var bebis vändning alla lägga huvet i förlossningskanalen som var anledningen till allt bökande i magen igår.

Jag har en väldigt duktig syster jag.

Inte nog med att hon i januari är färdig lärare. Hon knep ett jobb igår med. Det börjar också i januari. Inte arbetslös en dag mao. Win! Ännu bättre är att hennes nya jobb är på en av skolorna i Nykvarn vilket jag tror innebär att hon kommer sova över ibland. Åtminstone tills eventuell skrikapa kommer ut och förstör allas nattsömn. <3

Hur man bränner massa pengar (och sig själv) på ganska kort/lång tid beroende på hur man ser på saken.

I lördags gick vi upp tidigt och gjorde oss redo för en dag av hysterisk shopping till huset/bäbisen. Efter en stadig frukost och en dos Gaviscon bar det av mot Kungens Kurva. Efter 3,5 timme på Ikea åkte vi till Skärholmen och scannade/handlade på Hemtex, Åhlens, Indiska, Bolagret och Lagerhaus. Efter Ikea var vi rätt färdiga psykiskt och efter SKHLM var vi även färdiga fysiskt. Men gav vi oss då? Nä, då åkte vi en vända till Ikea igen och köpte några fler grejer. Sami fick nästan bära in mig i huset när vi kom hem.

Söndag morgon gjorde vi dock om lördagsmorgonens procedur och åkte och köpte färg, ytterligare en elljustake, ytterligare en matta och en del andra smågrejer typ kontakter till lampor och annat trist. Mätta på shopping för åtminstone en vecka framöver åkte vi sen hem och målade en vägg, städade och pyntade huset med alla nya grejer. Sen körde vi fast och tvingade mamma och pappa att komma och hjälpa skruva upp diverse saker i tak och väggar och som belöning lagade jag en vego-lasagne till middag.

Summa kardemumma: ungefär 10000 kronor fattigare men med mycket fina och bra grejer inhandlade. Och vårt sovrum som förut var rätt trist ser nu ut som en orientalisk budoir och är så fint och mysigt att vi inte hade någon som helst lust att kliva upp i morse. Samis kommentar när vi var klara med sovrummet igår kväll var "Det ser ut som i ett inredningsreportage". Guess that means att jag får godkänt på inredningsdesignen. Win.

Vet ni vad jag inte gör!?

Injicerar insulin. Ingen diabetesrisk här inte. Skönt.
Mer jag inte gör:
Jobbar. Äntligen helg.
Profylaxandas. Men nu vet jag hur man gör för igår var vi på profylaxkurs.
Storhandlar grejer till huset och bebisen. Men imorgon ska vi det. Jihoo.

Vet ni vad jag gör!?

Jag sitter på vårdcentralen med en sjuhelvetes massa socker i magen och blodet. Glykosbelastningstest kallas det och det gör man för att kolla om man löper risk för att utveckla graviditetsdiabetes. Bra men anus. Bra att veta men anus att göra. Dricka en halvliter av det sliskigaste jag nånsin smakat, på fastande mage=anus. Sitta still och vänta på att ta nya prover i 2 timmar=anus. Bäst för den hära ungen att den är riktigt jävla söt när den kommer ut.

Vi bor i hus!

Flytten gick suveränt och vi är faktiskt riktigt bra i ordning. Det är såklart massor kvar att göra men det är beboeligt. Nu ska vi se till att få det klart och mysigt till jul. Julen som för övrigt snart snart är här. Det är bara den här veckan, plus 2 hela veckor plus 3 dagar kvar att jobba. Sen är det by by Tempel och hej hej mammaledigt och förberedelsetime för det som komma skall. Vad det nu är?

Saltabiten, för att skilja på anus och snippa.

Salta biten aka mellangården. Ja, ni vet den lilla biten mellan snippan och anus. Förberedelseolja som skall masseras in 4 ggr i veckan i 10 minuter. Gissa vem som kommer få göra det. Han kommer från Haparanda, så mycket kan jag säga. Min största skräck inför förlossningen är nämligen inte att det kommer göra SJUKT ont. Nä, det är att spricka från Ystad till Haparanda. Jag vill nämligen även i fortsättningen veta ur/i vilket hål det kommer vad. Så 1 flaska förberedelseolja ligger nu inhandlad i min väska. Ba så ni vet. Hej.

Bra skit.

Igår var vi hos barnmorskan igen. Det händer ofta nu när det bara är tio veckor kvar till dagen F. Efter katastrofala värden och viktminskning sist vi var där, var allt nu på banan igen och jag hade gått upp 3 kilo. Så nu ligger jag tack och lov i nedre spannet av normal viktuppgång. Och tillväxtkurvan för bebis/symfusfundusmått var helt perfekt. Och jag gillar perfekt och vara duktig och så ju. Inte för att jag kan påverka den där kurvan men det kändes ändå väldigt bra.

Annan bra skit är att imorrn är jag ledig från jobbet för då får vi äntligen vårt HUS! Vi ska flytta, boa, inreda, planera för bebis i kvadrat, och på många många fler kvadrat än vi har i dagsläget. Och äntligen kommer vi slippa åka runt, runt och leta parkeringsplats varv efter varv runt kvarteret varenda dag. Och äntligen slipper vi rökstanken från vår rökkärring till granne. Och äntligen slipper vi lyssna på när våra syrianska grannar vägg i vägg halvt har ihjäl varandra (fick ringa polisen i frågan för ett par veckor sen, men det var tydligen bara "en hetsig familjedisskusion"). Och äntligen slipper jag vara rädd varje gång jag går utanför dörren ensam. Eller oroa mig varje gång Sami går utanför dörren ensam. Gud va livet kommer bli så mycket skönare att leva.

Back in business.

Jahapp så var man tillbaka på jobbet efter 4 veckors sjukskrivning. Det kändes lite läskigt med alla människor på tåget i morse och stressen i tunnelbanan. hade liksom glömt bort.

Plus med att jobba:

-Man får sällskap på dagarna.

-Miljöombyte.

-Thailunch är godare än blåbärssoppa (vilket för övrigt bebisen också verkar tycka med tanke på att den löpt amok i magen sen lunch).

Minus med att jobba:

-Jobbet.

-Man blir hemskt trött.

-Foglossningen är på återtåg bara efter några timmar.

För övrigt köpte jag en bil i helgen. Sami jobbade så jag tog med mig Thord bilexperten och mamma och åkte till Täby och köpte en Peugeot 307 SW. Så nu har man kombi, är förlovad, på fredag blir vi husägare och om ungefär 78 dagar har vi en unge. En liten hund på det och jag kan byta efternamn till Svensson.

Snart snart dags för storhandel av små saker.

84 dagar kvar till bebis. 10 dagar kvar tills vi flyttar in i huset. Det känns som att vi väntat i en evighet på bägge. Och som vi längtar efter att få börja tokshoppa grejer till bebisen, vilket vi varit tvungna att vänta med eftersom det verkar sjukt onödigt att köpa grejer och ta dom hit till lägenheten för att behöva flytta dom senare till huset. Men om 10 dar är vi alltså på plats och kan ta vår nya bil som vi förhoppningsvis köper i helgen och åka runt på shoppingstrike. Dessutom har det känts lite som att jinxa hela grejen genom att börja köpa grejer för tidigt men igår på föräldrakursen sa dom att det var dags att börja handla och imorrn går vi in i v.29 och den procentuella överlevnadschansen om den skulle födas nu är väldigt väldigt god så jag tar det som ett GO! *peppar peppar*

Hittills har vi ändå köpt: vagn med ligg och sittdel och tillhörande babyskydd som man kan klicka på chassit. Vagnen är en Mutsy, ett holländskt märke, skitsnygg och som vi köpte begagnad av min kollega som köpt den i NYC för 2 år sen. Vi (jag) har även köpt ett påslakanset från Mairo med fem myror är fler än fyra elefanter-motiv. Det kostade 800 spänn, men är så sjukt fint att det inte gick att motstå.

Bebisens mormor har köpt en overall som ser ut som en brunbjörn och är så sjukt söt så jag kommer vilja puss sönder bebisen när den har den på sig.

Bebisens moster har köpt en nappflaska som det står "Älskling" på i ett hjärta med banderoll, lite tattooinspirerat sådär.

Dessutom har jag fått ett gravidbälte att ha i vår nya bil och plastspenar att ha på såriga bröstvårtor av Anna och skötunderlägg med 2 överdrag av kollegan vi köpte vagnen av.

Så nu har vi bara ungefär 100 saker kvar att köpa : )

För övrigt är jag fortfarande hemma, bättre men inte helt bra och skall tillbaka till MVC i morgon för nya prover eftersom de förra fortfarande visade på infektion. Bra med att vara hemma och kunnat röra mig/vila mig när jag behövt är att foglossningen känts mycket bättre. Men idag när jag packade några lådor i köket fick jag direkt ont igen. Jag ser alltså fram emot att komma tillbaka till jobbet men har inga större förhoppningar om att kunna jobba heltid nått mer innan födseln.

Miljöbyte.

Fortfarande hemma och sjuk blev jag utsedd till hund -och husvakt nu när föräldrarna stack iväg på en långweekend till London. VARFÖR ÄR DET INTE JAG SOM ÄR I LONDON OCH ROAR MIG?? Ja just det, FÖR ATT JAG SER UT OM EN KÖTTBULLE PÅ BEN. Orättvist tycker iallafall jag. Fast jag vet, jag vet... it'll aaaall be worth it om ungefär 13 veckor.

Skönt är det iallafall att komma bort från Slöddertälje och ut på landet och umgås med dom här bokstavshundarna lite. Insåg dock i natt vem det är av mig och min blivande make som kommer vakna på nätterna av gråtande bebis. Jag vaknade nämligen på ungefär en sekund av trippande små Ozzyklor på parketten och som betyder -jag är nödig. Sami vaknade inte ens när jag krånglade mig ur hans famn för att släppa ut den lilla hunden. Jag kanske kan fråga Åke Svanstedt om jag kan få låna en sån där grisfösare nu när han inte behöver sina längre.

I eftermiddag ska vi till banken och lägga upp huslånet, pruta på räntor och så vidare. Älskar att vara vuxen. Åter igen, VRFÖR ÄR DET INTE JAG SOM ÄR I LONDON OCH ROAR MIG??

So help med god/Försäkringskassan.

Jag är så trött på att vara sjuk nu. I fredags t ex kände jag mig ganska "pigg" på dagen och tänkte att jippie, äntligen blir jag frisk. Så jag gick ner till centrum för att få lite andra intryck än dessa 4 väggar och för att möta upp Sami när han slutade jobbet.

Det blev inte så kul som jag tänkt mig.

Jag svettades som en gris och kände mig yr. När vi kom hem fick jag frossa och tempen visade återigen 38,5 grader. Var dyngsjuk hela natten och blev dessutom livrädd när jag knappt känt av bäbisen på ett dygn. Så i lördags åkte vi in till förlossningen igen. Vilken gullig personal det jobbar där, kunniga och förstående och inte alls nedlåtande för att man är en nojjig förstagångsmorsa. Dom kollade mig och bäbisen noga och vi fick på nytt se bäbisen på ultraljud. GUD va STOR den är nu. Och så himla söt där den låg och sög på tummen och sträckte på sina ben som nu inte hade så mycket plats att sträcka ut sig på längre. Vi fick åka hem igen ett par timmar senare, lugnade och med en 2 veckors förlängning på sjukskrivningen. Bra OCH anus med andra ord.

Idag på morgonen har jag varit hos läkaren på MVC igen och tagit lite mer prover. Börjar känna mig som en nåldyna. Men hellre det säkra före det osäkra när det gäller min men framförallt bäbisens hälsa. Och eftersom jag varit sjuk 2 veckor så är jag from idag i klorna på Försäkringskassan. Hjälp!

För fet för ett fuck, för sjuk för att blogga, men älskad ändå.

Mycket är skit just nu men det händer också saker som får en att le. Stort! För vad lite jag visste när jag gick till förr förra inläggets dejt. Innan kvällen var slut så var jag nämligen friad till, hade en ring på fingret och var därmed förlovad.

Världens bästa kille hade planerat allt så fint:

Först åt vi middag på en av mina favorit restauranger och så långt var jag med på planerna. Men när vi kom hem och stod utanför dörren skulle jag helt plötsligt blunda och jag fattade ingenting. När vi kom in i lägenheten kändes det väldigt varmt och jag funderade på om det brann nånstans? Och när jag öppnade ögonen gjorde det minsann det, ungefär flera hundra levande ljus kändes det som. Hela vardagsrummet var fullt av ljus och på bordet stod ett stort fång rosor. Fortfarande hajjade jag ingenting (skyller på hormonerna). Jag tyckte bara att Sami gjort det så himla mysigt men att han var ganska oansvarig som låtit alla ljusen stå tända när vi inte var hemma. Det hade dom såklart inte för han hade kumpaner med i planen som varit där och tänt alla ljusen och åkt precis innan vi kom hem. Inte ens förrän en bit in i frieriet förstod jag vad som skedde och när han gick ner på knä var jag helt yr av lycka och chock och alla de fina orden blev till en gröt i mitt huvud. Men jag svarade ja så snabbt jag kunde och är nu världens lyckligaste blivande fru. Efter att vi fått samla oss lite kom hela min familj och firade natten lång med alkoholfri skumpa.

Ah och sen kom då sjukan efter ett par dagar så vi har inte riktigt fått njuta av att vara nyförlovade men det tar vi igen sen.

Plus, vi är nu nere på 2 siffrigt i nedräkningen till bebisankomst. 97 dagar kvar.

För fet för ett fuck, för sjuk för att blogga.

Efter förra inläggets dejt hände något alldeles fantastiskt, men vad det är handlar nästa inlägg om. Först måste jag berätta om allt som är skit just nu och så avslutar vi med the good news liksom. Okej? Okej!

Jo alltså foglossningen förvärrades kraftigt förra söndagen och jag kunde knappt sova på natten. På måndagen när jag åkte till jobbet var jag så yr och illamående att jag höll på att tuppa av på centralen. Efter samtal med vårdguiden och förlossningen bestämdes att jag genast skulle åka in till förlossningen för att kolla att allt var okej. Gråtandes av oro satte jag mig på pendeltåget tillbaka till Södertälje sjukhus. Efter halva dagen på sjukan och massa tester på mig och bebisen, konstaterades i alla fall att bebisen mådde bra (huvudsaken och total lättnad) men att mamma inte mådde lika bra. Det var helt enkelt kraftig foglossning och jag blev sjukskriven 25% i 2 veckor till att börja med... som om det skulle ha räckt. Ha!

På kvällen mådde jag nämligen snabbt sämre och tempen visade feber och magen sa diarré. Och sen dess har läget varit ungefär detsamma. Febern har kommit och gått och efter några feberfria dagar i helgen så kom den tillbaka igår. Magen har man dock kunnat lita på rakt igenom, rutten dvs. Så efter läkaren i måndags konstaterat att proverna visar infektion så är jag helt sjukskriven även denna vecka.

Och om det är jobbigt att vara sjuk i vanliga fall så blir det ungefär trippellt så jobbigt när man är gravid och tvingas äta mat man vill kräkas av för att ge näring åt den lilla. Lägg på kronisk smärta, oro för at den lilla ändå inte ska få i sig tillräckligt med mat och total uppgivenhet och vi har nuläget. Liksom sjuk i en och en halv vecka nu och inga direkta förbättringar. Griiiiiin!

Dessutom är jag för fet för att se min egen muff och tvingas be om hjälp av min underbara, förstående sambo för att ansa där nere innan den blir till fridlyst regnskog. När han liksom regisserar i duschen hur jag ska stå och böja mig för att han ska komma åt så ylar jag bara nått om total utelämning och förnedring och att jag aldrig i min vildaste fantasi trodde att någon skulle få komma mig så nära.

Detta alltså trots att jag vägde mig hos barnmorskan idag och har sen sist jag vägde mig i vecka 19 gått ner ett kilo och alltså hittills gått upp endast 5 kilo och då har 2/3 av graviditeten gått.

Som om inte allt detta gjort en deppig så kollade vi dessutom på dokumentären The Cove i morse vilket resulterade i krokodiltårar och människohat i kvadrat.

Så, nu var det slutgnällt. Hoppa genast vidare till nästa inlägg för gladare tongångar. Puss

I've got that glow.

Fan va snygg jag är idag i min nya svarta kroppsnära klänning. Magen som förut var mitt hat område är nu min favvo kroppsdel. Den är så rund och fin. Och det är ju tur att jag är snygg för efter jobbet ska jag på dejt med min kille. Vi har bokat bord på en av mina favvo restauranger och allt. Men som pappa sa när jag berättade om hur läcker jag är idag "du är ju redan så preggo du kan bli så vad ska hända liksom?" Ja det vet man aldrig!

Asså gravidvattengympa FTW!

Jag älskar onsdagarna och vattengympan. Och de andra blivande mammorna är urgulliga. Vi ser säkert rätt roliga ut på slutet när vi ligger som ett gäng köttbullar och flyter runt med våra magar i vädret, den ena större än den andra. Det finns bara tre nackdelar. Man luktar klor i flera dagar efteråt trots idogt duschande och skrubbande, det är ytterligare ett träningspass att få på sig kläderna igen efteråt för man lyckas aldrig bli riktigt torr på badhuset, men framförallt så får jag en så mysig känsla i kroppen varje gång och tror att det är slut på veckan och dags för fredagsmyyyyys. Men det är det inte. LURAD!

Som en boll kommer jag tillbaks till dig.

Jag jobbar hemma och min kille drar iväg för att hjälpa en kompis bära in en soffa. När han kommer hem har han med sig en present. Äntligen kan jag tvätta och tumla mitt tjocka duntäcke som är nerhårat av ett stycke jättestor hund. Så nu slipper jag och bebis frysa i vinter.

Och appropå förra inlägget så fick Sami äntligen känna en spark idag. Kanske som tack för att slippa frysa? Och igår kväll när jag låg och degade i soffan såg jag magen förvandlas till en slagpåse när små fötter sparkade så den blev bucklig på utsidan.

Sjukt coolt!

Trots.

Kotten har redan börjat trotsa sina föräldrar eller åtminstone sin pappa. Varje gång han inte är hemma bestämmer den sig för att sparka jätte hårt, så det känns lång väg utanför. Men så fort han är hemma och lägger sina händer på min mage så är det antingen pyttesparkar eller sparkar åt håll han inte kan känna. Hur ska detta gå?

Och trots att jag börjar få foglossning och mer och mer ont i ryggen och nu måste gå till en sjukgymnast så gör det liksom inte så mycket som det borde eller skulle gjort om det inte var för just dom där sparkarna och rörelserna som gör att magen blir som en spärrballong. Det får en att fundera på vem den där envisa ungen är och det sprider en värme och lycka inombords som gör det onda mycket mindre ont.

Waterworld.

Igår var vi alltså på gravidvattengympa med våra partners. Det verkade som att killarna hade förväntat sig en lätt match men det flåsades både här och där. Avslappningen och meditationen var om möjligt ännu mysigare nu när man parade ihop sig med sin kille. Myspys på högsta nivå.

Sen skyndade vi oss att tvätta kloret ur håret och blev bjudna på tacomyskväll hos Linkan oxh Johan. Johan som är lite av en expert på efterrätter och bakverk hade gjort världens godaste vanilj/passionsfruktspannacotta till efterrätt. Mums oc slurk och sen somnade vi ovaggade.

Mammas lilla monster skall komma ut någon gång också ja.

På förlossningsföreläsningen igår var det först ganska trevligt och uppsluppet och vi träffade två blivande mammor med blivande pappor från vattengympagruppen, en gammal kompis med sin blivande mamma från Nykvarn och ytterligare två blivande pappor med sina respektive blivande mammor.

Två barnmorskor lotsade oss genom förlossningens 3 outgrundliga steg, och ända fram till icke farmakologiska bedövningar tyckte jag att det kändes helt okej. Men när vi kom till ryggmärgsbedövningar tyckte jag att det blev för mycket. Usch va det helt plötsligt inte kändes så moderlig urkraft längre utan mer typ drogat slangoffer kopplat till väggen.

Tänker att jag ska vara stark och trygg och klara mig utan massa ryggmärgsäckelpäckel. Om mormor klarade att krysta ut 6 ungar utan bedövning så ska väll jag klara åtminstone en med lite icke farmakologiska bedövningar. Men det slutar väll med att jag ber på mitt bara bäcken om alla droger som går att få.

Kotten sparkade mig hårt under större delen av föreläsningen vilket jag tolkar som att den inte heller känner sig helt peppad inför detta med förlossning och att tryckas ut genom en mycket mycket trång passage.

Due to pregnancy.

Imorse vaknade jag med blod rinnandes ur näsan. Inte alls särskilt trevligt och såklart lite oroande eftersom jag dessutom haft huvudvärk i två dagar och tänker att jag kanske är sjuk? Men innan jag ilar iväg till akuten kollar jag en av mina just nu mest besökta sidor på den stora vida webben - Vardguiden.se. Och ja, näsblod är vanligt förekommande vid graviditet. Graviditet igen ja. Så jag struntar i akuten, stoppar in en tuss i näsan och åker till jobbet.

Vi får hoppas att det är så värt alla de här graviditetssymptomen som man tänker sig när väl bebisen kommer ut, men å andra sidan ska vi på förlossningsföreläsning ikväll och då kanske jag ångrar hårt att jag någonsin blev gravid.

Baby-björn.

Efter fredagens invasion av brudar, barn och hund var det dags för lite familjemys på Cosmonova. Vi såg Seamonsters i 3D vilket gav en lätt åksjuka, men som var klart värt det. Jag har bara sett bio i 3D en gång tidigare i Berlin och detta var en helt annan sak. Storleken på duken går inte att mäta med en vanlig bioduk.

På söndagen strosade vi runt på Turingemarknad ihop med några kompisar och träffade ännu fler. Ungefär var 10e meter var det stopp o hej. Anna hade med sig Lee iklädd björnoverall och va så söt så man höll på att smälla av. Varför har jag en sån fetisch för barn i björnoufits? Har alltid haft liksom.

Efter marknaden åkte vi till Enhörna och åt mammas gotländska kroppkakor och jag ältade hur söt Lee var i sin björnoverall. Och vips så tar mamma fram en liknande overall ur garderoben och muttrar att jag förstört överraskningen men att det skulle vara så himla onödigt om jag också gick och köpte en. Och när blivande morfar med glittrande ögon påstår att björnoverallen "är det enda plagg vi kommer köpa åt bebisen" är det ingen som tror honom, inte ens han själv.

Kan ungen bara bli klar och komma ut nu så jag vi får klä på den sin björnoverall.

9 månader.

Man skulle kunna tro att rubriken syftar på hur länge jag ska vara på smällen men ICKE. Eller jo det ska jag ju, alltså vara gravid i 9 månader, men rubriken syftar alltså på att vi idag har varit ihop i 9 månader. Jag och min kille/sambo/livs kärlek/bästa vän. Hur länge jag varit gravid? Ja jag är i 6e månaden. Nuff said om det.

Jag väckte iallafall mitt hjärta imorse (som luktade myggmedel efter en blöt hockeymatch igår) med biljetter till Biffy Clyro. Gud vilken bra flickvän jag är.

Senare idag ska jag baka den här och den här eftersom vår lgh invaderas av 10 tjejkompisar, 5 barn och en hund ikväll. Man får passa på när man är hockeyänka för andra kvällen i rad (NHL-premiär i Globen).

Planen är: ungarna (utom Lee som vill snaska tutte titt som tätt) i sovrummet med gigantisk godisskål, gluttandes Toy Story 3. Vi andra i vardagsrummet snaskandes ovanstående baksensationer och allmänt hönsgårdskacklande. Hunden får nog va med oss och sin vattenskål.

Biffy Clyro – Many Of Horror

Love lift us up where we belong.

Ååååååh.

Just nu

En officer och en gentleman.

Location:Östergatan,,Sverige

Är det inte det ena så är det det andra.

Jag tänkte på en grej igår när jag diskuterade graviditet med en annan mom to be i omklädningsrummet efter vattengympan. Nämligen att alla åkommor man har nu, halsbränna, andfåddhet, vadkramper, ont i ryggen, ömma bröst, värk i magen etc etc, sägs bero på graviditetshormonerna. För det dyker upp nya åkommor titt som tätt, och antingen så tar man reda på varför det känns som det gör och får svaret - hormoner. Och då är det liksom ba okej hormoner igen då och svälja att det gör ont nånstans. Eller så skiter man i att ta reda på varför och bara accepterar från början att det "ska vara så".

Och har ni tänkt på en annan grej? När det gör ont nånstans och man inte är gravid så skylls allt på stress. Man börjar ju undra om dessa två diagnoser är svaren på allt eller läkarkårens sätt att bara få oss att acceptera olika sjukdomslägen så att dom ta pengarna du betalade för att få den diagnosen och segla iväg i solnedgången?

En annan grej på temat "är det inte det ena så är det det andra": Vaknar man inte ett par ggr på natten för att man är kissnödig så är det kotten som blivit stark och sparkar en i magen så att man vaknar.

Funkar! Wohooooo!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Kungsgatan,,Sverige

Testar lite.

Blogga från Iphonen. Bra för framtiden tänker jag när jag kanske inte har tid att sitta framför macen varje dag. Funka?


- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Kungsgatan,,Sverige

Stackars min baby/dumma baby!

Stackars Sami that is. Och dumma bebis som väljer att sparka så hårt att det känns utanpå magen för första gången igår kväll när Sami var på jobbet. Såklart. Han som tålmodigt och förväntansfullt legat med händerna på min mage och väntat på att få känna sparkar utan resultat. Såklart att den ska passa på när han inte är där.

Skogsmulle/husmor.

I lördags åkte vi ut till mamma o pappa allihopa. Medan pappa, Erik, Sami och Thord fortsatte med stenläggningen så gick jag och Frida ut i skogen med hundarna och svampkorgen. Och svamp fanns det. Tillslut fick vi bestämma oss för att inte titta på marken mer för då skulle vi aldrig komma hem igen. Efter en dag i skogen/rena luften var vi urtrötta och somnade i en liten hög innan klockan hunnit bli 22.

I söndags pajjade vi vår sovmorgon med att vakna 06.15. Varför gör man så? Vi försökte med att äta frukost och somna om men vi började planera bastubygge i nya huset istället och vips så var det dags för tvättstuga. Efter tvättstugan kom Samuel. Samuel är en kille med downs syndrom som Sami är kontaktperson åt. Och medan dom mumsade i sig mina nygjorda chokladbollar och kollade på film, bakade jag veckans matbröd, städade och rensade trattisar. Sen lagade vi middag och efter det fikades det lite mer. När Samuel åkt hem igen skulle vi kolla på Knocked Up men somnade när Katherine Heigl var i v.28.

Inatt lyckades jag fly precis innan en skottlossning bröt ut och i vilken jag trodde Frida blivit skjuten. Vaknade med huvudvärk, skittrött och ba hej måndag!

Fake plastic trees.

Härromdan när vi pratade om hur mysigt det ska bli att flytta in in vårt nya hus och hur julen kommer bli alldeles underbar i år så kom vi in på julgranen. Denna för mig orubbliga symbol för julen. Så jag delger Sami min tanke om vart granen skall husera och han håller med. So far so good. Sedan säger Sami att "ja vi får köpa en gran" och jag menar att granar brukar vi få av farfar. Problemet är bara att han menar att vi skall köpa en plastgran!! ÄRU INTE KLOK???? EN PLASTGRAN? I MITT HUS? SKULLE INTE TRO DET. Det är därmed utrett att vi kommer ha en halvt livs levande gran och barr i röven om ett par månader. Bra så.

Radiohead – Fake Plastic Trees

Jag kommer inte att heta Berg som gift.

Imorse träffade jag en gammal killkompis på perrongen som jag hade sällskap med på tåget in mot stan.

Efter vi betat av de mer och mindre klassiska Hur mår du? Vart jobbar du nu? Jag hörde att du var gravid? Ja, hur är det med din familj? Och så vidare. Då ställer han frågan om det som för tio år sen hade varit viktigare än allt annat, nämligen: Hur är det med din Kentrelation nu för tiden?

Jag menar att jag fortfarande lyssnar och att jag efter att först ha förkastat deras nya elektroniska sound nu accepterat och tycker om, men på ett annat sätt. Accepterat att det inte är samma Kent. Jag menar vidare att det ju såklart inte är som förr. Han menar att nej det är ju inte längre som att man skulle döda någon på Jocke Bergs befallning. Och nej det är det inte.

Vi konstaterar att kentfanatismen är inte längre är som då på den tiden när vi hängde i baren på Trädgår'n och han tyckte att allt med mig var pop, t o m min portmonä i rött läder. Inte heller som då när mina framtida barn skulle heta Frank och Bianca. Eller som på den tiden när en av midsommar-tipspromenadens frågor var "Vad kommer Lina heta som gift?" Och det rätta svarsalternativet var Berg.

"Det är en helt ny värld men jag är alldeles lugn. En helt ny karriär, i en helt ny stad".

Vuxenpoängen ba rasar in.

Jo för vet ni, vi har skaffat ICA-kort. Gemensamt konto liksom. Bara för att kunna blippa våra varor själva och slipa köa. Med ICA-korten fick vi glass, matlåda, disktrasor, spagetti och en jävla masa vuxenpoäng, alldeles gratis. Så igår storhandlades det och vi blippade våra varor och slapp köa.

I lördags var vi på hockey och kotten verkade tycka att ljudvolymen bland hemmaklacken där vi satt, var rätt hög för den sparkade som en galning mest hela matchen.

Idag jobbar jag hemifrån tack vare SL. Älskar SL. Not. Om et par månader åker jag istället SJ till jobbet. Hoppas mycket på att SJ och jag kommer ha en mycket bättre relation än jag och SL.

Nu e det sluuuut på veckan det är dags för...??

Fredagsmyyyys!! Ja just det. Alla vet vad det är dags för. För alla har vi vårt fredagsmys även om det ser olika ut för olika personer och från vecka till vecka.

I mitt fall hade det bestått av att jag redan vid det här laget varit lite småfull på jobbet för att senare åka hem till lilla lyan på Söder och svida om, för att ännu senare dra vidare ut på förfest/lokal/efterfest. Alltihop på tom mage. OM det hade varit en fredag för mindre än ett år sen. Men nu är nu och Sami jobbar kväll och jag är gravid och nykter, så jag och Emelie åker istället hem till Karin och barnen och lagar hemmagjord pizza och kollar på idol.

Vad gör ni andra?

Puss på er.

Saker man inte visste att man behövde.

Som min kära sambo så fint illustrerar skall dessa alltså placeras över bröstvårtorna. Ifall dom är såriga. Av otaliga misslyckade ammningsförsök. Dessa bröstvårtslatexgummiskyddsgrejer fick jag av Anna igår "att ta med till BB".

Cravings.

Hela tiden: filmjölk (den feta sorten), med skivad banan och ibland även med min egen müsli.

Just nu: Köttbullar, tack vare Debbie. Jag som inte ens äter kött.

Preggohormoner works in mysterious ways.

Detta är alltså vad massa människor valt att rösta på. Ofattbart!

Och saker man inte ens visste om att man såg fram emot.

Som kom som en glad överraskning. Interpol har släppt nytt. Interpol – Interpol

Det kommer bli en bra höst och vinter det här.

Vi blickar framåt.

Det är så mycket fina och roliga saker att se fram emot just nu. Både stora och lite mindre stora saker.

Det första händer redan om några timmar när vi ska hem till Anna och fika. Äntligen får vi se hennes och Stefans nya lya i Hammarby och så mer kvalitetstid med baby Lee och med världens bästa kompisar. Saknar min fina Karin bara som lever drömmen i Paris i en vecka med sin man.

Nästa sak är imorgon. Då är det dags för vattengympan igen. Åh vad jag längtar efter att få känna mig som en normal människa bland alla andra preggon i olika storlekar, och inte som en köttbulle på ben. Och efter det där varma vattnet och den där avslappningen efteråt.

Mer saker vi längtar efter:

-Att Sami ska kunna känna bebisen sparka och inte bara jag.

-Fler barnmorskebesök där vi får höra vår lilla skatts hjärta slå så hårt och snabbt.

-Flytten till Nykvarn och bort från allt dåligt i Södertälje. Som bl a att över 11% av människorna i vissa stadsdelar, t ex vår, röstar på SD.

-Inreda och pyssla i huset och planera för bebisens rum.

-Jul. Och hur mysigt det kommer vara att äta lussebullar bakta i vår nya ugn och dricka glögg i vårt nya hus.

-Sluta jobba.

-Inreda bebisens rum och handla alldeles för mycket bebissaker.

-Bebisen. Denna nya lilla person som ska blir efterlängtad del av vår lilla familj.

Helgbestyr.

I helgen har vi gjort massa kul. Som t ex:

- Varit på fotografiska och sett Annie Leibovitz fantastiska utställning, följt av myslunch på Vapiano, där maten var jättegod och sällskapet förträffligt. Jag var ganska avis på dom andras rödvin dock.

- Firat mammas 57e födelsedag. Med finbesök från Gotland. Farmor och farfar kom nämligen och överraskade.

- Hjälpt Tom och Erika att dricka upp all överbliven öl från deras bröllop. Jag var inte till så stor hjälp i och för sig. Men alla andra gjorde väldigt bra insatser verkade det som. Mitt lag vann hur som musiktävlingen.

-Röstat.

-Ätit långfrukost till långfilm, med alla levande ljus vi äger tända, inlindade i filtar.

-Hämtat och lämnat folk och bilar i Enhörna.

-Lagat pizza och tittat på helgens underhållningshöjdpunkt. "Ensam mamma söker pinsamma situationer".

-Följt valvakorna.

-Bitit på naglarna.

-Somnat i famnen på världens underbaraste man.

Mycket bra helg med andra ord. En vecka kvar till nästa. *Längtar*

Den vilda babyn forts.

I onsdags firade vi halvtid med att gå på vattengympa för gravida. Guuuud så skönt det var. Detta blir från och med då ett stående inslag varje vecka tills plutten ploppar ut. Tänk er en halvtimmes träning i extra varm terapibassäng, följt av en halvtimmes meditation, mental träning inför förlossningen, andningsövningar och avslappning. Alltihop i detta varma sköna vatten och lett av en barnmorska som vet vad hon snackar om.

I går var det dags för ett nytt besök hos barnmorskan och dags att lyssna på hjärtljuden. Den var en lång och envis kamp mot en bebis som sparkade mot dopplern (eller vad det heter?) så att det bara smällde i den.

Jäkla vild och envis bäbis asså. Är det nu jag ska få igen för mina galenskaper och synder? Hjälp!

Hur som helst, hjärtat slog med ett genomsnitt på 144 slag/min. Dvs, ett ganska högt värde. Tyder detta på en vild tjej som sin mamma?

I matlådan:

Ugnspannkaka som min kille gjort åt mig när jag var och tränade. Killar kan!

Och den tänker jag gluffsa i mig nu.

I'm only in it for the bubbelbad efteråt.

Igår tränade jag med en PT som gav mig ett träningsprogram specialutformat för kvinnor med växande magar. Det kändes skönt och bra att komma igång igen efter den här första perioden av tveksamhet inför styrketräning under tidig graviditet. Men skönast var bubbelpoolen efteråt ändå. Men sen får jag höra att det eventuellt inte är så bra att bada bubbelpool när man är preggo. Någon som vet något mer om detta?

Kul tillägg: när jag klev ur polen stöter jag ihop med en badvakt som på helgerna jobbar extra som dörrvakt på krogen. Han ba "Men Liiiina, jag har undrat vart du tagit vägen?"

Bra eller anus?

Utan tvekan bra och efterlängtat är iallafall detta:

Kings Of Leon – Radioactive

Skivan släpps den 19/10 enligt hemsidan. Wiihoooo, musikhösten är räddad.

Jag har tagit den här bilden med min iPhone.

Jo, jag lovar, jag var där. På HOCKEY i Scaniarinken i lördags! SSK-Linköping. 6-2. Jösses. Vart ska detta sluta?

Sami undrar.

Om man först är sugen på nått och sen är man inte sugen längre, är man avsugen då?

Inte sist och inte minst.

Det kanske känns lite obetydligt i sammanhang av bebis och hus och det men vi firar faktiskt 8 månader idag. 8 fantastiska månader. Jag och min kille. Lina och Sami. Vilken lycka. Och det är INTE obetydligt.

Den vilda babyn.

Idag har vi varit med om en av de coolaste upplevelserna någonsin. Ultraljudet!

Vi fick se en alldeles frisk och mycket livlig bebis som boxade, sparkade och snurrade runt som en tornado därinne. Det var näst intill omöjligt att lyckas undersöka vissa delar eller att få en bra stillbild till fotoalbumet. Oerhört skönt att se att den lille krabaten mår bra hur som helst. Vi är fortfarande helt tagna av detta.

Såhär ser den iallfall ut. Ganska lik Sami med sitt stora huvud kommenterade någon, hehe. Vem den liknar när den kommer ut återstår att se. Beräknat datum för touch down är den 8 februari.

Fina fisken.

För ungefär 1 och en halv timme sen när jag satt precis på den platsen jag sitter nu, min kontorsstol på jobbet, kändes det plötsligt som att en liten fisk sprattlade runt inne i min mage och då visste jag alldeles säkert för första gången att det är våran lilla bebis som tränar sina pyttesmå muskler därinne (alternativt tycker illa om sin mamma och ville sparkas). Det är en helt obeskrivbart häftig känsla. Det BOR en liten person därinne. Knappt så man kan fatta. Imorrn ska vi titta på henne/honom på ultraljud. Gud så spännande!

Annars då i helgen så började vi den med att laga kantarellrisotto och mös hemma i soffan, bara jag och min love.

I lördags tog vi först en morgonpromenad i det vackra vädret och sen åkte vi ut till mamma och pappa med massa matkassar som innehöll middagen vi skulle bjuda dom på senare, men först hjälpte vi dom att lägga sten på gården. Eller dom andra la stenen som jag tyckte den skulle ligga. Så himla typiskt mig att vara gravid och bara peka va! Efter en dag i höstluften värmde vi oss med bouillabaise och äppelpaj.

I söndags åkte vi ut till mamma och pappa igen och fortsatte med stenläggningen. Sen åkte vi och provade ut en soffa till lillebror och köpte den av expediten som var en lastgammal farbror och som undrade vad det är för månad om 24 månader!

Efter att vi på väg från möbelaffären halvt skrattat ihjäl oss åt den vimsiga farbrorn landade vi hemma där vi bl a bakade bröd och lagade världens godaste potatisgratäng innan vi stöp i säng.

Trivsam helg alltså.

Mammaslillamonster/Lina Maria Cecilia Gutung 3.0

Jahapp då var man husägare dårå, gravid i vecka 18 och sambo. Förändringen som mitt liv gått igenom det här året är närmast obeskrivbar. Jag är liksom vuxen nu. På riktigt. Och halvmessyrer är ju inget jag sysslar med som ni vet. Det känns helt jävla fantastiskt alltihop. Som att jag för första gången i mitt liv är en hel person och som lever för mig och mina närmsta. Inte för någon annans skull, på någon annans sätt.

Den 26 november flyttar vi in i vårt lilla hus i Nykvarn. Som att komma hem.

It's not the drinking, smoking, diet or heals that's killing me.

Asså det här med att köpa hus. Varför delar inte mäklaren ut lugnande och magsårsmedicin? This budgivning is killing me.

Robyn – Don't Fucking Tell Me What To Do

Vidare på temat: Livet förändras.

Läs och jämför med förra versionen av den här listan. Man kan säga att ett och annat ändrat sig litegrann sen 11 juni 2009. Svaren här nedan är däremot dagsfärska.

1. Hur gammal är du om fem år? 35 (hjälp).

2. Vem var den sista du träffade? Alla mina arbetskamrater eftersom jag just nu befinner mig på kontoret.

3. Hur lång är du? 3 äpplen hög (163 cm).

4. Vilken var den senaste film du sett? SATC 2. Ungefär totalt värdelös.

5. Vem ringde du senast? Sami

6. Hur löd ditt senaste sms och till vem? "Älskar dig!" Till Sami

8. Föredrar du att ringa eller skicka sms? Ringa.

9. Är dina föräldrar gifta, sambos eller skilda? Gifta med varandra 2 gånger.

10. När såg du senast din mamma? I onsdagsmorse när vi åkte samma tåg till stan.

11. Vilken ögonfärg har du? Gröna.

12. När vaknade du idag? Kl 6 av mig själv. Då väckte jag vänligt nog även Sami så vi kunde kramas lite innan jag skulle göra mig färdig för möte.

13. Har du någon gång hittat en katt? Ja.

14. Vilken är din favoritplats? Just nu vår säng eftersom jag är så rysligt trött jämt. Plus att det är ett mysigt ställe att kramas på.

15. Vilken plats föredrar du minst? Sergels torg.

16. Var tror du att du befinner dig om tio år? I en stor sekelskiftesvilla/gård med mina barn, min man, en hund, några höns, kanske en häst och en katt, bakandes kanelbullar : )

17. Vad skrämde dig som barn? Cancer och krig. Fortfarande är det Runar, clowner,lajvare och bolåneräntor. Nya rädslor: att spricka från Ystad till Haparanda vid kommande förlossning, alla andra läskiga saker vidare på detta ämne som missfall, foglossning, fosterskador, missbildningar, plötslig spädbarnsdöd etc.

18. Vem fick dig att skratta senast? Sami ( imorse när han körde en av sina monologer).

19. Är du för ung för att äga vinylskivor? Nej men jag kan inte spela dom längre. Min första var en med Thåström som jag fick när jag var 5 år och som jag enligt mamma ääälskade. Se vilket klokt barn jag var.

20. Har du stationär eller bärbar dator? Både och. Macar bägge två.

21. Sover du med eller utan kläder på dig? Utan fast med sovmask.

22. Hur många kuddar har du i sängen? 5.

23. Hur många landskap har du bott i? 2. Södermanland och Gotland.

24. Har du någon gång spytt på fyllan? Ja, fast det känns avlägset nu.

25. Föredrar du skor, strumpor eller barfota? Det beror såklart på underlaget men barfota på en mjuk gräsmatta eller på stranden är ju rätt oslagbart.

26. Är du social? Mindre och mindre. Men ändå, ja.

27. Vilken är din favoritglass? Ben & Jerrys Cookie dough.

28. Vad skulle du göra om du vann en miljon? Köpa en liten gård och en resa till Mauritius.

34. Tycker du om att mysa? Med Sami ja, massor, mest hela tiden.

36. Känner du någon med samma födelsedag som din? Min moster Vivan.

37. Vill du ha barn? Bakar en som bäst i ugnen as we speak.

38. Kan du några andra språk än svenska? Engelska för jämnan. Ungefär alla andra språk på fyllan.

39. Har du någonsin åkt ambulans? Ja när jag var liten och ramlade och fick en spik i huvudet (hjärnblödning).

40. Föredrar du havet eller en pool? Havet.

41. Vad spenderar du helst pengar på? Inredning, kläder, skor, musik (det jag egentligen mest vill shoppa är saker till bäbisen men det tillåter jag mig inte att göra ännu).

42. Äger du dyra smycken? Ja.

43. Har du någon gång testat narkotika? Ja tyvärr.

44. Vad var det senaste du stoppade i munnen? En nektarin.

45. Vem är den roligaste människan du känner? Syster yster.

46. Välj ett ärr på din kropp? Ett på insidan av vänster vrist som jag åsamkade mig själv en solig sommardag i Göteborg kanske 2001 när vi skulle på AC/DC. Drack otaliga enheter alkohol på vägen ner till götet. När vi kom fram skulle jag kissa vid ett hus och surfade nerför en backe med rosenbuskar och landade på en betongmur.

47. Vad har du för ringsignal? Girls, girls, girls! Av och med Mötley Crüe.

48. Har du kvar klädesplagg sen du var liten? Tror mamma har det.

49. Flirtar du mycket? Inte längre.

50. Vart togs din profilbild för din blogg? På jobbet har jag för mig.

51. Kan du byta olja på bilen? Jaarå.

52. Har du fått fortkörningsböter? Nej men det är bara en tidsfråga.

53. Vilken var den senaste bok du läste? Anna Jansson "Först när givaren är död".

54. Läser du dagstidningen? Ja Metro påväg till jobbet. På jobbet DN och Svenskan när jag hinner.

55. Prenumererar du på någon veckotidning? Nej men månadsmagasin. Damernas, Elle och Måbra. Vi får de flesta tidningar och magasin till jobbet så jag läser massor.

56. Dansar du i bilen? Headbangar.

57. Vilken radiostation lyssnade du på senast? P3

58. Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper? "Apoteket - Niferex".

59. När var du i kyrkan senast? I juli i Visby domkyrka när jag och Sami var där och kollade på Lennart Nilssons utställning "Livet". Men i morgon ska jag på Tom och Erikas bröllop i Turinge kyrka.

60. Vilka personer utmanar du? Anna R, hon kan behöva blogga lite ; )

Hänförande hänsynslöst.

Imorse när jag svettig efter min raska 30 minuters promenad till tåget (för nuförtiden blir jag svettig och andfådd av den promenaden, bäbis you suck the ork out of me, men det är okej du får.) satte mig tillrätta på tåget och skulle mysa med morgontidningen i näven och morgonpasset på P3 i öronen, stördes min morgonstund nått så bedrövligt att jag bytte säte.

Bredvid mig sätter sig nämligen en man i kostym och gräver i kavajfickan. Fram tar han en liten apparat och sticker sig i fingret, pressar fram blod som han droppar på en annan apparat. Inte nog med det, han slänger den blodiga testremsan på golvet och tar upp en insulinspruta och injicerar sig själv i magen. SÅ JÄVLA ÄCKLIGT. Jaaarå, stackars honom som har diabetes men vafan! Det där borde man kunna planera så att man gör det hemma innan resan eller efter i avskildhet. Inte fan gör man det mitt i ett fullproppat tåg i morgonrusningen. Eller?

Verkligen tur för honom att han inte stack mig i magen för då hade han fått se på andra bullar! Nu fick han bara onda ögat på det där die motherfucker die-viset jag övat in så bra.

PMS, vadå?

Jag som tyckte jag hade ganska kraftig PMS mellan varven. Noooothing mot graviditetshormonerna, I tell ya. Det är inte alltid lätt och roligt att vara gravid (men oftast). Det är inte heller alltid lätt och kul att vara pappan till barnet och mammans närmsta. För ibland räcker det med att mamman t ex hittat ett hus som hon tycker är fint och gillar och planerat för hela långa dagen när pappan jobbat och mamman legat hemma sjuk, och när pappan kommer hem och hon glatt visar honom deras nya hus och han direkt dissar huset/planen/henne/livet/allt kommer gå åt skogen/de finns ingen ände eller lösning på problemen/läget är hopplöst och hon faller i en eländig gråt. Egentligen dissade han ju bara huset. Men det käääändes som att han dissade mig. Faktiskt.

Ps. Jag älskar min kille för att han är helt fantastisk och snäll och omhändertagande och förstående. Bland annat Ds.

Vad vi gör.

Sami jobbar och jag ligger hemma med en envis virusinfektion (konstaterat av läkaren igår). Dvs: jag är tokförkyld. Många timmar utan nått direkt att göra blir det så jag hemnetar och planerar/drömmer om vårt framtida boende och undrar om den där tickande känslan i magen som återkommer då och då är vår lilla bebis som gör sig påmind? Kan det vara så fantastiskt?

Otursfredag?

Ja, fredagen den 13 idag alltså och det väcker ju en viss oro för att en massa trista grejer ska inträffa. Jag försöker dock se det lite mer från den positiva sidan efter som vi (jag, Sami och bäbisen) idag går in i vecka 15. V.15 innebär en massa saker i bäbisens utveckling men framförallt kanske så innebär det att den nu HÖR. Hur coolt är inte det!

Pappa säger att han ska spela in en CD som upprepar ordet morfar om och om igen och hänga på min mage fr o m nu. Alla sätt är bra utom dom dåliga kan man tänka då om striden om vilket som skall bli kottens första ord om en jäkla massa månader.

En annan rolig sak att tänka på är att när det blir dags för bebisen att få sin första egna musikanläggning om kanske typ 10 år, så kommer det garanterat inte finnas någon CD med i det paketet. Bäbisen ba -CD? Huh? Det är då man känner sig som den där stenkakan man tyckte/tycker att sina föräldrar var/är.

Om några timmar beger vi oss för övrigt just till föräldrarna och kalasar på kräftor hela kvällen. Jag tänker att jag äter kräftorna så kan dom koncentrera sig på snapsen. Bra deal.

Idag är ingen vanlig dag.

För det är Fridas födelsedag. Hurra hurra hurra!

Det är tur det och att vi ska fira det ikväll för annars så är det inte en så fantastisk dag idag faktiskt. Sami är som en liten sjuk hundvalp och har hållit mig vaken stora delar av natten. Honom fyllde jag med Cocilana innan jag gick hemifrån. Och jag och mina graviditetshormoner är inte alls överens idag, illamåendet.se Funderade där jag satt på pendeltåget på att vända hem men bet ihop. Men man ska inte klaga när livets mirakel is cooking in my owen.

Lärde mig iallfall en massa om barnvagnar igår när jag va hos Emelie och fikade med tjejerna. Nu vet jag dessutom vad en åkpåse är. Man lär sig nått varje dag.

Vi börjar såhär.

Som ni ser här till höger så börjar ett nytt liv både för mig och Sami och för vår bebis som har beräknad nedkomst den 8 februari. Det är liksom bara så stort och kul och omtumlande. Och väldigt väldigt skönt att kunna offentliggöra detta äntligen. Slippa lögner och undanflykter och att gömma sig för folk. Vi är urglada och superlyckliga och kära upp över öronen. Som en klok kvinna skrev i sin blogg för ett tag sen "ju större skithög man samlat på sig genom livet desto finare skatt får man i slutändan". Så sant så sant. Min skithög va enorm.

Signed, Sealed, Delivered.

Nu är allt klart, påskrivet, pengar har flyttats runt och nycklar har överlämnats. No more lägenhet i Horan. Nu ba in med massa pengar på sparkontot snabbt så vi kan flytta från tokstan där barn blir våldtagna på biblioteket, folk blir skjutna med automatvapen på öppen gata och knarkkungar/vapenhandlare/grovt kriminella gängledare delar trapp med min kära lillebror. Usch!

R.I.P

Även om jag kände mig för gammal för Hultsfred redan 2005 p g a alla småkids där, och slutade åka dit, känns det ända rätt sorgligt idag när festivalen nu gått i konken. Kanske gjorde dom det just p g a ovanstående, att publiken bara blev yngre och yngre och de över 20 tyckte att det började kännas trist och svek.

Men tiderna förändras, allt förändrats och det är så det fungerar. Vissa saker tar slut och andra tar vid.

Jag som skulle åka till Roskilde så länge jag kunde gå med rullator, ska bara på endagsfestivalen Sonisphere i år. Folk har familjer och annat för sig än att slira runt med mig och alla andra i leran på den gigantiska danska åkern. Så säkra jag och Anna var på det, att vi skulle åka till Roskilde tills vi var minst 80 år, lika säkert är det bara ett par år senare att vi inte kommer göra det och att hon nu istället är hemma och försöker komma underfund med sin splitter nya dotter och sin mammaroll.

Och som den notoriska Kent-fan jag är blev tidernas förändring än så tydlig idag när senaste skivan hunnit släppas på Spotify innan jag hunnit lyssna på hela. För några år sen hade jag hängt på låset på skivbutiken samma dag den släpptes.

I början på 2000-talet stod jag i publikhavet på Hultsfred och grät stora krokodiltårar till den här: Kent – 747. Idag låter dom såhär: Kent – Gamla Ullevi.

Kent är förändrat och så är även jag.

En enda tanke.

SEMESTER! Jag har nog inte varit så uttråkad i mitt liv som just nu. Det är helt dött på jobbet. Bara några få personer kvar och typ inget att göra. Kom igen tiden, work with me.

Årets ljusaste dag.

På midsommarafton klev vi upp kl 04.30. Helt galet. Klockan 07.15 lämnade båten Värtahamnen och begav sig ut mot Åhlandshav. Jag, Sami, Johan och Linkan (bilden) hängde mest hela dagen på soldäck. Urskönt. När ni kom hem på kvällen tog jag och Sami en sväng till Tungelsta och överraskade hos Stickan där mamma, pappa och mostrar firade midsommar.

Resten av helgen har vi fixat hemma, packat upp mera av mina grejer, målat sovrummet i en fantastisk turkos/mint kulör och längtat efter semester. Men det bästa i helgen var nog ändå att hälsa på Anna, Stefan och deras alldeles nya lilla dotter på BB. Hon va så fin så fin och pekade finger där hon låg i min famn. Men så föddes hon också till Pearl Jam-Black. En liten rocker från dag 1 alltså.

På begäran.

När jag som vanligt var ute på min morgonpromenad i morse ringde min sambo och berättade incidenter från natten. Jag skrattade så att jag hade mascara i hela ansiktet och han beordrade mig att blogga detta. Annars! Så jag ska lydigt återge vad som hände, nämligen:

Kl. 00 (ca) vaknar Sami. Då ligger jag och stirrar på honom med mina "crazy eyes" (inte min formulering). Därefter utspelar sig följande konversation:

Jag -Jag vill inte göra någon stor grej av det här...

Sami (lite skrämd) -Vadå?

Jag -Alltså vi måste ta det jävligt lungt!

Sami -Vad menar du?

Jag -Ja alltså när vi ska klättra och sådär.

Sami -Klättra?

Jag -Ja! Klättra högt upp i träden och det.

Sami fattar nu att jag är helt borta och att jag pratar i sömnen och bestämmer sig för att driva med mig lite.

Sami -Du menar i morgon bitti när jag ska ut och klättra i träden och plocka äpplen?

Jag -Ja!

Sami fortsätter att driva med mig ett tag tills jag antagligen själv tycker att det spårat ur och inte är ett begripligt samtal längre. Så jag vaknar och skrattar åt mitt eget svammel.

Jag minns inget av detta.

God natt!

Slutet på en kärlekshistoria, änden på en epok osv.

Idag tömmer vi det sista ur min lilla pärla på Folkskolegatan i Hornstull. Vi har haft mycket roligt och fint tillsammans, ja mest så faktiskt, men även stunder av olycka och ensamhet. Och när ensamheten gick över i tvåsamhet blev dom 25 kvadratmetrarna för få. Det var liksom dags att gå vidare. Nu ska en pytteliten tjej flytta in i den pyttelilla lägenheten och jag hoppas dom skall trivas lika bra ihop som vi gjort. Hornstull kommer alltid kännas som att komma hem. Och du stan... vi ses förhoppningsvis på en fast adress snart igen.

Thåström – Sönder Boulevard

Summer lovi'n.

I helgen var vi hundvakter åt Ozzy och Travis medan mamma o pappa var på Gotland och uppvaktade 50-årsfirande släkting. Vi bodde således alltså i villan och latade oss mest i solen och fördrev tiden bland annat med att spela kort, Vändtia och Plump.

Jag tyckte tydligen att det var läge att censurera Samis bringa med ett finger för linsen.

På lördagskvällen kom Ville och Carro, Micke och Malin+barn och bastade. Vi var uppe och vakna ända till kl 00. Det är rekord för tillfället. Konstant trött som jag just nu är längtar jag till semestern nått så in i bängen. Då ska vi lata oss i solen för jämnan och jag SKA slå Sami i Plump. Hej så länge.

Dagens soundtrack.

Jag är kär i livet jag. Allt känns liksom som lite nytt. Och semestern närmar sig med stormsteg. Det firar vi med den här:

R.E.M. – It's The End Of The World As We Know It (And I Feel Fine)

Midsommar lika plötsligt som vanligt.

Det blev midsommar i år igen. Och vi har som vanligt ingen aning om vad vi ska göra såhär en vecka innan. Ångest! Any suggestion will do!

Blääää.

Sami jobbar kvällsvecka. Det suger. Aldrig får man några kramar och middagen får man äta ensam framför tvn. Hur överlevde man som singel?

Helgen-Dramaten 2-0.

Vilken dramatik det var i familjen Gutung/Kallijärvi/Korsulainen i helgen. För alla parter började den lungt och fint för att sen bara lägga i växel efter växel, för att sedan plötsligt ta tvärstopp, för att sedan växla upp igen och tillslut avslutas ganska så spinnande.

Detta har hänt:

Det var i lördagskväll det började. Mamma och pappa var på middag med kompisar i Gamla Stan, Frida och Thord var på bröllop i Taxinge, jag och Sami var på grillfest i Nykvarn och Erik var hemma i mammas och pappas hus med Ozzy, Travis och Daisy, hundvakt och nykter chaufför.

På natten hämtar Erik, Frida och Thord från bröllopsfesten och när de alla tre kommer hem till Enhörna bryter kaos ut bland hundarna. Daisy får någon slags snetändning och sliter tag i Ozzys strupe och skakar honom i det greppet som en trasa i luften. Någon (ingen minns vem) sliter isär hundarna och dom kastar sig in i pappas bil med en kraftigt blödande liten hund. Erik kör och Frida sitter bredvid (utan bälte) och försöker stoppa blödningen på väg till Bagarmossens Djursjukhus när (som om detta inte räckte) dom krockar med ett vildsvin. Vänster sida av bilen blir helt kraschad.

Frida håller nu fullständigt på att flippa ur medan jag ovetandes sover gott i min säng. Erik lyckas iallfall samla sig och kör vidare mot sjukhuset med mammas lilla ögonsten blödandes och vad dom tror då, döende, så fort han mäktar med.

När mamma och pappa ringer för att få hämtning vid tåget är en av två bilar, 2 av tre barn, en av två hundar och en av två svärsöner på Bagarmossens Djursjukhus och försöker lappa ihop hennes lilla skatt. När mamma slås av denna ganska fruktansvärda nyhet börjar hon så stressat gå runt runt pappa i cirklar och petar nästan ut ögonen på honom med sitt paraply.

Jag vaknar i min säng ungefär kl 03 och ser att jag har flera missade samtal och möts på telefonsvararen av Fridas hysteriskt gråtande skrikande utläggning om vad som hänt. Jag flyger upp ur sängen, lätt panikslagen och ringer tillbaka. Vid det här laget har veterinären sövt Ozzy, satt i en dräneringsslang i hans lilla hals och sytt ihop honom. Faran är över.

Så den planerade, försenade morsdagspicnicken igår fick blir en försenad morsdagslunch i Enhörna med en lätt medtagen familj Gutung/Kallijärvi/Korsulainen, istället. Och när pappa och Sami åker för att titta till båten har pumpen gått sönder och pappa bestämmer att alla bara ska sitta stilla på sina platser resten av dagen och ingen får provstarta fyrhjulingen. Lika bäst så!

Å regnet det bara öser ner!

Stackars alla som har skolavslutning idag! Men annars: I LOVE IT! Jag fick förvisso avbryta min morgonpromenad efter inte ens halva sträckan eftersom jag höll på att drunkna (nästan, bara lite överdrift) men annars: film och kärlek under en filt ikväll. Så ser jag på saken.

För övrigt 1:

Var vi hundvakter åt Ozzy och Travis igår kväll och sov efter en härlig promenad alla fyra i sängen innan klockan var 21. Urmysigt med en hund på magen och en på fötterna. Vetekudde släng dig i väggen liksom.

För övrigt 2:

Fyndade Hasbeens på deras utförsäljning igår. Ord. pris: 1495:- Mitt superfyndpris: 700:-

Dom ser ut såhär:

Jag fick känslan.

Just nu känns det sommar i hela min kropp. Jag har den där känslan ni vet... Ljusa nätter, tunna tyger fladdrandes i vinden, träskor, nyckelpigor, sanden man silar genom fingrarna på stranden, doften av fuktigt gräs och solvarm hud. Guuuu va jag längtar till semestern som jag bara tänker spendera med människor tycker om, varenda sekund.

Soundtrack på det: Anna Järvinen – Boulevarden

Puss

Lina hjärtar Sami.

Idag har jag varit kär i 5 månader. Kanske lite längre ändå men vi blev bestämt ihop den 8 januari iallafall. Det känns mer som 5 år än 5 månader men så är det väll när allt klickar. Och det bästa är att det fortfarande känns lika fantastiskt om inte mer fantastiskt ändå. Så grattis till oss!

José González – Heartbeats

Igår och idag.

Igår var det jobbfest. En slags kombinerad avtackningsfest för en kär kollega och samtidigt sommarfest för oss allihop. Först lekte vi en stund på Ballbreaker, där chefen blev åksjuk av ett bilspel och fick gå hem mycket blek om nosen. Veka män! Efter att jag gjort bort mig i både andskjutning, harskjutning, bowling och bilspel åkte vi till Bar och åt middag. Och ni kan aldrig gissa vart vi hamnade sen... Jomen visst, K-Karaoke såklart. Klassiskt. Det var en superkul kväll och vi sjöng så att väggarna skallrade ända till dom slängde ut oss. Som vanligt alltså.

När taxin stannade utanför min port var klockan kanske ungefär 02. Inte helt ovinglig entrade jag sovrummet där Sami hade gjort så fint så fint. Där satt han vaken i ett hav av levande ljus. Men vad gjorde jag? Jo, somnade. Gullig tjej. Jaja jag ska gottgöra honom. I morse insåg jag dock något förskräckligt. Någon hade bytt ut Shirazen mot bly i de flaskor vi drack ur igår och det var praktiskt taget omöjligt att få kroppen ur sängen. Den va ju urtung.

På tåget in till jobbet susade världen förbi utanför fönstret lika suddig som jag kände mig medan jag febrilt knep ihop läpparna för att inte andas spritångor på någon medresenär. Nu är det dags att gå hem. Trevlig helg, sug och svälj. *Internskämt*

Quite a feeling, quite a relief.

3-2-1, SÅLD till högstbjudande!

Sahara Hotnights – Quite A feeling

Tonight, tonight.

Jag har nog aldrig varit så förvirrad, glömsk och tanskpridd som nu. Sälja lägenhet, fy fanken vilken psykisk pers. Sami säger att jag håller långa monologer i sömnen och fäktar omkring som en väderkvarn. Ja... jag är inte förvånad, nånstans måste det ju ventileras att jag helst av allt känner för att ligga kvar under täcket och grina av alla vuxenkrav som ställs på mig just nu. Det är oordning på alla fronter i mitt liv (kärlekslivet tack och lov borträknat).

Men ikväll, ikväll, ska jag skriva min signatur på en massa papper som säger att jag säljer min lilla pärla i Hornstull till en lika liten tjej. Vågar inte riktigt ta ut någon glädje för detta ännu men inom en snar framtid kanske jag kan komma ihåg saker igen.

The Smashing Pumpkins – Tonight, Tonight

Oupsie Daisy.

I helgen har det varit full rulle med allt från att måla en vägg och skruva ihop en gigantisk förvaringsmöbel till att åka till mormor- och morfars grav igår på morsdag med liljekonvaljer. Däremellan har vi varit sjukt effektiva och flängt runt och gjort massa nytta.

Men mest av allt har vi varit hund- snarare hästvakt till Fridas sambo Thords, Grand Danois vid namn Daisy. Det var ganska mycket som att ha en väldigt kelig häst hemma. På promenad var det också som att vara på promenad med en häst ända tills man mötte en annan hund, då var det mer som att vara ute med ett monster. Men ett väldigt vackert monster ska tilläggas.

Här är jag och Daisy på en av våra skogspromenader. Hon sniffar mycket och jag undrar ofta vad det luktar/doftar och om jag borde vara rädd för t ex att ett Vildsvin är nära? Som tur är kan hon inte tala om det för jag tror inte jag skulle sätta min fot i skogen igen om hundarna talade om allt som fanns i närheten och spred dofter.

För övrigt så är det idag prick ett år sen fina mormor lämnade oss och vi har saknat henne enormt prick lika länge. Jag tänker ofta på att det är väldigt sorgligt att hon aldrig fick chansen att träffa Sami som gjort mitt liv så otroligt mycket mer värt att leva. Men när jag tänker lite till på det så tror jag nog att hon har det ändå. Kanske är det till och med hennes förtjänst att vi träffades, vem vet? Jag hoppas iallafall att hon har det bra med morfar och att hon vet hur många hjärtan här på jorden som saknar henne så det gör ont ända in i benen.

Finnes: ljus fin lägenhet och ett nervvrak till säljare.

Sökes: ett högt slutbud och sinnesro.

Jo serni, budgivningen har tickat igång, sakta men osäkert. 2 budgivare slåss för tillfället om min lilla pärla och två nya spekulanter ska titta på den ikväll. OH MY GOD! vad jag tycker det här är jobbigt.

Note to self: Håll en tumme, inte andan.

Här är länken till läggan igen om någon ny läsare skulle känna sig köpsugen:

http://www.hemnet.se/beskrivning/674539?r=12

Bortom mitt paraply är ljuset inte alltid gult.

Såhär såg det ut på perrongen i morse. Deppigt? Ja. Men Polman har lovat sol imorrn och omväxling förnöjer. Ju.

Vilken perfekt helg.

Okej det började mindre perfekt för liksom när jag var på väg hem från jobbet i fredags, med mitt kylda rosé i näven som jag tänkte dricka i den strålande solen på våran balkong medan jag väntade på att min kille skulle komma hem från jobbet, började det åska såklart. Okej inte hela världen, jag drack rosé ändå och lagade god god sallad med min första egengjorda ceasardrssing till.

MEN SEN.

På lördagen sken solen som besatt och jag och Frida åkte ut till mamma och pappa, där även fina moster Aina var och hälsade på, och solade medan våra killar jobbade. Vi gjorde även i lite olika sammansättningar: fikade, gick hundpromenad, åt lunch, såg på hockey (kunde likabra ha låtit bli), grillade, drack rosé och snackade strunt. Sen tog jag en taxi hem och bytte om och drog vidare med en annan taxi till Samis kompis där han var på grillfest.

Påvägen hem drack vi öl på en uteservering och Sami tappade sin mobil i en taxi utan att märka det. Jag märkte nämligen det senare när vi somnat och Sami ringde till min telefon fast han sov. Märkligt kan man tycka och jag förstod ingenting. Men det var taxichauffören som ringde från Samis telefon och talade om att han hittat den och skulle lämna in den på polisstationen. Väldigt snäll chaufför!

På söndagen vaknade vi av att regnet smattrade mot rutan vilket inte kunde känts bättre. En hel dag inomhus utan dåligt samvete liksom! Vi började med att hämta Samis telefon hos en sur polis på stationen, sen åkte vi och handlade en herrans massa frukost och kröp ner i soffan till en film. Ungefär så såg hela söndagen ut. Vi sov, kramdes, skrattade, åt och kollade på film. Tänk att man kan ha så himla kul med en och samma person hela tiden. Fantastiskt. Och en urbra helg var det.

Sommarkänning.

Igår åkte jag och Ylva pendeln till Årstaberg där hennes kille hämtade upp oss, för att 15 minuter senare släppa av oss i Södertälje Centrum. Vi promenerade ner till bryggan vid Maren där vi satt och njöt av solen och sällskapet och efter en stund fick vi även sällskap av Karin. Ytterligare lite senare anslöt Ann-Sofi och vår lilla kvartett uppsökte närmaste uteservering för att äta middag. Vi åt, skvallrade och skrattade medan solen gick ner och trots skugga var det ändå kortärmat varmt tills vi åkte hem halv tio. Premiär för tygskor var det också (borträknat Converse som jag glider omkring i året runt). Nu hoppas vi på sol hela helgen så man kan få lite färg på sin blåvita kropp. Sommar i år igen. Livet är fantastiskt.

Uppdatering till förra inlägget där jag bad min kille att dammsuga.

Han gjorde't. Han hetsade även runt på Willys grönsaksavdelning halva förmiddagen för att hitta allt på min smsade handelslista. Ett par stöttande och utredande telefonsamtal senare ang. vad sugarsnaps, pesto och ärtskott är och vart man hittar färska rödbetor, pinjenötter, sardeller och scampi så har jag nu ett dammfritt hem och ett välfyllt kylskåp. Man kan även säga att Samis matrelaterade värld utökats en aning sedan jag flyttade in, ungfär typ från kötbullar/falukorv och makaroner till till alltså detta. Men han lär sig fort. Första gången han skulle handla efter min lista ringde han och undrade vad Ruccola är. Det frågade han inte om nu. Han är så duktig han, min kille. Världens bästa faktiskt.

Ps. Jag hatar, HATAR, HATAR!!! hans kvällsveckor. Ingen som kramar en till sömns. Deppigt. Ds.

Vissa saker är roligare än andra.

Vissa saker är Guitar Hero.

Andra saker är städa lägenheten och ge sig ut i löpspåret.

Liksom igår när jag kom hem från jobbet och skulle göra dom där andra sakerna så skulle jag först BARA spela ett par låtar. Det blev typ 15. Löpningen blev ogjord och städningen blev halvgjord prick innan jag gick och la mig.

Så appropå det: Sami kan du dammsuga idag?! Tack och puss :D

Summarn kummar me sol.

Översatt från Gotländska till Svenska = Sommaren kommer med sol.

För nu känns det faktiskt som att sommaren kommer med stormsteg och såhär såg det ut på min långprommis igår efter jobbet hemma i min nya hemstad Södertälje. Efter halva promenaden mötte jag upp Karin och när vi promenerat klart gick vi och åt middag/fikade med Ylva, Emelie och Sara. Det är inte så dumt att vara nära sina gamla barndomsvänner/bästa vänner igen.

Jag har blivit min syster.

Under alla år, när min syster yster skaffat ny kille har hon drömt att han och jag haft lite rajtantajtan för oss. Ofta har jag också blivit utskälld efter noter p g a detta drömrajtantajtan. Ganska unfair kan man tycka men ännu mer undrar man vad detta betyder? Varför drömmer hon att hennes kille och hennes syster som står henne närmast av alla i världen går bakom hennes rygg så? Iallafall inatt drömde jag detsamma. Jag hittade Frida och Sami hånglandes på en fest. Det var ingen skön känsla. Men det kändes genast mycket bättre när jag slog upp mina små gröna och såg min fina finne ligga snusandes bredvid mig i sängen. Och jag tänker inte skälla på nån av dom utan istället fick Sami extra många pussar innan jag gick till jobbet och till Frida säger jag bara (eftersom vi inte ses idag) - Jag älskar dig!

The livet update.

Nu när min del av moment-sälja lägenheten är över och mäklarens tagit vid roar vi oss med lite annat. I helgen var jag och Sami hus- och hundvakter åt mamma och pappas hus och hundar medan mamma och pappa var och drack Murphy's i Dublin. Det var alldeles fantastiskt mysigt. Vi promenerade med hundarna i skogen, bastade, badade bubbelbad, grillade, grillade, bastade, grillade, drack öl, tvättade mammas bil i solen och vaxade den i skuggan, mös, sov, kollade på film, umgicks med syskon och vänner och pussades och kramades. I min yra av att leka villaägare glömde jag att ta en endaste bild såklart. Men villasugen blir man och Sami hoppades in i det längsta på att askmolnet skulle stoppa mammas och pappas hemkomst så att vi fick leka villa- och hundägare lite till. En annan plan var att byta låsen helt enkelt. Det gjorde vi inte och istället lagade vi middag och bjöd in syskonen lagom till föräldrarnas hemkomst. La familia FTW!

The lägenhet update.

Mäklare nr 4 vann mitt gillande och lgh ligger nu ute till försäljning. Kolla här t ex. Igår var det nån donna från södra Sverige som var uppe på visit i hufvudstaden och kikade på boenden som fick sig en förhandsvisning men den riktiga visningen är nästa söndag den 23/5 kl 13.30-14.00. Kom å köp!

It aint over til' it's over.

Men nu så börjar ändå projekt - försäljningsrenovera lägenheten - gå mot sitt slut, och det tack vare min finfina kille som ställt upp i helgen trots att han varit magsjuk. Det är förstås också lite pappas förtjänst, och lite farfars förtjänst och lite min egen förtjänst dårå. Tur man har sånna händiga karlar i sin närhet. Golv, tak, lister, dörrkarmar och dörrar är nu målade och är så kritvita att man blir bländad. Platsmattan i hallen är bortriven och precis som jag trodde låg det ett urfint brädgolv därunder som vi nu också målat vitt. En vända kvar med penseln på hallgolvet alltså och städning på det och vi är i hamn för att sälja. 3 mäklare är bokade i slutet på veckan men jag hoppas hinna boka in en 4de på fredag. Det borde väll räcka? NÅGON av dom borde ju vara en kompetent, ickeslemmig, säljartyp, med huvudet på skaft och som kan tricket med att trissa upp priset? Eller? *håller en tumme*

Sjung om studentens lyckliga dar...

Ja den gamla trudelutten lär ju sjungas en och annan gång imorgon och tänk när man var student, åh du lyckliga bekymmersfria liv. Äh det va säkert andra problem man hade då som jag har förträngt. Och när jag tänker på det lite så har jag det ju faktiskt bättre och lyckligare nu än någonsin, trots jobbstrul och bostadsrättsförsäljningsstress, för jag har ju hittat mitt livs kärlek.

Och imorrn jobbar vi halvdag, mellanlandar efter det i lägenheten för att måla lite lister och dörrar, för att avsluta med Valborgsfirande hos mamma och pappa. DET är en lycklig dag.

Hela livet är en lista.

Åtminstone känns det så just nu. Det är listor på saker att ta med till lägenheten, att ta bort från lägenheten, att åtgärda i lägenheten. Listor på saker att köpa, listor på rekryteringssajter, listor på olika kom ihåg och nu listor på mäklare. För det vi gör just nu är att jobba, kramas, sova och på helgerna målar och renoverar vi i min lägenhet som förhoppningsvis skall stiga lite i pris vid en snar försäljning.

Och som om det inte var nog med att jag har vissa yrkesmässiga problem just nu och låg som en liten blöt boll i Samis famn igårkväll så späddes ångesten på idag av alla bostadsrättsförsäljningsrelaterade issues. Typ, skattekostnader vs vinst och skuld på handpenning till mamma och pappa och skatteavdrag och fan och hans moster. Och trots att jag har min prickiga vuxna blus idag (ja, jag har blus) och mitt nyslingade ljusare hår som också samlat vissa vuxenpoäng, känner jag mig så oerhört vilsen och förrvirrad för tillfället *hatar att vara vuxen*.

Men en bra sak är att man ibland (iallafall tillfälligt) kan smita från dom där vuxenheterna och fly till en lite mer oansvarig, varmare, fluffigare, skönare värld. Som igår dårå när vi hade bestämt att vi skulle ha städkväll och jag inte var sådär jätte upplagd för det eftersom jag var ledsen och låg och snyftade i famnen på världens bästa kille, så sa han att vi skulle strunta i det och istället gå och duscha och krypa ner i sängen tidigt och kolla på film och kramas tills vi somnade. Så det gjorde vi. Och det var gott.

Dålig idé,

är att spela GH medan nagellacket torkar. Det är inte så blankt längre om vi säger så. Ba' så ni vet.

Vårbiverkningar.

1. Pollen

Allergin erövrar ens kropp och man är trött all the time (läs jag). För att inte tala om huvudvärken, de kliande ögonen och snoret. Hämtade ut årets medicinskörd idag och tänker tamejtusan slå tillbaka med full kraft.

2. Bikinisäsongen närmar sig oroväckande snabbt.

Man inser att det är krafttag som gäller om man inte vill bada i vassen i år igen (läs jag). Men en liten svältkur har ju aldrig suttit fel och jag är nu inne på dag 6 på min pulverdiet. Och medan jag går omkring och är sugen t o m på saker jag vanligtvis tycker är äckliga har jag gjort matlista för hela veckan till Sami OCH lagar maten åt honom. Allt han behöver göra är att handla enligt exakt lista och luta sig tillbaka medan han ser på hur kulinariska mästerverk växer fram i köket och på hur hans flickvän blir smalare och snyggare för var dag. Sämre tror jag en finne från Happis kan ha det. Sämre kan faktiskt också jag ha det om jag ska vara ärlig. *Åker hem och lagar middag till Sami och spelar de två nya Guitarr Hero-spelen han köpt till mig idag*. Hej.

Vårfix/vårt fix.

Vad vi gör såhär alldeles i början av våren? Jo, vi renoverar min lägenhet som så snart som möjligt skall läggas ut till försäljning. Det gjorde vi t ex hela helgen tills vi var alldeles utmattade. Och tydligen gör det inget att man inte hinner träna så mycket för tillfället för man får träningsvärk överallt iallfall (kan delvis bero på allt spring 5 trappor upp och ner otaliga gånger när hissen var upptagen med föreningens vårstädning). Bra blir det i lägenheten iallfall vad det verkar och nästa helg står målning på schemat.

Ickefestande leder också till tv tittande på helgkvällarna, och jag säger bara såhär: Jag förstår VARFÖR man INTE tittar på tv på helgkvällar vanligtvis. Jösses vilket skräp som visas. "Talang" och "Körslaget" liksom KOM IGEN. Om det kallas underhållning så säger jag att man kan pollera en bajskorv.

Just nu: Sami jobbar kväll och jag tittar på DIF-HV71 och biter på naglarna *återgår till det NU*. Hej.

Man ska se det positivt.

Trots sömnbrist och grubblerier så är det trots allt fredag. Det tycker jag vi firar med en dagens soundtrack. Den här gör mig alltid på bra humör: The Cult – She Sells Sanctuary.

Nu går jag hem. Hej.

Tick tack.

Inatt kl:

02:45: Undrar om det är brädgolv under platsmattan i hallen?

03:00: Vad behöver jag köpa för att homestyla lagom mycket till försäljningen?

03:15: Hur mycket kan jag hinna gå ner till semestern om jag lever på pulver?

03:30: Hur kan jag lägga upp träningen när Sami jobbar förmiddag respektive eftermiddag?

03:45: Hur säkert är det med säkra perioder?

04:00: Kommer jag bli av med jobbet om jag blir mammaledig?

04:15: Vad skulle jag göra om jag blev av med jobbet?

04:30: Undrar om det är brädgolv under plastmattan i hallen?

04:45: Kommer jag öka värdet på lgh om jag målar den där hyllan vit?

05:00: Undrar hur mormor har det nu?

Ungefär där bröt jag ihop och blev tröstad av min fina kille och somnade tillslut runt kl 6.

Idag känns det som om jag varit med i ett slagsmål. 2 Treo på det tack.